Jag har gjort en upptäckt under den här veckan. Det här med att jobba heltid innebär att man inte har lika mycket fritid som man skulle önska. Detta leder i sin tur till att jag får svårt att hinna med allt jag skulle vilja. Uppdatera den här söta lilla dagboken på nätet till exempel.
Vad har då hänt sedan sist? En hel del. Min bror Hannes har dragit in som en tornado med slappa kalsonger i lägenheten och har totalt tagit över vardagsrummet. Han bor här på soffan i väntan på sin förestående flytt ut till korridoren i Kantorn, den arme kraken. Men man ser inte grabben så mycket eftersom att det pågår inkilning på lärarprogrammet, så han tillbringar större delen av sin tid med att vara intoxinerad på någon av stadens studentnationer. Jag vet inte vem som blir mest sliten, Hannes eller nationerna.
Dessutom kom min vackra flickvän hit igår, så det är bra mycket roligare med ledighet den här helgen jämfört med förra då jag typ var vem ska trösta Knyttet. Ytterligare en spik i den solitära kistan slås in senare ikväll då Karl gör tillfällig comeback i Uppsala. Plötsligt kommer det att bli som på den gamla goda tiden igen. Härligt! Vi blir fem personer i lägenheten, men finns det hjärterum så finns det rövarum.
Igår firade jag helg tillsammans med Sara. Det blev lite kvalitativt fredagsmys med god kycklingmiddag och rödvin framför tv:n. Watching telly, drinking wine som Lily sjunger i en fin bit.
I dag har det varit en lugn och skön dag. Vaknade i och för sig ganska tidigt med lite vinskalle, men efter Melodikrysset, baconfrukost, kaffe och en Treo så var jag med i matchen igen. Ikväll ska jag äta kräftor för första gången, för att träna inför Erikas kräftskiva om två veckor. Det kommer att bli en intressant upplevelse.
lördag 29 augusti 2009
tisdag 25 augusti 2009
Andra spår bakåt i tiden
Jag spinner vidare på Saras bildinlägg. Hon har min pappas skiva.
Nu, sedan Hannes gett mig sin gamla tyskbok från högstadiet, kan jag konstatera att ett nytt sammanträffande har inträffat. Det är Saras mycket goda vän Sara D:s gamla tyskbok också.
Nu, sedan Hannes gett mig sin gamla tyskbok från högstadiet, kan jag konstatera att ett nytt sammanträffande har inträffat. Det är Saras mycket goda vän Sara D:s gamla tyskbok också.
Och så blev det tisdag
Jag behöver inte gå in närmare vad jag tycker om tisdagar.
Idag var det inte riktigt samma free flowing-dag och det var lite stressigt när jag skulle sy ihop niornas svensklektion. Men det blev bra i slutändan, så jag får sluta hålla på och stressa upp mig. Det är bra onödigt.
Annars sorteras den här dagen i facket "Glömd om en vecka". Bortsett från det faktum att jag blev inbjuden att följa med på Ladies Night i Västerås om någon månad. Lätt att jag ska gå.
Efter jobbet åkte jag hem, sov en sväng, försökte vakna en sväng, sprang en sväng och nu väntar jag på att Hannes ska anlända.
I morgon är det onsdag så då räknar jag med att stämningen höjs upp till tre snäpp. Det bästa med tisdagar är att de tar slut.
Idag var det inte riktigt samma free flowing-dag och det var lite stressigt när jag skulle sy ihop niornas svensklektion. Men det blev bra i slutändan, så jag får sluta hålla på och stressa upp mig. Det är bra onödigt.
Annars sorteras den här dagen i facket "Glömd om en vecka". Bortsett från det faktum att jag blev inbjuden att följa med på Ladies Night i Västerås om någon månad. Lätt att jag ska gå.
Efter jobbet åkte jag hem, sov en sväng, försökte vakna en sväng, sprang en sväng och nu väntar jag på att Hannes ska anlända.
I morgon är det onsdag så då räknar jag med att stämningen höjs upp till tre snäpp. Det bästa med tisdagar är att de tar slut.
måndag 24 augusti 2009
Nya terminen börjar och jag tittar på
Jag brukar inte ha problem att kliva upp på måndagar, men i morse var det verkligt tungt och tröttheten släppte inte förrän jag fick dagens tredje kopp när jag kom fram till jobbet. Men så är det ibland - inget att hänga läpp över.
Dagen flöt på bra och idag kände jag att det här jobbet är roligt. Jag vet vad jag sysslar med och trivs när jag får ta mycket ansvar. Jag ska nog bli rektor när jag blir stor. Men jag lär nog jobba på golvet ett tag först och se till att få lite rutin - får inte glömma att jag är en färsking ännu en tid.
Jag hade hoppats på att få sova på bussen hem, men det gick inte för sig. Någon längre bak var ofin nog att sitta och spela vedervärdig musik väldigt högt på sin mobil. Det lät som en blandning av zorba, Neşet Ertaş - Eshs dubbelgångare - och schlagermetal. Mina hammare och stigbyglar har aldrig varit närmare självförintelse. Städen brydde sig dock inte nämnvärt - de är ju alltid i sin egen lilla värld.
Så sömnen blev av intet. När jag kom hem slöade jag ett tag innan det var dags för dagens motionspass. En timmes promenad och det blev ett jävla zickzackande mellan olika nollegrupper som nu börjar inta stan, som brukligt är så här års. Jag blir glad av att se de förväntansfulla reccarna, som kommer att ha många roliga stunder som studenter men jag är inte det minsta avundsjuk. Studentlivet har nog tagit ut sin rätt, och just nu är arbetslivet bra mycket mer spännande.
Nu blir det en snabb dusch och sedan dunkar jag klart Eboue-artikeln. Det är alldeles för mycket snack och för lite verkstad när det gäller den för tillfället.
Dagen flöt på bra och idag kände jag att det här jobbet är roligt. Jag vet vad jag sysslar med och trivs när jag får ta mycket ansvar. Jag ska nog bli rektor när jag blir stor. Men jag lär nog jobba på golvet ett tag först och se till att få lite rutin - får inte glömma att jag är en färsking ännu en tid.
Jag hade hoppats på att få sova på bussen hem, men det gick inte för sig. Någon längre bak var ofin nog att sitta och spela vedervärdig musik väldigt högt på sin mobil. Det lät som en blandning av zorba, Neşet Ertaş - Eshs dubbelgångare - och schlagermetal. Mina hammare och stigbyglar har aldrig varit närmare självförintelse. Städen brydde sig dock inte nämnvärt - de är ju alltid i sin egen lilla värld.
Så sömnen blev av intet. När jag kom hem slöade jag ett tag innan det var dags för dagens motionspass. En timmes promenad och det blev ett jävla zickzackande mellan olika nollegrupper som nu börjar inta stan, som brukligt är så här års. Jag blir glad av att se de förväntansfulla reccarna, som kommer att ha många roliga stunder som studenter men jag är inte det minsta avundsjuk. Studentlivet har nog tagit ut sin rätt, och just nu är arbetslivet bra mycket mer spännande.
Nu blir det en snabb dusch och sedan dunkar jag klart Eboue-artikeln. Det är alldeles för mycket snack och för lite verkstad när det gäller den för tillfället.
söndag 23 augusti 2009
A pain in my arse
Idag har jag gjort comeback i Södratröjan efter sommaruppehållet. Laget har visserligen spelat matcher, men jag har ju varit på resande fot runt om i Göta-, Svea- och England så jag missade dem. Jag har dock varit med om roligare matcher.
Det blev en ohedersam förlust med 0-4 mot Rasbo och jag fick redan på bussen till samlingen ont i min högra skinka. Den som jag hade problem med i våras, som alla givetvis kommer ihåg eftersom att ni är minnesgoda läsare. Men jag klarade av att spela hela matchen, bortsett från den halvtimme jag satt på bänken under andra halvlek då jag oförklarligt byttes ut. Helt värdelöst, jag är ju inte där för att sitta på bänken. Det är ju som att värva Zlatan för 500 miljader och sedan inte ta ut honom i startelvan.
Idag har jag inte fått så mycket mer gjort än det. Jag hade tänkt skriva klart min Eboue-intervju, men orkade inte. Jag får fixa det i morgon för då kommer jag att vara mycket piggare när jag kommer hem kl 18. Fan också - borde gjort det idag. Samtidigt skrev jag klart tre texter igår, så jag är hyfsat nöjd med min insats den här helgen.
Nej, nu är det dags att ta vardag.
