Nu far jag åstad. Och inte till vilken åstad som helst, utan till staden med kanske världens mest berömda å. London med sin River Thames. Lilla Fyrisån är som en rännil i jämförelse.
Om ett par timmar lyfter flyget mot det fina landet i sydost, där det vankas höstlovets höjdpunkt och semester med hela plusmenyn. Vi landar vid femtiden och räknar med att vara incheckade och klara klockan sju. Sedan ligger det en hel ocean av möjligheter framför våra fötter.
Ha det så bra allesammans, så hörs vi på söndag.
torsdag 29 oktober 2009
onsdag 28 oktober 2009
En anledning att skriva lukullisk
Idag har det varit en väldigt lugn och skön dag. Tempot vara nära nog noll fram till klockan halv fyra då jag gick ner på stan och mötte Hedemora som kom med tåget från Hedemora. Vi tog en sen lunch på Rififi innan vi styrde kosan hemåt.
Under kvällen har vi lagat potatisgratäng och kyckling, och det var en höjdare. Maten blev faktiskt rent lukullisk. Då förstår ni ju själva hur gott det var.
Nu är det Stella-festival, toppat med en aning whiskey framför Arsenal-Liverpool på tv:n. Man kan ha tråkigare än så på en onsdag.
Och ja. Det här inlägget skrevs enbart för att jag idag har lärt mig adjektivet lukullisk.
Under kvällen har vi lagat potatisgratäng och kyckling, och det var en höjdare. Maten blev faktiskt rent lukullisk. Då förstår ni ju själva hur gott det var.
Nu är det Stella-festival, toppat med en aning whiskey framför Arsenal-Liverpool på tv:n. Man kan ha tråkigare än så på en onsdag.
Och ja. Det här inlägget skrevs enbart för att jag idag har lärt mig adjektivet lukullisk.
Goda gamla vänner
I dag har jag fått besök av min gamla vän Dagen Efter. Hr Efter har dock varit på ett ganska bra humör för en gångs skull, och inte alls visat den vresiga och vrånga sida som han annars brukar plocka fram allt oftare nu för tiden. Hoppas att han bibehåller det goda humöret över Londonhelgen. Men det är kanske att hoppas på för mycket - han är jävligt nyckfyll och har ett elakt temperament om han vaknar på fel sida. Då kan hans ilska sitta i under flera dagar.
I går var jag och Hannes på min gamla vän Orvars och hade lite brotherly bonding över några 19-kroners. Jag fick chansen att presentera alla de klassiska Orvarskaraktärerna. När vi kom dit var bara skägghippien med träskor där, men jag kunde redan då lova Hannes att både lusekoftbibliotekarien och fransmannen skulle dyka upp. Mycket riktigt, efter någon timme kom båda två i en inte särskilt strid ström. Hannes gjorde stora ögon som sa "Hur kunde du veta?".
Det, Hannes, är sådant man vet på sin elfte termin med kårleg.
Det är verkligen skönt att kunna njuta frukterna av studentlivet, men ha lön som en riktig människa. Nu har jag visserligen inte tid att hänga på Orvars lika mycket som förut, men det gör det extra fint när jag väl kommer dit.
Som det sig bör rundades kvällen av på Palermo eftersom att de har öppet till tre. Jag var extremt sugen på mat när jag gick hem, men nattamatsutbudet på väg hem till mig är löjligt klent på tisdagar. Ge mig en nattöppen mack i västra delen av staden.
Nu ska jag börja fundera på att överväga att eventuellt inleda tankeprocessen om vad jag ska ha med mig till England.
I går var jag och Hannes på min gamla vän Orvars och hade lite brotherly bonding över några 19-kroners. Jag fick chansen att presentera alla de klassiska Orvarskaraktärerna. När vi kom dit var bara skägghippien med träskor där, men jag kunde redan då lova Hannes att både lusekoftbibliotekarien och fransmannen skulle dyka upp. Mycket riktigt, efter någon timme kom båda två i en inte särskilt strid ström. Hannes gjorde stora ögon som sa "Hur kunde du veta?".
Det, Hannes, är sådant man vet på sin elfte termin med kårleg.
Det är verkligen skönt att kunna njuta frukterna av studentlivet, men ha lön som en riktig människa. Nu har jag visserligen inte tid att hänga på Orvars lika mycket som förut, men det gör det extra fint när jag väl kommer dit.
Som det sig bör rundades kvällen av på Palermo eftersom att de har öppet till tre. Jag var extremt sugen på mat när jag gick hem, men nattamatsutbudet på väg hem till mig är löjligt klent på tisdagar. Ge mig en nattöppen mack i västra delen av staden.
Nu ska jag börja fundera på att överväga att eventuellt inleda tankeprocessen om vad jag ska ha med mig till England.
tisdag 27 oktober 2009
Får jag lov? Ja, höst
Oh yeah. Nu är det semester. Betald sådan. Det är man ju inte bortskämd med som lärare om man säger. I alla fall inte som vikarierande - de där fast anställda asen får ju hur mycket betald semester som helst.
Efter ett genialt beslut att sova eftermiddag i går var min kropp inte alls inställd på att somna på kvällen, vilket då givetvis ledde till att nattsömnen sattes ur spel. Det innebar i sin tur att jag var tröttare än vad jag var på Twelve Pins vid Finsbury Park i november 2007 i morse. Vetskapen om att det var en elevfri arbetsdag och fredag fast det var tisdag var knappt tillräckligt, men upp kom jag.
Jag jobbade undan en hel del, men trots det blev jag inte riktigt klar med allt jag hade planerat. Det blir att sitta någon timme i morgon ändå. Det får gå.
I kväll ska jag fira höstlov med min lillebror på Orvars. Enjoy it I shall. Först sks jag sträcka ut lite, och vila min sargade lekamen. Mitt äventyr i vågorna på Fyrishov har tagit ut sin rätt nu - det brinner i mina armar och hugger i min rygg. Träningsvärk ska ju vara skönt första dagen. Hur ska jag då må i morgon?
Efter ett genialt beslut att sova eftermiddag i går var min kropp inte alls inställd på att somna på kvällen, vilket då givetvis ledde till att nattsömnen sattes ur spel. Det innebar i sin tur att jag var tröttare än vad jag var på Twelve Pins vid Finsbury Park i november 2007 i morse. Vetskapen om att det var en elevfri arbetsdag och fredag fast det var tisdag var knappt tillräckligt, men upp kom jag.
Jag jobbade undan en hel del, men trots det blev jag inte riktigt klar med allt jag hade planerat. Det blir att sitta någon timme i morgon ändå. Det får gå.
I kväll ska jag fira höstlov med min lillebror på Orvars. Enjoy it I shall. Först sks jag sträcka ut lite, och vila min sargade lekamen. Mitt äventyr i vågorna på Fyrishov har tagit ut sin rätt nu - det brinner i mina armar och hugger i min rygg. Träningsvärk ska ju vara skönt första dagen. Hur ska jag då må i morgon?
måndag 26 oktober 2009
Två Grisar och En Fågel eller Holmertzinho
Man får välja valfri titel på det här inlägget idag. Eller inte valfri i ordets rätta bemärkelse - valet står mellan de ovanstående tu. Vi vill ju inte ha någon total valfrihet va. Man är ju inte folkpartist va.
Det var en bra helg i Linköping, men den tog slut alldeles för snabbt. Det var verkligen tråkigt att hoppa på X2000 efter att bara ha träffat Sara i vad som kändes som fem minuter. Nu är det två veckor tills vi ses igen, vilket är för lång tid. Det var en deppig resa i det oljiga oktobermörkret och det hjälpte inte ens att tröstätdricka chips och Coca-Cola från Bistron.
I dag har jag inte haft en enda måndagsångest för typ första gången någonsin. Anledningen är så klart att det är vecka 44.
-Jaha, säger alla som inte är lärare och därmed inte begagnar sig av det här veckosystemet utan mer utgår från datum.
-Och? tillägger de sedan jag inte utvecklar direkt då jag inte har tolkat deras "jaha" som en fråga.
Vecka 44 är alltså höstlovet och det innebär tvådagarsvecka för oss som inte är elever. Härligt nog skulle dagen tillbringas i Uppsala, så jag kunde gå till jobbet för första gången på många år. Ohärligt nog skulle vi samlas vid ILU (SSFSF), eller Seminariet som de tydligen säger nuförtiden. Vilket är en smula bögt. Som tur var skulle vi inte vara i den förhatliga borgen där blivande lärare misshandlas mentalt, utan vi gick till närliggande Fyrishov, stadens innesportcentra och simhall.
