Jag möter det nya året på en plats i livet som jag inte hade räknat med. Mitt förhållande med Sara är över och där framtiden förut kändes utstakad finns nu bara ett enda stort frågetecken. Hur går jag vidare nu?
Även om allt känns skit och är jobbigt just nu tror jag att detta på sikt är bra för mig. Det är mycket i förhållandet som jag inte har mått bra av, även om jag inte har velat erkänna att det har varit problem. Så här i efterhand är det solklart att jag har känt att någonting har varit fel, samtidigt som den enkla lösningen då var att sopa det under mattan och bara acceptera att det var så det skulle vara.
Men verkligheten kom i fatt. När hon sa att hon ville vara själv över julen förstod jag att det vi hade var dödsdömt.
Nu vill jag bara lägga mig det här bakom mig, men det kommer inte att gå så fort som jag skulle vilja. Vi bor fortfarande tillsammans, och jag tänker inte vara ett asshole och slänga ut henne. Men jag hoppas att det löser sig med boende för henne så fort som möjligt. För min egen skull.
Jag kommer ta mig igenom det här, det vet jag. Hur jag ska göra det vet jag inte ännu. Men det kommer jag att lista ut.
Från och med nu kommer jag också att åter börja prioritera mig själv istället för att ständigt prioritera ett oss, där den andra parten inte har samma prioritering. Det kommer att vara skönt att slippa den ständiga anpassningen till någon annan.
Det kommer dock att bli ensamt. Jag har inte samma sociala liv som förut och mina kompisar befinner sig andra livssituationer än förr, och har mindre tid att ses. Jag klarade mig dock på egen hand innan jag träffade Sara, så jag vet att det går att ha ett bra liv ändå.
Ni har märkt att jag inte har prioriterat bloggandet de senaste månaderna, och jag har inga planer på att börja göra det nu. Det är liksom inte kul just nu. Jag kanske skriver mer i framtiden, eller så är det här sista inlägget på King Kolo. Jag vet inte för tillfället. Tack till er som har varit med under tre års tid om det blir så.
It’s been emotional.
söndag 2 januari 2011
tisdag 7 december 2010
Recension: Säkert!
När: 4/12 2010
Var: Kägelbanan, Stockholm
Bäst: Kör-Lovisa
Sämst: Publiken
Fråga: Vet du att Säkert spelar på Katalin i februari?
Betyg:Var: Kägelbanan, Stockholm
Bäst: Kör-Lovisa
Sämst: Publiken
Fråga: Vet du att Säkert spelar på Katalin i februari?
Jag var minst sagt peppad, som Sara (!) per SMS misstänkte, just före spelningen. Jag tog halvtid från Arsenal Swedens julfest, där firandet efter Samir Nasris show just hade tagit fart, för att tillsammans med Esh återigen se favoriten Annika Norlin. Den här gången under favoritaliaset Säkert!
Jag och Esh tyckte det var rimligt att gå på drinkarna innan spelningen, varför jag kanske var lite för svajig än vad som är ultimat på en spelning men va fan. En gin och tonic måste man väl få unna sig på en lördag. Och en rom och cola. Och 19 öl tidigare under dagen.
Annika gjorde entré i någon form av alvkappa med huva och säkert lövspänne från Lothlorien också, och ett tag undrade jag om jag hade gått fel och hamnat framför Anna Ternheim istället. Men så började bandet spela och då insåg jag att jag var rätt. Det var Säkert! trots allt.
Tonvikten låg till en början på den nya skivan, men hon spelade i princip allt hon har spelat in. Av någon anledning gillar jag hennes duetter mest, jag älskar Isarna där Kör-Lovisa gör ett sprött inhopp, och de gamla Det kommer bara leda till nåt ont och extranumret Sanningsdan. De två sistnämnda sjöngs i original av Markus Krunegård och Martin från Vapnet, men nu fick vi nöja oss med bandmedlemmar. Andra höjdpunkter var Får jag och Jag blev som kvar.
Jag tycker att Annika och bandet gjorde en bra spelning, men det blev aldrig riktigt magiskt. Främsta anledningen var den ängsliga Stockholmspubliken som aldrig villa komma loss, och då fick aldrig bandet den där sista energikicken som krävs. Betyget blir dock en fyra, mycket tack vare att det är Annika och jag ger inte henne mindre än fyror av princip.
Till sist vill jag bara rikta en fråga till Esh (sluta läs om du inte gillar internskämt): Visste du att Säkert! spelar på Katalin i februari?
lördag 27 november 2010
måndag 15 november 2010
What we do at ILU echoes in eternity
Idag var det ingen vanlig dag. Dels hade jag ovanligt nog sovmorgon, dels skulle hela skolan till Fyrishov. Så jag jag gick upp framåt halv nio, tittade ut genom fönstret, såg att det hellhällregnade, funderade på att sjuka mig, men beslöt att bita ihop. Det är bara november en gång om året, och nu har halva den gången redan passerat.
När jag hade cyklat till simhallen i det snöblandade regnet (snöblandat är mitt minst bra regn) mötte mina elever upp mig med ett citat jag kände igen alltför väl:
- Och om ni inte passar er, får ni väl börja bo ihop!
De flesta av läsarna till den här bloggen vet genast ur vilken kultrulle den repliken kommer. Just det, Fäst på fest. På något vänster har de alltså lyckats hitta min gamla film från första terminen på lärarprogrammet, och sedan spridit den på det sociala nätverket Facebook. Hur fan hittade de filmen? Visserligen ligger den på YouTube, men deras Google-skills är utom denna värld. Jag måste gå till botten med detta.
Det var kul på Fyrishov, men jag ångrar att jag skulle visa mig på styva linan och hoppa från tian för det där nedslaget var inte snällt mot mina öron. Jag har fortfarande lock för vänsterörat. Dessutom är jag sådär trött som man bara kan vara efter att ha vandrat i klorångor i några timmar, så det var väl inte mitt mest produktiva arbetslagsmöte i eftermiddags. Fast inte mitt minst produktiva heller, så det får jag väl vara nöjd med.
Nu ska jag sova lite framför Boardwalk Empire som måndagstraditionen bjuder.
När jag hade cyklat till simhallen i det snöblandade regnet (snöblandat är mitt minst bra regn) mötte mina elever upp mig med ett citat jag kände igen alltför väl:
- Och om ni inte passar er, får ni väl börja bo ihop!
De flesta av läsarna till den här bloggen vet genast ur vilken kultrulle den repliken kommer. Just det, Fäst på fest. På något vänster har de alltså lyckats hitta min gamla film från första terminen på lärarprogrammet, och sedan spridit den på det sociala nätverket Facebook. Hur fan hittade de filmen? Visserligen ligger den på YouTube, men deras Google-skills är utom denna värld. Jag måste gå till botten med detta.
Det var kul på Fyrishov, men jag ångrar att jag skulle visa mig på styva linan och hoppa från tian för det där nedslaget var inte snällt mot mina öron. Jag har fortfarande lock för vänsterörat. Dessutom är jag sådär trött som man bara kan vara efter att ha vandrat i klorångor i några timmar, så det var väl inte mitt mest produktiva arbetslagsmöte i eftermiddags. Fast inte mitt minst produktiva heller, så det får jag väl vara nöjd med.
