torsdag 29 maj 2008

SVC 2005-2008

Efter sju terminer är allt över. Jag har haft mitt sista seminarium på SVC, Engelska Parken. Det var vemodigt att kliva ut ur seminariesalen för sista gången.

Det hela började i januari 2005 då kursen Engelska HS1 introducerades i Ihresalen - då Dennis fick smeknamnet "Debbie Holter" via en felläsning av den älskvärde lektorn Goran Rönnerdahl. Sedan har det rullat på med tentaångest, jakt efter läseplatser i Karin Boye-biblioteket, idiotdåliga föreläsningar i Gaysalen och litervis av kaffe i Matikum.

Matikum har varit något av ett uppehållsrum. Det var där jag lärde känna de rakryggade engelskstudenterna Dennis, Josefin, Becks, Fred the Head, Sandra Fresh, med flera. Där stiftades också bekantskap med rejäla östgötar som Motala Ström och Ella under första terminen svenska, och senare även med folk som Bergmark och From. Matikum kommer alltid, trots den ocharmiga inredningen och att kaffepriset har höjts med 100 % sedan min första termin, ha en plats i mitt hjärta.

Men jag har alltid sett nostalgiska tankar som ett tecken på svaghet, så nu är det dags att vända SVC ryggen och återvända till tragikomikens epicentrum i Sverige - Instutionen för Lärarutbildning (ILU). Det, mina vänner, kommer att suga svettpung. Svettpung med skorv.

Jag saknar redan SVC.
Min sista officiella kopp kaffe på Matikum.

Operation Vatnajökull - en succé

Ja du Island. Kom inte och säg att jag inte varnade dig...

Axel-Island 1-0

Bram Stoker säger i från

Nu stiger solen över Svandammen och Christers uteservering. Då måste Greve Dracula gå och lägga sig.

Jag tänker inte se hur den tredje Stanley Cup-finalen slutar.

tisdag 27 maj 2008

Operation Vatnajökull

Island kommer snart att bittert ångra beslutet att inte ha någon armé. För efter att ha läst Vigdís Grímsdottírs roman Flickan i skogen är mina invasionsplaner av den meningslösa ön långt gångna. Här ska lemlästas och ödeläggas - det blir vikingatiden i kvadrat.

Romanen handlar om ett helylle-cp som vandrar omkring och samlar på böcker, men som blir inlåst i ett rum av en dockmakare som i sin tur ser till att deras själar byter kropp. Det är sant!
Jag har läst en del usla böcker den här kursen som Österlandsfärden och Mästaren Ma, men den här tar priset. Det här går inte ens att uppskatta om man är stenad.

Det här är säkert en mästerlig roman i litteraturvetarkretsar, och jag kan tänka mig att Horace kom i brallorna när han läste den. Jag säger inte nej till tung litteratur, men när det är natursymbolik och konstiga citat på varenda sida är jag inte med längre. Vigdís har gjort bort sig helt enkelt. Man får inte skriva en bok så dåligt.

Den här kursen är en stor besvikelse, för att sammanfatta. Nu har jag en roman till att läsa, samt skriva en analys. Sedan kan littvet försvinna ur mitt liv för alltid.

Men se till att ta adjö av gejsrar, varma källor och dvärghästar som inte kan springa normalt. Snart är Island ett minne blott. Snart är Island det nya Atlantis.

måndag 26 maj 2008

P3-nyheter är nya Lilla Aktuellt

I bland lyssnar jag på P3 när jag donar i köket. Mest för att kanalen spelar bra låtar samt att den är reklamfri. På regelbunden basis bryts dock programmen i P3 för nyheter, och det är ju i grunden positivt. Problemet med P3-nyheterna är dock att tilltalet är som taget från en lågstadielärare. De verkar tro att alla som lyssnar är åtta år och samlar på doftsuddigummin.

Så här brukar det låta:
"I dag inleds en FN-konferens i Sverige. FN är som en klubb för länder, där de allra flesta får vara med. Där pratar de om fred och sånt. En konferens är en träff där alla pratar mycket och länge om en enda sak, ungefär som en temadag i skolan.
I Stockholm har en förskolechef dömts till fem års fängelse för förskingring - alltså att hon har tagit pengar som inte var hennes. Ungefär som en tjuv.
Sören Wibe föreslås bli Junilistans nya partiledare. Junilistan är egentligen ingen lista, utan ett parti. Alltså ett sådant man kan rösta på när det är val, fast bara om man är 18 år eller äldre."

Det är kanske jag som är så sjukt jävla smart att nivån bara framstår som låg för mig, men det tvivlar jag på. Min slutsats är att dessa nyheter riktar sig till den stora majoritet av den svenska befolkningen som är dum i huvudet, och i och med att den majoriteten uppgår till 95 % av svenskarna så är det en rimlig prioritering. Jag får väl kolla på TV 8 eller något för att få mina nyheter.

söndag 25 maj 2008

Västerås - vitsigt värre

Varför får inte jag säga Leksand när Bobby Zamora?
Varför måste jag vara över Jupiter när Marc Overmars?
Varför måste jag blunda när Johan Luks?
Varför var jag säker när Carlos Vela?
Varför måste jag stanna ba när Didier Drogba?