På förmiddagen var det en föreläsning om att man ska undvika att diskriminera folk, vilket jag redan visste så det var lite onödigt. Vid lunch gick jag förbi läkaren och fick en remiss till så kallad gastroskopi, vilket innebär att de filmar inne i min mage, eftersom att jag mår illa med jämna och ojämna mellanrum. Jag lovar att lägga upp filmen här på bloggen sen.
På eftermiddagen fick vi relaxa i Fyrishovs relaxavdelning, innan jag likt en Michael Phelps eller en Motalabo for fram och tillbaka i 25-metersbassängen 25 gånger. Den som kan sin huvudräkning vet då att jag simmade 50 längder, vilket är 1,25 km. Det hela tog 40 minuter, och det är inte upp till mig att bedöma huruvida det är en bra tid eller inte. Det är upp till experterna. Hans Chrunak till exempel. Det enda jag vet är att jag inte kommer att kunna lyfta armarna i morgon, för så här långt har jag inte simmat sedan jag i ett anfall av ungdomlig hybris i Linköpings simhall 2004 simmade 100 längder under samma sittning.
En avslappnande bastu och en promenad senare var jag hemma. Jag bjöd mig själv på en pastasås bestående av hyvlad gris, odefinierade delar av gris nedmalda och intryckta i tarmskinn samt kyckling. Tre sorters dött djur alltså, och sältan från baconet gifte sig vackert med kycklingens lena rondör och hettan från chorizon. Allt toppades av lök och paprika och chili-creme fraiche. Tänk dig det godaste du har ätit, mutiplicera med tusen - och du är ändå inte i närheten av den här smakupplevelsen. Det blev återigen rumba i munnen.
Nu ska jag jobba en dag till. Sen blir det semester. Smaka på det!
Det var en bra helg i Linköping, men den tog slut alldeles för snabbt. Det var verkligen tråkigt att hoppa på X2000 efter att bara ha träffat Sara i vad som kändes som fem minuter. Nu är det två veckor tills vi ses igen, vilket är för lång tid. Det var en deppig resa i det oljiga oktobermörkret och det hjälpte inte ens att tröstätdricka chips och Coca-Cola från Bistron.
I dag har jag inte haft en enda måndagsångest för typ första gången någonsin. Anledningen är så klart att det är vecka 44.
-Jaha, säger alla som inte är lärare och därmed inte begagnar sig av det här veckosystemet utan mer utgår från datum.
-Och? tillägger de sedan jag inte utvecklar direkt då jag inte har tolkat deras "jaha" som en fråga.
Vecka 44 är alltså höstlovet och det innebär tvådagarsvecka för oss som inte är elever. Härligt nog skulle dagen tillbringas i Uppsala, så jag kunde gå till jobbet för första gången på många år. Ohärligt nog skulle vi samlas vid ILU (SSFSF), eller Seminariet som de tydligen säger nuförtiden. Vilket är en smula bögt. Som tur var skulle vi inte vara i den förhatliga borgen där blivande lärare misshandlas mentalt, utan vi gick till närliggande Fyrishov, stadens innesportcentra och simhall.
På förmiddagen var det en föreläsning om att man ska undvika att diskriminera folk, vilket jag redan visste så det var lite onödigt. Vid lunch gick jag förbi läkaren och fick en remiss till så kallad gastroskopi, vilket innebär att de filmar inne i min mage, eftersom att jag mår illa med jämna och ojämna mellanrum. Jag lovar att lägga upp filmen här på bloggen sen.
På eftermiddagen fick vi relaxa i Fyrishovs relaxavdelning, innan jag likt en Michael Phelps eller en Motalabo for fram och tillbaka i 25-metersbassängen 25 gånger. Den som kan sin huvudräkning vet då att jag simmade 50 längder, vilket är 1,25 km. Det hela tog 40 minuter, och det är inte upp till mig att bedöma huruvida det är en bra tid eller inte. Det är upp till experterna. Hans Chrunak till exempel. Det enda jag vet är att jag inte kommer att kunna lyfta armarna i morgon, för så här långt har jag inte simmat sedan jag i ett anfall av ungdomlig hybris i Linköpings simhall 2004 simmade 100 längder under samma sittning.
En avslappnande bastu och en promenad senare var jag hemma. Jag bjöd mig själv på en pastasås bestående av hyvlad gris, odefinierade delar av gris nedmalda och intryckta i tarmskinn samt kyckling. Tre sorters dött djur alltså, och sältan från baconet gifte sig vackert med kycklingens lena rondör och hettan från chorizon. Allt toppades av lök och paprika och chili-creme fraiche. Tänk dig det godaste du har ätit, mutiplicera med tusen - och du är ändå inte i närheten av den här smakupplevelsen. Det blev återigen rumba i munnen.
Nu ska jag jobba en dag till. Sen blir det semester. Smaka på det!
lördag 24 oktober 2009
Dansbandskampen live: Von Hofstenz
Jag hade aldrig sett dansbandskampen tidigare, och efter den här kardinalusla tre minuter långa "underhållningen" tänker jag aldrig mer se skräpet. Det var det sämsta jag har sett sedan Makedoniens bidrag i ESC 2000. Nu går jag till Per och förgiftar mig istället.
Betyg:
Edit: Makedoniens bidrag tll ESC 2000
Betyg:
Edit: Makedoniens bidrag tll ESC 2000
Normaltiden minns man lätt
Som den extremt minnesgode vet har jag ett vattentätt system för hur det ligger till med sommartiden. Alltså vilket håll man ska ställa klockan åt. Jag har tre stäv, som jag har lärt mig av mamma. I ordning, bäst-till-sämst:
1. Sommartiden minns man lätt, för att klockan tolv blir ett.
2. På sommarn ställer man fram utemöblerna, så alltså ställer man fram klockan.
3. När sommartiden infaller har man sommaren framför sig, alltså ställer man fram klockan.
Så långt är allt väl. Men nu när det blir vintertid, eller normaltid som vi ur-ologer säger, har det inte funnits en lika klockren regel. Han vännen av ordning, Peter, brukar säga till mig: "Men det är väl bara att använda reglerna för sommartid - fast tvärtom?".
Invändningen mot det är uppenbar. Det blir alldeles för många led i den minnesregeln för att den ska kunna klassas som en minnesregel. Först ska man komma på reglerna för sommartiden, och sedan omvända dessa. Då blir det ju snarare en minnesrebus eller någon form av misslyckad gåta, och då går ju poängen med minnesregeln förlorad. Tanken är ju att det ska vara snabbt och enkelt att minnas hur det ligger till: Ska klockdjävulen framåt eller bakåt?
Nu har jag som tur är funnit en lösning på det här problemet du inte visste att du hade. I torsdags morse, på väg till bussen i det råa skymningsljuset, kom jag på följande klockrena minnesregel:
På vintertiden fryser alla golv - därför blir klockan ett tolv.
Ni behöver inte tacka mig.
1. Sommartiden minns man lätt, för att klockan tolv blir ett.
2. På sommarn ställer man fram utemöblerna, så alltså ställer man fram klockan.
3. När sommartiden infaller har man sommaren framför sig, alltså ställer man fram klockan.
Så långt är allt väl. Men nu när det blir vintertid, eller normaltid som vi ur-ologer säger, har det inte funnits en lika klockren regel. Han vännen av ordning, Peter, brukar säga till mig: "Men det är väl bara att använda reglerna för sommartid - fast tvärtom?".
Invändningen mot det är uppenbar. Det blir alldeles för många led i den minnesregeln för att den ska kunna klassas som en minnesregel. Först ska man komma på reglerna för sommartiden, och sedan omvända dessa. Då blir det ju snarare en minnesrebus eller någon form av misslyckad gåta, och då går ju poängen med minnesregeln förlorad. Tanken är ju att det ska vara snabbt och enkelt att minnas hur det ligger till: Ska klockdjävulen framåt eller bakåt?
Nu har jag som tur är funnit en lösning på det här problemet du inte visste att du hade. I torsdags morse, på väg till bussen i det råa skymningsljuset, kom jag på följande klockrena minnesregel:
På vintertiden fryser alla golv - därför blir klockan ett tolv.