Nu ska jag sova lite framför Boardwalk Empire som måndagstraditionen bjuder.
Två helger och inget däremellan
Jag vill inte att ni ska börja veckan med att bli besviken, så jag sitter uppe ett tag till så här på söndagskvällen. Jag har just paketerat ett 60-tal försändelser med fotbollsbiljetter, och blev så uppe i varv av det arbetet att jag blev tvungen att slappna av med ett blogginlägg och en flaska överbliven Stella som jag rotade fram i det löjligt fulla kylskåpet (storhandling, check). Dessutom är det ett väldigt intressant program om rymdfärjor och dess vingisolering på fyran, så ni förstår ju själva att det inte är aktuellt med nattning än på ett tag.
Vad har helgen haft att bjuda på då? En hel del faktiskt. I fredags tyckte jag helt seriöst att det skulle vara gott med tacos, och reflekterade inte alls över det fantastiskt svennebananiga i det matvalet. Sara gick dock i taket och blev mycket tveksam. Hon godkände det bara om vi åt det ironiskt, och eftersom att vi redan hade en bib hemma fanns ju alla förutsättningar för en riktigt svennig fredag. Hon fick dock göra the handling of shame när detaljerna skulle inhandlas, så the joke was kind of on her. Ingen på på ICA visste ju att det var ironisk tacokväll.
I lördags gick dagen åt till att göra en massa husbehov såsom städning och ha ilsken envägskommunikation med IKEA-möbler som var felborrade (fast som visade sig vara rättborrade när man gjorde rätt) samt lite Premier League på tv. På kvällen kom mamma och pappa samt Hannes och vi tog en drink innan vi gick ned till Trattoria Commedia för en mycket god middag. En trevlig kväll, och Hannes skötte sig på alla plan. Sara också.
Idag har jag ägnat mig åt att fika hemma hos Hannes samt haft ståplats framför tv:n när det blev alltför nervöst i matchen mellan Everton och Arsenal. Nervositeten var dock helt obefogad i och med att Arsenal vann. Det var gott.
Det var en bra helg tycker jag. Något svennig, men bra.
Jag vill också göra en snabb recap över förra helgen, som var minst lika händelserik som denna fast mindre svennig. Jag hade FF på fredagen, så då tog jag det bara lugnt och njöt av egentiden. På lördagen gick jag och Esh på Stadsteatern och kulturbögade då vi tittade på Anna Karenina. Den var bra, och jag tänkte som vanligt att "jag borde gå på teater oftare". Men man möter ett sådant motstånd när man vill det, tyvärr.
Efter pjäsen tog jag tåget till Stockholm där Josefin och Colin hade fest för att han har flyttat till Sverige och där träffade jag en hel del vänner från Uppsalatiden, vilket var mycket kul. Festen pågick intill småtimmarna och sedan somnade jag i en klassisk viksäng. Good fun.
Därefter var jag kristusbakis, i tre dagar alltså, så resten av veckan tycker jag att vi lämnar därhän.
Nu ser jag fram emot en tredagarsvecka, sen drar jag till Storbritannien. Kul!
Vad har helgen haft att bjuda på då? En hel del faktiskt. I fredags tyckte jag helt seriöst att det skulle vara gott med tacos, och reflekterade inte alls över det fantastiskt svennebananiga i det matvalet. Sara gick dock i taket och blev mycket tveksam. Hon godkände det bara om vi åt det ironiskt, och eftersom att vi redan hade en bib hemma fanns ju alla förutsättningar för en riktigt svennig fredag. Hon fick dock göra the handling of shame när detaljerna skulle inhandlas, så the joke was kind of on her. Ingen på på ICA visste ju att det var ironisk tacokväll.
I lördags gick dagen åt till att göra en massa husbehov såsom städning och ha ilsken envägskommunikation med IKEA-möbler som var felborrade (fast som visade sig vara rättborrade när man gjorde rätt) samt lite Premier League på tv. På kvällen kom mamma och pappa samt Hannes och vi tog en drink innan vi gick ned till Trattoria Commedia för en mycket god middag. En trevlig kväll, och Hannes skötte sig på alla plan. Sara också.
Idag har jag ägnat mig åt att fika hemma hos Hannes samt haft ståplats framför tv:n när det blev alltför nervöst i matchen mellan Everton och Arsenal. Nervositeten var dock helt obefogad i och med att Arsenal vann. Det var gott.
Det var en bra helg tycker jag. Något svennig, men bra.
Jag vill också göra en snabb recap över förra helgen, som var minst lika händelserik som denna fast mindre svennig. Jag hade FF på fredagen, så då tog jag det bara lugnt och njöt av egentiden. På lördagen gick jag och Esh på Stadsteatern och kulturbögade då vi tittade på Anna Karenina. Den var bra, och jag tänkte som vanligt att "jag borde gå på teater oftare". Men man möter ett sådant motstånd när man vill det, tyvärr.
Efter pjäsen tog jag tåget till Stockholm där Josefin och Colin hade fest för att han har flyttat till Sverige och där träffade jag en hel del vänner från Uppsalatiden, vilket var mycket kul. Festen pågick intill småtimmarna och sedan somnade jag i en klassisk viksäng. Good fun.
Därefter var jag kristusbakis, i tre dagar alltså, så resten av veckan tycker jag att vi lämnar därhän.
Nu ser jag fram emot en tredagarsvecka, sen drar jag till Storbritannien. Kul!
lördag 6 november 2010
Om jag inte hade haft koll på Twitter...
...hade jag inte vetat att Wojciech Szczesny, Arsenals tredjemålvakt, tycker att Jackass 3D är "hilarious". Vad hade jag gjort utan den informationen? #måsteskaffamigettliv
torsdag 4 november 2010
I could drill that
Drar mig till minnes att jag utlovade ett inlägg om min slagborrsmania i söndags, men det har av olika anledningar, främst glömska, fallit i glömska. Men ni känner ju mig - jag är inte den som sviker ett löfte i första taget. Så nu ska jag berätta om dagen då jag slutligen blev vuxen, och inte bara SJ-vuxen.
Jag hade länge gått och funderat i banorna om att skaffa slagborr. Alla vet att det är ett stort beslut och att livet aldrig blir detsamma efter att slagborren finns i livet. Visst hade jag gjort halvhjärtade försök tidigare, men nu var det dags att ta steget. Jag fastnade för en (den billigaste) på Clas Ohlsson och direkt när jag hade betalat förstod jag den där känslan som alla hade pratat om. Plötsligt var inte jag själv den viktigaste i livet längre - nu fanns ju slagborren, eller Slagge som jag kände att hans namn var direkt när jag såg honom.
Och ja, det är så klart en kille. Ingen har väl någonsin hört talas om en kvinnlig slagborr?
När Slagge hade legat och mognat några veckor var det dags att se honom i aktion. Jag började försiktigt med en av väggarna i vardagsrummet där det skulle upp en tavla på en skruv, och då lärde jag mig att man ska hålla borren rakt.
Sen skulle jag ha upp gardiner i sovrummet. Då lärde jag mig att man behöver kyla ned borren emellanåt, samt att det är bra att använda öronproppar i brist på hörselkåpor. Jag lärde mig också att man inte ska tappa gardinen som man ska sätta upp så att den går sönder, men det är en helt annan historia.