Som ni ser var det skyhög nivå på humorn på uteserveringen vid Bishop's Arms i Västerås i går. När Haninge drog den om Bobby Zamora grät jag av skratt. Jag förstår att folk kan ifrågasätta det roliga i det där, men jag lovar att det blir extremt kul efter sju 59-kronors Heineken.

I övrigt var det en lyckad helg i Gurkstaden. I fredags lunchade jag med min Skånebrorsa och sedan förberedde jag och Lander för konferensen. På kvällen dök Hedemora upp med tysk öl och vi grillade - eller ska vi säga flamberade - burgare i majkylan utanför Landers hus.

Jag var lite småsliten på morgonen, men det var inte värre än att en panodil löste det. Mötet var mycket produktivt, och framtiden ser ljus ut för Arsenal Sweden. Om folk gör det de har sagt att de ska göra vill säga. Jag visade också till församlingens stora glädje en OTROLIGT proffsig power point-presentation som jag hade skapat med mina egna händer. Särskild succé gjorde toningen från vitt till rött i bakgrunden på bilderna.

Efter mötet var det bira, bira, bira, bärs, bärs, bärs samt mojito och vitryss på Pluto. Alltså jag var inte rymdfull, utan stället hette Pluto.

Sedan var det bara att slockna på hotellet. Det var stort att Lander, som var tio minuter hemifrån, också valde att bo på hotell.

Idag har vi hängt hemma hos Lander, planerat lite samt kollat på fullkomligt usel fotboll i och med matchen mellan Leeds och Doncaster. Jag dog litegrann inombords på grund av den våldsamt usla kvaliteten på den fighten.

Skönt att komma hem till korridoren och inse att man har städvecka (IGEN - WHAT THE FUCK?!) och måste städa köket. Jag dammsög och nynnade samtidigt på en nyskriven låt. Den heter Jag Älskar Mitt Liv När Jag Har Städvecka och spås bli årets sommarhit i alla radiokanaler.

lördag 24 maj 2008

Axelodds Elitloppet

Axel super bort något i Västerås: 5,00
Axel fyllebloggar: 10,00
Axel skadar sig medelst cyckel: 100,00
Axel klättrar på byggnader: 50,00
Axel gör av med bra mycket pengar: 1,20

Axel byter kläder mellan lördag och söndag: 3,00
Axel kommer upp till frukost på söndag: 15,00
Axel tömmer minibaren på hotellet: 8,00
Axel fylleringer: 2,00
Axel refererar till sin uppsats om vampyrer: 25,00

Axel sätter rätt vinnare i Elitloppet: 1 000 000,00
Axel går vilse: 85,00
Axel badar i Svartån: 500,00
Axel vinner elitloppet: 1 000 000 000 000,00
Axel slår ut tänder 250,00

Axel äter sin vikt i gurka: 700,00
Axel får jobb på ABB: 960,00
Axel drömmer om att åka till London med Ryan Air från Västerås: 2,25
Axel spelar in en cover av Pandoras Trust Me: 630,00
Axel drar ett skämt om John Terry: 1,12

Axel blir dyngrak: Ej spelbart

fredag 23 maj 2008

Off to Västerås

Fredag, lönefredag till råga på allt. Då tar jag mitt pick och pack och drar till Uppsalas systerstad Västerås. Ni vet, Västra Aros, Gurkstaden, Mälarstaden, the home of Niklas Lidström, Pandora och Linda Rosing. Ni ser själva, the place to be helt enkelt.

Vi ska ha konferens och styra upp Arsenal Swedens framtid, och sedan göra Västerås by night. Hoppas på stökigheter. Inte på konferensen utan på efterfesten. Vi återfinns i krokarna av Stadshotellet, ni vet jugendbyggnaden, om någon vill haka på kvällen.

Men innan jag åker ska jag betala räkningar. Det har varit femsiffrigt på kontot i över en timme - det måste åtgärdas. Jag trivs allra bäst när vi är nere på tresiffrigt, för det var någon som sa att pengar inte gör dig lyckligt. En livsfilosofi som jag passionerat har anammat.

torsdag 22 maj 2008

All work and no play...

Ute på ARN för fjärde kvällen i rad. Jag har börjat acklimatisera mig för sommaren, men det känns helt okej. Numera är jag ganska gammal i gamet så det här jobbet kan jag tillräckligt bra för att inte behöva tänka så mycket, vilket är postivt i och med att hjärnan har varit på off sedan jag lämnade in min uppsats om vampyrer.

Jag gillar att vara här ute så mycket att jag stannade kvar en timme efter avslutat arbetspass i går. Fast det berodde lite på att Champions League-finalen inte var avgjord när mitt tåg gick och jag ville se straffarna (John Terry, hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha). Man kan säga att jag kom för lönen, men stannade för stämningen.