Det blev en ohedersam förlust med 0-4 mot Rasbo och jag fick redan på bussen till samlingen ont i min högra skinka. Den som jag hade problem med i våras, som alla givetvis kommer ihåg eftersom att ni är minnesgoda läsare. Men jag klarade av att spela hela matchen, bortsett från den halvtimme jag satt på bänken under andra halvlek då jag oförklarligt byttes ut. Helt värdelöst, jag är ju inte där för att sitta på bänken. Det är ju som att värva Zlatan för 500 miljader och sedan inte ta ut honom i startelvan.
Idag har jag inte fått så mycket mer gjort än det. Jag hade tänkt skriva klart min Eboue-intervju, men orkade inte. Jag får fixa det i morgon för då kommer jag att vara mycket piggare när jag kommer hem kl 18. Fan också - borde gjort det idag. Samtidigt skrev jag klart tre texter igår, så jag är hyfsat nöjd med min insats den här helgen.
Nej, nu är det dags att ta vardag.
lördag 22 augusti 2009
Mitt liv som ironisk - The Beginning
Grundpelaren i min så kallade humor (huruvida min humor uppfyller kriterierna för vad som är humor eller inte är ännu omdebatterat) är begreppet ironi. Ungefär hälften av det jag säger under en dygn är tvivelsutan ironiskt menat, och ytterligare 25 procent rör sig i någon form av gråzon. Resterande tid är jag gravallvarlig. Det är då jag sover.
Jag har under dagen funderat på hur detta inte alltid sympatiska karaktärsdrag först började märkas i min personlighet. Jag får gå tillbaka till en händelse i slutet av 1990-talet för att hitta gnistan i krutdurken som som orsakade min ironiska explosion.
Det var när killarna i min klass efter idogt tjatande fick med mig på en rollspelsafton hemma hos Jocke. Det här var när vi gick i sjuan skulle jag tro, så vi hade ännu inte upptäckt att man kan ha roligt med sprit. Alla som var någon i 7A var där: Oskar, Erik, Anton, Jocke, Anders (oerhört vita namn) och jag. Johan och Sebastian var lite utanför, mobbade rentav, så de fick nog inte komma. Väldigt elakt. Tjejerna fick inte heller komma, för de skulle bara snacka sönder tillställningen med allt sitt surr.
Rollspel var inte min grej, som den sportkille jag var/är, så jag hade i det längsta stått emot när de andra ville ha med mig på ett parti Drakar & Demoner. Men nu skulle jag alltså spräcka min rollspelsslidkrans. Jag utsågs till dvärg, och vi fick något uppdrag att göra någonting av Spelledaren (SL). Jag förstod inte så mycket mer än att man skulle slå med en massa fantastiska tärningar hela tiden, tärningar av alla de slag och former. Efter ett litet slag delades gruppen upp i två läger, för att äventyret tydligen så krävde. Detta innebar att ena gruppen inte fick vara med inne i rummet tillsammans med SL, medan spelet pågick. Sedan fick man bytas av.
Detta innebar att gruppen som inte spelade behövde någonting annat att göra. Jocke hade ett dataspel, någon form av mindre avancerat bilspel där man fick vara olika förare med fräsiga namn. Jag fick vara föraren som hette Iron John och det gick jag igång av. Troligtvis hade jag precis förstått vad ironi var, och detta tog jag nu fasta på.
Så fort jag krockade, jag var värdelös på dataspel redan då, sa jag något i stil med "nej, jag krockade inte" eller "jag vann" när jag kom sist. Sedan spårade det så klart ut.
Jag började ta med mig ironin in till rollspelet, och sedan var den omgången förstörd antar jag. Det roligaste jag åstadkom den kvällen var när min grupp, efter lyckosamma tärningslag, hade kommit förbi en sjö med ett odjur i och jag sa som svar på SL:s fråga om vad vi ville göra nu att jag skulle gå tillbaka och kissa i sjön.
Sen fick jag inte vara med och spela rollspel något mer. Men det var lugnt, för bara ett drygt år senare upptäckte jag folköl 3,5.
Så nu vet ni i alla fall hur min mest framträdande karaktärsdrag föddes.
Jag har under dagen funderat på hur detta inte alltid sympatiska karaktärsdrag först började märkas i min personlighet. Jag får gå tillbaka till en händelse i slutet av 1990-talet för att hitta gnistan i krutdurken som som orsakade min ironiska explosion.
Det var när killarna i min klass efter idogt tjatande fick med mig på en rollspelsafton hemma hos Jocke. Det här var när vi gick i sjuan skulle jag tro, så vi hade ännu inte upptäckt att man kan ha roligt med sprit. Alla som var någon i 7A var där: Oskar, Erik, Anton, Jocke, Anders (oerhört vita namn) och jag. Johan och Sebastian var lite utanför, mobbade rentav, så de fick nog inte komma. Väldigt elakt. Tjejerna fick inte heller komma, för de skulle bara snacka sönder tillställningen med allt sitt surr.
Rollspel var inte min grej, som den sportkille jag var/är, så jag hade i det längsta stått emot när de andra ville ha med mig på ett parti Drakar & Demoner. Men nu skulle jag alltså spräcka min rollspelsslidkrans. Jag utsågs till dvärg, och vi fick något uppdrag att göra någonting av Spelledaren (SL). Jag förstod inte så mycket mer än att man skulle slå med en massa fantastiska tärningar hela tiden, tärningar av alla de slag och former. Efter ett litet slag delades gruppen upp i två läger, för att äventyret tydligen så krävde. Detta innebar att ena gruppen inte fick vara med inne i rummet tillsammans med SL, medan spelet pågick. Sedan fick man bytas av.
Detta innebar att gruppen som inte spelade behövde någonting annat att göra. Jocke hade ett dataspel, någon form av mindre avancerat bilspel där man fick vara olika förare med fräsiga namn. Jag fick vara föraren som hette Iron John och det gick jag igång av. Troligtvis hade jag precis förstått vad ironi var, och detta tog jag nu fasta på.
Så fort jag krockade, jag var värdelös på dataspel redan då, sa jag något i stil med "nej, jag krockade inte" eller "jag vann" när jag kom sist. Sedan spårade det så klart ut.
Jag började ta med mig ironin in till rollspelet, och sedan var den omgången förstörd antar jag. Det roligaste jag åstadkom den kvällen var när min grupp, efter lyckosamma tärningslag, hade kommit förbi en sjö med ett odjur i och jag sa som svar på SL:s fråga om vad vi ville göra nu att jag skulle gå tillbaka och kissa i sjön.
Sen fick jag inte vara med och spela rollspel något mer. Men det var lugnt, för bara ett drygt år senare upptäckte jag folköl 3,5.
Så nu vet ni i alla fall hur min mest framträdande karaktärsdrag föddes.
Jobbar undan lite bara
Kvällar och helger sa dom. Då blir det mycket jobb som lärare. Än så länge har det dock inte hopat upp sig något arbete som har måst göras klart på stubben, så kvällarna har varit arbetslösa. Men, med energin och eldsjälen hos en nyexad lärare, ska jag nu sätta mig och planera. Tänka sig, jobba på en lördag. Det trodde jag inte att jag skulle göra för två veckor sedan.
Ska också försöka hinna med en kvick långpromenad före kickoff Arsenal-Pompey i eftermiddag. Det är mycket skönare att gå ut och gå än att springa, eftersom att jag tog fullständigt slut på rundan i torsdags. Hellre gå snabbt i en timme och vara nöjd med det, än att småspringa i tjugo minuter och sedan avlida i en kruppattack.
Vad kvällen har att erbjuda vet jag inte, men jag antar att den har fuck all till försäljning. Jag får se till att aktivera mig med något. Har ett gäng artiklar till Kanonmagasinet att skriva, så det är ju bara att sätta igång.
Sen när jag är ute och går ska jag analysera nattens dröm. Jag befann mig på någon form av kanalbåt och tittade på mobilfilmer. Det var scener ur en halverotisk version av filmen Twilight, och det hela var ungefär lika surrealistiskt som att stå och undervisa i tyska. Vampyrmjukporr, anyone?
Till sist tycker jag att vi alla sänder en tanke till Esh som i skrivande stund på nytt befinner sig på Akademiska Sjukhusets akutmottagning. Han skadade knäet under sin fotbollsmatch igår, och det kan mycket väl vara något som har gått sönder. Förhoppningsvis är det inte så illa - låt oss hoppas på det. Han har haft nog av skadebekymmer den här sommaren.
Ska också försöka hinna med en kvick långpromenad före kickoff Arsenal-Pompey i eftermiddag. Det är mycket skönare att gå ut och gå än att springa, eftersom att jag tog fullständigt slut på rundan i torsdags. Hellre gå snabbt i en timme och vara nöjd med det, än att småspringa i tjugo minuter och sedan avlida i en kruppattack.