Ni behöver inte tacka mig.
onsdag 21 oktober 2009
Det skulle handla om de senaste dagarna, men spårade ut i skolmat
Mycket att göra, då går dagarna fort. Måndag till tisdag har varit späckade som buken efter ett julbord, så jobba och fixa beting om kvällarna är det som har hunnits med.
Dagarna var snarlika. Ganska trevliga lektioner, med bara cirka en utskällning per dag, och that's ungefär it. Ja, just det. Glömde en oerhört viktig sak från i måndags, och väljer att illustrera det med en bild.
*hämtar mobilsladd och laddar upp bilder, dör av den ansträngningen*
Knäpp korv? Det här är ju en lärdomsinstutition. Borde det inte bjudas på klok eller värsta fall streetsmart korv istället. Inte knäpp. Och det var dessutom inget knäppt med den alls. Bortsett från det faktum att den smakade lättsaltat vatten, och inte korv. Det var naturligtvis en stor besvikelse. Korv ska ju smaka korv. Basta!
Som lök på korven är det dessutom risgrynsgröt på fredag. Det är min allra sämsta skolmaträtt. Det brukade vara stuvad spenat, men sedan jag läste fel i Våla en gång och förväntade mig hamburgare men fick risgrynsgröt är världsrankingen omkullkastad. Det blir att testa den lokala kebaben på torget på fredag istället.
Annars har maten varit godkänd den här veckan. Gårdagens cornflakesfisk var lite slapp i köttet, men smakade hyfsat och dagens skinkfrestelse höll krämighetsmåttet. Jag har höga förväntningar på MOM THE MEATLOAF, FUCK i morgon, men den kommer knappast inte nå upp till den standard som den strimlade grisen vi serverades med löksås och potatis för några veckor sedan satte. Den grisen måste ha blivit matad med enbart gåslever under uppväxten, för den smälte i munnen. Smaklökarna dansade schottis.
Det här inlägget tog en oväntad utveckling. Jag sov dåligt i natt, och har antagligen därför återfått mitt jobbiga illamående under dagen, så jag har ingen som helst kontroll över fingrar eller hjärnans språkcentra. Men jag tycker att det blev ett intressant nedslag i den ständigt aktuella debatten om skolmaten. Och om det inte framgick är min ståndpunkt att skolmaten generellt sett är bra i den svenska skolan, men att den kan bli bättre.
Men den Jimmie Åkesson-kontroversiella åsikten lämnar jag er för dagen.
PS. Låter inte ordet råkost jävligt äckligt?
Dagarna var snarlika. Ganska trevliga lektioner, med bara cirka en utskällning per dag, och that's ungefär it. Ja, just det. Glömde en oerhört viktig sak från i måndags, och väljer att illustrera det med en bild.
*hämtar mobilsladd och laddar upp bilder, dör av den ansträngningen*
Knäpp korv? Det här är ju en lärdomsinstutition. Borde det inte bjudas på klok eller värsta fall streetsmart korv istället. Inte knäpp. Och det var dessutom inget knäppt med den alls. Bortsett från det faktum att den smakade lättsaltat vatten, och inte korv. Det var naturligtvis en stor besvikelse. Korv ska ju smaka korv. Basta!
Som lök på korven är det dessutom risgrynsgröt på fredag. Det är min allra sämsta skolmaträtt. Det brukade vara stuvad spenat, men sedan jag läste fel i Våla en gång och förväntade mig hamburgare men fick risgrynsgröt är världsrankingen omkullkastad. Det blir att testa den lokala kebaben på torget på fredag istället.
Annars har maten varit godkänd den här veckan. Gårdagens cornflakesfisk var lite slapp i köttet, men smakade hyfsat och dagens skinkfrestelse höll krämighetsmåttet. Jag har höga förväntningar på MOM THE MEATLOAF, FUCK i morgon, men den kommer knappast inte nå upp till den standard som den strimlade grisen vi serverades med löksås och potatis för några veckor sedan satte. Den grisen måste ha blivit matad med enbart gåslever under uppväxten, för den smälte i munnen. Smaklökarna dansade schottis.
Det här inlägget tog en oväntad utveckling. Jag sov dåligt i natt, och har antagligen därför återfått mitt jobbiga illamående under dagen, så jag har ingen som helst kontroll över fingrar eller hjärnans språkcentra. Men jag tycker att det blev ett intressant nedslag i den ständigt aktuella debatten om skolmaten. Och om det inte framgick är min ståndpunkt att skolmaten generellt sett är bra i den svenska skolan, men att den kan bli bättre.
Men den Jimmie Åkesson-kontroversiella åsikten lämnar jag er för dagen.
PS. Låter inte ordet råkost jävligt äckligt?
söndag 18 oktober 2009
En helg i Mälardalens famn
Efter fredagens Idolbloggande har jag utvecklat reumatism i fingrarna (fast det kanske beror lite på mitt hyperfyllesms:ande till Sara igår) men jag ska trots det ge mig på en liten rapport från helgen.
Igår var jag i Stockholm med Arsenal Sweden för styrelsemöte och matchtittande i grupp. Det blev en trevlig kväll, även om tempot på öldrickandet var något överdrivet. Jag har blivit ovan vid sådana aktiviteter den senaste tiden av förklarliga skäl.
Jag och Hedemora bröt upp hyfsat tidigt och åkte till Uppsala. Vi tog oss till Pipes of Scotland för ännu en inte alls välbehövlig öl, Stella, för att starta uppladdningen inför London. Det är bara två veckor kvar tills dess. Nice. På vägen hem köpte vi av någon oklar anledning mat på Johannesgrillen - jag antar för att grillen var öppen. Jag var inte alls hungrig och ställde av kebaben i kylen, där den står och jäser än idag.
I morse var jag långt ifrån pigg, men planen att åka till Eskilstuna för att fira farmor och farfar som fyller år dagarna efter varandra stod fast. Det var bara att gå upp, ta en dusch och sedan hoppa på tåget. Väl i Sveriges Sheffield blev jag hämtad på stationen av mamma och pappa och sedan blev det en dag i släktens tecken. Det var en trevlig dagsutflykt, trots att jag var lite "trött" och luktade bensin i munnen.
Ett stående samtalsämne, bortsett från att jag nämnde för kusin Thomas att Hannes har köpt en ny mobil, var att nämnde Hannes fortfarande inte har skaffat sig en taklampa. Alla tyckte att det var verkligt märkligt, och undrade hur han kan leva så. Men han var ju inte där för att försvara sig, på grund av ett OERHÖRT viktigt basgruppsmöte i Uppsala, så diskussionen om detta blev ganska statisk efter ett tag.
Jaha, då var helgen slut. Det är ju inte så jävla kul.
Igår var jag i Stockholm med Arsenal Sweden för styrelsemöte och matchtittande i grupp. Det blev en trevlig kväll, även om tempot på öldrickandet var något överdrivet. Jag har blivit ovan vid sådana aktiviteter den senaste tiden av förklarliga skäl.
Jag och Hedemora bröt upp hyfsat tidigt och åkte till Uppsala. Vi tog oss till Pipes of Scotland för ännu en inte alls välbehövlig öl, Stella, för att starta uppladdningen inför London. Det är bara två veckor kvar tills dess. Nice. På vägen hem köpte vi av någon oklar anledning mat på Johannesgrillen - jag antar för att grillen var öppen. Jag var inte alls hungrig och ställde av kebaben i kylen, där den står och jäser än idag.
I morse var jag långt ifrån pigg, men planen att åka till Eskilstuna för att fira farmor och farfar som fyller år dagarna efter varandra stod fast. Det var bara att gå upp, ta en dusch och sedan hoppa på tåget. Väl i Sveriges Sheffield blev jag hämtad på stationen av mamma och pappa och sedan blev det en dag i släktens tecken. Det var en trevlig dagsutflykt, trots att jag var lite "trött" och luktade bensin i munnen.
Ett stående samtalsämne, bortsett från att jag nämnde för kusin Thomas att Hannes har köpt en ny mobil, var att nämnde Hannes fortfarande inte har skaffat sig en taklampa. Alla tyckte att det var verkligt märkligt, och undrade hur han kan leva så. Men han var ju inte där för att försvara sig, på grund av ett OERHÖRT viktigt basgruppsmöte i Uppsala, så diskussionen om detta blev ganska statisk efter ett tag.
Jaha, då var helgen slut. Det är ju inte så jävla kul.
fredag 16 oktober 2009
Idol live: Rätt person åkte ur
Jag förstår inte varför jag ska hålla på och ändra mig. Camilla har varit sämst hela tiden, så det var extremt väntat att hon åkte ur. Idag valde hon en dålig låt - igen, och hade dessutom jättekonstiga kläder på sig. Och jag har fortfarande inte förlåtit henne för Hallelujah-tolkningen där i kvalet.