Nu ska jag hämta in 45 lådor med blommor från Malmökärran. Fucking examenstider.

onsdag 21 maj 2008

King Kolo går på vatten

Det omöjliga har hänt. Jag har räckt upp handen på ett seminarium, fått ordet och därefter tagit upp en viktig detalj i romanen Fåglarna av Vesaas. Kors i taket. Snart kommer apokalypsens fyra ryttare sprängande över himlavalvet, för nu måste undergången vara nära.

Å andra sidan, hade jag inte snackat i dag skulle det ha varit under all kritik. Det var nämligen andra gången jag var på ett seminarium om den här romanen, och dessutom ledde jag diskussionen senaste gången. Fåglarna är ju en dubbelbottnad roman, då man dels kan se den som en rak berättelse om ett tragiskt livsöde i den norska glesbygden och dels som en symbol för konsten och konstnären som outsider i samhället. Fast det där är ju gammal skåpmat. Jag behöver knappast dra Vesaas tematik för mina oerhört litterärt välbevandrade läsare. How foolish of me.

Det var dock ytterst nära att jag försov mig till seminariet. Jag vaknade med ett ryck kl 11.55 och insåg att jag hade 20 minuter på mig att gå till skolan. Likt en brandman som fått ett larm drog jag på mig kläderna på nolltid, gled ner för ledstången och sprang upp till SVC. Jag var framme kl 12.14.

Anledningarna till att jag försov mig var två.
  1. Jag har en rockstjärnas dygnsrytm.
  2. Jag valde att lägga mobilen mellan min höft och sängen istället för att trycka på snooze. Varför? Oklart.
Nu ska jag unna mig lunch. Undrar om det blir något pastabaserat?

tisdag 20 maj 2008

Ich liebe Österreich

Om några veckor börjar fotbolls-EM i Österrike och Schweiz och det har fått mig att tänka tillbaka på mina besök i alpländerna. Eller snarare alplandet, för Schweiz verkar vara sjukt tråkigt så dit vill jag inte åka. Jag talar om Österrike.

Dels var vi där på klassresa i sexan och därifrån minns jag inte så mycket mer än att Anders S sjöng Björnesånger och att vi åkte sittlift ner för Alperna. Och var i en ganska gay saltgruva.

Mitt skönaste Österrikeminne är från sommaren 2005. Arsenal hade träningsläger därnere och Lander och Willner från Arsenal Sweden skulle ner och rapportera. Men Willner fick förhinder i sista stund, varpå Lander ringde upp mig där jag satt och gjorde ett sk negerjobb på Östgöta Corren.
- Vad gör du i helgen? frågade Västeråsaren.
- Nja, inget särskilt. Kanske ska till en polares landställe, svarade jag.
- Ska du med till Österrike i morgon?
- Va? sa jag överrumplat.

Men det var klart jag skulle med. Det var bara att boka tåg och flyg, och ett dygn senare var man precis dyngrak i den pittoreska byn Weiz och kollade på Arsenals träningsmatch. Kan avslöja att jag inte minns andra halvlek, eller hur jag tog mig hem till hotellet samt att vi fick läsa slutresultatet i nästa dags tidning. ("Jaha, Bergkamp gjorde mål också. Där ser man.")

Fråga inte Lander om vad han gjorde för han var minst lika dyng. Han hade i alla fall retat upp Arsenals säkerhetsgorilla, så det fick han storartad Ågrens av.

Så flöt veckan på. Vi kollade på Arsenals träningar och hängde med diverse supporterprofiler, och snackade kort med bland annat Ljungberg och Sebastian Larsson. Vi passade också på att bli utslängda från Arsenals spelarhotell, samtidigt som Henry och Pires satt och blängde på oss.

Sista kvällen drack vi Redbull Jägermeister på byn Bad Waltersdorfs, där träningslägret var förlagt, enda uteställe Blue Room. Vi satt kvar tills bartendern sa "Nu får ni beställa några rundor till och ta ut till uteplatsen, för jag drar nu". Hemgången från Blue Room på morgonkvisten, tillsammans med norske Bård och engelsmannen Baso, har blivit legendarisk. Se bara:

video

Ja, det var fint i Österrike. Man kanske skulle åka tillbaka dit och ha majstifo igen.

Ännu sämre för min aspergers

Var på Hemköp - jag kom dit till slut. Upptäckte där till min fasa att de hade ändrat designen BÅDE på den deodorant samt det smörpaket jag brukar köpa. Snart slutar jag handla, för mina - efter den här Arsenalsäsongen - svårt ansträngda nerver klarar inte mycket mera.

Jag balanserar på en knivsudd här. Och under mig finns Helvetesgapet.

Och ni vet vad man gör om man trillar ner i Helvetesgapet.
Just det: Då gör man inget mer. Gaaaaaaaaaaaaaahhhh!

måndag 19 maj 2008

Det är inte de på bilden som har skrivit brevet

För att få tiden att gå medan folk tog på sig orimligt lång tid vid bankomaten utanför Vdala i lördags roade jag och Esh oss med att redramatisera Vita Lögner-bråket som två vänner hade utanför Rosa Pantern en vecka tidigare. Vi var något lulliga, men gjorde likväl en övertygande tolkning.