Vad kvällen har att erbjuda vet jag inte, men jag antar att den har fuck all till försäljning. Jag får se till att aktivera mig med något. Har ett gäng artiklar till Kanonmagasinet att skriva, så det är ju bara att sätta igång.
Sen när jag är ute och går ska jag analysera nattens dröm. Jag befann mig på någon form av kanalbåt och tittade på mobilfilmer. Det var scener ur en halverotisk version av filmen Twilight, och det hela var ungefär lika surrealistiskt som att stå och undervisa i tyska. Vampyrmjukporr, anyone?
Till sist tycker jag att vi alla sänder en tanke till Esh som i skrivande stund på nytt befinner sig på Akademiska Sjukhusets akutmottagning. Han skadade knäet under sin fotbollsmatch igår, och det kan mycket väl vara något som har gått sönder. Förhoppningsvis är det inte så illa - låt oss hoppas på det. Han har haft nog av skadebekymmer den här sommaren.
fredag 21 augusti 2009
After work blev en besvikelse
Så är första arbetsveckan avklarad, och jag känner mig mycket tillfreds med den. Även om inte allt har gått prickfritt, har jag klarat av jobbet utan några incidenter - om man då bortser från gårdagens bussfadäs.
Det kändes att det var fredag i morse, efter en natt med ganska orolig sömn. Men enbart det faktum att det var fredag fick mig att släpa mig upp och med krypning medelst hasning ta mig bort till kaffebryggaren. Idag gick jag också ut till bussen i löjligt god tid.
Förmiddagen innebar klassfoto, och det var ganska roligt att stå med på en sådan bild som lärare. Jag hoppade dock över porträttbilden den här gången, för de coola i min klass ville göra det, så då var ju jag tvungen att vara cool också eftersom att jag är coolast. Jag tvingade de coola att ta bilder däremot. Det är kul med makt.
Annars gick dagen enligt planerna, och den bästa upptäckten gjorde just innan dagens sista lektion skulle börja. Någon hade skrivit "Jag ska skära strupen av dig din jävel, jag ska släppa luften ur dig din fan" på en bänk - och om man bortser från det våldsamma budskapet, tycker jag att vi alla lutar oss tillbaka och njuter av det faktum att dagens ungdom citerar "Balladen om Olsson" av NJA-gruppen. Det finns hopp!
Så tog jag mig hem och hamnade raklång i sängen där jag efter någon timme föll i skön eftermiddagssömn. När jag vaknade var jag på ganska dåligt humör och gick därför ut på en promenad för att sprida lite endorfiner i kroppen och för att genomföra min schemalagda friskvårdstimme, men det hjälpte inte så mycket.
Så nu ska jag fortsätta sitta här i min fredagsensamhet, för att komplettera torsdagsensamheten, och deppa lite. Inte riktigt så man tänker sig after work.
Det kändes att det var fredag i morse, efter en natt med ganska orolig sömn. Men enbart det faktum att det var fredag fick mig att släpa mig upp och med krypning medelst hasning ta mig bort till kaffebryggaren. Idag gick jag också ut till bussen i löjligt god tid.
Förmiddagen innebar klassfoto, och det var ganska roligt att stå med på en sådan bild som lärare. Jag hoppade dock över porträttbilden den här gången, för de coola i min klass ville göra det, så då var ju jag tvungen att vara cool också eftersom att jag är coolast. Jag tvingade de coola att ta bilder däremot. Det är kul med makt.
Annars gick dagen enligt planerna, och den bästa upptäckten gjorde just innan dagens sista lektion skulle börja. Någon hade skrivit "Jag ska skära strupen av dig din jävel, jag ska släppa luften ur dig din fan" på en bänk - och om man bortser från det våldsamma budskapet, tycker jag att vi alla lutar oss tillbaka och njuter av det faktum att dagens ungdom citerar "Balladen om Olsson" av NJA-gruppen. Det finns hopp!
Så tog jag mig hem och hamnade raklång i sängen där jag efter någon timme föll i skön eftermiddagssömn. När jag vaknade var jag på ganska dåligt humör och gick därför ut på en promenad för att sprida lite endorfiner i kroppen och för att genomföra min schemalagda friskvårdstimme, men det hjälpte inte så mycket.
Så nu ska jag fortsätta sitta här i min fredagsensamhet, för att komplettera torsdagsensamheten, och deppa lite. Inte riktigt så man tänker sig after work.
torsdag 20 augusti 2009
Dagarna som tidtabellsanarkist är över
Idag slog jag season best i konsten att ogilla mig själv. Jag kan säga att det var lite vad-fan-i-helvete-håller-jag-på-med-stämning där vid Studentstadens busshållplats cirka 07.10 i morse. För det var då bussen åkte i väg, utan att jag satt på den.
Det började med att jag drabbades av ett svårartat anfall av trötthet i morse och därför valde att sova en halvtimme till, och också skippa att åka tidiga bussen. Istället siktade jag in mig på bussen som går 07.05 från stan, och som brukar vara på min hållplats fem minuter senare. Och upp kom jag vid sexsnåret för att ordna med morgonbestyren.
Så där satt jag och läste DN, för att plötsligt upptäcka att klockan var 07.03. Det var bäst att börja sätta fart, men tro inte att jag satte på turbon. Jag tänkte att bussen så klart väntar in alla som ska med.
Det gjorde den inte. Där stod jag som ett fån cirka 50 meter från busshållplatsen och kunde bara se på, med handen uppe i en förstenad och uppgiven vinkning, när 848:an retsamt blinkade till med helljuset och försvann i fjärran, som om det var slutet på en Lucky Luke-film.
Resultatet av detta? Jag kom 25 minuter sent till dagens första lektion. Högst pinsamt.
Lärdomen av detta? Att jag måste börja visa ödmjukhet gentemot tidtabellerna, och se till att vara på busshållplatsen när tidtabellen så kräver.
Annars har det varit fortsatt lugnt de senaste dagarna. Igår hade jag min första riktiga tysklektion, och det visade sig att jag av allt att döma kommer fixa den här terminen. Jag klarar mig gott och väl på men gymnasietyska. Fast man ska kanske inte ropa hej förrän man är över Rhen så att säga.
Det började med att jag drabbades av ett svårartat anfall av trötthet i morse och därför valde att sova en halvtimme till, och också skippa att åka tidiga bussen. Istället siktade jag in mig på bussen som går 07.05 från stan, och som brukar vara på min hållplats fem minuter senare. Och upp kom jag vid sexsnåret för att ordna med morgonbestyren.
Så där satt jag och läste DN, för att plötsligt upptäcka att klockan var 07.03. Det var bäst att börja sätta fart, men tro inte att jag satte på turbon. Jag tänkte att bussen så klart väntar in alla som ska med.
Det gjorde den inte. Där stod jag som ett fån cirka 50 meter från busshållplatsen och kunde bara se på, med handen uppe i en förstenad och uppgiven vinkning, när 848:an retsamt blinkade till med helljuset och försvann i fjärran, som om det var slutet på en Lucky Luke-film.
Resultatet av detta? Jag kom 25 minuter sent till dagens första lektion. Högst pinsamt.
Lärdomen av detta? Att jag måste börja visa ödmjukhet gentemot tidtabellerna, och se till att vara på busshållplatsen när tidtabellen så kräver.
Annars har det varit fortsatt lugnt de senaste dagarna. Igår hade jag min första riktiga tysklektion, och det visade sig att jag av allt att döma kommer fixa den här terminen. Jag klarar mig gott och väl på men gymnasietyska. Fast man ska kanske inte ropa hej förrän man är över Rhen så att säga.
Jag, Dwight, och min bror Gareth
Kerstin skrev ett roligt inlägg där hon jämförde min bror Love med allt från en tecknad gitarrkille till Gareth i engelska The Office. Jag skulle inte påstå att likheten är slående.
Det slående i historien är dock att Sara för bara några månader sedan jämförde mig med Dwight i amerikanska The Office. Gareths motsvarighet med andra ord.
Jag och Love är uppenbarligen ganska lika, även om en ocean (Atlanten) ibland skiljer oss åt. När det gäller att bli jämförda med den nördigaste och mest skruvade karaktären i The Office tror jag dock att vi är rörande överens.
Även om vi är hedrade så älskar vi det inte.
Det slående i historien är dock att Sara för bara några månader sedan jämförde mig med Dwight i amerikanska The Office. Gareths motsvarighet med andra ord.