Därefter borrade jag upp en gardin till och lärde mig att det är svårt att borra med vänsterhandsfattning och att det är bra att ha en stabil stol så att man inte trillar ned och skrapar upp smalbenet. Jävla Burger King-stol. Sen satte jag upp en tavla till och då var jag fullärd. Att spegeln trillade ner natten efteråt hade ingenting med mitt borrande att göra, för den satte jag upp med en tavelhängare. Jag ska borra upp den i morgon tror jag.
Jag kände mig oerhört nöjd med mig själv, dels över att jag har blivit med slagborr men också att jag lyckades använda den utan att förstöra vare sig mig själv eller helt förstöra väggarna. Men så har jag också tjockt av hantverkarblod i släkten, så det vore ju fan om jag inte skulle klara av att borra lite.
Det är nu ni berömmer mig.
Jag hade länge gått och funderat i banorna om att skaffa slagborr. Alla vet att det är ett stort beslut och att livet aldrig blir detsamma efter att slagborren finns i livet. Visst hade jag gjort halvhjärtade försök tidigare, men nu var det dags att ta steget. Jag fastnade för en (den billigaste) på Clas Ohlsson och direkt när jag hade betalat förstod jag den där känslan som alla hade pratat om. Plötsligt var inte jag själv den viktigaste i livet längre - nu fanns ju slagborren, eller Slagge som jag kände att hans namn var direkt när jag såg honom.
Och ja, det är så klart en kille. Ingen har väl någonsin hört talas om en kvinnlig slagborr?
När Slagge hade legat och mognat några veckor var det dags att se honom i aktion. Jag började försiktigt med en av väggarna i vardagsrummet där det skulle upp en tavla på en skruv, och då lärde jag mig att man ska hålla borren rakt.
Sen skulle jag ha upp gardiner i sovrummet. Då lärde jag mig att man behöver kyla ned borren emellanåt, samt att det är bra att använda öronproppar i brist på hörselkåpor. Jag lärde mig också att man inte ska tappa gardinen som man ska sätta upp så att den går sönder, men det är en helt annan historia.
Därefter borrade jag upp en gardin till och lärde mig att det är svårt att borra med vänsterhandsfattning och att det är bra att ha en stabil stol så att man inte trillar ned och skrapar upp smalbenet. Jävla Burger King-stol. Sen satte jag upp en tavla till och då var jag fullärd. Att spegeln trillade ner natten efteråt hade ingenting med mitt borrande att göra, för den satte jag upp med en tavelhängare. Jag ska borra upp den i morgon tror jag.
Jag kände mig oerhört nöjd med mig själv, dels över att jag har blivit med slagborr men också att jag lyckades använda den utan att förstöra vare sig mig själv eller helt förstöra väggarna. Men så har jag också tjockt av hantverkarblod i släkten, så det vore ju fan om jag inte skulle klara av att borra lite.
Det är nu ni berömmer mig.
onsdag 3 november 2010
Men därute är det höst
Detta är årstiden när vi alla reflekterar över och ständigt återkommer till diskussionen om hur märkligt det var att Wyclef Jean sjunger "I'll be gone 'til November" istället för "I'll be gone IN november" - han borde rimligtvis inte komma tillbaka lagom till november, det är ju då han borde dra. Det är ungefär som att man diskuterar att det är oerhört mörkt oerhört tidigt och att november går långsamt, men att december går snabbt. Alla de gamla höstklyschorna gör comeback, en efter en.
Detta är också årstiden då jag brukar unna mig en vit månad, men eftersom att jag ska till London om två veckor förstår ni ju själva hur orimligt det är att ta den i november i år. Hur ska jag ha nerver nog för att se Arsenal-Spurs utan 300 pints of Stella i blodomloppet? Det går inte, så årets vita månad är inställd på grund av tidsbrist och att jag har kommit på bättre tankar.
Nu är det dessutom den veckan på året alla lärare börjar prata om en vecka in på höstterminen: vecka 44 - höstlovet. Jag får visserligen bara två dagar ledigt, men å andra sidan är det som semester på skolan när eleverna inte är på plats så jag har ändå blivit utvilad. Nu har jag precis rättat klart mina sista kvarhängade texter, så alldeles strax ska jag ta den första av vad som kan bli rekordmånga Stellor den här månaden.
Öl på en onsdag. Tema: Höst -06 indeed.
Och apropå Wyclef Jean. Är det inte väldigt roligt att Luks hotmailadress är typ Wyclefjohan? Nästan i klass med Sandra Freshs Tafsarn84, som hon faktiskt använde så sent som 2005-06.
Detta är också årstiden då jag brukar unna mig en vit månad, men eftersom att jag ska till London om två veckor förstår ni ju själva hur orimligt det är att ta den i november i år. Hur ska jag ha nerver nog för att se Arsenal-Spurs utan 300 pints of Stella i blodomloppet? Det går inte, så årets vita månad är inställd på grund av tidsbrist och att jag har kommit på bättre tankar.
Nu är det dessutom den veckan på året alla lärare börjar prata om en vecka in på höstterminen: vecka 44 - höstlovet. Jag får visserligen bara två dagar ledigt, men å andra sidan är det som semester på skolan när eleverna inte är på plats så jag har ändå blivit utvilad. Nu har jag precis rättat klart mina sista kvarhängade texter, så alldeles strax ska jag ta den första av vad som kan bli rekordmånga Stellor den här månaden.
Öl på en onsdag. Tema: Höst -06 indeed.
Och apropå Wyclef Jean. Är det inte väldigt roligt att Luks hotmailadress är typ Wyclefjohan? Nästan i klass med Sandra Freshs Tafsarn84, som hon faktiskt använde så sent som 2005-06.
tisdag 2 november 2010
Nu också känd från webb-tv
Vi visste alla att det bara var en tidsfråga tills genombrottet i webb-tv-branschen kom. Se min redan legendariska insats vid ca 0:40.
Här hittar ni klippet från UNT.se.
Här hittar ni klippet från UNT.se.
söndag 31 oktober 2010
Ställer tillbaka klockan
Jag skulle visserligen ha gjort det i natt, men nu tar jag tag i det och ställer tillbaka klockan...
...till 2006. Det var en rolig höst det! ÖG-fika, Orvars, ÖG-utgång, V-dala, GH-frukost på lördagar, Premier League i korriodorsrummet, spelningar på Katalin. Visst minns du?
Den här veckan ska jag nog köra tema: Höst 06.
...till 2006. Det var en rolig höst det! ÖG-fika, Orvars, ÖG-utgång, V-dala, GH-frukost på lördagar, Premier League i korriodorsrummet, spelningar på Katalin. Visst minns du?
Den här veckan ska jag nog köra tema: Höst 06.
En vecka på intensiven
Sitter för nästan gången den här veckan och gör ingenting, vilket känns absolut skönt. Veckan har varit helt späckad. Jobb varje dag, men det går ju utan sägande, och sedan diverse kvällsaktiviteter. Här är ett axplock, i listform eftersom att alla gillar ju...Du fattar.
- Måndag: Åkte till Ikea och köpte en säng, så att jag slipper slåss med Sara om 105 centimeters utrymme om natten. Åt köttbullar.