Här ses jag som Jonas (Jesper Sahlén) och Esh som Magdalena (Hanna Alström) i en mycket stark scen.

Den enda icke-kriminella

För första gången i mitt liv har jag betalat för att ladda ner en musikfil. Jag är den minst kriminella människan av alla jag känner därmed.

Filen i fråga är Lars Winnerbäcks nya singel Strimmor och intäkterna från den sägs gå till välgörande ändamål. Det tycker jag är bra i dessa mörka tidevarv när cykloner och jordbävningar drabbar våra medmänniskor i Asien och folk hålls fängslade utan rättegång år efter år i Amerikanska krigsfängelser. Mina tolv kronor kan komma att göra skillnaden för dessa arma krakar.

Låten i sig är en typisk Winnerbäckare. Den inleds lungt, för att sedan byggas upp till allsångsvänligt poprockmangel. Efter två lyssningar är det naturligtvis tre Kolos i betyg - den gamle Vidingsjöbon får ju alltid treor i betyg. Men jag är övertygad att Strimmor - i likhet med de flesta andra Larslåtar - kommer att växa efterhand.

Bra start på veckan. Jag blev glad, både av min goda gärning och av låten.

söndag 18 maj 2008

Jag lever tvärtom

Som Karin Boye skrev:
Visst finns det mål och mening med vår färd
Men det är helgen som är mödan värd

Det har varit fullt upp ändå sedan i fredags. Inledde med en rejäl sovmorgon fredags, eller ska vi kalla det soveftermiddag - för det var var fan inte morgon när jag klev upp. Sedan hände ingenting förrän det var dags att möta ytterligare ett bondgäng i norrsexan. Och så klart torska. Börjar bli trött på förluster nu.

Det blev raka vägen hem till en kyld öl och sedan Esh och Winet anslutit dracks det lådvin i någon timme innan valet föll på ÖG eftersom de hade öppet till två. Det var dock ett dåligt val i och med att de bara spelade Rydell & Quick-musik, och - for the record - det avskyr jag mer än någonting annat i hela världen. Förutom krig, passionsfruktsjuice och Tottenham så klart.

Esh och jag kämpade för att få till en efterfest, men det var inte aktuellt uppenbarligen. Vi gick hem till mig och hade SM i fyllesamtal i stället. Vissa vi ringde till var ofina nog att att spela in detta och publicera på det där Internet. Hämnden för detta kommer att bli mycket ljuv, den saken är klar.
Esh somnade på min soffa redan till introtexterna av Lost in Translation, och då bytte jag film till About a Boy för att därefter byta till Trainspotting. Man kan säga att jag hade svårt att bestämma mig.

I lördags var det hungovah-time, innan det blev några öl samt dillchips framför FA-cupfinalen. Kalle kom förbi, full som en kastrull, efter många öl hemma. Och fullare skulle han bli. Vi gick hem till Eshs indiankompis Svarta Bågen och hans polare Inga Dansande Dagar och drack vin med bubblor i. Det var gott.
Sedan blev det Svantes Källare för att Orvars var fullt. Frida, hon med den agrara tröjan som Esh så akademisk bögt uttryckte det, och nån mer tjej kom också och sedan handlade kvällen mest om att prata om någons polare vars tjej hade bajsat på honom i sömnen. Vi kan kalla honom Michael.

Jag rundade av kvällen redan kl tolv i och med att jag skulle åka till jobbet fyra timmar senare. Jag hatade mitt liv när klockan ringde och jag var tvungen att gå till bussen. Det var rent och skärt hat - värre än mina känslor för krig, passionsfruktsjuice och Tottenham.
Jobbet tänker jag inte kommentera. Jag vill bara dra ett stort jävla streck över den delen av min helg.

Efter en power-nap på tre timmar gick jag till Kalle och Anna och firade en grinig Lill-Eshs namnsdag. Det måste vara en bitch att få tänder, men samtidigt är de bra att ha till exempel vid tuggning och som dämpning när man trillar omkull med cyklar. Det försökte jag förklara för den lille gossen, men han ville vara glad nu och inte om 25 år. Och det var ju ett argument man fick köpa, i och med att han som tvååring saknar förmågan att se saker i ett större perspektiv.
Det bjöds på god mat och jordgubbstårta, vilket var balsam för själen efter en hård dag i gruvan. Jag gav Lill-Esh en cd med klassikern Kapten Svarte Bill, och nu väntar jag med spänning på hans recension.

Nu återstår det bara att vila upp sig efter en tung helg. Det är skönt att det är vecka igen, så jag får ta det lite lungt i mitt tvärtomliv.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr
Oändligt är vårt stora äventyr
Nu skall jag sova tills jag spyr

torsdag 15 maj 2008

Dagens insikt

Tvätta är inte så jävla kul som man tror.

Särskilt när den som har tiden före vägrar tömma torkrummet, för det absolut tråkigaste momentet i tvättningsproceduren är att plocka ner de (förhoppningsvis) torra kläderna. Och när han som har tiden innan skiter i det innebär det att jag får utföra denna mördande tråkiga syssla två gånger inom loppet av några timmar. Sådant beteende gör att jag tappar tron på mänskligheten.

