I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut. Jag drömde att jag vikarierade på Heby (vilket jag också ska nästa vecka), men att jag gjorde det utan att bära byxor. Jag var dock inte helt ankeborg, för jag hade underbyxor på mig. Det känns skönt att äntligen kunna boka av utan-byxor-på-jobbet-drömmen, som ju är en klassisk nästan-mardröm.
Den enda gången tidigare jag har upplevt något sådant hände det på riktigt. En gång, när det var sommar och varmt i Lambohov, råkade jag ha på mig inga byxor när jag gick ut på gården. Det är sånt som händer alla sex-sjuåringar någon gång. Även den gången räddade mig underbyxorna från en ännu mer genant situation.
tisdag 9 mars 2010
Kålle! Var ä Bärtil?
Det är inte varje dag man hamnar mitt i en scen av Skrotnisse och Hans Vänner. På ett av mina otaliga motionspass passerade jag sjukhuset här i Uppsala där någon form av beredningsarbete pågår i och med att ett hus rivs.
När jag såg den stora maskinen äta sig igenom betong och armeringsjärn gick tankarna direkt till den hemska scenen där Bertil Enstöring är på väg att bli levande begravd i rivningskåken han har gömt sig i för att komma undan Ture Björkman (som Love var så rädd för). Ni vet ju alla vilken scen jag menar, för vi kollade ju alla på den inspelade VHS-kassetten med Skrotnisse gång på gång när vi var små.
Jag tycker att det är viktigt att ha sina referenser väl förankrade i barndomen. I barndomen eller i något fotbollsrelaterat. Det var väl det jag ville säga med det här inlägget.
...som faktiskt var, inser jag nu, bättre i mitt huvud än vad det blev på skärmen. Men men, Cesc Fabregas är inte heller matchens lirare varje match.
När jag såg den stora maskinen äta sig igenom betong och armeringsjärn gick tankarna direkt till den hemska scenen där Bertil Enstöring är på väg att bli levande begravd i rivningskåken han har gömt sig i för att komma undan Ture Björkman (som Love var så rädd för). Ni vet ju alla vilken scen jag menar, för vi kollade ju alla på den inspelade VHS-kassetten med Skrotnisse gång på gång när vi var små.
Jag tycker att det är viktigt att ha sina referenser väl förankrade i barndomen. I barndomen eller i något fotbollsrelaterat. Det var väl det jag ville säga med det här inlägget.
...som faktiskt var, inser jag nu, bättre i mitt huvud än vad det blev på skärmen. Men men, Cesc Fabregas är inte heller matchens lirare varje match.
måndag 8 mars 2010
Extra: Sockerchocken tidigt i morse
Om man vill ha en god natts sömn är det en dålig idé att ägna kvällen och natten åt att äta orimliga mängder godis och dricka Coca-Cola. Men som tur var var jag inte ute efter en god natts sömn utan det var Oscars-galan jag var ute efter.
Det är ett märkligt land, USA, som aldrig kan sända något på vettiga tider. OS från den amerikanska filialen Kanada visades ju till exempel mestadels på natten, vilket gjorde att jag missade all hockey. Det är by far årtiondets största besvikelse så här långt.
Själva galan var ganska seg, så där som galor i regel är. Jag tycker att Jon Stewart skulle ha fått vara programledare igen, för Steve Martin och Alec Baldwin var ungefär Guldbaggegalanmässiga. Och det är inte en komplimang, vill jag förtydliga för alla Johan Glans-lovers därute. Jag kommer inte att peka ut någon, men ni vet själva vilka ni är.
Till slut vann TheFoot Hurt Locker allting och jag och Sara kunde lägga oss. Men att somna efter att ha satt i sig en årsförbrukning plockgodis är inte det lättaste. Jag förstår att barn blir helt vilda när de äter godis, när man själv får sockersjuka light efter ett sådant här tabberas på en söndagsnatt.
I lördags inleddes annars helgens parad av hälsokost, med pizza och chips och allsköns onyttigheter. Det var dock en direkt effekt av fredagens begivenhet i den kungliga 'fvudstaden. Då fyllde nämligen Erik år, och eftersom att hans flickvän Jenny också fyller i dagarna blev det kalas. Temat var landet Afrika, så vi intog, efter ett par genuint afrikanska GT i lägenheten på Lilla Essingen, en buffé på en Etiopisk restaurang inne i citykärnan. Det var både gamla och nya bekantskaper med så det urartade i en mycket trevlig kväll.
Efter restaurangen begav vi oss till Strand, där det enligt ryktet skulle pågå någon form av afrikanskt rave. Som det überfan till Fucking Åmål är jag alltid öppen för att gå på rave, så det var ju inget att tveka på. Fast om det verkligen var ett rave vet jag inte. Det var mer som en vanlig klubb, och sådana älskar jag inte. Trots det var det trevligt, och det var extra trevligt att ingen tvingade upp mig på dansgolvet eftersom att jag aldrig dansar nykter eller berusad längre.