- Tisdag: Byggde ihop sängen Engan och svor över Ingvar Kamprads jävla oförmåga att förborra rätt. Fyra timmar senare var sängen inte klar för det saknades en fucking mittbalk. Det var mycket tröttsamt och irriterande att inte få prova den nya sängen efter att ha bråkat med den så länge.
- Onsdag: Åkte till Ikea och köpte en mittbalk, samt en grillad med bröd. Byggde klart sängen så nu har vi 90 centimeter var, samt varsitt avlastningsbord (som nattygsbord heter numera). Därefter kollade jag på Newcastle-Arsenal (0-4).
- Torsdag: Såg I rymden finns inga känslor med mina elever. Jag var lite orolig att de skulle vara stökiga, men de skötte sig nästan hur bra som helst och filmen var klart sevärd. Kom hem och hade styrelsemöte per telefon.
- Fredag: Rundade av veckan med att fika med eleverna och kunde konstatera att sockerhöga trettonåringar kan vara oerhört livliga. Efter jobbet gick jag och Ola till Gillet och tog ett par öl med lärarna från Heby, där Ola också jobbade tidigare. Det var kul att återse det folket. På kvällen kom Saras föräldrar och vi gick till Il Forno och åt en god middag.
- Lördag: Lugn start på dagen med Melodikrysset och några tv-serier. Sen kom Hedemora på besök och vi kollade på Arsenals sena seger mot West Ham (jag var aldrig orolig) och hade lite social samvaro med inslag av dryckjom och god mat.
- Söndag: Lugn start med en full english och därefter blev jag handymännens handyman. Men det var en så stark upplevelse att det får bli ett eget inlägg i morgon. En försmak får du dock redan nu: Slagborrsmania. Det inlägget vill du inte missa.
lördag 23 oktober 2010
Recension: Moneybrother
När: 21/10 2010
Var: Katalin, Uppsala
Bäst: Fulla för kärlekens skull
Sämst: Ljuddebaclet på slutet
Fråga: Vad gjorde AIK:s assisterande tränare Björn Wesström där?
Betyg:Var: Katalin, Uppsala
Bäst: Fulla för kärlekens skull
Sämst: Ljuddebaclet på slutet
Fråga: Vad gjorde AIK:s assisterande tränare Björn Wesström där?
Tillsammans med trevliga kollegorna Carro och Magnus fick jag till sist chansen att gå på spelning på Katalin igen. Det var alldeles för länge sedan jag såg någonting i denna världens bästa konsertlokal - jag minns inte ens när det var sist. Vilket naturligtvis är bedrövligt.
Detta var tredje gången jag såg Moneybrother på Katalin, och de två tidigare spelningarna hade varit mycket goda upplevelser så förväntningarna var högt ställda även denna gång. Jag räknade dock med en ganska lågmäld session eftersom att han denna gång skulle köra solo. Jag vet dock inte hur jag tänkte där eftersom att han inte har särskilt många lågmälda låtar på sin repertoar. För lågmält blev det icke.
Anders klev självsäkert in på scenen några minuter efter utsatt tid och inledde med en låt från senaste skivan (som jag har dålig koll på) och det blev ganska rivigt direkt tack vara någon form av samplingsgrej som han skapade en enklare rytmsektion med. För min del kom spelningen igång när han efter en längre introduktion, som kändes inrepeterad men funkade i sammanhanget, spelade Nobody's lonely tonight.
Han fick igång publiken så bra det nu går på en torsdag ganska omgående och mellansnacket var genomtänkt och roligt. Visst är han ingen Howlin' Pelle, men stundtals framstod han här som den födde estradören.
Efter den inledande timmen, där höjdpunkten var Håkan-covern Brännö Serenad, tog han en kort whiskeypaus - rockstjärnemässigt nog - i fem minuter innan han återkom med nya krafter och drev fram till spelningens klimax. Ännu en svensk cover, som för mig var ganska oväntad: Eldkvarns episka Fulla för kärlekens skull. Pengabrorsan verkade då ha slängt sina stämband åt helvete och ersatt dem med ett rivjärn, och i det läget var det alldeles lysande. När han sedan följde upp denna med Blow him back into my arms var det bara att göra en Tyskland 1945 och kapitulera.
Tyvärr blev avslutningen något av ett antiklimax när ljudet kapsejsade, men efter lite roddande fick de ordning på det och han kunde runda av kvällen med Reconsider me.
Jag gick därifrån i kylan och kände mig mycket nöjd. Jag gillade att han spelade så mycket svensk material, och jag ser fram emot den dagen Moneybrother släpper en svenskspråkig skiva med hyllningar till sina samtida kollegor.
onsdag 20 oktober 2010
Get the fire brigade!
*Inlägget börjar skrivas kl 19/10 kl 16.30 på tåget mot Stockholm*
Var tvungen att återhämta mig från Saras karaktärsmord av mig på hennes blogg i några dagar, och har gått och filat på ett gruvligt mothugg där tanken var att dissekera hennes oförmåga som shoppingassistent. Men jag tror att jag hoppar över det, och nöjer mig med att konstatera att om hon inte vill falla in i stereotypa könsroller så är hon mer än välkommen att borra upp hål för gardinstänger nu när jag har köpt en slagborr. Jag ska ändå inte vara i närheten av verktyg.
Annars var helgen relativt städad, bortsett från att jag råkade dricka en whiskey för mycket i fredags natt. Det fick följden av att jag fungerade halvdant i lördags.
Tanken var att jag skulle träffa Björn, men han ångrade sig uppenbarligen och dök aldrig upp. Det var tråkigt. Istället hängde jag med Sara och hennes kompisar Max och Gustav samt Max tjej Sara (ärligt talat, heter alla tjejer Sara?). Det var roligt. Mitt beprövade partytrick med skämsmusik gick hem igen.
I söndags åt samma gäng brunch på GH innan jag ville konsumera i BNP:s namn och köpte en jacka, en potatispress, en slagborr och rakblad. Sen blev jag studentfattig igen. Det blev lite fotboll på tv:n också.
Igår var det måndag och idag blev det tisdag, min nya favoritdag. Förmiddagen var hur lugn som helst och det konstaterade jag på lunchen också.
- Idag har det varit hur lugnt som helst.
Två minuter senare gick brandlarmet. Tre minuter senare fick jag beskedet att en av mina elever var orsaken.
- Hurra! Extraarbete! tänkte jag ironiskt och fick mycket riktigt en hel del extraarbete som inte alls behövdes i och med att jag skulle på ett möte med supporterklubben.
*Tåget anländer till Stockholm och det blir ett uppehåll på cirka sju timmar*
*Nu är kl 00.21 och vi är tillbaka i Uppsala, och evenbtuella stavfel beror på algagolen*
Det löste sig med brandlarmet, tror jag. Om nu nån brydde sig. Kanske löste sig. Vi har inte löst det riktigt ännu. Men allt löser sig till slut.
Sen var det möte för supporterklubben. Det var ett bra möte, men det blev jobbigt vid ett tillfälle när en av oss drabbades av en kollaps. Det var otäckt och jag hoppas att det gick bra för honom. Jag får kolla av i morgon.
Efter matchen tog jag tåget hem, och där träffade jag Björn, av alla människor, och sen tog jag taxi hela vägen hem.