Jag och Love är uppenbarligen ganska lika, även om en ocean (Atlanten) ibland skiljer oss åt. När det gäller att bli jämförda med den nördigaste och mest skruvade karaktären i The Office tror jag dock att vi är rörande överens.
Även om vi är hedrade så älskar vi det inte.
tisdag 18 augusti 2009
Deppig insikt med en tvist
Sommaren är slut. Tur att det bara är elva månaders totalt jävla mörker fram till nästa varma vecka.
När kommer backlashen?
Gnisselfritt. Så kan man med ett ord beskriva de två första dagarna nu när jobbet har dragit igång på riktigt. Det har inte ens varit särskilt stressigt så här långt, och jag går hela tiden omkring med en känsla av att hela verksamheten går på halvfart. Så här lugnt och avslappnat kan ju läraryrket bara inte vara. Jag går bara och väntar på den stora stressreaktionen.
Idag har jag lärt mig vikten av struktur på lektionerna. Jag visste naturligtvis även tidigare att struktur är A och O (den var ett tag sen jag slängde in) som lärare, men för vissa elever är det mer än så.
Det var fishdicks till lunch idag. Did I like it? Yes. What am I, a gay fish?
I morgon ska jag ha min andra lektion tyska, så den här gången måste jag leverera. Jag tror inte man kan syssla med presentation och lära känna varandra-övningar en hel termin för det skulle sannolikt inte gangna elevernas språkliga utveckling. Det blir att attackera böckerna helt enkelt. Achtung, hier kommt der lärerer!
Nej, nu lägger jag ner det här. Inlägget spårade ur redan för två stycken sedan så det är hög tid att sluta. Snart är det dessutom Arsenal på TV. Som klistrad ska jag sitta.
Idag har jag lärt mig vikten av struktur på lektionerna. Jag visste naturligtvis även tidigare att struktur är A och O (den var ett tag sen jag slängde in) som lärare, men för vissa elever är det mer än så.
Det var fishdicks till lunch idag. Did I like it? Yes. What am I, a gay fish?
I morgon ska jag ha min andra lektion tyska, så den här gången måste jag leverera. Jag tror inte man kan syssla med presentation och lära känna varandra-övningar en hel termin för det skulle sannolikt inte gangna elevernas språkliga utveckling. Det blir att attackera böckerna helt enkelt. Achtung, hier kommt der lärerer!
Nej, nu lägger jag ner det här. Inlägget spårade ur redan för två stycken sedan så det är hög tid att sluta. Snart är det dessutom Arsenal på TV. Som klistrad ska jag sitta.
måndag 17 augusti 2009
Jag är ny här
Att det skulle bli lite degstämning i hjärnan efter den här dagen var ofrånkomligt, men jag är ändå inte helt utpumpad. Det är skönt att ha lite rutin från Våla så att de här nya situationerna, inte är totalt obekanta. Alla nya intryck, namn och händelser far dock omkring som en Kenodragning i skallen på mig nu och det ska bli skönt när jag har blivit lite varmare i kläderna.
Min klass, sjuorna, var väldigt små och söta och det blir kul att vara handledare åt dem. Jag höll mig dock lite i bakgrunden idag eftersom att Tåis hade bättre koll på allt som skulle ordnas med pappersutdelning och skåp och annat högstadiekrafs. Tänk på att det bara var min andra dag - snart har jag skaffat mig plåtkoll.
Sa han skrytsamt. Nåja, bättre koll än just nu i alla fall. Måste få ut degen ur hjärnan först bara.
En elev erkände att han håller på Manchester United. I samma stund som det avslöjades spikade jag också vem som ska tilldelas mitt första IG. Oh yeah. Take that, Alex Ferguson.
Det var också arbetslagsmöte på eftermiddagen och det gick mest ut på att man pratade väldigt mycket och länge om ganska få saker. Det är en del av jobbet, att prata alltså. Jag höll låg profil även där, hade liksom inte så mycket att säga om elever som jag inte ens har träffat ännu. Som sagt, jag vill gärna bli uppvärmd i kläderna så fort som möjligt.
Planen för kvällen var att ge mig ut till Valsätra för att träna, men i takt med att regnet tilltog utanför fönstret lockade en kväll framför datan bra mycket mer. Dessutom kunde jag inte riktigt slita mig från Hannes frustrerade kamp för att få igenom sin CSN-ansökan och installation av bank-ID. Jag fick uppdateringar i realtid över msn och här nedan har jag listat några av höjdpunkterna:
ANGRY AT'EM! säger:
Skräll
att det inte skulle funka
ANGRY AT'EM! säger:
Har redan skickat efter
Varför kan saker och ting aldrig vara lätt på nätet
Jag skulle ju fått papper automatiskt jag blir så jävla irriterad
ANGRY AT'EM! säger:
Fattar ingenting nu
Jävla cpinlogg
ANGRY AT'EM! säger:
Vad har jag gett mig själv in på?
Hannes - det levande beviset på att Murphys Lag existerar. Det var lätt värt att skippa träningen för att få ta del av detta. Ser redan fram emot när han ska söka ny kurs på studera.nu. Det kommer att bli en episk sittning.
Min klass, sjuorna, var väldigt små och söta och det blir kul att vara handledare åt dem. Jag höll mig dock lite i bakgrunden idag eftersom att Tåis hade bättre koll på allt som skulle ordnas med pappersutdelning och skåp och annat högstadiekrafs. Tänk på att det bara var min andra dag - snart har jag skaffat mig plåtkoll.
Sa han skrytsamt. Nåja, bättre koll än just nu i alla fall. Måste få ut degen ur hjärnan först bara.
En elev erkände att han håller på Manchester United. I samma stund som det avslöjades spikade jag också vem som ska tilldelas mitt första IG. Oh yeah. Take that, Alex Ferguson.
Det var också arbetslagsmöte på eftermiddagen och det gick mest ut på att man pratade väldigt mycket och länge om ganska få saker. Det är en del av jobbet, att prata alltså. Jag höll låg profil även där, hade liksom inte så mycket att säga om elever som jag inte ens har träffat ännu. Som sagt, jag vill gärna bli uppvärmd i kläderna så fort som möjligt.
Planen för kvällen var att ge mig ut till Valsätra för att träna, men i takt med att regnet tilltog utanför fönstret lockade en kväll framför datan bra mycket mer. Dessutom kunde jag inte riktigt slita mig från Hannes frustrerade kamp för att få igenom sin CSN-ansökan och installation av bank-ID. Jag fick uppdateringar i realtid över msn och här nedan har jag listat några av höjdpunkterna:
ANGRY AT'EM! säger:
Skräll
att det inte skulle funka
ANGRY AT'EM! säger:
Har redan skickat efter
Varför kan saker och ting aldrig vara lätt på nätet
Jag skulle ju fått papper automatiskt jag blir så jävla irriterad
ANGRY AT'EM! säger:
Fattar ingenting nu
Jävla cpinlogg
ANGRY AT'EM! säger:
Vad har jag gett mig själv in på?
Hannes - det levande beviset på att Murphys Lag existerar. Det var lätt värt att skippa träningen för att få ta del av detta. Ser redan fram emot när han ska söka ny kurs på studera.nu. Det kommer att bli en episk sittning.
söndag 16 augusti 2009
We are top of the league
Det var en rolig dag i Stockholm igår. Fram till ungefär klockan sju. Då gjorde Denilson 0-1 mot Everton, så i den vevan gick kvällen från bra och rolig till alldeles fantastisk. När målen fortsatte trilla in i en strid ström var det bara att luta sig tillbaka, sjunga segersånger och verkligen fira att Arsenal ordnade en drömöppning på säsongen. 6-1 i premiären - det hade jag inte ens vågat drömma om.
Jävlar vad kul det kan vara med fotboll.
Dagen gick annars maltdryckens tecken så det var ljus öl till frukost, lunch och middag. Och så lite plockbuffé på det. Men jag höll mig på en städad nivå, antagligen för att jag undvek spritdrycker helt och hållet. Till skillnad från exempelvis Peppe, som för första gången sedan tonårstiden drabbades av minneslucka enligt egen uppgift. Kvällen avslutades föredömligt tidigt, med en sväng förbi Burger King och nattamat.
Idag har det varit segstartat hela dagen och vi fick inte så mycket jobb gjort under vår arbetsdag i hotellets konferensrum. Alla var nog för slitna. Men det var det värt efter 6-1 på Goodison Park.
Nu sitter jag och laddar upp inför den stora morgondagen. Då ska jag träffa eleverna för första gången. Jag borde vara mer nervös, men det är ju ingen mening med att stressa upp sig i onödan. Jag tycker mest att det ska bli kul att sätta igång. Fast jag ska nog förbereda mig lite också. Det kan vara bra har jag hört.