Kvällen var inte slut med taxiresan hem till Lilla Essingen, för Erik hade ordnat utmärkta förutsättningar för en efterfest. Det blev en utmärkt efterfest. När det började bli ljust ute somnade alla till höger och vänster och sedan blev det bakismorgon.
Ja, det var väl den helgen det lite löst sammanfattat. Har ni inga frågor så tycker jag att vi kan sluta där.
Det är ett märkligt land, USA, som aldrig kan sända något på vettiga tider. OS från den amerikanska filialen Kanada visades ju till exempel mestadels på natten, vilket gjorde att jag missade all hockey. Det är by far årtiondets största besvikelse så här långt.
Själva galan var ganska seg, så där som galor i regel är. Jag tycker att Jon Stewart skulle ha fått vara programledare igen, för Steve Martin och Alec Baldwin var ungefär Guldbaggegalanmässiga. Och det är inte en komplimang, vill jag förtydliga för alla Johan Glans-lovers därute. Jag kommer inte att peka ut någon, men ni vet själva vilka ni är.
Till slut vann The
I lördags inleddes annars helgens parad av hälsokost, med pizza och chips och allsköns onyttigheter. Det var dock en direkt effekt av fredagens begivenhet i den kungliga 'fvudstaden. Då fyllde nämligen Erik år, och eftersom att hans flickvän Jenny också fyller i dagarna blev det kalas. Temat var landet Afrika, så vi intog, efter ett par genuint afrikanska GT i lägenheten på Lilla Essingen, en buffé på en Etiopisk restaurang inne i citykärnan. Det var både gamla och nya bekantskaper med så det urartade i en mycket trevlig kväll.
Efter restaurangen begav vi oss till Strand, där det enligt ryktet skulle pågå någon form av afrikanskt rave. Som det überfan till Fucking Åmål är jag alltid öppen för att gå på rave, så det var ju inget att tveka på. Fast om det verkligen var ett rave vet jag inte. Det var mer som en vanlig klubb, och sådana älskar jag inte. Trots det var det trevligt, och det var extra trevligt att ingen tvingade upp mig på dansgolvet eftersom att jag aldrig dansar nykter eller berusad längre.
Kvällen var inte slut med taxiresan hem till Lilla Essingen, för Erik hade ordnat utmärkta förutsättningar för en efterfest. Det blev en utmärkt efterfest. När det började bli ljust ute somnade alla till höger och vänster och sedan blev det bakismorgon.
Ja, det var väl den helgen det lite löst sammanfattat. Har ni inga frågor så tycker jag att vi kan sluta där.
torsdag 4 mars 2010
Ryktet om vårens ankomst överdrivet
Jag har just gått vägen hem från gymmet, och jag fick slå mig fram genom det snödrev som föll från himlen. Flingorna var stora som CD-skivor (kids, minns ni dem?) och jag fick använda min väska som en machete för att ens ta mig fram. Det där med att våren skulle vara på väg kan jag härmed i de skarpaste ordalag dementera.
Samtidigt är det kul att följa Vatnajökulls lillasyster Pollurjökulls utveckling här nedanför på innergården. Den har nu förtärt en försvarlig del av det nedlagda (?) dagiset och börjar röra sig oroväckande nära Tjuven. Var ska man då få sina pizzor ifrån? Lilla Huset? Skulle inte tro det va...
Idag fick jag, trots allt, lite gjort i skolan. Det var inte det bästa jag har skrivit i hela mitt liv, men om man inte gör en restuppgift för ett missat seminarium halvhjärtat bör man uppsöka närmaste kardiolog. Därefter betade jag av ytterligare ett träningspass, och nu kan jag nog påstå att jag har fått lite rutin i träningen i alla fall. Igår var jag dessutom ute och sprang en slinga på en timma, så visst har vi ett embryo till kondition där.
Vad har då resten av den här dagen att bjuda på? Först blir det matlagning, och sedan är det bara att bänka sig framför TV4 Sport och kvällens handbollsmatch mellan IFK Kristianstad och ett annat lag som jag inte kommer ihåg nu. Blir roligare att följa matchen nu när jag har träffat flera av spelarna, och till och med brutit pizza tillsammans med några av dem. Och alla känner ju till ordspråket om den brutna pizzan.
Fan, det börjar gå utför ännu mer med mitt minne. Nu kommer jag inte ens ihåg namn på idrottslag längre. Det här håller inte.
Samtidigt är det kul att följa Vatnajökulls lillasyster Pollurjökulls utveckling här nedanför på innergården. Den har nu förtärt en försvarlig del av det nedlagda (?) dagiset och börjar röra sig oroväckande nära Tjuven. Var ska man då få sina pizzor ifrån? Lilla Huset? Skulle inte tro det va...
Idag fick jag, trots allt, lite gjort i skolan. Det var inte det bästa jag har skrivit i hela mitt liv, men om man inte gör en restuppgift för ett missat seminarium halvhjärtat bör man uppsöka närmaste kardiolog. Därefter betade jag av ytterligare ett träningspass, och nu kan jag nog påstå att jag har fått lite rutin i träningen i alla fall. Igår var jag dessutom ute och sprang en slinga på en timma, så visst har vi ett embryo till kondition där.