Men sen kommar man på det. Folk är dumma i huvudet. Det är inte så mycket jag kan göra åt saken.

Nu ska jag gå ner och plocka bort någon annans tvätt. Sedan ska jag ritualmörda denne någon, samt stycka.

onsdag 14 maj 2008

Dåligt för min aspergers

Jag fattar inte. Får man gå över bron eller inte?

Det hela slutade med att jag stod tvehågset framför bron i tio minuter, och sedan tog jag beslutet att helt enkelt strunta i Hemköp idag och gå hem. Mat är ändå överskattat.

Hur det gick? Som väntat...

Först sa jag "ja" när läraren tog närvaron. Sedan sa jag "ja, det stämmer" när min grupp redovisade våra grupparbetesuppgifter och Maja refererade till en sak jag hävt ur mig under vår diskussion i cafeterian Matikum. I övrigt var jag knäpptyst under dagens seminarium. Fick dock höra några intressanta slutsatser om Kirkegaard, och i och med mitt enorma intresse för filosofi var ju det givande utav bara helvete.

Efter plugget var det klassisk ÖG-fika, och det är inte ofta vi får sådan stor uppslutning som i dag numera. Jag, Kalle, Ply och Esh var där från start och sedan anslöt Becks och Veganen. Mycket trevligt med en överdos av ÖG:s kaffe med efterföljande Muhammed Ali-skak igen.

Vi kom fram till att alla är mer upptagna än Dennis under resten av terminen, så det ser tufft ut att få till en avslutningsfest i år. Men det kanske går att hitta någon vardag då de flesta i alla fall har möjlighet att närvara. Fjolårets avslutningfest som inleddes vid en fruktansvärt idyllisk och spegelblank å och avrundades på mitt tak var en sprakande succé, så det hade varit kul med en repris. Den som lever får se, och den som inte gör det är död.

I kväll ska jag träna fotboll, och det betyder att jag rör på mig för fjärde dagen i rad. I går upprepade jag nämligen måndagens psycho-koncept med ett löppass efter jobbet, så helt plötsligt är jag på väg att komma i någon form av form. Nästan lite otäckt - jag brukar ju inte ta hand om min kropp, så mycket skit som den ger mig.

Men först lite husmans. Hårt stekt falukorv och makaroner. Mumma!

tisdag 13 maj 2008

Husk: Læs ikke dansk

Till i morgon ska jag ha läst Løgneren av Martin A. Hansen. Jag lyckades inte hitta någon svensk utgåva av romanen, och valde därför att läsa den på orginalspråket danska. Tyvärr tycks jag dock gravt ha överskattat min förmåga att läsa på detta språk.

Visst begriper jag i stora drag vad som händer och sker i romanen (jag tror dom är på en ö, där en snubbe lallar omkring och tänker), men jag har en känsla av att nyanserna så att säga är lost in translation. Det är som att läsa i rejäl motvind. Eller kanske som att ha grå starr - jag ser på ett ungefär vad som står i texten.

Jag har dock avverkat 80 av 180 sidor, så om jag läser 40 sidor till samt slutet borde jag ha någon hum om detta mesterværk. Risken för ytterligare ett seminarium med Mute påslaget är emellertid uppenbar. Och jag kommer att skämmas lika mycket som sist.

Å andra sidan är ambitionsnivån i maj alltid nedskruvad till minimum. Det är ungefär med mig som med Wigan i Premier League - det gäller bara att hänga kvar, och allt annat är en bonus. Fast istället för att klara kontraktet siktar jag på att klara godkänt. Allt annat är en bonus.

måndag 12 maj 2008

Heeere's Johnny!

Nu är inte steget långt till det att jag blonderar håret, börjar pantsätta mina saker och råna banker för att få tillbaka dem samt skjuter ihjäl folk med lasergevär på Studentvägen. Jag är på väg att bli ett riktigt John Ausonius-psycho.

För hur kan man annars beskriva någon som inleder dagen med att sova till 13.00, sedan börjar läsa en roman på danska, går och jobbar och därefter ger sig ut på en löprunda sent på kvällen? Det är helt klart anti-socialt beteende och därifrån är steget till heltidspsykopat inte långt.

Imorrn ska jag hyra en Nissan Micra (vad hände med brorsans Micra egentligen?) och sedan råna en bank. Till helgen blir det att bränna alla stålarna på kasino i Tyskland samt införskaffning av ett nytt lasersikte.

söndag 11 maj 2008

Omgiven av genier

Här har jag gått omkring och undrat varför det bara är jag som har blivit begåvad av bröderna Asplund. Men nu visar det sig att mina bröder faktiskt är smarta.

Bakgrundsfakta: Jag är mellanbarn. Storebror var under uppväxten trummis, och det var lillebror också.