Nu är jag helt slut. Det här var jobbigare än vad jag trodde.
Nästa vecka tror jag att jag låter datan vara på fredagskvällen.
Nu är jag helt slut. Det här var jobbigare än vad jag trodde.
Nästa vecka tror jag att jag låter datan vara på fredagskvällen.
Idol live: Duellen
Nej, jag var inte helt ute och cyklade. Jag fegade visserligen ut genom att gardera upp där i snabbgenomgången, men likväl var det två av de namn jag nämnde som utröstningen står mellan.
Frågan är dock om jag vågar stå fast vid att Camilla åker. Nu tycker jag att hon var något bättre än förra gången hon körde, men samtidigt svär hon ju värre än Ingmar Bergman. Sånt gillar inte vanliga människor i KD:s Sverige, som Esh sa.
Nicklas förmår inte lyfta sitt framträdande, så jag byter nog fot ändå. Det blir Nicklas som åker. Det här är extremt lamt.
Frågan är dock om jag vågar stå fast vid att Camilla åker. Nu tycker jag att hon var något bättre än förra gången hon körde, men samtidigt svär hon ju värre än Ingmar Bergman. Sånt gillar inte vanliga människor i KD:s Sverige, som Esh sa.
Nicklas förmår inte lyfta sitt framträdande, så jag byter nog fot ändå. Det blir Nicklas som åker. Det här är extremt lamt.
Idol live: Det nya greppet
Så mycket har jag sett av Idol tidigare att jag vet att det inte hade den här head-to-head-grejen förut. Den känns ganska överflödig. Men allt för att folk ska kolla längre och för att TV4 ska tjäna mer reklampengar antar jag.
Efter att ha sett snabbreprisen tror jag att Calle och Nicklas får sjunga om. Eller Camilla.
Efter att ha sett snabbreprisen tror jag att Calle och Nicklas får sjunga om. Eller Camilla.
Idol live: Hon åker ut
Jag tror att det står mellan Calle och Camilla idag, och att Camilla blir den som åker. Och det har en hel del med att göra att jag inte gillar henne.
Idol live: We are the world
Sara var helt säker på att det skulle bli medley på We are the world, och hon fick helt rätt. Men idolernas version var hästlängder från den riktiga. Videon till den här låten är ju heeelt fantastisk. Den går inte att överträffa.
Nu har jag ont i fingrarna och måste vila lite. Tar en Stella tror jag, och lugnar ner mig.
Nu har jag ont i fingrarna och måste vila lite. Tar en Stella tror jag, och lugnar ner mig.
Idol live: Idol-Erik
Erik, som slår tjejer enligt uppgift, är årets riktiga flickfavorit framför Nicklas. Han är också den skickligaste sångare sedan Karolina åkte ut förra veckan, så om han fortsätter göra bra framträdanden de närmaste veckorna kommer han nog bli en större favorit till slutsegern än Tove. Om han inte redan är det.
Han sjöng Thriller, men jag vet inte hur det lät för Lander ringde.
Betyg: Oklart
Edit: Såg om klippet på det där Internet. Hans sångröst är klanderfri, och han har även känsla. Dessutom står han så bredbent att ett godståg skulle kunna passera under honom. Ljumskbråck, anyone.
Betyg:
Han sjöng Thriller, men jag vet inte hur det lät för Lander ringde.
Betyg: Oklart
Edit: Såg om klippet på det där Internet. Hans sångröst är klanderfri, och han har även känsla. Dessutom står han så bredbent att ett godståg skulle kunna passera under honom. Ljumskbråck, anyone.
Betyg:
Idol live: Idol-Erika
Hon är som Idol-Tove, fast fem procent mindre charmig. Det kan stoppa tjejen som kommer från orten med Sveriges kanske vackraste namn: Dorotea.
Hon sjunger Beat it på ett härligt aggressivt och rivigt sätt, och hennes moves är beslutsamma och gör ett säkert intryck. Det här är bra. Erika övertygade idag.
Betyg:
Hon sjunger Beat it på ett härligt aggressivt och rivigt sätt, och hennes moves är beslutsamma och gör ett säkert intryck. Det här är bra. Erika övertygade idag.
Betyg:
Idol live: Idol-Rabih
Rabih är ganska cool, mest för att han gillar fotboll. Han har väldigt speciell röst - som påminner ganska mycket om Jackson.
Han kör You are not alone - en väldigt fin bit. Och Rabih gör den med den äran. Jag tycker att han presterar ett av kvällens bästa bidrag. En verklig uppryckning mot förra veckan.
Betyg:
Han kör You are not alone - en väldigt fin bit. Och Rabih gör den med den äran. Jag tycker att han presterar ett av kvällens bästa bidrag. En verklig uppryckning mot förra veckan.
Betyg:
Idol live: Idol-Nicklas
Jag har lite svårt för den här grabben. Hanförsöker vara Johan Palm, men utan Mjölbygrabbens sköna ironiska attityd. Nicklas är lite för medveten om att han är årets flickfavorit och döljer för dåligt att han vet om det. Det känns som att han försöker vara charmig, utan att vara det naturligt och försöker sig på alldeles för mycket publikfrieri. Men han ska ha cred för att han är så härligt tonårsklumpig.
Nicklas sjunger Black or white, en låt som jag mest minns från gympasalen på fritids i trean. Så det är lite Oboy-svettigt om man säger. Han gör låten lite valpigt, och är inte ens hälften så intensiv och koncis i sången som orginalartisten.
Betyg:
Nicklas sjunger Black or white, en låt som jag mest minns från gympasalen på fritids i trean. Så det är lite Oboy-svettigt om man säger. Han gör låten lite valpigt, och är inte ens hälften så intensiv och koncis i sången som orginalartisten.
Betyg:
Idol live: Telefontecknet
Det är underbart att alla, utom ickenormativa Mariette, gör telefontecknet när de vill att folk ska rösta. Det är roligt att hetsa framför tv:n: "Gör tecknet! Gör tecknet! GÖR TECKNET! Så ja."
Nu väntar vi bara på att någon gör SMS-tecken.
Nu väntar vi bara på att någon gör SMS-tecken.
Idol live: Idol-Tove
Tove har växt ut till en favorit i årets Idol, estettjejen som är så coolt avslappnad och "sig själv" att man känner sig lika falsk som tjejerna i Mammas pojke. Men även jag har fallit för det unga charmtrollet.
Idag kör hon Will you be there, och det är väl inte direkt så att hon tar ut svängarna i den. Låten är inget vidare, men jag är ganska säker på att hon går vidare tack vare det hon har gjort hittills ändå. Nej, inget vidare låtval. Hon får shapea upp sig nästa gång. Hoppas det i alla fall.
Betyg:
Idag kör hon Will you be there, och det är väl inte direkt så att hon tar ut svängarna i den. Låten är inget vidare, men jag är ganska säker på att hon går vidare tack vare det hon har gjort hittills ändå. Nej, inget vidare låtval. Hon får shapea upp sig nästa gång. Hoppas det i alla fall.
Betyg:
Idol live: Idol- Eddie
Eddie. Jag tycker ingenting om honom faktiskt. Men MJ passar nog hans stil.
Han har extremt tråkiga kläder och når inte direkt igenom rutan - nej den här versionen av They don't care about us berör inte särskilt mycket. Det låter bra, men han bjuder inte på någon show. Han verkar nästan lite arg tycker jag.
Betyg:
Han har extremt tråkiga kläder och når inte direkt igenom rutan - nej den här versionen av They don't care about us berör inte särskilt mycket. Det låter bra, men han bjuder inte på någon show. Han verkar nästan lite arg tycker jag.
Betyg:
Idol live: Idol-Mariette
Jag tycker att Mariette är ganska cool, och det är okej att hon är honbög. Och att hon är skåning eller något. Och att hon har dreads. Hon har egentligen allt emot sig, men fixar det ändå - och normbryteri ska ju uppmuntras.
Esh: "Typiska honbögskor - utan klack."
Idag kör hon Jackson Five-biten I want yo back, och det är en låt jag faktiskt gillar. Hon kör också lite Beatles-tema på outfiten, så pluspoäng it is. Och låten gör hon bra. Hon sjunger bra och kör sin stil rakt igenom. Det är mycket bra.