Nu bör jag sova. Jag har köpt tuggummi till i morgon. Hade kanske behövt clear-eyes...
Var tvungen att återhämta mig från Saras karaktärsmord av mig på hennes blogg i några dagar, och har gått och filat på ett gruvligt mothugg där tanken var att dissekera hennes oförmåga som shoppingassistent. Men jag tror att jag hoppar över det, och nöjer mig med att konstatera att om hon inte vill falla in i stereotypa könsroller så är hon mer än välkommen att borra upp hål för gardinstänger nu när jag har köpt en slagborr. Jag ska ändå inte vara i närheten av verktyg.
Annars var helgen relativt städad, bortsett från att jag råkade dricka en whiskey för mycket i fredags natt. Det fick följden av att jag fungerade halvdant i lördags.
Tanken var att jag skulle träffa Björn, men han ångrade sig uppenbarligen och dök aldrig upp. Det var tråkigt. Istället hängde jag med Sara och hennes kompisar Max och Gustav samt Max tjej Sara (ärligt talat, heter alla tjejer Sara?). Det var roligt. Mitt beprövade partytrick med skämsmusik gick hem igen.
I söndags åt samma gäng brunch på GH innan jag ville konsumera i BNP:s namn och köpte en jacka, en potatispress, en slagborr och rakblad. Sen blev jag studentfattig igen. Det blev lite fotboll på tv:n också.
Igår var det måndag och idag blev det tisdag, min nya favoritdag. Förmiddagen var hur lugn som helst och det konstaterade jag på lunchen också.
- Idag har det varit hur lugnt som helst.
Två minuter senare gick brandlarmet. Tre minuter senare fick jag beskedet att en av mina elever var orsaken.
- Hurra! Extraarbete! tänkte jag ironiskt och fick mycket riktigt en hel del extraarbete som inte alls behövdes i och med att jag skulle på ett möte med supporterklubben.
*Tåget anländer till Stockholm och det blir ett uppehåll på cirka sju timmar*
*Nu är kl 00.21 och vi är tillbaka i Uppsala, och evenbtuella stavfel beror på algagolen*
Det löste sig med brandlarmet, tror jag. Om nu nån brydde sig. Kanske löste sig. Vi har inte löst det riktigt ännu. Men allt löser sig till slut.
Sen var det möte för supporterklubben. Det var ett bra möte, men det blev jobbigt vid ett tillfälle när en av oss drabbades av en kollaps. Det var otäckt och jag hoppas att det gick bra för honom. Jag får kolla av i morgon.
Efter matchen tog jag tåget hem, och där träffade jag Björn, av alla människor, och sen tog jag taxi hela vägen hem.
Nu bör jag sova. Jag har köpt tuggummi till i morgon. Hade kanske behövt clear-eyes...
fredag 15 oktober 2010
Dags för fredagsrus
Så gick en vecka till, snabbare än vad jag hade trott när jag cyklade till jobbet i måndags. Men det är ju så att tiden går fort när man inte har tråkigt.
Tänkte ta en lista, i och med att alla gillar listor. Nya saker jag har gjort den här veckan:
Något annat nytt sitter på min näsa. Jag har investerat i en remake av mitt fejs, eller snarare mitt ansiktes attribut. Nya glasögon, så här nästan exakt ett år efter att jag blev glasögonorm. This is what my face looks like now:
Jag känner mig som fabror Per-Eric 1974. Och det är något positivt.
Tänkte ta en lista, i och med att alla gillar listor. Nya saker jag har gjort den här veckan:
- Använt en insexsnyckel.
- Sjungit Tokio Hotel i klassrummet
- Varit hos Hannes
- Haft medarbetarsamtal
- Köpt äppelbröd
- Använt hasselnötter i mat
- Förklarat vad börsen är för klassen
- Misslyckats med att förklara vad börsen är för klassen
Något annat nytt sitter på min näsa. Jag har investerat i en remake av mitt fejs, eller snarare mitt ansiktes attribut. Nya glasögon, så här nästan exakt ett år efter att jag blev glasögonorm. This is what my face looks like now:
Jag känner mig som fabror Per-Eric 1974. Och det är något positivt.
onsdag 13 oktober 2010
En kvarts dag i kvarten
Igår fick jag äntligen komma hem till Hannes nya (nåja, två månader sedan inflytt) lägenhet för att inkassera min födelsedagspresent i form av en trerätters samt för att se om han hade packat upp sina flyttkartonger ännu.
Lägenheten var, hur ska jag uttrycka det, inte direkt inredd av Fab 5, utan andades mer ung man. Som den sig bör. Jag fick lite vibbar från min egen inredning på Stockrosgatan där jag bodde inneboende i en villa under ett drygt år - mer pragmatiskt än mysigt är nog det sammanfattande intrycket. Det enda som bör åtgärdas omedelbart är soffans placering i vardagsrummet, då de av någon anledning har valt att ställa den så att tio kvadratmeter av vardagsrummet inte går att använda. Det finns säkert en logisk förklaring, men jag ser inte det logiska i att inte utnyttja rymden i rummet.
Det roligaste var dock att det satt en liten kille i en skrubb när jag och Sara hade kommit till lägenheten. Han bodde där sa han, och Hannes bekräftade att det var så. Så oerhört studentikost att bo sin första termin i en garderob. Spontant känner jag att jag inte saknar just den delen av studentlivet.
Hannes bjöd på en god förrätt och sedan fick vi potatisgratäng och stekt gris i fetaostsås. Till efterrätt blev det ost och kex, innan jag kände att jag behövde bidra med lite chips och nötter samt folköl 3,5. Det var ju ändå landskamp på tv.
Till sist fick vi nog och lämnade studentkollektivet till förmån för en lång höstkall promenad hem till det något mer ombonade boendet på Studentvägen.
Och ja. Hannes har tre flyttkartonger kvar att packa upp.
Lägenheten var, hur ska jag uttrycka det, inte direkt inredd av Fab 5, utan andades mer ung man. Som den sig bör. Jag fick lite vibbar från min egen inredning på Stockrosgatan där jag bodde inneboende i en villa under ett drygt år - mer pragmatiskt än mysigt är nog det sammanfattande intrycket. Det enda som bör åtgärdas omedelbart är soffans placering i vardagsrummet, då de av någon anledning har valt att ställa den så att tio kvadratmeter av vardagsrummet inte går att använda. Det finns säkert en logisk förklaring, men jag ser inte det logiska i att inte utnyttja rymden i rummet.
Det roligaste var dock att det satt en liten kille i en skrubb när jag och Sara hade kommit till lägenheten. Han bodde där sa han, och Hannes bekräftade att det var så. Så oerhört studentikost att bo sin första termin i en garderob. Spontant känner jag att jag inte saknar just den delen av studentlivet.
Hannes bjöd på en god förrätt och sedan fick vi potatisgratäng och stekt gris i fetaostsås. Till efterrätt blev det ost och kex, innan jag kände att jag behövde bidra med lite chips och nötter samt folköl 3,5. Det var ju ändå landskamp på tv.
Till sist fick vi nog och lämnade studentkollektivet till förmån för en lång höstkall promenad hem till det något mer ombonade boendet på Studentvägen.