Jävlar vad kul det kan vara med fotboll.
Dagen gick annars maltdryckens tecken så det var ljus öl till frukost, lunch och middag. Och så lite plockbuffé på det. Men jag höll mig på en städad nivå, antagligen för att jag undvek spritdrycker helt och hållet. Till skillnad från exempelvis Peppe, som för första gången sedan tonårstiden drabbades av minneslucka enligt egen uppgift. Kvällen avslutades föredömligt tidigt, med en sväng förbi Burger King och nattamat.
Idag har det varit segstartat hela dagen och vi fick inte så mycket jobb gjort under vår arbetsdag i hotellets konferensrum. Alla var nog för slitna. Men det var det värt efter 6-1 på Goodison Park.
Nu sitter jag och laddar upp inför den stora morgondagen. Då ska jag träffa eleverna för första gången. Jag borde vara mer nervös, men det är ju ingen mening med att stressa upp sig i onödan. Jag tycker mest att det ska bli kul att sätta igång. Fast jag ska nog förbereda mig lite också. Det kan vara bra har jag hört.
fredag 14 augusti 2009
22:29: Äntligen hemma
De två senaste dagarna har jag ägnat orimligt mycket tid åt att åka omkring i Upplands Lokaltrafiks knallgula bussar. Igår var det först Arlanda tur och retur, och därefter Heby tur och retur. Idag gjorde jag samma resor, men i omvänd ordning. Ni ser ju själva - det är ingen ordning just nu.
Det var alltså första dagen på jobbet idag, och även om allting fortfarande är mycket omtumlande känner jag mig inte överdrivet stressad inför måndag, då eleverna kommer tillbaka. Kollegiet verkar vara hjälpsamt och trevligt och så även rektor, så det hela känns tryggt.
Jag ska vara handledare, formerly known as klassföreståndare, för en sjua tillsammans med den mycket kavata damen med det fantastiska smeknamnet "Tåis". Hon verkar vara av det spexigare slaget, så det här kommer att bli en rolig termin.
Vid lunch bröt vi upp planeringen för att ha kick-off för terminen på en restaurang i det gangsterbefläckade Sala. Det bjöds på grillbuffé - man tackar. Efter lunchen fanns det tre kvart att slå ihjäl i väntan på Uppsalabussen, så några av de andra pendlarna gick på "stan". Jag själv var livrädd hela tiden, för man vet ju att i Sala stryker det omkring nekrofiler och annat löst folk, så jag höll mig nervöst på replängds avstånd från busshållplatsen.
Hemma var det bara att springa upp till lägenheten och vända för vidare färd till Arlanda och sannolikt mitt sista arbetspass därute. Jag tänkte, när jag rullade ut med trucken: "Idag kommer jag säkert krocka för första gången, bara för att det är sista passet".
Hur det gick kan ni räkna ut själva. Förhoppningsvis är det ganska enkelt att fixa till plåtskador på truckar. Så jävla typiskt, här har man varit fri från incidenter i tre år och så händer det här i det absoluta slutskedet. Det är typiskt säger jag. Till sist fick jag ändå dra från ARN, och nu får vi se om jag någon gång återvänder dit som arbetare. Hädanefter ska flygplatsen bara förknippas med reslust, och inte med jobbangst.
Efter dagens fjortontimmarspass var det grymt skönt komma hem och svandyka ner i en kabebtallrik som jag hämtade på Johannesgrillen. Tur att det är helg nu så att jag får vila ut... Eller vänta, det är visst årsmöte med Arsenal Sweden i morgon. Det blir ingen vila den här helgen med andra ord.
Jag ser en vägg därborta. Tror att jag ska gå in i den nu.
Det var alltså första dagen på jobbet idag, och även om allting fortfarande är mycket omtumlande känner jag mig inte överdrivet stressad inför måndag, då eleverna kommer tillbaka. Kollegiet verkar vara hjälpsamt och trevligt och så även rektor, så det hela känns tryggt.
Jag ska vara handledare, formerly known as klassföreståndare, för en sjua tillsammans med den mycket kavata damen med det fantastiska smeknamnet "Tåis". Hon verkar vara av det spexigare slaget, så det här kommer att bli en rolig termin.
Vid lunch bröt vi upp planeringen för att ha kick-off för terminen på en restaurang i det gangsterbefläckade Sala. Det bjöds på grillbuffé - man tackar. Efter lunchen fanns det tre kvart att slå ihjäl i väntan på Uppsalabussen, så några av de andra pendlarna gick på "stan". Jag själv var livrädd hela tiden, för man vet ju att i Sala stryker det omkring nekrofiler och annat löst folk, så jag höll mig nervöst på replängds avstånd från busshållplatsen.
Hemma var det bara att springa upp till lägenheten och vända för vidare färd till Arlanda och sannolikt mitt sista arbetspass därute. Jag tänkte, när jag rullade ut med trucken: "Idag kommer jag säkert krocka för första gången, bara för att det är sista passet".
Hur det gick kan ni räkna ut själva. Förhoppningsvis är det ganska enkelt att fixa till plåtskador på truckar. Så jävla typiskt, här har man varit fri från incidenter i tre år och så händer det här i det absoluta slutskedet. Det är typiskt säger jag. Till sist fick jag ändå dra från ARN, och nu får vi se om jag någon gång återvänder dit som arbetare. Hädanefter ska flygplatsen bara förknippas med reslust, och inte med jobbangst.
Efter dagens fjortontimmarspass var det grymt skönt komma hem och svandyka ner i en kabebtallrik som jag hämtade på Johannesgrillen. Tur att det är helg nu så att jag får vila ut... Eller vänta, det är visst årsmöte med Arsenal Sweden i morgon. Det blir ingen vila den här helgen med andra ord.
Jag ser en vägg därborta. Tror att jag ska gå in i den nu.
torsdag 13 augusti 2009
Tillbaka till Heby
Redan 2004 tyckte jag Heby kommun verkade vara ett så pass vasst ställe att jag valde att förlägga min praktik där, framför det mer gangsterbefläckade Sala. Detta ledde till ett gäng mer eller mindre trevliga sejourer på den famösa skolan i Östervåla, men föga anade jag då att Heby skulle bli min hemmaplan även efter utbildningen.
Men så har det alltså blivit. Intervjun idag gick strålande, trots min något pessimistiska hållning där igår kväll och jag fick jobbet direkt. Det är ett vikariat på ett halvår, och vad som sker därefter är oklart just nu, men nu har jag i alla fall fått in en fot här. Det är inte att förakta.
Tjänsten är på 100 % och gäller svenska och engelska, samt lite - håll i er nu - tyska. Ich habe for viele jahre Deutch studiert, so das ist kein problem. Jag behövde inte ens använda Google Translator. Jag har dock en känsla av att jag kommer att behöva en aning hjälp för att kirra den biten.
Det är med stor lättnad jag kan konstatera att allting återigen löste sig, så som det alltid gör. Den här gången hann jag dock bli rejält stressad över situationen. Stressad och uppgiven. Men nu är jag återigen mitt vanliga positiva jag.
Nu ska jag snart börja varva ned här innan första arbetsdagen väntar. Undrar hur många nya intryck jag får smälta i morgon.
Dagens nästbästa besked: Sovmorgon till kl 10.00 på måndagar!
Men så har det alltså blivit. Intervjun idag gick strålande, trots min något pessimistiska hållning där igår kväll och jag fick jobbet direkt. Det är ett vikariat på ett halvår, och vad som sker därefter är oklart just nu, men nu har jag i alla fall fått in en fot här. Det är inte att förakta.
Tjänsten är på 100 % och gäller svenska och engelska, samt lite - håll i er nu - tyska. Ich habe for viele jahre Deutch studiert, so das ist kein problem. Jag behövde inte ens använda Google Translator. Jag har dock en känsla av att jag kommer att behöva en aning hjälp för att kirra den biten.
Det är med stor lättnad jag kan konstatera att allting återigen löste sig, så som det alltid gör. Den här gången hann jag dock bli rejält stressad över situationen. Stressad och uppgiven. Men nu är jag återigen mitt vanliga positiva jag.
Nu ska jag snart börja varva ned här innan första arbetsdagen väntar. Undrar hur många nya intryck jag får smälta i morgon.
Dagens nästbästa besked: Sovmorgon till kl 10.00 på måndagar!
VM i att stänga av tv:n
Igår blev det ett nytt besök ut till Saras syster Maria i Åtvidaberg, där dagens uppgift var att vakta barnet Jonna. Vi blev väckta redan klockan sju av att Maria slängde sin dotter i gästrummet, och, efter att jag hade försökt öppna ögonen fullt ut i en halvtimme, därefter var det full fart.