Trummisar har ju generellt sett ansetts vara den minst begåvade delen av ett rockband. Det finns otaliga exempel, men jag vill inte tråka ut någon med dessa just nu. Men alla vet att det är en sanning i musikbranschen att trummisar är något av en antites till exempelvis Einstein.

Men nu har den teorin kullkastats, vilket Fredrik Strage visar i sin senaste krönika. Trummisar är inte alls dumma, de är smarta.

Här har man levt i villfarelsen att det var jag som var enastående undantaget i familjen. Men i och med att jag är en fullkomligt oduglig trummis kanske det är tvärtom. Det är en smärtsam insikt efter nästan 25 år som Malcolm - ett geni i familjen. Nu är jag bara Bud Bundy. Tragiskt.

Men samtidigt blir man ju som man umgås, som Elins syrra Jessica säger i Fucking Åmål. Så mina bröders begåvning har kanske smittat av sig på mig. Det är en liten lisa i majnatten.

Jag var så oprofessionell

Nu kan vi en gång för alla slå fast att det inte är ultimat att ladda upp inför match genom att dricka öl större delen av dagen innan, samt gå på Vdala och dricka ännu mer öl. Det var heller inte enkom positivt att sova på en soffa, samt bli väckt tidigt av ett barn som skrämdes. Men jag gillar Lill-Esh ändå, så det var okej.

Jag var med andra ord lite trött redan när Södras match mot Tierp startade. Vi vann. Inte. Jag var inte förvånad över att jag var tämligen usel, men det är sånt som händer. Jag drack i alla fall ingen sprit igår (whisky är inte sprit) så jag hade kunnat vara bra mycket sämre. Den här matchen glömmer vi direkt tycker jag.

Det var dock kul på Vdala. Särskilt som Kalle firade att han hade fått tusentals kronor i stipendium och bjöd på allt. Jag gillar Kalle, och kände mig otacksam för att jag inte ville ha en Dräparn. Sedan hade Björn och Elin ett Vita Lögner-bråk i några timmar utanför Rosa Pantern, innan kvällens hälte Kalle styrde upp det också.

Dansgolvet var som vanligt bra på Vdala, och när de avslutade kvällen med Vapnets Kalla Mig, blev Kalle övertänd och sprutade öl omkring sig. Men ingen slog ner honom - nation, you gotta love it!

Jag hade tänkt sova hos bortreste Jajje eftersom att morsan och farsan sov hos mig, men orkade inte gå ändå till Väktargatan så det blev soffan hos Kalle istället, och tre-fyra timmars sömn. Känns som att jag kommer somna tidigt i kväll mao...

Men innan jag får dö i kväll måste jag gå till Jajje och lämna tillbaka hans nyckel. Det innebär cirka en timmes promenad. Fyyyyyyyyyyyyy faaaaaaaaaaan.

lördag 10 maj 2008

Finkulturell igen

Mamma och pappa är i Uppsala den här helgen, och då åker naturligtvis den vinröda manchesterkavajen och polotröjan fram igen. Samt det svåra ansiktsuttrycket. Det är kultur som gäller, och fint ska det va.

I går var vi på Tjuven på Upsala Stadsteater och jag kan erkänna att jag inte alls förstod allting. Man ska ju hålla på och tolka hit och dit, och efter torsdagens supernickokick och öldrickande var jag inte i stånd till att se symboler i skådespelarnas rörelser eller i scenografin. Nej, ge mig en Robert Gustavsson-fars med spring i dörrar i stället. Det passar en kreti och pleti som mig bättre.

Efter pjäsen ville farsan så klart till Katalins Vinbar igen, men där sa skräddaren nej. Det blev Buddy's och en Staropramen i stället, och sedan rundade pärona av kvällen och jag gick hem och dog. Trots att jag klev upp kl 15 på fredagsmorgonen. Eller eftermiddagen kanske ni vanliga dödliga kallar det. Allt på grund av den där satans snusen, för jag drack inte så många öl att det var rimligt att bli så överjävligt bakis.

I dag ska de på någon spelning, men jag är inte välkommen. Något jag faktiskt är tacksam för. Jag får följa med och käka middag istället, och kanske åka till Uppsala Högar. Det ska tydligen vara ytterst sevärt, men där är jag skeptisk. Några kullar kan väl knappast vara något att se? Men så är jag inte arkeolog heller. Något jag faktiskt är tacksam för.

Men först av allt tror jag att jag unnar mig en mjukglass nere vid flod'n. Det är ju trots allt lördag.

fredag 9 maj 2008

I'm going back to Göteborg

Det blev en sväng till Orvars i går kväll och några öl tillsammans med Ström och Bergmark. Så långt var ingenting ovanligt - det var en trevlig kväll i goda vänners lag helt enkelt. Men precis när vi skulle gå bjöd Bergmark på en snus, och lite slirig som jag var tackade jag ja.

Det var första gången på många år som jag tog en paj, så det började snurra rätt bra. Sedan, ungefär när jag kom in på Trädgårdsgatan, snurrade det så pass mycket att det var svårt att gå rakt. Det var som att jag blev full på 30 sekunder. Galet.