Vad har då resten av den här dagen att bjuda på? Först blir det matlagning, och sedan är det bara att bänka sig framför TV4 Sport och kvällens handbollsmatch mellan IFK Kristianstad och ett annat lag som jag inte kommer ihåg nu. Blir roligare att följa matchen nu när jag har träffat flera av spelarna, och till och med brutit pizza tillsammans med några av dem. Och alla känner ju till ordspråket om den brutna pizzan.
Fan, det börjar gå utför ännu mer med mitt minne. Nu kommer jag inte ens ihåg namn på idrottslag längre. Det här håller inte.
Behöver en deadline
Istället för att plugga har jag idag:
- Tagit sovmorgon
- Ätit frukost
- Surfat på Internet
- Diskat
- Ätit lunch
- Läst tidningen
- Lyssnat på de bästa låtarna ur musikalavsnittet i Scrubs
- Bokat om en tid för läkarundersökning
- Öppnat mappen märkt skola
- Stängt mappen märkt skola
- Surfat på Internet
onsdag 3 mars 2010
Om min lärare förklarade
Reglerna för fotboll är enkla om man redan förstår dem så att säga. Men för någon som inte förstår dem måste vara väldigt tydlig redan från början. Så om vi börjar med huvudsyftet. Det är alltså, precis som i ishockey att göra fler mål än motståndarlaget, fast man har boll istället för en puck. Fast först gör man avspark, en gång i andra halvlek och en i första halvlek. Eller vad säger jag? Första halvlek kommer ju först. Eller gör den det? Jo, så är det. Var var jag? Just det, mål. Man ska göra flest mål. Och man får inte använda händerna, utan det är bara fötterna. Fast nu ljög jag för er, målvakten får ju använda händerna. Båda målvakterna alltså. Nej, det är inte två målvakter på planen. Eller om man räknar båda lagen är det ju två målvakter i och för sig. Man ingen annan får ta med händerna. Förutom när det är inkast. Om man tar med händerna får man ofta varning. Det kan man också få om man fäller en spelare i motståndarlaget, men även om man fäller en spelare i sitt eget lag. Ni hänger med va? Bra. När man har fällt någon kan man också få rött kort, men det får man också om man får sitt andra gula kort. Det finns olika sorters frisparkar, indirekt och direkt. Skillnaden är att på direkt frispark får man skjuta in bollen i mål direkt utan att någon annan spelare rör bollen, men när den är indirekt måste en annan spelare röra bollen innan den går i mål. När det blir frispark i straffområdet, till exempel när målvakten tar upp bollen vid en bakåtpass är den direkt…förlåt indirekt. Vad sa du? Ja, det skulle jag ju sagt så klart. Sitt första gula kort får man när man blir varnad. En varning är samma som ett gult kort. En annan regelförseelse är offside. Det går till så här…
Byt ut fotboll mot svenska språkets grammatik, så förstår du nog ungefär hur dagens seminarium var.
Byt ut fotboll mot svenska språkets grammatik, så förstår du nog ungefär hur dagens seminarium var.
måndag 1 mars 2010
King Kolo is a pen's pal
Efter ett mindre slagsmål med snoozeknappen i morse vaknade jag till liv lite för sent för att jag skulle hinna gå ut och gå. Men det var lika bra eftersom att istiden nu har kommit in i fas två då glaciärerna börjar bildas. Vatnajökulls lillasyster börjar så sakta torna upp sig på innergården nedanför mitt fönster.
Istället läste jag halvhjärtat två kapitel till dagens seminarium och gick sedan dubbelvikt genom stormen till SVC. Seminariet var genomuselt, och jag vet fortfarande inte vad det handlade om. Det mest intressanta som hände var att jag lyckades skruva sönder min penna och sedan inte fick ihop delarna igen på nästan en kvart. Triumfen var total när det väl lyckades. Sen var det bara att återgå till att titta på klockan och sucka över seminariets meningslöshet.
Kvällen har ägnats åt supporterklubbsbusiness med telefonmöte, protokollskrivande och artikelskrivande. En mycket produktiv kväll, och det är bara att fortsätta på den inslagna banan i morgon då ett gäng biljetter ska skickas ut.
I morgon tror jag att jag tar sovmorgon. Tisdagar är ändå tråkiga.
Istället läste jag halvhjärtat två kapitel till dagens seminarium och gick sedan dubbelvikt genom stormen till SVC. Seminariet var genomuselt, och jag vet fortfarande inte vad det handlade om. Det mest intressanta som hände var att jag lyckades skruva sönder min penna och sedan inte fick ihop delarna igen på nästan en kvart. Triumfen var total när det väl lyckades. Sen var det bara att återgå till att titta på klockan och sucka över seminariets meningslöshet.
Kvällen har ägnats åt supporterklubbsbusiness med telefonmöte, protokollskrivande och artikelskrivande. En mycket produktiv kväll, och det är bara att fortsätta på den inslagna banan i morgon då ett gäng biljetter ska skickas ut.
I morgon tror jag att jag tar sovmorgon. Tisdagar är ändå tråkiga.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