Betyg:
Esh: "Typiska honbögskor - utan klack."
Idag kör hon Jackson Five-biten I want yo back, och det är en låt jag faktiskt gillar. Hon kör också lite Beatles-tema på outfiten, så pluspoäng it is. Och låten gör hon bra. Hon sjunger bra och kör sin stil rakt igenom. Det är mycket bra.
Betyg:
Idol live: Idol-Reza
Reza kan inte prata, men hon har en bra pipa. Redan i första tonerna av The way you make me feel visar hon att hon är på en nivå högre än Calle och Camilla. Bra sväng och ett avslappnat framträdande. Det är nästan så att man förlåter hennes konstiga fingerrörelser på mikrofonen. Bra skit. Fast att jag tycker så kanske mer beror på att Mauro Scoccos vinflaska har öppnats här i lägenheten.
Betyg:
Betyg:
Idol live: Idol-Camilla
Efter hennes attack på Halleujah för några veckor sedan har jag oerhört svårt för Camilla. Idag har hon på sig byxorna från slutscenen i Grease, för att citera Esh, och det är ju inte direkt hett. Hennes version av Human nature var ganska tråkig och platt. Något bättre än Calle, men fortfarande inte bra. Kläderna drar ner betyget - det är ju en helhetsbedömning det här.
Betyg:
Betyg:
Idol live: Idol-Calle
Den riktiga introduktionen inleddes med buskis, när Anders Bagge visade upp sin kjol. Inte coolt.
Calle har dragit på sig Sgt Pepper-kostymen, och det ger ju ett litet plus i kanten. Alla referenser till The Beatles är bra refenser.
Han kör Bad, och det låter ungefär som alla andra hans låtar. Lite hest, The Commitments-sångaren-vibbar och en stelare variant av Bassedans. Hade det inte varit för Beatleskostymen skulle betyget blivit lägre.
Calle har dragit på sig Sgt Pepper-kostymen, och det ger ju ett litet plus i kanten. Alla referenser till The Beatles är bra refenser.
Han kör Bad, och det låter ungefär som alla andra hans låtar. Lite hest, The Commitments-sångaren-vibbar och en stelare variant av Bassedans. Hade det inte varit för Beatleskostymen skulle betyget blivit lägre.
Betyg: 
Idol live: Kevin Borg och Jordan Sparks
Jag blev inte imponerad av den inledande duetten mellan Kevin och hon amerikanskan. Var det en Michael Jackson-låt? Nu måste det lyfta.
Nu kom ett barn in och dansade på scenen, fast sen visade det sig att det var Peter Jihde. Tänk vad de hittar på. Vad kommer härnäst?
Nu kom ett barn in och dansade på scenen, fast sen visade det sig att det var Peter Jihde. Tänk vad de hittar på. Vad kommer härnäst?
Idol live: Kick off
Dålig påa av påan. Och tråkigt med tillbakablick.
Jag tippar att första reklamavbrottet kommer 20.12.
Jag tippar att första reklamavbrottet kommer 20.12.
Idol live: Nedräkningen har börjat
Arbetsveckan är avklarad, tacogratäng a la Josgos i ugnen, första Stellan är halvt sänkt och idolerna gör sig redo backstage. Tyvärr är det Michael Jackson-tema ikväll, och det är knappast min favorit bland dagens levande artister. Men förhoppningen finns att någon av deltagarna vågar göra MJ:s låt till sin egen - och då kanske musiken också kan tilltala mig.
En halvtimme kvar nu. Snart åker vi på riktigt. Häng med!
En halvtimme kvar nu. Snart åker vi på riktigt. Häng med!
Gott inflytande
För första gången har jag börjat följa tävlingshetsen i Idol. Jag har tittat från de första bondkomiska auditionerna ändå fram till förra veckans fredagsfinal, och det har till och med gått så långt att jag har varit inne och läst både på deltagarnas och jurymedlemmarnas bloggar. Nu funderar jag dessutom på att köpa biljetter till finalen i Gloden. Det trodde jag inte direkt att jag skulle göra för ett år sedan.
Samtidigt har Sara sannolikt sett fler Arsenalmatcher i år än vad jag tror att hon räknade med för ett år sedan. Numera händer det att hon tittar på matcher när jag inte ens är med. Ryktet säger att hon tidigare i höstas sågs vid sportbaren The Champ i Linköping i samband med Arsenal-West Bromwich i Ligacupen - bara för att snopet vända hemåt när hon upptäckte att matchen inte tv-sändes.
Okej, det där sista behöver inte nödvändigtvis vara sant. Inte det där med Globenbiljetter heller för den delen.
Jag tycker dock att det är fint när man kan ta del av varandras intressen, och för att manifestera detta kommer jag att liveblogga från kvällens fredagsfinal i Idol. Så häng med!
Jag räknar naturligtvis med att Sara gör detsamma under Arsenal-Birmingham i morgon.
Samtidigt har Sara sannolikt sett fler Arsenalmatcher i år än vad jag tror att hon räknade med för ett år sedan. Numera händer det att hon tittar på matcher när jag inte ens är med. Ryktet säger att hon tidigare i höstas sågs vid sportbaren The Champ i Linköping i samband med Arsenal-West Bromwich i Ligacupen - bara för att snopet vända hemåt när hon upptäckte att matchen inte tv-sändes.
Okej, det där sista behöver inte nödvändigtvis vara sant. Inte det där med Globenbiljetter heller för den delen.
Jag tycker dock att det är fint när man kan ta del av varandras intressen, och för att manifestera detta kommer jag att liveblogga från kvällens fredagsfinal i Idol. Så häng med!
Jag räknar naturligtvis med att Sara gör detsamma under Arsenal-Birmingham i morgon.
torsdag 15 oktober 2009
Vi tar en lista till
Här är min toppfemlista över de roligaste hushållssysslorna:
1. Laga mat
2.
Äh, jag kommer inte på några fler roliga. Jag stryker hela inlägget. Det var en makalöst dålig idé.
Axel vs Board of Education
Igår gav jag mitt rum en riktigt välbehövlig omgång. Den senaste tidens sjukdom och igenkommande har inte direkt givit mig tillräckligt med tid, energi och vilja för att ta tag i det. Men nu, i någon form av städeufori, blev det av i samband med tvättstugans lockrop.
Senare i det här inlägget ska en lista av mina fem värsta hushållssysslor gå av stapeln, så det kommer att bli ännu mer intressant. Alla gillar ju listor. Alltså, sluta inte läs riktigt ännu.
När städningen gick av stapeln visade det sig att dammet under sängen hade inlett en evolutionsprocess. På flera ställen såg jag tydliga spår av förstadiet till en kritaperiod. Om jag hade väntat två veckor till med att gå loss med "snabeldraken" hade jag tvivelsutan fått rasera hela civilisationer. Men jag är ju ingen conquistador som på pin kiv smittar ner stackars azteker med smittkoppor och sådant. Jag är bättre än så, och väntade alltså inte tills de första tvåbenta varelserna började organisera sig där i mörkret under sängen.
Egentligen skulle jag ha genomfört städningen fullt ut och moppat också, men någonstans i samband med att Esh hittade en överbliven Stella som låg och klirrade ledsamt ute på balkongen försvann all min städlusta lika effektivt som den ludna kvalstermattan, som bara minuter tidigare hade eklipserat mitt golv. Det fick bli en carbonara och landskamp i stället.
Nu kommer min toppfemlista. Det var väl inte så farligt att läsa ända hit?
1. Hänga upp våt tvätt
2. Skrubba badkaret
3. Dammsuga
4. Föra in täcket i påslakanet
5. Gå bort med panten
Bubblare: Sortera viktiga papper
Jag HATAR verkligen att hänga tvätt.
Senare i det här inlägget ska en lista av mina fem värsta hushållssysslor gå av stapeln, så det kommer att bli ännu mer intressant. Alla gillar ju listor. Alltså, sluta inte läs riktigt ännu.
När städningen gick av stapeln visade det sig att dammet under sängen hade inlett en evolutionsprocess. På flera ställen såg jag tydliga spår av förstadiet till en kritaperiod. Om jag hade väntat två veckor till med att gå loss med "snabeldraken" hade jag tvivelsutan fått rasera hela civilisationer. Men jag är ju ingen conquistador som på pin kiv smittar ner stackars azteker med smittkoppor och sådant. Jag är bättre än så, och väntade alltså inte tills de första tvåbenta varelserna började organisera sig där i mörkret under sängen.