Och ja. Hannes har tre flyttkartonger kvar att packa upp.
tisdag 12 oktober 2010
Tisdag - inte längre sämst
Det har blivit ett paradigmskifte i min syn på veckodagarna. Tidigare har jag alltid rankat tisdag som veckans svarta får, men nu har jag genomfört en rockad på Dåliga-dagar-listan. Numera är måndagen helt klart sämst.
Mina anledningar är två.
Nummer ett: Eleverna beter sig som om det vore fullmåne på ett varulvskonvent. (Eller i Stockholms t-bana, i vilken folk beter sig extra märkligt när det är fullmåne. Källa på det: En suspekt kursare i svenska 1 - högst trolig alltså.) De har totalt glömt all struktur och far bara omkring och gör allt de inte ska och retar varandra och hamnar i konflikter, samt häller ut alla de små vita pappersrondellerna från hålslagets mage över hela klassrummet. Själv försöker jag bedriva någon form av undervisning, men det ger de flesta blanka fan i. Men så kommer tisdagen och allt är som vanligt igen, med bra struktur och relativ lugn och ro.
Nummer två: Jag har glömt vad nummer två var, men jag orkar inte scrolla upp och ändra det där om att jag hade två argument. Det var något om det klassiska i att ogilla måndagar. Du hajar.
Men vi tar väl listan i sin helhet, för alla gillar ju listor.
Dåliga-dagar-listan
1. Måndag - Den klyschigt tunga starten på veckan, när man helst vill ha helg bara en dag till.
2. Tisdag - Då är veckan igång och man vet att det bara är att köra på. Kan lyftas av en bra Champions League-match.
3. Söndag - Visserligen ledig, men i regel präglad av ångest. Antingen beroende på lördagens aktiviteter, eller på den kommande arbetsveckan.
4. Onsdag - Början på slutet. Alla vet att onsdag eftermiddag är början på helgen.
5. Torsdag - Den officiella början på slutet. Det är inte socialt accepterat att hävda att onsdagen är början på helgen, så alla vet att torsdag eftermiddag är den officiella inledningen av helgen.
6. Lördag - Förmiddagen är bäst, men sen brukar det alltid bli uppbokat med diverse aktiviteter. Oftast roliga dock. Som Premier League till exempel.
7. Fredag - Att lämna jobbet på fredagseftermiddagen är som att få tillstånd att rymma från ett varulvskonvent vid fullmåne - oerhört lättnande.
Håller du med skribenten? Diskutera gärna på Facebook och Twitter.
Mina anledningar är två.
Nummer ett: Eleverna beter sig som om det vore fullmåne på ett varulvskonvent. (Eller i Stockholms t-bana, i vilken folk beter sig extra märkligt när det är fullmåne. Källa på det: En suspekt kursare i svenska 1 - högst trolig alltså.) De har totalt glömt all struktur och far bara omkring och gör allt de inte ska och retar varandra och hamnar i konflikter, samt häller ut alla de små vita pappersrondellerna från hålslagets mage över hela klassrummet. Själv försöker jag bedriva någon form av undervisning, men det ger de flesta blanka fan i. Men så kommer tisdagen och allt är som vanligt igen, med bra struktur och relativ lugn och ro.
Nummer två: Jag har glömt vad nummer två var, men jag orkar inte scrolla upp och ändra det där om att jag hade två argument. Det var något om det klassiska i att ogilla måndagar. Du hajar.
Men vi tar väl listan i sin helhet, för alla gillar ju listor.
Dåliga-dagar-listan
1. Måndag - Den klyschigt tunga starten på veckan, när man helst vill ha helg bara en dag till.
2. Tisdag - Då är veckan igång och man vet att det bara är att köra på. Kan lyftas av en bra Champions League-match.
3. Söndag - Visserligen ledig, men i regel präglad av ångest. Antingen beroende på lördagens aktiviteter, eller på den kommande arbetsveckan.
4. Onsdag - Början på slutet. Alla vet att onsdag eftermiddag är början på helgen.
5. Torsdag - Den officiella början på slutet. Det är inte socialt accepterat att hävda att onsdagen är början på helgen, så alla vet att torsdag eftermiddag är den officiella inledningen av helgen.
6. Lördag - Förmiddagen är bäst, men sen brukar det alltid bli uppbokat med diverse aktiviteter. Oftast roliga dock. Som Premier League till exempel.
7. Fredag - Att lämna jobbet på fredagseftermiddagen är som att få tillstånd att rymma från ett varulvskonvent vid fullmåne - oerhört lättnande.
Håller du med skribenten? Diskutera gärna på Facebook och Twitter.
40 högstadietjejer kunde ha fel
I ett mycket ambitiöst försök att vara professionell gick jag till min lokala bokhandel och inhandlade den mycket omtalade, ja rentav hajpade, vampyrkärleksromanen Twilight av Stephenie Meyer. Jag ville liksom bilda mig en egen uppfattning av den här bokserien som fyra av fem tjejer, inga killar så här långt, väljer att redovisa på mitt jobb.
Alla hävdar samma sak. Boken är sååå bra och så välskriven och man vill bara ha mer och mer. De flesta är också Team Edward när jag frågar dem om vem av varulven och vampyren den oändligt tråkiga huvudkaraktären Bella ska välja.
Nu har jag kämpat med den i nästan två veckor och i kväll tog det helt stopp. Boken är för tråkig, det går inte. Maken till platt huvudkaraktär har jag inte stött på sedan South Park-avsnittet "A million little fibers" - och det handlar om en handduk. Bella har inga intressen förutom att läsa någon trött klassiker emellanåt och hon vill helst inte umgås med någon alls. Ändå vill alla umgås med henne och vara ihop med henne. It doesn't make sense.
Jag antar att det som lockar tjejerna att läsa de här böckerna är det heteronormativa temat, i vilken vår sköna prinsessa till slut räddas av och får sin knight in shining armour. Men om deras bild av kärlek och förhållanden formas av detta är risken tyvärr stor för besvikelser i framtiden. Det ska jag nog inte påpeka när de redovisar emellertid.
Samtidigt är jag mycket väl medveten om att jag inte är i målgruppen för den här typen av historia, som en klok elev påpekade häromdagen. Böckerna är inte skrivna för svensklärare i 27-årsåldern - vi ska mer läsa Proust och Kafka och se svåra ut. Såna grejer.
Jag vill dock avsluta med att ansluta mig till Team Jacob. Han är långt mer charmig och jordnära än sprätten Edward.
Alla hävdar samma sak. Boken är sååå bra och så välskriven och man vill bara ha mer och mer. De flesta är också Team Edward när jag frågar dem om vem av varulven och vampyren den oändligt tråkiga huvudkaraktären Bella ska välja.
Nu har jag kämpat med den i nästan två veckor och i kväll tog det helt stopp. Boken är för tråkig, det går inte. Maken till platt huvudkaraktär har jag inte stött på sedan South Park-avsnittet "A million little fibers" - och det handlar om en handduk. Bella har inga intressen förutom att läsa någon trött klassiker emellanåt och hon vill helst inte umgås med någon alls. Ändå vill alla umgås med henne och vara ihop med henne. It doesn't make sense.
Jag antar att det som lockar tjejerna att läsa de här böckerna är det heteronormativa temat, i vilken vår sköna prinsessa till slut räddas av och får sin knight in shining armour. Men om deras bild av kärlek och förhållanden formas av detta är risken tyvärr stor för besvikelser i framtiden. Det ska jag nog inte påpeka när de redovisar emellertid.
