Tvättkorgen efter fyra maskiner

Hur är det möjligt att ha så mycket smutstvätt efter ett avklarat tvättpass? Jag har inte ens så mycket kläder. Esh måste vara inne och fullägga smutsiga kläder i min tvättkorg. Någon annan rimlig förklaring finns det inte.

King Kolo telefonmobbad i morse

En försvarlig del av familjen Nordh-Andersson-Lindholm är härmed anmälda till Friends. Mobbning via telefon är en minst lika stor kränkning som mobbning på skolgården - om inte större.

Sara och jag hade i vanlig ordning planerat att göra Melodikrysset via telefon som vi gör när vi inte är tillsammans. I dag komplicerades detta av att Sara var på besök hos sin syster i Åtvidaberg tillsammans med sin mamma, och det innebar att hon satte mig på högtalartelefon till allmän behöran när Anders Eldemans sammetsstämma gick ut i etern.

Inledningsvis framskred krysslösningen utan några allvarliga kränkningar, och jag var verkligen i framkant. Bland annat tog jag Peter (lodrät 15) Pan (vågrät 11 i vinkel) utan att ens ha hört musiken. Men efter halvtid övergick den gemytliga stämningen i någonting helt annat. Plötsligt, efter en - det ska erkännas - pinsam gissning från min sida, började det hagla hånfulla skratt från frukostbordet i Åtvidaberg. Syster Maria och mamma Helenas skrattattack varade sedan resten av programmet. Sara kunde inte göra annat än att tyst se på och förmedla den mobila mobbningen.

Till sist var radioprogrammet slut och jag kunde med darrande händer lägga på, för att sedan lägga mig i fosterställning i sängen med uppspärrade ögon och bara kvida bedövat i min kränkthet.

Så ni förstår att det är en något stukad King Kolo som ger sig ut på lördagspromenad.

Samtidigt måste jag erkänna att jag är den förste att uppskatta ett bra hån. 90 procent av de tre terminer jag och Dennis läste engelska gick ju ut på att håna Josefin, Becks, Sandra Fresh och Hanna alias Eva Röse alias Stentrollet Från Västergötland, så där är jag inte oskyldig. Men då var det ju jag som stod för hånet och andra utsattes - inte vice versa. Vad ska man ha ett glashus till om man inte får kasta sten i det?

Oh you're so silent studentliv

Det tog några veckor, men nu är jag helt och fullt inne i studentlunken igen. I början av den här terminen - okej, det är fortfarande början, men i början av början då - blev jag grymt rastlös av att det är så mycket dödtid att slå ihjäl. Hur man nu slår ihjäl något som redan är dött. Ungefär som att döda ett riktigt as. Ni fattar.

Numera räknar jag återigen tiden i units (halvtimmar i min tolkning), som Hugh Grant gör i About a boy. Vakna (två units), gå ut och gå (två units), duscha (en unit) och så vidare. Dagarna fylls utan problem när man gör saker i pensionärshastighet och ser alla sysslor som ett "projekt". Bara att gå och slänga tidningar i pappersåtervinningen kan bli en rejäl uppgift som tar sin lilla tid om man gör den ordentligt.

Stressen är naturligt nog obefintlig. Det är lugnt och skönt och alldeles tyst. Mycket trivsamt.

Igår gjorde jag inte så mycket mer än att plugga, följa Sara till tåget, ta en lång promenad genom hela Uppsala län (kind of), ha telefonmöte i två och halv timme och därefter rasa ner i sängen.

Idag inledde jag med en promme på drygt en timme, åt raggmunk, gick till skolan och lärde mig om nominalfrasen, gick hem och tog det lugnt.

Nu ska jag bjuda min lillebror på kyckling och sedan kolla på Arsenal

Det är inte skägget som gör filosofen

Efter ett litet helguppehåll från bloggen är jag tillbaka igen. Till alla läsares glädje. Det utgår jag från i alla fall, för om man inte får ut något positivt av att läsa detta förstår jag faktiskt inte varför man har klickat sig hit. Med detta sagt, här är en uppdatering om helgen som varit.

I fredags städade jag lägenheten medan Sara tittade på sina serier och när den var skinande ren (nåja) gick vi ner på stan där vi träffade Saras kompis Max. Vi tog sikte på Orvars för att äta en Robbotallrik och ta några stop av det lokala ölet. Tanken från början var att utnyttja Orvars två-för-en-erbjudande som har varit en institution i studentlivet, men eftersom att inget blir som man har tänkt sig samt att Norrlands alltid har varit en fånig nation så gäller det där erbjudandet bara för medlemmar numera. Fånigt.