Egentligen skulle jag ha genomfört städningen fullt ut och moppat också, men någonstans i samband med att Esh hittade en överbliven Stella som låg och klirrade ledsamt ute på balkongen försvann all min städlusta lika effektivt som den ludna kvalstermattan, som bara minuter tidigare hade eklipserat mitt golv. Det fick bli en carbonara och landskamp i stället.
Nu kommer min toppfemlista. Det var väl inte så farligt att läsa ända hit?
1. Hänga upp våt tvätt
2. Skrubba badkaret
3. Dammsuga
4. Föra in täcket i påslakanet
5. Gå bort med panten
Bubblare: Sortera viktiga papper
Jag HATAR verkligen att hänga tvätt.
onsdag 14 oktober 2009
Orden jag älskar att hata
Jag är verkligen ingen språkfascist. Tvärtom - jag uppmuntrar aktivt varje försök till språkliga innovationer, lek med låneord och andra nybildningar. Men det finns en sak jag aldrig kommer att acceptera i det svenska språket (förutom sär skrivningar) och det är när ord används i fel betydelse.
Jag tror att det är min pappa, journalisten, som har påverkat mig i min övertygelse, och det är säkerligen han som har uppmärksammat någon av dessa felaktigheter för mig.
Det första ordet jag stör mig på är användningen av legend. Alla vet ju att en legend är en en berättelse eller sägen som ofta har religiösa inslag. Legenden om Sankt Göran är ett exempel. Detta uttryck har dock kommit att överanvändas i ett annan värld, nämligen sportens. "Thierry Henry är en legend" läser man titt som tätt, och det jag undrar då är: Hur kan en person vara en sägen? En sportpersonlighet som har varit extremt duktig inom sin gren förvandlas plötsligt till en helgonberättelse. Det finns väl ingen människa som är det?
Nej, mer riktigt är att använda ordet legendar om man prompt måste tala i sådana slitna termer. Jag blev mycket glad när Aftonbladet för några år sedan plötsligt konsekvent började använda legendar i stället för legend i sina texter. Jag fick så oerhört mycket mer bäring i mina argument i många språkliga diskussioner då.
En annan problematik rör sammansatta ord. Jag hör ofta folk fråga "Så du är engelskalärare?" och även om jag uppenbarligen förstår vad de menar kan jag ändå bli störd. Jag undervisar i svenska och engelska, men är svensk- och engelsklärare. I sammansatta ord faller nämligen obetonade slutvokaler bort. Samma princip gäller vid engelskspråkig och skolgård - man säger ju inte engelskaspråkig och skolagård. Här är språkreglerna glasklara.
Dagens tredje och sista uttryck som jag kanske inte hatar, men ändå stör mig på är "gå av stapeln". Detta används ofta slarvigt för att uppge när någonting ska ske. Jag är inte den som tackar nej till en metafor eller två, men det hela blir skevt när nästan ingen vet vad metaforen betyder. Hur många har verkligen koll på vad "gå av stapeln" kommer från? Det är ursprungligen en term för sjösättning - båten går av stapeln - så varför det numera nästan bara används i samband med andra evenemang är något iögonfallande. Det här uttrycket är dock inte felaktigt eftersom att det har skett en betydelseöverföring, men det slentrianmässiga användandet av det är en nagel i ögat på mig.
Sedan tänkte jag ta upp det felaktiga i att säga "spendera tid", men där har tydligen SAOL godkänt spendera som en synonym till tillbringa. Då får jag naturligtvis vika mig. Någon måtta på lingvistikbögeriet får det vara.
Sedan tänkte jag ta upp det felaktiga i att säga "spendera tid", men där har tydligen SAOL godkänt spendera som en synonym till tillbringa. Då får jag naturligtvis vika mig. Någon måtta på lingvistikbögeriet får det vara.
tisdag 13 oktober 2009
MVG för att vara tisdag
Man vet att man är ytterst nära nirvana när man just efter klockan sju på tisdagsmorgonen, under sin språngmarsch till bussen, möts av ett baltikumpiskande snöblandat regn. Nej, hinduismen är ingenting för mig om nirvana ska vara så här. Hannes får säga vad han vill.
Trots en icke godkänd start på dagen, har den utvecklat sig på ett godkänt sätt. När det kokta fläsket var stekt till lunch, och serverades med kokt potatis och löksås jublade himlens alla husmanskostsgudar åt mig i matsalen. Bästa lunchen hittills måste jag säga - tänk att halva arbetsrummet valde att gå till Konsum och handla micromat när det stod hyvlad gris på menyn. That is proteinbrist just waiting to happen for them.
Den stora framgången idag var att jag numera åter kan se skrivbordet under pappershögarna på skrivbordet. Fram med lövblåsen bara så var det fixat. Eller rättningspennan kanske är rättare sagt. Fast det tar löjligt mycket tid att rätta allting - de får sluta stava fel och sär skriva så fördömt, så att det går snabbare att genomföra rättningen.
Det har varit två brutala uppvakningar i rad på bussen hem från jobbet. Igår kan jag mycket väl ha vaknat med någon form av guttoralt läte, men eftersom att det var en svensk buss, på en svensk väg, full av svenskar tror jag att alla låtsades som att det regnade. Vilket det också gjorde om jag inte missminner mig. De låtsades som att det var uppehåll.
Idag vaknade jag av den mest brutala inbromsningen sedan Mythbusters testade älgkrockar häromdagen. Det var så att jag nästan flög ur stolen. Vad var det med stoppljus chauffören inte förstod 100 meter tidigare?
Nu ska jag gå ut och gå i en kyla.
Trots en icke godkänd start på dagen, har den utvecklat sig på ett godkänt sätt. När det kokta fläsket var stekt till lunch, och serverades med kokt potatis och löksås jublade himlens alla husmanskostsgudar åt mig i matsalen. Bästa lunchen hittills måste jag säga - tänk att halva arbetsrummet valde att gå till Konsum och handla micromat när det stod hyvlad gris på menyn. That is proteinbrist just waiting to happen for them.
Den stora framgången idag var att jag numera åter kan se skrivbordet under pappershögarna på skrivbordet. Fram med lövblåsen bara så var det fixat. Eller rättningspennan kanske är rättare sagt. Fast det tar löjligt mycket tid att rätta allting - de får sluta stava fel och sär skriva så fördömt, så att det går snabbare att genomföra rättningen.
Det har varit två brutala uppvakningar i rad på bussen hem från jobbet. Igår kan jag mycket väl ha vaknat med någon form av guttoralt läte, men eftersom att det var en svensk buss, på en svensk väg, full av svenskar tror jag att alla låtsades som att det regnade. Vilket det också gjorde om jag inte missminner mig. De låtsades som att det var uppehåll.
Idag vaknade jag av den mest brutala inbromsningen sedan Mythbusters testade älgkrockar häromdagen. Det var så att jag nästan flög ur stolen. Vad var det med stoppljus chauffören inte förstod 100 meter tidigare?
Nu ska jag gå ut och gå i en kyla.
måndag 12 oktober 2009
One down, four to go
Även om jag trivs på jobbet så är en måndag är en måndag är en måndag. Jag lyckas alltid fucka upp dygnsrytmen på helgerna, och inte blev det bättre av att jag knappt rörde mig ur fläcken före klockan fyra på eftermiddagen igår. Jag hade lovat att laga söndagsstek, men istället fick Sara göra allt själv. Inklusive att gå och handla. Skärpning, Kolo.
Inte för att hon var dålig på söndagsstek - tvärtom, det var mycket gott och härligt höstskt.
Varför var jag då så himla trött? Anledningen stavas nation, för första gången sedan typ juli. Det här är nog min längsta nationsflykt sedan jag köpte mitt första kårleg. Tur att Hannes har varit här och druckit upp min ölkvot. Och Karls. Och Dennis. Och Josefins. Och Ellas.
Det var en trevlig kväll med italienskt smörgåsbord och gott samkväm med Sara, Esh, Karl, Björn och Elin och senare också Clemens kollade vi på första halvlek mellan Sverige och Bendtner hemma i lägenheten. Jag hävdade bestämt att Nicklas skulle föra de röda till seger, och på så sätt sätta sista spiken i Henke Larssons landslagskista.
Nej, Paris den 17/5 2006 kommer jag aldrig glömma. Aldrig förlåta. Jävla Henke.