Väl hemma var det inte kul längre. Då snurrade det värre än när jag åkte Aerovarvet på Liseberg 1997, och det tog aldrig slut. Det var fosterställning och hela paketet, men jag slapp i alla fall att kasta upp.

Den gamla nikotinintoleransen slog till igen med andra ord. En åkomma jag drabbades av första gången efter cigarrökning efter en julavslutning i högstadiet. Att jag aldrig lär mig...

onsdag 7 maj 2008

Jag och han i About a Boy

Hugh Grants karaktär i filmen About a Boy har en farsa som har skrivit en berömd låt (precis som jag, men det är inte poängen) och han lever på royalties från den (det gör inte jag, men det är inte poängen). Det innebär att han måste fylla dagarna med innehåll eftersom att han inte behöver jobba. Hugh utgår från halvtimmeslånga "units" när han styr upp sitt liv, och det har jag också börjat göra, i och med att jag bara har fritid numera.

Vakna och ta mig upp ur sängen: 2 units
Få i gång datorn så att det går att surfa i normal hastighet: 1 unit
Surfrundan: 2 units
Ligga gråtande i fosterställning, utom mig av oro för att Gry kanske inte kan leda finalen av körslaget: 1 unit
Käka frukost/lunch och läsa DN: 1 unit
Plugga (troligt...): 2 units
Fixa med nåt ärende på stan: 1-2 units
Fika: 3 units
Laga mat och käka upp den: 2 units
Lilla surfrundan: 1 unit
Fotbollsträning: 4 units
Öl på Orvars: Resten av kvällens units

Det är inte så jäkla svårt att fylla en dag med innehåll ändå. Säger som Hugh: "It's amazing how the day fills up, and I often wonder, to be absolutely honest, if I'd ever have time for a job; how do people cram them in?".

Ett viktigt uppdrag

Jag har, efter flashprogramshaveriet i går, råkat ut för ytterligare ett bakslag. Nyss hemkommen från ännu ett givande pass på ARN skulle jag tvätta händerna innan jag hade tänkt avnjuta en bättre meny från en hamburgerkedja. Då gick lampan i badrummet. Ja, den gick alltså inte i väg någonstans, men den slutade lysa. Ni fattar.

I och med det bitterhetsanfall jag drabbades av i går hade det här kunnat vara det som slutligen fick mig att hoppa i Fyrisån, men i stället har det tänt (!) en gnista inom mig. Nu har jag en uppgift för morgondagen! Jag ska köpa en ny 40-wattare till badrummet i stället för att enbart löka mig igenom ännu en dag. Mycket positivt.

Ibland gäller det att se äventyret och meningen även i det lilla. Annars slutar det bara i tungsinne. Det var så Virginia Woolf dog, det vet ni va? En lampa gick sönder i hennes skrivarpentry och istället för att se det som en utmaning att införskaffa en ny tog hon livet av sig.

Nu har det fan gått långt. Jag ser lampinköp som ett dagsverke... Karl-Oskar i Utvandrarna skulle vrida sig i sin grav om han visste.

Som en mus

Här följer en sammanfattning över det jag yttrade på dagens seminarium om Willy Kyrklunds romaner Solange och Mästaren Ma:















Slut.

Datorn kan dra

Det är märkligt att en liten detalj kan få en att lacka ur totalt. I går var det något program på min dator som kukade till sig och gjorde att några viktiga sidor på nätet inte funkade som de skulle. Det gjorde mig mycket irriterad och sen var den dagen förstörd.

Jag begriper inte att ett sådant i-landsproblem kan få dessa konsekvenser. Men jag hatar att använda explorer, vilket jag nu tvingas göra när jag exempelvis ska uppdatera min Arsenalblogg. Tur i oturen att jag inte har viktigare saker att irritera mig på. Eller det kanske jag har undertryckt någonstans, och detta kanaliseras nu via denna trivialitet. Jag vet inte, jag är inte psykolog. Jag får fråga mina korridorare.

Eller så förtränger jag allt. Det är bra har jag hört.

Och nu blev jag till råga på allt hungrig. U-landsproblem i kombination med i-landsproblem. Vojne, vojne, vojne. Var ska detta sluta?

måndag 5 maj 2008

Konsten att spåra ur

Läser på unt.se om tre studenter som har blivit åtalade för skadegörelse efter ett matkrig i ett korridorskök.

Jag tycker det är en hysteriskt rolig historia. Jag kan se framför mig hur de tre ramlar in i fyran i Flogsta - det måste vara Flogsta det handlar om - drängfulla efter ett besök på Snerikes med efterföljande Palermo-öl, och någon kommer på en briljant idé.
- Vi gör pannkakor!

Sagt och gjort, ingredienser stjäls ur olika kylskåp och smeten börjar röras om i grön plastbunke från IKEA. Plötsligt stöter blanderskan - det är säkert tjejen som rör i och med att vi lever i ett patriarkalt samhälle - till bunken och lite av smeten skvätter på en av snubbarna, som står bredvid som moraliskt stöd med en folköl 3,5 i handen.