Efter "Oves" hade jag en idé om att äta någon form av plockmat, typ tapas, framför På Spåret så det styrde vi upp och bjöd med oss Max hem. Så där satt vi och åt olika korvar och mozzarella och sånt i några timmar, allt medan vinflaskorna blev tömda. En lugn och skön kväll.

På lördagen tog vi det ganska lugnt. Melodikrysset i sedvanlig ordning och därefter lite fotboll på tv. Framåt kvällen betade vi av promenaden ut till Becks där det anordnades fest eftersom att hon har fått en ny roommate för umpfte gången i ordningen. Det var en ganska trevlig tillställning som bara spårade ut litegranna i form av vinkastning.

Sedan var tanken att gå till Vdala, men eftersom att det aldrig blir som man har tänkt sig gick jag och Sara till Orvars där vi (mest jag) tog några öl.

Tidigt nästa morgon, typ halv tolv, var det dags att sätta igång och det blev att tillbringa större delen av dagen framför tv:n. Vem vet mest? följt av någon löjlig Arsenalmatch och därefter kommer jag inte riktigt ihåg vad vi kollade på. Så det var antagligen något dåligt.

Idag har jag varit i skolan. Det var tråkigt och olärorikt. Nu ska jag styra upp en telefonkonferens.

Barba non facit philosophum

Jag börjar bli trött på den här snön nu, men jag för väl göra som Jesus och gå på vatten.

Roligare än så här blir det inte idag. Jag är ledsen.

Äpplen och päron - allt blev mos

Jag är den förste att erkänna att det ibland är svårt att hålla isär adverb och adverbial. Visst är det något vi alla funderar på då och då - vilket som är vilket liksom, och ibland kommer vi fram till något. Lika ofta släpper vi den tanken i samma veva som en ny synaps i hjärnan börjar brinna och skickar ut en färsk impuls.

Samtidigt vet ju alla - långt därinne - att adverb är en ordklass och adverbial en satsdel. Yin, yang, natt, dag, Clichy, Sagna. En jävla skillnad helt enkelt.

Jag är som sagt den förste att erkänna att dessa begrepp ibland är snåriga, men jag är inte universitetslärare. Dagens seminarium var faktiskt ett av de mer kvalitetsbefriade jag har varit på (på nordiska språk alltså, på ILU (SSFSF) kunde de inte ens stava till kvalite) eftersom att läraren ständigt blandade ihop adverb och adverbial. Dessutom snubblade hon på en hel del annat, och hade ett upplägg på lektionen där det verkade som att Sunes pappa hade satt strukturen.

Det är tur att jag har läst grammatik nio gånger förut, löst räknat, så jag har ganska bra koll på vad som gås igenom. Men det är lika skrämmande varje gång jag läser det att inse hur mycket jag har glömt sedan sist. Fast vi vet ju alla att grammatik är en färskvara. Det är ju lika uppenbart som skillnaden på adverb och adverbial.

"Finalen blir som en orgasm"

dfghuiolpölkjhgfghjklöölkjhghjklöölkjhghklölkjh
Hälsningar Sara.

Hon är så duktig. Kan nästan skriva själv. Eller så blev hon bara provocerad av att jag inte är jätteintresserad av Paradise Hotel. Jag vet inte. Ni får fråga henne.

Vad har då hänt sedan sist? Inte så mycket faktiskt. Jag pluggar lite halvslött sådär emellanåt, går till vårdcentralen och lämnar prover sådär som man gör då och då och unnar mig utöver det god mat. Det går att leva som student också, trots att det är ganska mycket arbetslöshetskänsla över tillvaron.

Sara flydde hit igår sedan hon hade utsatts för ljudterror i sin lägenhet. Tyvärr kunde Studentvägen inte bjuda på så mycket bättre audiomiljö då grannarna borrade i fyra timmar i går eftermiddag. Vad fan höll de på med? Letade efter en guldåder i väggen eller? Jag vet inte. Ni får fråga dem.

Nu antar jag att jag får kolla på sista avsnittet av Paradise. Hoppas Svartenbrandt tar hem det. Hon har ju ändå bott i Lambohov och tror att finalen blir som en orgasm. Tror jag i alla fall.