I halvtid rusade vi så gott som mangrant ner till Vdala, tog stämpel för att undvika ännu ett köintermezzo och ramlade in på Palermo på andra sidan gatan. Där såg vi Bendtner avgöra med sin underbara assist och sedan jojoade vi tillbaka in på Vdala. Där träffade vi bland annat Hannes och hans nyfunna vänner och lady-vänner. De var som studenter är mest, skräniga och berusade, medan jag var som storebröder är mest: jobbig.
Jag, Sara och Karl bröt upp innan stängningsdags och styrde kosan hemåt sedan jag, som den högstadiekille jag är, på ett extremt moget sätt ryckt mössan av Hannes huvud många gånger. Det var kul.
Söndagens höjdpunkter var söndagssteken, glassen till efterrätt och Sällskapsresan på fina Canal+SF. Resten av dagen kan sammanfattas med illamående.
I morse sa jag hejdå till Sara på stationen, så det var ett mindre muntert sätt att börja veckan. Jag fick också ta mitt första föräldrasamtal. Men lektionerna gick bra, och jag bjöd dessutom tyskaeleverna på klubbor eftersom att de var så duktiga (nåja) på charader i fredags, så att jag blev Mr Populär 2009. Mutor stärker självkänslan är alltså dagens lärdom.
Inte för att hon var dålig på söndagsstek - tvärtom, det var mycket gott och härligt höstskt.
Varför var jag då så himla trött? Anledningen stavas nation, för första gången sedan typ juli. Det här är nog min längsta nationsflykt sedan jag köpte mitt första kårleg. Tur att Hannes har varit här och druckit upp min ölkvot. Och Karls. Och Dennis. Och Josefins. Och Ellas.
Det var en trevlig kväll med italienskt smörgåsbord och gott samkväm med Sara, Esh, Karl, Björn och Elin och senare också Clemens kollade vi på första halvlek mellan Sverige och Bendtner hemma i lägenheten. Jag hävdade bestämt att Nicklas skulle föra de röda till seger, och på så sätt sätta sista spiken i Henke Larssons landslagskista.
Nej, Paris den 17/5 2006 kommer jag aldrig glömma. Aldrig förlåta. Jävla Henke.
I halvtid rusade vi så gott som mangrant ner till Vdala, tog stämpel för att undvika ännu ett köintermezzo och ramlade in på Palermo på andra sidan gatan. Där såg vi Bendtner avgöra med sin underbara assist och sedan jojoade vi tillbaka in på Vdala. Där träffade vi bland annat Hannes och hans nyfunna vänner och lady-vänner. De var som studenter är mest, skräniga och berusade, medan jag var som storebröder är mest: jobbig.
Jag, Sara och Karl bröt upp innan stängningsdags och styrde kosan hemåt sedan jag, som den högstadiekille jag är, på ett extremt moget sätt ryckt mössan av Hannes huvud många gånger. Det var kul.
Söndagens höjdpunkter var söndagssteken, glassen till efterrätt och Sällskapsresan på fina Canal+SF. Resten av dagen kan sammanfattas med illamående.
I morse sa jag hejdå till Sara på stationen, så det var ett mindre muntert sätt att börja veckan. Jag fick också ta mitt första föräldrasamtal. Men lektionerna gick bra, och jag bjöd dessutom tyskaeleverna på klubbor eftersom att de var så duktiga (nåja) på charader i fredags, så att jag blev Mr Populär 2009. Mutor stärker självkänslan är alltså dagens lärdom.
torsdag 8 oktober 2009
Hann han? Han hann inte, han
Tillbaka på jobbet och det funkar ganska bra. Visst är jag trött och så, men det är man ju alltid som Jajje brukar säga. Så det funkar. Men det är lätt att bli stressad över saker som jag borde ha gjort, men inte har haft möjlighet att göra när jag var hemma. Jag har emellertid beslutat att inte bry mig om att deadline var förra veckan och det får bli klart när det blir klart.
Det är en sund inställning, säger dom på jobbet. Så det är ingen press.
I tisdags firade jag min (och Kennets) födelsedag. Sara kom från Linköping och bakade prinsesstårta efter mitt önskemål, och den blev extremt god. Esh lagade minst lika god chili con carne i två stora grytor. Sedan kom Jajje, Hannes, Björn, Elin och Becks förbi och kalasade på härligheterna samt fick ett glas av husets röda. Det var en mycket trevlig födelsedag.
Tack för alla gratulationer för övrigt, både i form av samtal, SMS och Facebooksmeddelanden.
Sedan dess har fokus legat på trötthet/husmanskost. Jag är naturligt nog väldigt seg när jag kommer hem från jobbet, men igår och idag har jag och Sara varit ute och gått i alla fall. Lite motion är ju aldrig fel. Igår lagade jag köttfärslimpa (Axels meatlove) och nu blir det raggmunk. Lite husmanskost är ju aldrig fel.
Nu hinner jag inte skriva mer.
Det är en sund inställning, säger dom på jobbet. Så det är ingen press.
I tisdags firade jag min (och Kennets) födelsedag. Sara kom från Linköping och bakade prinsesstårta efter mitt önskemål, och den blev extremt god. Esh lagade minst lika god chili con carne i två stora grytor. Sedan kom Jajje, Hannes, Björn, Elin och Becks förbi och kalasade på härligheterna samt fick ett glas av husets röda. Det var en mycket trevlig födelsedag.
Tack för alla gratulationer för övrigt, både i form av samtal, SMS och Facebooksmeddelanden.
Sedan dess har fokus legat på trötthet/husmanskost. Jag är naturligt nog väldigt seg när jag kommer hem från jobbet, men igår och idag har jag och Sara varit ute och gått i alla fall. Lite motion är ju aldrig fel. Igår lagade jag köttfärslimpa (Axels meatlove) och nu blir det raggmunk. Lite husmanskost är ju aldrig fel.
Nu hinner jag inte skriva mer.
måndag 5 oktober 2009
Randoma måndagshändelser
- Men hej! Är du tillbaka?
- Ja, äntligen. Det var en jävla smäll jag åkte på. De tror att det rörde sig om ett virus som satte sig på lungorna, men de vet inte säkert för proverna visade ingenting.
- Men det var inte svininfluensan?
- Nej, det kunde de utesluta. Ingen baconfeber.
- Skönt att du är på benen i alla fall!
- Ja, verkligen. Det var riktigt segt till slut att bara ligga hemma och glo. Man tröttnar liksom på Sventh Heaven till slut.
Den konversationen, eller varianter på den med samma andemening, har jag haft cirka 20 gånger i dag och efter ett tag kände jag mig lika förutsägbar som en Jim Carrey-film. Men det var ju också väntat med en FAQ-session efter ett skadeuppehåll på tre veckor. Det trevligaste var att alla välkomnade mig tillbaka, och även eleverna tyckte att det var bra att jag var med i matchen igen.
Det var en förhållandevis lugn dag, och det var skönt att jag hade ett litet hum om vad jag skulle göra på de två lektioner jag hade i dag. De sista två lektionerna ströks turligt nog eftersom att det var teaterresa till Östervåla, detta uppländska kulturepicentrum. Pjäsen gick mig dock förbi på grund av vidsträckt trötthet, vilken i sin tur ledde till ett visst pappabeteende med insomningar där i den kriminellt sköna teaterfåtöljen. Men de andra tyckte att den var bra, så jag antar att den var det.
Idag har jag lärt mig att det engelska ordet random numera kan användas som ett svenskt verb. Mina elever fick välja bland ett antal dikter, och en av dem ville få detta bekräftat:
- Så man kan alltså randoma hära?
Epic fail, skulle man kunna kalla det om man vore språkpolis. Tur att jag inte är det, utan uppmuntrar all lek med språket som bara kan komma på fråga. Verbifiering av engelska ord är ju också ett växande fenomen - se bara hur ordet googla har vävts in i och smyckat den svenska språkdräkten.
Nu är jag trött, men inte värre än hur jag är en vanlig måndag. Det känns väldigt skönt att vara igång igen, även om jag var extremt trött i morse. Jag fick då anledning att ha en tung existentiell diskussion i halvtimme med min gamla vän snoozeknappen, och jag utgår från att vi kommer att ta upp den där vi slutade i morgon bitti.
I morgon är det en speciell dag, för då fyller Kennet Andersson 42 år.
- Ja, äntligen. Det var en jävla smäll jag åkte på. De tror att det rörde sig om ett virus som satte sig på lungorna, men de vet inte säkert för proverna visade ingenting.
