Hallå där...

...King Kolo, 26, som äntligen fick vara med och vinna en fotbollsmatch igen, när Södra Upsala besegrade Knutby med 1-0 på Valsätra IP på lördagseftermiddagen.


Hur känns det?
- Naej, det är klart det känns bra. Jag hade nästan glömt hur skönt det är att vinna. Men nu gäller det att ta en match i taget under resten av säsongen, så kanske vi kan hänga kvar.

Ja, Södras situation i tabellen är minst sagt prekär. Tror du att ni kan lämna jumboplatsen nu?
- Naej, det är klart att vi har chansen. Vi har mött topplagen, så nu återstår ett gäng krigarmatcher. Och bollen är ju rund, så visst kan vi hänga kvar.

Rapporter från de som var på plats talar om en riktig kämpaseger, och - jag citerar - "det var som att se Bolton från 2003, nedkokat till ett koncentrat så starkt att Arsene Wenger skulle få hjärtsnörp bara av att lukta på det". Vad är din kommentar till det?
- Naej, alla får ju tycka vad de vill. Vi tänker inte be om ursäkt för den här segern. I det här skedet av säsongen är det bara tre poäng som gäller, och vill man se något vackert får man gå på konstmuseum istället.

Varför blev ditt mål i andra halvlek bortdömt?
- Naej, det är jävligt oklart. Domaren sa att jag var offside, men hur fan kan man vara offside på en hörna?

Jag vet inte. Kan man det?
-Nej! Men även ett bortdömt mål är ett mål, som Pippo Inzaghi brukar säga.

Tre poäng är i hamn. Hur ska du fira det här?
- Naej, nu gäller det att njuta av den här segern i dag, men sedan börjar vi ladda för nästa match i morgon. Vi har ingenting att fira så länge vi ligger på nedflyttningsplats.

Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?
- Naej, tre poäng är ju en klassiker. Men nu har vi ju fått tre pinnar hära, så jag får nog önska mig något annat. Öl kanske? Ja, öl är gott. Jag önskar mig öl.

Hallå där...

...King Kolo, 26, som verkar ha gått under jorden den senaste tiden.

Nå, berätta, var håller du hus?
- Håller hus och håller hus. Det beror på vad du menar med håller hus.

Var är du någonstans?
- Jag är antingen hemma eller på Arlanda, eller någonstans mellan dessa två punkter utnyttjande någon form av kollektivtrafik.

Det låter ju inte som någon direkt fantastisk tillvaro.
- Var det en fråga?

Nej. Låt mig omformulera. Är det en fantastisk tillvaro?
- Nej.

Men något mer än jobba och stänga in dig i lägenheten måste du väl ändå göra?
- Ja, det måste jag ju göra.

Vadå till exempel?
- Jag går eller springer minst en mil om dagen. Hänger en del på det där Internet också. Sedan har jag faktiskt unnat mig både öl och vin till helgen.

Intressant. Kan du utveckla det där sista?
- Jag, Hannes och Esh var på Uplands och Palermo i fredags, och i lördags kom Sara hit. Då firade vi att jag har fått jobb med en flaska Dom Pérignon och tapas.

Det låter exklusivt. Är det verkligen sant?
- Ja typ. Man kan säga att det var en Dom Pérignon eller något annat märke av likvärdig kvalitet och status.

Hände det något annat kul i helgen?
- Jag och Sara kollade på Titanic. Det var kul. Tänk att de byggde en båt utan att ha tillräckligt med livbåtar för alla passagerare. Det borde finnas regler mot sådant.

Nu när du har fått ett riktigt jobb, varför är du då kvar och gnälljobbar på Arlanda?
- Det är min lutheranska ådra som ger sig till känna igen. Jag har sagt att jag ska jobba de här veckorna, så då får jag stå mitt kast. Det finns faktiskt något som heter yrkesstolthet, men det känner väl knappast du till?

Tack för intervjun.
- Tack. Skönt att den är över.

Hallå där...

...Axel Asplund, 25 år, som i morse regredierade till en 15-årings nivå.


Berätta! Vad var det som hände?
- Naäj. Det är lite smått pinsamt det hela. Jag försov mig helt enkelt. Vaknade tre minuter efter att bussen brukar komma till min hållplats.

Hur kunde det inträffa?
- Naäj, jag tror allt hade att göra med den där snoozefunktionen de har hittat på. Jag var nämligen nära att kliva upp tjugo över sex, precis som jag brukar, men ville ta en snooze till. Det var då allt gick åt helvete.

Du har en viss historia av att försova dig, inte sant?
- Naäj. I början av min karriär som tonåring var jag extremt morgontrött, och det var nästan mer regel än undantag att jag försov mig till skolan, matchsamlingar och liknande. Detta följde mig hela vägen upp i gymnasiet, men sedan jag började jobba har jag skärpt mig. Jag kan inte ens minnas när jag försov mig senast. Bortsett från idag då.

Hur ska du göra för att detta inte ska upprepas?
- Naäj. Jag måste nog jobba in den klassiska back-upklockan igen. Under den här VFU-perioden har jag varit naiv nog att tro att jag klarar mig utan den och det fungerade också i över tre veckor. Fram tills idag då.

Hur förklarade du detta på praktiken, i praktiken?
- Naäj. Jag skämtade bort det så klart. Det är min enda taktik i alla pressade lägen. I regel fungerar det bra. Jag tror mina exakta ord var: "Alltså den här snoozegrejen dom har hittat på, det är ett jävla påfund".

Tillbaka till 2005. Hur kändes det att göra ditt första mål i Södra Upsala?
- Naäj. Det är alltid kul att göra mål. Men det viktiga är att laget vinner.

Till sist. Vad önskar du dig mest av allt nu?
- Naäj. Att Arsenal slår Hull i FA-cupen. Och världsfred såklart.

Fotnot: Bilden ovan, från Torrevieja 2002, är såvitt King Kolos uppgifter stämmer den tidigaste bilden av Axel som finns på Internet. Den var så nära 15 år vi kunde komma. Foto: Fredrik Hasselqvist.