Samtidigt är jag mycket väl medveten om att jag inte är i målgruppen för den här typen av historia, som en klok elev påpekade häromdagen. Böckerna är inte skrivna för svensklärare i 27-årsåldern - vi ska mer läsa Proust och Kafka och se svåra ut. Såna grejer.
Jag vill dock avsluta med att ansluta mig till Team Jacob. Han är långt mer charmig och jordnära än sprätten Edward.
måndag 11 oktober 2010
När ni trodde att ni var av med mig
Nej, jag har inte lagt ner. Jag har bara prioriterat andra saker än min söta lilla dagbok på Internet, som Dennis en gång så nedsättande kallade detta högvattenmärke i cyberspace. Som att vara på lägerskola, jobba, skruva ihop Ikea-prylar och gå upp och ner för trapporna, bärande på hemskt mycket saker. Den som ändå hade en hiss, som jag brukar säga.
Veckan i Falun med eleverna var väldigt rolig, men naturligtvis också utmattande. Det var tur att vi fick en ledig dag förra måndagen, så att jag fick vila upp mig lite i alla fall.
Förra helgen ägnades åt att hjälpa Esh flytta till mina gamla hoods i Fålhagen samt att dricka post-flytt-öl i hans nya böjda soffa som han köpte av en homosexuell man. Men det är inget fel med det. En soffa kan se ut på många olika sätt.
I söndags var vi på Ikea och köpte dessutom en ny fin tv. Säljaren var oerhört mycket säljare och sålde järnet. Jag köpte allt, som vanligt i och med att jag aldrig kan säga nej till något. Tv:n är som en gudagåva och bilden är krispig som en solig höstdag.
Sen gick en vecka och så var det helg igen. Då var jag målvakt i internmatchen på Södras avslutningsdag. Det var ganska lätt, det är bara att sänka intelligensnivån två hack så kan vem som helst bli målvakt. Jag släppte bara in ett mål och det berodde på att en av mina mittbackar tacklade bort mig på en hörna. Oklart varför. Hur det gick i matchen? Vad tror du själv? Vi i unga förlorade naturligtvis.
På kvällen var det "bankett" på en halvsunkig kubansk restaurang till tonerna av två män som spelade synt och gitarr skithögt. Det ringer fortfarande i öronen så här två dagar senare.
Igår var först Love, Kerstin och Elis samt Hannes här och åt brunch och tårta och sen kom Saras föräldrar förbi med lite prylar som hon hade lämnat i Rappestad. Så mycket människor har jag inte haft över sedan Valborg 2007, så jag blev helt utmattad och gick och lade mig i någon timma.
Sen blev det måndag, och snart är det tisdag. Avslutar som jag började med ännu ett klassiskt Denniscitat: Tiden går så jävla fort.
Veckan i Falun med eleverna var väldigt rolig, men naturligtvis också utmattande. Det var tur att vi fick en ledig dag förra måndagen, så att jag fick vila upp mig lite i alla fall.
Förra helgen ägnades åt att hjälpa Esh flytta till mina gamla hoods i Fålhagen samt att dricka post-flytt-öl i hans nya böjda soffa som han köpte av en homosexuell man. Men det är inget fel med det. En soffa kan se ut på många olika sätt.
I söndags var vi på Ikea och köpte dessutom en ny fin tv. Säljaren var oerhört mycket säljare och sålde järnet. Jag köpte allt, som vanligt i och med att jag aldrig kan säga nej till något. Tv:n är som en gudagåva och bilden är krispig som en solig höstdag.
Sen gick en vecka och så var det helg igen. Då var jag målvakt i internmatchen på Södras avslutningsdag. Det var ganska lätt, det är bara att sänka intelligensnivån två hack så kan vem som helst bli målvakt. Jag släppte bara in ett mål och det berodde på att en av mina mittbackar tacklade bort mig på en hörna. Oklart varför. Hur det gick i matchen? Vad tror du själv? Vi i unga förlorade naturligtvis.
På kvällen var det "bankett" på en halvsunkig kubansk restaurang till tonerna av två män som spelade synt och gitarr skithögt. Det ringer fortfarande i öronen så här två dagar senare.
Igår var först Love, Kerstin och Elis samt Hannes här och åt brunch och tårta och sen kom Saras föräldrar förbi med lite prylar som hon hade lämnat i Rappestad. Så mycket människor har jag inte haft över sedan Valborg 2007, så jag blev helt utmattad och gick och lade mig i någon timma.
Sen blev det måndag, och snart är det tisdag. Avslutar som jag började med ännu ett klassiskt Denniscitat: Tiden går så jävla fort.
söndag 26 september 2010
Låg redan. Blev sparkad på.
Gårdagen var den sämsta fotbollsdagen sedan en septemberdag 2004. Eller, när jag tänker efter, var nog gårdagen värre än så. Den dagen för sex år sedan åkte Södra Upsala ner i division sju och Arsenal spelade 0-0 mot West Ham.
Igår underträffades alltså det. Södra Upsala gjorde en ny plattmatch mot det laget vi var tvungna att hålla bakom oss, och vår jumboplats i tabellen spikades därmed. Hej då division sex. Jag har därmed varit med om att åka ur division sex två gånger nu - fy fan så uselt.
Det var dessutom bortamatch så hemresan tog drygt en timme. Väl hemma i lägenheten slog jag på tv:n för att se andra halvlek i Arsenals match och möttes av skräcksiffrorna 0-2 till West Bromwich. I det läget funderade jag över varför jag ens hade klivit upp den dagen. Det kunde i alla fall inte bli värre tänkte jag.
Då gjorde West Bromwich 0-3.
Så vad annat kunde jag göra efter den skitdagen än att gå till Jajje och drink the pain away. Tur att han håller på Liverpool så han var lika bitter som jag. Trots vår gemensamma bitterhet blev det en trevlig kväll, där samtalet faktiskt rörde andra ämnen än fotboll då och då.
Idag har jag ägnat mig åt dagen efter kvällen före-aktiviteter såsom att sova, äta onyttigheter samt tittat på tv. Jag har också packat inför kommande veckas äventyr. Det blir lägerskola i Falun i fem dagar, så jag räknar med en mycket intensiv vecka då jag ska vara extraförälder åt 40 13-åringar. Men det kommer att bli kul.
Igår underträffades alltså det. Södra Upsala gjorde en ny plattmatch mot det laget vi var tvungna att hålla bakom oss, och vår jumboplats i tabellen spikades därmed. Hej då division sex. Jag har därmed varit med om att åka ur division sex två gånger nu - fy fan så uselt.
Det var dessutom bortamatch så hemresan tog drygt en timme. Väl hemma i lägenheten slog jag på tv:n för att se andra halvlek i Arsenals match och möttes av skräcksiffrorna 0-2 till West Bromwich. I det läget funderade jag över varför jag ens hade klivit upp den dagen. Det kunde i alla fall inte bli värre tänkte jag.
Då gjorde West Bromwich 0-3.
Så vad annat kunde jag göra efter den skitdagen än att gå till Jajje och drink the pain away. Tur att han håller på Liverpool så han var lika bitter som jag. Trots vår gemensamma bitterhet blev det en trevlig kväll, där samtalet faktiskt rörde andra ämnen än fotboll då och då.