- Men det var inte svininfluensan?
- Nej, det kunde de utesluta. Ingen baconfeber.
- Skönt att du är på benen i alla fall!
- Ja, verkligen. Det var riktigt segt till slut att bara ligga hemma och glo. Man tröttnar liksom på Sventh Heaven till slut.
Den konversationen, eller varianter på den med samma andemening, har jag haft cirka 20 gånger i dag och efter ett tag kände jag mig lika förutsägbar som en Jim Carrey-film. Men det var ju också väntat med en FAQ-session efter ett skadeuppehåll på tre veckor. Det trevligaste var att alla välkomnade mig tillbaka, och även eleverna tyckte att det var bra att jag var med i matchen igen.
Det var en förhållandevis lugn dag, och det var skönt att jag hade ett litet hum om vad jag skulle göra på de två lektioner jag hade i dag. De sista två lektionerna ströks turligt nog eftersom att det var teaterresa till Östervåla, detta uppländska kulturepicentrum. Pjäsen gick mig dock förbi på grund av vidsträckt trötthet, vilken i sin tur ledde till ett visst pappabeteende med insomningar där i den kriminellt sköna teaterfåtöljen. Men de andra tyckte att den var bra, så jag antar att den var det.
Idag har jag lärt mig att det engelska ordet random numera kan användas som ett svenskt verb. Mina elever fick välja bland ett antal dikter, och en av dem ville få detta bekräftat:
- Så man kan alltså randoma hära?
Epic fail, skulle man kunna kalla det om man vore språkpolis. Tur att jag inte är det, utan uppmuntrar all lek med språket som bara kan komma på fråga. Verbifiering av engelska ord är ju också ett växande fenomen - se bara hur ordet googla har vävts in i och smyckat den svenska språkdräkten.
Nu är jag trött, men inte värre än hur jag är en vanlig måndag. Det känns väldigt skönt att vara igång igen, även om jag var extremt trött i morse. Jag fick då anledning att ha en tung existentiell diskussion i halvtimme med min gamla vän snoozeknappen, och jag utgår från att vi kommer att ta upp den där vi slutade i morgon bitti.
I morgon är det en speciell dag, för då fyller Kennet Andersson 42 år.
söndag 4 oktober 2009
I efterdyningarna av helgens nimbus
Eftersom att kanelbullen firar hundra år idag har jag ätit minst en bulle. Jag har också ätit pizza och godis, så hälsosam har jag inte varit. Men jag har inte vågat röra Eshs tårta idag, för den börjar se smått redo ut för aktiv dödshjälp nu.
Igår var jag och Sara på bio. Vi såg en film i vilken Amelie från Montmatre bodde hos en gubbe på franska landsbygden och bröt mot diverse normer samt tillverkade hattar. Sen var det en bilolycka och sen flyttade hon till Paris och blev designer. Den var bra.
Efter bion gick vi till den föredömliga puben Pipes of Scotland och åt hamburgare. Jag unnade mig faktiskt några Stella Artois, eftersom att det här verkar vara enda stället i Sverige som erbjuder Stella på fat. Det var så gott att det inte var vettigt, som mormor brukar säga. Ett förjävla bra ställe det där.
Idag har jag lärt mig ett nytt ord. Nimbus. Det var min idol Horace Engdahl som droppade det ordet i en intervju i DN. Horace är bäst.
Nu ska jag fortsätta tröstäta plock eftersom att Sara har åkt hem. Fast hon kommer tillbaka redan på tisdag. Vilken underbar flickvän, va!?
I morgon är det måndag. Det känns faktiskt skönt för en gångs skull.
Igår var jag och Sara på bio. Vi såg en film i vilken Amelie från Montmatre bodde hos en gubbe på franska landsbygden och bröt mot diverse normer samt tillverkade hattar. Sen var det en bilolycka och sen flyttade hon till Paris och blev designer. Den var bra.
Efter bion gick vi till den föredömliga puben Pipes of Scotland och åt hamburgare. Jag unnade mig faktiskt några Stella Artois, eftersom att det här verkar vara enda stället i Sverige som erbjuder Stella på fat. Det var så gott att det inte var vettigt, som mormor brukar säga. Ett förjävla bra ställe det där.
Idag har jag lärt mig ett nytt ord. Nimbus. Det var min idol Horace Engdahl som droppade det ordet i en intervju i DN. Horace är bäst.
Nu ska jag fortsätta tröstäta plock eftersom att Sara har åkt hem. Fast hon kommer tillbaka redan på tisdag. Vilken underbar flickvän, va!?
I morgon är det måndag. Det känns faktiskt skönt för en gångs skull.
lördag 3 oktober 2009
Tredje bullar
Idag var jag laddad till tusen för att baka bullar och hade inhandlat allt jag trodde mig behöva. När jag skulle sätta igång visade det sig att jag inte hade någon kavel hemma, så bakandet fick vänta medan jag sprang till Luthagen för att köpa en sådan.
As I write gräddas plåt tre och sprider en härlig doft i lägenheten. Det blev kanel, vanilj och medelmassa/vanilj (något jag inte testat tidigare men uppskattat hemma hos Sara). Sara blev nervös när hon upptäckte att jag bullarna blev lite för små, men när jag gjorde dem något större till plåt två fick jag fria händer.
Nu ska jag däremot fundera på hur jag ska få till lika fina snurror som Kerstin gör. Vanligtvis brukar jag bara skära dem och ställa dem i formar, och det gjorde jag nu också.
As I write gräddas plåt tre och sprider en härlig doft i lägenheten. Det blev kanel, vanilj och medelmassa/vanilj (något jag inte testat tidigare men uppskattat hemma hos Sara). Sara blev nervös när hon upptäckte att jag bullarna blev lite för små, men när jag gjorde dem något större till plåt två fick jag fria händer.
Nu ska jag däremot fundera på hur jag ska få till lika fina snurror som Kerstin gör. Vanligtvis brukar jag bara skära dem och ställa dem i formar, och det gjorde jag nu också.
Uppe i sadeln igen
Igår kunde jag konstatera att jag har blivit frisk igen. Jag och Sara gick på stan och fixade tusen ärenden, utan att jag blev helt utmattad. När vi kom hem ordnade jag med en massa annat småplock, som att installera en ny digitalbox eftersom att Stalin-Tele2 sa upp avtalet i onsdags - och meddelade det i onsdags. Skönt att få Comhem igen, och skönt att få tillbaka min gamla fina digitalbox, med en fjärrkontroll som jag kan lika bra som Arsenals laguppställning i FA-cupfinalen 2003.
Att installera tekniska prylar kan få en att totalt brinka även under normala omständigheter, så att jag inte tog slut igår är ja så klart positivt. På måndag är jag tillbaka i vardagen igen - och det känns förbålt skönt.
I går kväll var det Idol som gällde och till det avnjöts koa med hasselbackspotatis och tsatsiki. Det märkligaste med Idol var att den sämsta gick vidare till slutspelet, eller vad det heter. Hon Camilla sjöng en så anskrämlig version av stackars slaktoffret Hallelujah att mina öron avgick med omedelbar verkan. "WE QUIT!" skrek dom och lämnade bygget. Sen hörde jag inget mer, och det var naturligtvis bra för min självbevarelsedrift.
I dag ska det bli stor bullfest i köket och sedan ska jag på dejt med Sara. Det är våran andra dejt så jag hoppas att det ska gå bra. Vi ska se Amelie från Montmarte 2 och sedan gå ut och äta. Vi firar sex månader i förrgår.
Att installera tekniska prylar kan få en att totalt brinka även under normala omständigheter, så att jag inte tog slut igår är ja så klart positivt. På måndag är jag tillbaka i vardagen igen - och det känns förbålt skönt.
I går kväll var det Idol som gällde och till det avnjöts koa med hasselbackspotatis och tsatsiki. Det märkligaste med Idol var att den sämsta gick vidare till slutspelet, eller vad det heter. Hon Camilla sjöng en så anskrämlig version av stackars slaktoffret Hallelujah att mina öron avgick med omedelbar verkan. "WE QUIT!" skrek dom och lämnade bygget. Sen hörde jag inget mer, och det var naturligtvis bra för min självbevarelsedrift.
I dag ska det bli stor bullfest i köket och sedan ska jag på dejt med Sara. Det är våran andra dejt så jag hoppas att det ska gå bra. Vi ska se Amelie från Montmarte 2 och sedan gå ut och äta. Vi firar sex månader i förrgår.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