Det skulle ätas, kläs på, gås ut och leka i trädgården, och gås in titta på DVD. Jonna var en smula ambivalent när det gällde valet av film, då hon först ville se introt till 15 olika Kalle Anka-kortfilmer, för att sedan gå över till växling mellan två Lilla Spöket Laban-filmer innan det var dags att avrunda med Alfons. När Jonna tydligt visade att hon ville se Pistvakt drog jag dock gränsen. Alfons är okej, Pistvakt är inte okej. Vad som helst släpps inte igenom censuren.
Den lilla flickan klarade inte av att hantera fjärrkontrollen på ett ansvarsfullt sätt så jag konfiskerade den, vilket ledde till en del upprörda tongångar. Jonna svarade med att stänga av och sätta på tv:n på själva bruken en miljard gånger, så intrycket av Alfons-historien blev tämligen hoppigt. Jag skulle gärna vilja veta om det verkligen var Lillkillen som snodde Alfons fotboll.
Sedan var det lunch och Jonna åt med hela ansiktet, innan hon nästan somnade i barnmaten. Då tänkte vi passa på att gå ut och gå med vagnen, men av det blev hon genast pigg och somnade inte förrän efter 45 minuters promenad. Sedan sov hon tungt tills mamma Maria kom hem igen.
Jag var fullständigt utmattad efter dagen och följde Jonnas exempel med en liten tupplur. På tv:n visades Richard Hoberts Tre solar, the mother of all kalkonfilmer, och det var inte svårt att somna till den kan jag erkänna. Mikael Persbrandt och Kjell Bergqvist i peruker är dock en syn för gudar.
Det var en rolig dag, men jag tror att jag väntar några år med att skaffa barn. De kräver sin energi, barnen.
Det skulle ätas, kläs på, gås ut och leka i trädgården, och gås in titta på DVD. Jonna var en smula ambivalent när det gällde valet av film, då hon först ville se introt till 15 olika Kalle Anka-kortfilmer, för att sedan gå över till växling mellan två Lilla Spöket Laban-filmer innan det var dags att avrunda med Alfons. När Jonna tydligt visade att hon ville se Pistvakt drog jag dock gränsen. Alfons är okej, Pistvakt är inte okej. Vad som helst släpps inte igenom censuren.
Den lilla flickan klarade inte av att hantera fjärrkontrollen på ett ansvarsfullt sätt så jag konfiskerade den, vilket ledde till en del upprörda tongångar. Jonna svarade med att stänga av och sätta på tv:n på själva bruken en miljard gånger, så intrycket av Alfons-historien blev tämligen hoppigt. Jag skulle gärna vilja veta om det verkligen var Lillkillen som snodde Alfons fotboll.
Sedan var det lunch och Jonna åt med hela ansiktet, innan hon nästan somnade i barnmaten. Då tänkte vi passa på att gå ut och gå med vagnen, men av det blev hon genast pigg och somnade inte förrän efter 45 minuters promenad. Sedan sov hon tungt tills mamma Maria kom hem igen.
Jag var fullständigt utmattad efter dagen och följde Jonnas exempel med en liten tupplur. På tv:n visades Richard Hoberts Tre solar, the mother of all kalkonfilmer, och det var inte svårt att somna till den kan jag erkänna. Mikael Persbrandt och Kjell Bergqvist i peruker är dock en syn för gudar.
Det var en rolig dag, men jag tror att jag väntar några år med att skaffa barn. De kräver sin energi, barnen.
En timme av mitt liv jag aldrig får tillbaka
Först av allt skulle jag högaktningsfullt vilja be Statens Järnvägar att dra åt helvete. Och det menar jag bokstavligt. Jag vill att SJ ska brinna och plågas i svavelosande eldar för all framtid, även den framtid som följer sedan jorden har gått under. Utan möjlighet till nåd.
Jag var på ett kasst humör redan när jag satt på tåget från Linköping tidigare i kväll. Främst är det alltid jobbigt att åka från Sara, men nu var det dessutom en massa annat skräp som skavde. Osäkerheten för framtiden tär på mig, jag har dåligt med pengar för tusende gången i mitt liv och jag har precis upptäckt att jag av någon oklar anledning har blivit struken från den kurs jag hade tänkt läsa nu när jag troligen inte får något jobb. Det har med andra ord funnits bättre förutsättningar inför ett tågbyte på Stockholms jävla central.
När jag efter en stressig avstickare förbi McDonalds och lite ostburgareenergi kom fram till perrong tre, där Uppsalapendeln alltid går, låg plattformen fullständigt öde. För första gången sedan Heathrowdisastern 2006 yttrade jag könsord högt på allmän plats i ensamt tillstånd. Det här var det sista jag hade önskat. Jag hade till och med hellre skrivit om tentan i fornsvenska, och den hade jag ångest för i tre veckor när det begav sig.
Valet stod nu mellan att gå och hoppa framför ett tåg som faktiskt inte var inställt eller ett slita upp datan och författa ett jävligt tjurigt inlägg, där jag till exempel önskar SJ åt helvete. Så efter moget övervägande tog jag ett beslut om att ilsket börja hamra på tangenterna. En timmes försening kanske inte låter så mycket, men när det händer varenda gång jag ska hem till Uppsala börjar jag bli uppgiven. Varför har de ens skrivit upp en tid då tåget ska vara framme? Den stämmer ju ändå aldrig. Det är väl lika bra att lämna blankt under ankomst, och sedan kan man få fylla i den tiden själv istället. Linköping-Uppsala 2 h och 48 min my ass. Snarare 4 h och 48 minuter.
Det blir med andra ord återigen en helt perfekt uppladdning inför en tung morgondag. Först ska jag jobba morgon, och sedan ska jag gå på ännu en intervju och misslyckas med att få jobb.
Buddha hade fan rätt. Allt är lidande.
Jag var på ett kasst humör redan när jag satt på tåget från Linköping tidigare i kväll. Främst är det alltid jobbigt att åka från Sara, men nu var det dessutom en massa annat skräp som skavde. Osäkerheten för framtiden tär på mig, jag har dåligt med pengar för tusende gången i mitt liv och jag har precis upptäckt att jag av någon oklar anledning har blivit struken från den kurs jag hade tänkt läsa nu när jag troligen inte får något jobb. Det har med andra ord funnits bättre förutsättningar inför ett tågbyte på Stockholms jävla central.
När jag efter en stressig avstickare förbi McDonalds och lite ostburgareenergi kom fram till perrong tre, där Uppsalapendeln alltid går, låg plattformen fullständigt öde. För första gången sedan Heathrowdisastern 2006 yttrade jag könsord högt på allmän plats i ensamt tillstånd. Det här var det sista jag hade önskat. Jag hade till och med hellre skrivit om tentan i fornsvenska, och den hade jag ångest för i tre veckor när det begav sig.
Valet stod nu mellan att gå och hoppa framför ett tåg som faktiskt inte var inställt eller ett slita upp datan och författa ett jävligt tjurigt inlägg, där jag till exempel önskar SJ åt helvete. Så efter moget övervägande tog jag ett beslut om att ilsket börja hamra på tangenterna. En timmes försening kanske inte låter så mycket, men när det händer varenda gång jag ska hem till Uppsala börjar jag bli uppgiven. Varför har de ens skrivit upp en tid då tåget ska vara framme? Den stämmer ju ändå aldrig. Det är väl lika bra att lämna blankt under ankomst, och sedan kan man få fylla i den tiden själv istället. Linköping-Uppsala 2 h och 48 min my ass. Snarare 4 h och 48 minuter.
Det blir med andra ord återigen en helt perfekt uppladdning inför en tung morgondag. Först ska jag jobba morgon, och sedan ska jag gå på ännu en intervju och misslyckas med att få jobb.
Buddha hade fan rätt. Allt är lidande.
måndag 10 augusti 2009
En vecka utan vardag
Detta har hänt de senaste dagarna:
Onsdag: Larvade omkring i London. Höll på att bli av med mobilen igen då jag i ett infall av löjeväckande slarv inte stoppade ner den i fickan utan stoppade oförsiktigt ner den på Carnaby Street. Jag lyssnade samtidigt på Susanne iPod, så jag märkte nada. Tack vare the kindness of strangers fick jag dock tillbaka den, eftersom att en snäll man sprang ifatt mig med delarna av den. Carnaby Street-Imperial Hotel 1-1.
Efter lite mer larvande i centrala London bestämde jag mig för att åka hem och åkte till flygplatsen. En tbaneresa, en flygresa, en flygplats-Stella, en Heineken, en gin och tonic och en bussresa senare var jag hemma, och kunde deppa ihop sådär lite postresanedslaget.