Idag har jag ägnat mig åt dagen efter kvällen före-aktiviteter såsom att sova, äta onyttigheter samt tittat på tv. Jag har också packat inför kommande veckas äventyr. Det blir lägerskola i Falun i fem dagar, så jag räknar med en mycket intensiv vecka då jag ska vara extraförälder åt 40 13-åringar. Men det kommer att bli kul.
fredag 24 september 2010
Hallå igen
Hur är stan en sån här kväll i september när augusti regnat bort? Det var längesen, jag borde ringt, men att ringa nu känns lite fånigt och kort.
Har just avnjutit en bättre(?) middag bestående av veckans rester. Det blev en liten bit moussaka till förrätt och sedan tacogratäng a la Jos med några torra bitar söndagsstek. Till detta avnjöt jag en god tjeckisk öl som kallas Staropramen, som just har introducerats på Systembolaget enligt mina källor.
Jag har inte uppdaterat så bra här på grund av olika anledningar, främst för att jag inte kan blogga på jobbet och för att jag har fullt upp på kvällarna också. Men det blir nog bättre framåt hösten. Inte för att hösten inte har infallit ännu, det märkte jag åtminstone förra torsdagen då jag cyklade till jobbet i en höststorm världen inte har sett maken till sedan Katrina. Men med höst menar jag den höst som infaller i slutet av oktober då man börjar känna "fy jävla satan" varje gång man går ut på morgonen och halkar omkring på blöta löv på gångbanorna och glasögonen immar igen när man kommer in. Då blir det nog bättre. Även om det blir sämre. Men ni förstår vad jag menar. Eller inte.
Men vad har då hänt i livet sedan sist? Jag ska bjuda på några brottstycken ur romanen jag har kommit att döpa efter en av Sveriges bästa artister genom tiderna - "September".
*Jag har gjort debut som kyrkomusiker. Det var när Saras systerdotter Tuva döptes som jag kompade SaraD när hon sjöng Nocturne. Det var helt okej för prästen att jag deltog i ceremonin trots att jag både är en bastard och en ofrälse. Jag kan förstå kritiken som riktas mot svenska kyrkan när de tillåter sånt här. Detta är grogrunden för alla Helge Fossmos som finns i den svenska församlingsmyllan. Men jag spelade helt okej och Sara gjorde sitt jobb som fadder (det heter tydligen inte gudmor längre) med den äran.
*Jag har hållit i ett föräldramöte. Jag pratade bara två gånger om Arsenal.
*Jag har fått tre föräldrasamtal. Det är två fler än vad jag fick under hela förra hösten. Under dessa har jag inte nämnt Arsenal en enda gång.
*Jag har bokat in en Londonresa. Arsenal-Tottenham den 20 november. Så jävla gött att träffa min gamle vän London igen. Det är nästan ett år sedan.
*Jag har besökt h u v u d s t a d e n. Det var givetvis Arsenal Swedens fel, för det var packning av diverse attiraljer som stod på menyn. Åtta timmar senare var det dock över och man kunde gå på pintsen. Jag gick till och med på lokal senare på kvällen!
*Jag har autismlyssnat på Säkerts nya skiva. Annika Norlin är bäst i hela världen. Punkt.
Nu ska jag njuta av fredagskvällen här på solo kvist. Sara har glömt bort att hon har flyttat hit och åkt till Linköping igen, så jag får klara mig själv. Och det gör jag så bra. Jag har båda vin och chips till mitt förfogande, och en hel massa nedladdade avsnitt av fina komediserier att beta av så på mig går det ingen nöd.
Så nu vill jag önska dig lycka till. Nu är det skymning här i Uppsala, men jag ska inte ut och göra byn. Ring om du vill, och hälsa dom jag känner, håll blicken kvar i skyn. Du vet, det är så många, så många som vill ta en ner på jorden. Och vintern kan bli lång här ändå i den fjällhöga norden.
Har just avnjutit en bättre(?) middag bestående av veckans rester. Det blev en liten bit moussaka till förrätt och sedan tacogratäng a la Jos med några torra bitar söndagsstek. Till detta avnjöt jag en god tjeckisk öl som kallas Staropramen, som just har introducerats på Systembolaget enligt mina källor.
Jag har inte uppdaterat så bra här på grund av olika anledningar, främst för att jag inte kan blogga på jobbet och för att jag har fullt upp på kvällarna också. Men det blir nog bättre framåt hösten. Inte för att hösten inte har infallit ännu, det märkte jag åtminstone förra torsdagen då jag cyklade till jobbet i en höststorm världen inte har sett maken till sedan Katrina. Men med höst menar jag den höst som infaller i slutet av oktober då man börjar känna "fy jävla satan" varje gång man går ut på morgonen och halkar omkring på blöta löv på gångbanorna och glasögonen immar igen när man kommer in. Då blir det nog bättre. Även om det blir sämre. Men ni förstår vad jag menar. Eller inte.
Men vad har då hänt i livet sedan sist? Jag ska bjuda på några brottstycken ur romanen jag har kommit att döpa efter en av Sveriges bästa artister genom tiderna - "September".
*Jag har gjort debut som kyrkomusiker. Det var när Saras systerdotter Tuva döptes som jag kompade SaraD när hon sjöng Nocturne. Det var helt okej för prästen att jag deltog i ceremonin trots att jag både är en bastard och en ofrälse. Jag kan förstå kritiken som riktas mot svenska kyrkan när de tillåter sånt här. Detta är grogrunden för alla Helge Fossmos som finns i den svenska församlingsmyllan. Men jag spelade helt okej och Sara gjorde sitt jobb som fadder (det heter tydligen inte gudmor längre) med den äran.
*Jag har hållit i ett föräldramöte. Jag pratade bara två gånger om Arsenal.
*Jag har fått tre föräldrasamtal. Det är två fler än vad jag fick under hela förra hösten. Under dessa har jag inte nämnt Arsenal en enda gång.
*Jag har bokat in en Londonresa. Arsenal-Tottenham den 20 november. Så jävla gött att träffa min gamle vän London igen. Det är nästan ett år sedan.
*Jag har besökt h u v u d s t a d e n. Det var givetvis Arsenal Swedens fel, för det var packning av diverse attiraljer som stod på menyn. Åtta timmar senare var det dock över och man kunde gå på pintsen. Jag gick till och med på lokal senare på kvällen!
*Jag har autismlyssnat på Säkerts nya skiva. Annika Norlin är bäst i hela världen. Punkt.
Nu ska jag njuta av fredagskvällen här på solo kvist. Sara har glömt bort att hon har flyttat hit och åkt till Linköping igen, så jag får klara mig själv. Och det gör jag så bra. Jag har båda vin och chips till mitt förfogande, och en hel massa nedladdade avsnitt av fina komediserier att beta av så på mig går det ingen nöd.
Så nu vill jag önska dig lycka till. Nu är det skymning här i Uppsala, men jag ska inte ut och göra byn. Ring om du vill, och hälsa dom jag känner, håll blicken kvar i skyn. Du vet, det är så många, så många som vill ta en ner på jorden. Och vintern kan bli lång här ändå i den fjällhöga norden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
