tisdag 7 december 2010

Recension: Säkert!

När: 4/12 2010
Var: Kägelbanan, Stockholm
Bäst: Kör-Lovisa
Sämst: Publiken
Fråga: Vet du att Säkert spelar på Katalin i februari?
Betyg:

Jag var minst sagt peppad, som Sara (!) per SMS misstänkte, just före spelningen. Jag tog halvtid från Arsenal Swedens julfest, där firandet efter Samir Nasris show just hade tagit fart, för att tillsammans med Esh återigen se favoriten Annika Norlin. Den här gången under favoritaliaset Säkert!

Jag och Esh tyckte det var rimligt att gå på drinkarna innan spelningen, varför jag kanske var lite för svajig än vad som är ultimat på en spelning men va fan. En gin och tonic måste man väl få unna sig på en lördag. Och en rom och cola. Och 19 öl tidigare under dagen.

Annika gjorde entré i någon form av alvkappa med huva och säkert lövspänne från Lothlorien också, och ett tag undrade jag om jag hade gått fel och hamnat framför Anna Ternheim istället. Men så började bandet spela och då insåg jag att jag var rätt. Det var Säkert! trots allt.

Tonvikten låg till en början på den nya skivan, men hon spelade i princip allt hon har spelat in. Av någon anledning gillar jag hennes duetter mest, jag älskar Isarna där Kör-Lovisa gör ett sprött inhopp, och de gamla Det kommer bara leda till nåt ont och extranumret Sanningsdan. De två sistnämnda sjöngs i original av Markus Krunegård och Martin från Vapnet, men nu fick vi nöja oss med bandmedlemmar. Andra höjdpunkter var Får jag och Jag blev som kvar.

Jag tycker att Annika och bandet gjorde en bra spelning, men det blev aldrig riktigt magiskt. Främsta anledningen var den ängsliga Stockholmspubliken som aldrig villa komma loss, och då fick aldrig bandet den där sista energikicken som krävs. Betyget blir dock en fyra, mycket tack vare att det är Annika och jag ger inte henne mindre än fyror av princip.

Till sist vill jag bara rikta en fråga till Esh (sluta läs om du inte gillar internskämt): Visste du att Säkert! spelar på Katalin i februari?

4 kommentarer:

Sara sa...

roligt att se att du bloggar igen! Så jag vet vad du gör om dagarna!

man skulle också kunna tänka sig att det där spännet hon hade på alvkappan skulle kunnat vara en fibula, ett spänne som var vanligt på bronsåldern. Fibula är även namnet för vadbenet. Eller?

Joel sa...

Internskämt fungerar inte externt.

Sara sa...

det var inget internskämt. jag ville bara visa att jag kunde saker.

Kerstin sa...

Sicket jätteinlägg du ska skriva sedan när du får jullov!