Torsdag: Åkte tåg från Uppsala till Stockholm, från Stockholm till Uppsala, från Uppsala till Örbyhus, från Örbyhus till Uppsala samt från Uppsala till Linköping. Jag hade en anställningsintervju i Stockholm, men jag tror inte jag fick det jobbet då de inte har hört av sig ännu. I Örbyhus var det också en intervju, men jag tror inte att jag fick det jobbet då de hörde av sig i fredags och sa det. I Linköping fick äntligen träffa Sara igen efter en utmattande dag.
Fredag: Minns inte vad jag gjorde under dagen. Troligtvis ingenting. På kvällen åkte jag och Sara till Lambohov och kollade på den enorma tvn och drack öl. En helt vanlig fredag alltså.
Lördag: Träffade min bror på Systembolaget, av alla jävla ställen - världen är bra liten ibland, och sedan ville han äta glass. Det var en ganska sjuk grej, men ville han det var det klart att jag ställde upp. På kvällen var det fest hos Saras kompis Emma och det var en soft och trevlig tillställning. Vid ungefär midnatt gick vi till NH och hängde med storebror och lillebror Strömfelt, innan Sara blev trött och gick hem. Eftersom att jag är en sann gentleman fick hon gå hem själv och jag fortsatte dricka öl. Jag och Per följde Elin hem, och på vägen improviserade vi fram ett stycke modern dramatik på scenen bakom länsmuseet. Pjäsen heter "I kristallens skugga" och kommer om allt går enligt planerna gå på turné med Riksteatern i vinter. Sen gick jag hem och åt kebab så glufsigt att Sara vaknade. Ännu ett not-my-proudest-moment-moment.
Söndag: Jag var bakis. Bakishängde först på The Champ med brödern Strömfelt och Simon, och sedan vid Stångån/Kinda Kanal. Erik spillde Coca-Cola på mig på The Champ, troligtvis med flit. På kvällen lagade jag potatis- och purjulöksoppa och tog efter bästa förmåga hand om en jobbtrött Sara.
Till sist. Jag tycker själv inte om när folk uppmanar sina läsare att kommentera, men jag måste få ur mig detta. Det har varit dålig respons på mina inlägg under sommaren, och även jag har ett visst bekräftelsebehov. Kan inte ni inte skriva något uppmuntrande, eller bara en hälsning kanske. Det skulle göra mig mycket glad. Särskilt nu när jag är arbetslös.
Onsdag: Larvade omkring i London. Höll på att bli av med mobilen igen då jag i ett infall av löjeväckande slarv inte stoppade ner den i fickan utan stoppade oförsiktigt ner den på Carnaby Street. Jag lyssnade samtidigt på Susanne iPod, så jag märkte nada. Tack vare the kindness of strangers fick jag dock tillbaka den, eftersom att en snäll man sprang ifatt mig med delarna av den. Carnaby Street-Imperial Hotel 1-1.
Efter lite mer larvande i centrala London bestämde jag mig för att åka hem och åkte till flygplatsen. En tbaneresa, en flygresa, en flygplats-Stella, en Heineken, en gin och tonic och en bussresa senare var jag hemma, och kunde deppa ihop sådär lite postresanedslaget.
Torsdag: Åkte tåg från Uppsala till Stockholm, från Stockholm till Uppsala, från Uppsala till Örbyhus, från Örbyhus till Uppsala samt från Uppsala till Linköping. Jag hade en anställningsintervju i Stockholm, men jag tror inte jag fick det jobbet då de inte har hört av sig ännu. I Örbyhus var det också en intervju, men jag tror inte att jag fick det jobbet då de hörde av sig i fredags och sa det. I Linköping fick äntligen träffa Sara igen efter en utmattande dag.
Fredag: Minns inte vad jag gjorde under dagen. Troligtvis ingenting. På kvällen åkte jag och Sara till Lambohov och kollade på den enorma tvn och drack öl. En helt vanlig fredag alltså.
Lördag: Träffade min bror på Systembolaget, av alla jävla ställen - världen är bra liten ibland, och sedan ville han äta glass. Det var en ganska sjuk grej, men ville han det var det klart att jag ställde upp. På kvällen var det fest hos Saras kompis Emma och det var en soft och trevlig tillställning. Vid ungefär midnatt gick vi till NH och hängde med storebror och lillebror Strömfelt, innan Sara blev trött och gick hem. Eftersom att jag är en sann gentleman fick hon gå hem själv och jag fortsatte dricka öl. Jag och Per följde Elin hem, och på vägen improviserade vi fram ett stycke modern dramatik på scenen bakom länsmuseet. Pjäsen heter "I kristallens skugga" och kommer om allt går enligt planerna gå på turné med Riksteatern i vinter. Sen gick jag hem och åt kebab så glufsigt att Sara vaknade. Ännu ett not-my-proudest-moment-moment.
Söndag: Jag var bakis. Bakishängde först på The Champ med brödern Strömfelt och Simon, och sedan vid Stångån/Kinda Kanal. Erik spillde Coca-Cola på mig på The Champ, troligtvis med flit. På kvällen lagade jag potatis- och purjulöksoppa och tog efter bästa förmåga hand om en jobbtrött Sara.
Till sist. Jag tycker själv inte om när folk uppmanar sina läsare att kommentera, men jag måste få ur mig detta. Det har varit dålig respons på mina inlägg under sommaren, och även jag har ett visst bekräftelsebehov. Kan inte ni inte skriva något uppmuntrande, eller bara en hälsning kanske. Det skulle göra mig mycket glad. Särskilt nu när jag är arbetslös.
onsdag 5 augusti 2009
När jag har skrivit det här ska jag ta en Stella
Lång, lång dag igår. Men vi tar det från början.
Efter den lugnaste flygresan i mannaminne tog jag mig utan krusiduller till To**enham Court Road och hittade hotellet. Jag lämnade väskan och gick genast och tog en pint på närmaste pub, innan det blev en gammal god Londonpåse från en av de större hamburgerkedjorna. Väl tillbaka på hotellet gick brandlarmet - det är inte första gången jag har råkat ut för det på ett Londonhotell om man säger...
Det var naturligtvist falskt, så efter cirka tio minuter var jag uppe på rummet och kunde dunka huvudet i en Whopper. Om måndagkvällen finns faktiskt inget mer att säga, utan jag somnade tidigt, med en tendens till huvudvärk.
Jag kom efter några om och men och snoozningar upp ganska skapligt igår och åkte ut till Emirates där vår kontakt Jill mötte upp och sedan kollade jag in Arsenals träning. Det var lite kul, men mest långtråkigt eftersom att det inte hände så mycket. Vill ni ändå veta vad som hände, kolla här.
Jag intervjuade sedan Emmanuel Eboue och Nicklas Bendtner, och det blev två schyssta intervjuer. Bendtner vägrade uttala sig om kalsongincidenten i våras dock. Då var det lite stel stämning ett tag. Eboue är en jävligt skön och underhållande snubbe, synd bara att han är så oskön på planen där det faktiskt räknas för en Arsenalspelare.
På kvällen åkte jag till Borehamwood och pratade med de unga spelarna Mark Randall och Nacer Barazite samt den assisterande målvaktstränaren Mart Poom (över 100 landskamper för Estland!).
Det blev alltså en mycket produktiv dag igår, så det var inte konstigt att jag var rejält trött på kvällen. Orkade inte ens ta en kvällspint på hotellbaren, och det är ju egentligen under all kritik. Å andra sidan gjorde det att jag var fräsch i morse så att jag kom upp skapligt. Hotellfrukosten bestod av bakelser, så den skippade jag. Nu ska jag ta en publunch någonstans här runt Carnaby Street och sedan ta sikte på Heathrow.
Efter den lugnaste flygresan i mannaminne tog jag mig utan krusiduller till To**enham Court Road och hittade hotellet. Jag lämnade väskan och gick genast och tog en pint på närmaste pub, innan det blev en gammal god Londonpåse från en av de större hamburgerkedjorna. Väl tillbaka på hotellet gick brandlarmet - det är inte första gången jag har råkat ut för det på ett Londonhotell om man säger...
Det var naturligtvist falskt, så efter cirka tio minuter var jag uppe på rummet och kunde dunka huvudet i en Whopper. Om måndagkvällen finns faktiskt inget mer att säga, utan jag somnade tidigt, med en tendens till huvudvärk.
Jag kom efter några om och men och snoozningar upp ganska skapligt igår och åkte ut till Emirates där vår kontakt Jill mötte upp och sedan kollade jag in Arsenals träning. Det var lite kul, men mest långtråkigt eftersom att det inte hände så mycket. Vill ni ändå veta vad som hände, kolla här.
Jag intervjuade sedan Emmanuel Eboue och Nicklas Bendtner, och det blev två schyssta intervjuer. Bendtner vägrade uttala sig om kalsongincidenten i våras dock. Då var det lite stel stämning ett tag. Eboue är en jävligt skön och underhållande snubbe, synd bara att han är så oskön på planen där det faktiskt räknas för en Arsenalspelare.
På kvällen åkte jag till Borehamwood och pratade med de unga spelarna Mark Randall och Nacer Barazite samt den assisterande målvaktstränaren Mart Poom (över 100 landskamper för Estland!).
Det blev alltså en mycket produktiv dag igår, så det var inte konstigt att jag var rejält trött på kvällen. Orkade inte ens ta en kvällspint på hotellbaren, och det är ju egentligen under all kritik. Å andra sidan gjorde det att jag var fräsch i morse så att jag kom upp skapligt. Hotellfrukosten bestod av bakelser, så den skippade jag. Nu ska jag ta en publunch någonstans här runt Carnaby Street och sedan ta sikte på Heathrow.
måndag 3 augusti 2009
Up, up and away
Jo, det är allt lite resfeber nu. Sitter och funderar över vad jag behöver ha med mig. Det är det absolut nödvändigaste som gäller, för jag reser oerhört lätt. Bara handbagage, och detta tas till stor del upp av datorn, för den måste ju med.
Planet lyfter om några timmar och jag ser fram emot att komma iväg. Det är dock något störigt att jag fortfarande inte har fått något besked om när prylen börjar i morgon, men det ordnar sig säkert. Eftersom att allt alltid löser sig.
I kväll ska jag dock hålla mig väldigt passiv. Etapp ett är att hitta hotellet, och sedan är det klart att jag ska unna mig en pint på någon trevligare pub. Men det är tidigt sänggång som gäller, för i morgon måste jag vara på hugget.
Då sticker jag då. Laters.
Planet lyfter om några timmar och jag ser fram emot att komma iväg. Det är dock något störigt att jag fortfarande inte har fått något besked om när prylen börjar i morgon, men det ordnar sig säkert. Eftersom att allt alltid löser sig.
I kväll ska jag dock hålla mig väldigt passiv. Etapp ett är att hitta hotellet, och sedan är det klart att jag ska unna mig en pint på någon trevligare pub. Men det är tidigt sänggång som gäller, för i morgon måste jag vara på hugget.
Då sticker jag då. Laters.
söndag 2 augusti 2009
He goes to Borehamwood, he ain't no fuckin' good
Upptäckte just att jag under min Londonresa får chansen att för tredje gången i mitt liv åka till den omtalade förstaden, eller vad man ska kalla den, Borehamwood. The home of Tim Sherwood. Arsenals reservlag spelar nämligen match därute, och förhoppningsvis är intervjuerna slut så pass tidigt att jag hinner ta tåget dit ut. Arenan Meadow Park är en sådan som Gud har glömt bort att komma ihåg, och just därför är den oerhört charmig. Då har jag något att göra på kvällen istället för att känna mig ensam i en enorm stad.
Helgen som har passerat har gjort det utan att lämna så många spår. The beer count har stannat till tre, vilket får anses vara en föredömlig siffra efter förra helgens överdrift. I går kväll var jag på O'Learys med Esh och Fred the Head och kollade på Arsenal och det var det. Resten av kvällen ägnades åt att kräkas över tv:n eftersom att det var så bedrövliga program. Det bästa som gick var Snuten i Hollywood och Jag Vet Vad Du Gjorde Förra Sommaren. Ungefär samma kvalitet på det som på en plastboll från Statoil. Det sjuka är att jag har sett båda filmerna minst en gång förut.
Och så klagar jag på att jag inte har tid att till exempel läsa böcker. Skämmes tamigfan.
Vid midnatt brakade den stora SMS- och telefonsamtalfestivalen igång. Det kom samtal både från Linköping och Östersund, så det var inte konstigt att gryningen stack in ett frågande huvud i glipan mellan rullgardinen och väggen när det var dags att sova.
Idag har jag träffat Dennis och Anna för första gången på ett par månader och det var trevligt att göra om den bekantskapen igen. Jag hjälpte till och bar ner lite möbler i källaren inför deras homestyling inför fotografering inför bostadannons inför kommande flytt. Som lön fick jag pastalunch och en platta dansk öl. Man tackar, man tackar.
Nu ska jag börja fundera över att börja överväga vad jag ska ha med mig till London. Samtidigt är det fortfarande mer än tjugo timmar till take-off, så jag kan ju skjuta upp det ett tag. Jag fixar nog i morgon.
Uppdatering: Helgens beer count: 4.
Helgen som har passerat har gjort det utan att lämna så många spår. The beer count har stannat till tre, vilket får anses vara en föredömlig siffra efter förra helgens överdrift. I går kväll var jag på O'Learys med Esh och Fred the Head och kollade på Arsenal och det var det. Resten av kvällen ägnades åt att kräkas över tv:n eftersom att det var så bedrövliga program. Det bästa som gick var Snuten i Hollywood och Jag Vet Vad Du Gjorde Förra Sommaren. Ungefär samma kvalitet på det som på en plastboll från Statoil. Det sjuka är att jag har sett båda filmerna minst en gång förut.
Och så klagar jag på att jag inte har tid att till exempel läsa böcker. Skämmes tamigfan.
Vid midnatt brakade den stora SMS- och telefonsamtalfestivalen igång. Det kom samtal både från Linköping och Östersund, så det var inte konstigt att gryningen stack in ett frågande huvud i glipan mellan rullgardinen och väggen när det var dags att sova.
Idag har jag träffat Dennis och Anna för första gången på ett par månader och det var trevligt att göra om den bekantskapen igen. Jag hjälpte till och bar ner lite möbler i källaren inför deras homestyling inför fotografering inför bostadannons inför kommande flytt. Som lön fick jag pastalunch och en platta dansk öl. Man tackar, man tackar.
Nu ska jag börja fundera över att börja överväga vad jag ska ha med mig till London. Samtidigt är det fortfarande mer än tjugo timmar till take-off, så jag kan ju skjuta upp det ett tag. Jag fixar nog i morgon.
Uppdatering: Helgens beer count: 4.
lördag 1 augusti 2009
Behagligt vara Bertil
Det var som väntat oerhört segt att arbeta igår, och inte nog med det. Dessutom var det mycket att göra, det blev rentav stressigt emellanåt. Inte som då det begav sig förr i tiden, men tillräckligt för att jag skulle få den bekanta känslan av att bara ställe trucken på en random gate och sticka hem. Som den lagspelare jag är var ju det dock aldrig ett tänkbart alternativ, så det var bara att bita i och köra på.
Efter jobbet var jag mest trött och avböjde Eshs invit om att gå ner på stan och dricka algagol. Det var alldeles för mycket på minussidan för att jag skulle palla det. Trötthet, novemberregn och mörker i kombination med att jag inte kände någon bortsett från Esh innebar att jag stannade hemma framför tvn. Nya människor är roliga, men inte varje helg. Jag saknar Karl, särskilt såhär i Yrantider.
Det blev en mozzarellapizza och en öl istället, och det var faktiskt helt okej att fira fredag som Bertil Enstöring.
Idag har jag lite saker att skriva, innan Arsenal spelar träningsmatch igen. Det börjar dra ihop sig till säsong igen så nu rycker det i den berömda fotbollsbaguetten. Träningsmatcherna är kul, men fotboll ska betyda något för att bli riktigt intressant. Två veckor kvar till premiären. Can't wait.
Efter jobbet var jag mest trött och avböjde Eshs invit om att gå ner på stan och dricka algagol. Det var alldeles för mycket på minussidan för att jag skulle palla det. Trötthet, novemberregn och mörker i kombination med att jag inte kände någon bortsett från Esh innebar att jag stannade hemma framför tvn. Nya människor är roliga, men inte varje helg. Jag saknar Karl, särskilt såhär i Yrantider.
Det blev en mozzarellapizza och en öl istället, och det var faktiskt helt okej att fira fredag som Bertil Enstöring.
Idag har jag lite saker att skriva, innan Arsenal spelar träningsmatch igen. Det börjar dra ihop sig till säsong igen så nu rycker det i den berömda fotbollsbaguetten. Träningsmatcherna är kul, men fotboll ska betyda något för att bli riktigt intressant. Två veckor kvar till premiären. Can't wait.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