All verksamhet i köket stannar upp för ett ögonblick innan den bespillda ynglingen samlar upp lite av smeten på hans byxor med handen och lungt och målmedvetet torkar av sig på damens partytopp. Hon svarar med att i sin tur hälla mjölk på hans axel, varpå det skvätter på yngling B som har närmat sig för att se vad tusan det är för madness som pågår därborta vid diskbänken. Yngling B handlar utan att tänka; han tar tag i bunken och häller smeten över huvudet på kvinnan.

Då brakar helvetet lös. Ägg flyger som svalor genom luften, det som finns kvar i mjölkpaketet sprutas likt en gejser upp i ansiktet på en av männen, och två kilo mjöl bildar deg i kvinnans hår. Ingenting är längre heligt och nu länsas kylskåpet. Blodpudding och bacon, blötlagda bönor och ost, juice och folköl. Allt får duga som ammunition.

Efter tio minuter är kylskåpet tomt, och hela köket är en enda röra. Då får yngling A en galen idé. Med ett primalskri lyfter han upp det länsade kylskåpet och bär det på raka armar mot fönstret. Med skräckblandad förtjusning lyfter kvinnan haspen och sekunden senare singlar kylskåpet som ett höstlöv ner mot Flogstas asfalt, där det möter sin död.

Det är nu tjejen i rummet närmast köket kommer ut.
- VAD I HELVETE HÅLLER NI PÅ MED! vrålar hon. JAG HAR FÖR FAN TENTA I MORGON!
Och så ringer hon polisen.

Det var så det gick till.

Effektiv som en tysk

I dag har jag slagit rekord i att få saker och ting gjorda. I alla fall rekord för tiden efter påsk och mina två hyperpluggveckor.

Dagen inleddes redan klockan tio då jag var tvungen att ringa ett viktigt samtal. Tyvärr var beskedet negativt, men det är bara att acceptera när man är ute i ogod tid. Därefter tog jag paus fram till klockan 12.30 på grund av den okristligt tidiga väckningen. Låg i sängen och försökte att inte somna framför interpellationsdebatten i riksdagen.

Sedan gick jag till skolan och skrev ut ett dokument till pappa för dom har tydligen inte skrivare i Linköping längre, och letade upp ett kuvert och ett frimärke och lade försändelsen på lådan. Eller jag lade den i lådan, men man brukar ju säga "på" och det känns bäst för mig att använda idiomatiska uttryck. Ni fattar. Nu håller vi tummarna för att Postverket gör sitt jobb.

Jag lånade också samlingsvolymen Prosa av Willy Wanker Kyrklund och därefter läste jag nästan hela ena av kortromanerna vi ska ha läst till på onsdag.

Fan, det kanske inte var så mycket jag fick gjort när allt kommer omkring... Nu blev jag låg. Går och lägger mig i stället.

MSN-flört

Tracie säger:
Hey.23, bicurious college girl on my webcam going all the way.Come join me at http://onlinewebcams.com

Är det något att satsa på kanske?

söndag 4 maj 2008

Bildspecial valborg

Uppladdning inför Kvalborg. Per och Kalle chillar. Esh DJ:ar.

Jos på Vdala. Glädje.

En svårt fyllesjuk Esh laddar upp för den stora dagen. Notera folköl 3,5 på nattygsbordet.

Oh Captain, my Captain!

Elin prövar på det klassiska valborgshänget i Ekimenikumparken.

Per och Captain Fantastic i GH-kön. Fanny ser skeptiskt på sin ciderburk i bakgrunden.

Efter fem minuter på GH. Blöt men lycklig.

Dorlene Loves tre största fans i Uppsala. Malin, Anna och jag. T-shirten bytte jag till mig av Kalle.

Say no more.

Jajje och jag. Fernando Torres - Liverpool's number nine!

Valborg, magsjuka och bakfylla är en så här dålig kombination.

Det är ungefär här jag slutar minnas. Frågan är om samma gäller för Rosé-Becks.

Rent som en bebisstjärt

Ett par timmar tog det. Men efter idogt fejjande är mitt rum med i matchen igen. Nu jävlar i min lilla BIB ska här hållas fortsatt städat.

Det var dock nära att jag inte gjorde slag i saken. Ett tag tänkte jag att bästa lösningen på stökighetsproblemet skulle vara att helt enkelt slänga rummet och köpa ett nytt. Men eftersom att jag är miljonär så gjorde jag inte det och bet ihop och tog tag i skiten i stället. Det var lite som att käka upp en hel familjepizza själv - det är bara att börja någonstans och sedan tugga på, hur lång tid det än kommer att ta.

Ganska exakt när jag var färdig och stod där i mitt anletes eftersvett kom min pojkvän Esh och lagade mat, medan jag tog dagens andra dusch (Per har fortfarande rekordet - en gång duschade han tre gånger samma dag, and if that isn't gay I don't know what is). Det var mycket tillfredsställande att vara ren i såväl rummet som på kroppen och i själen.

På kvällen drack vi några öl framför usla tv-program och därefter kom Nickel förbi. Hon hade varit på rave vid Sten Sture-monumentet i fredags så hon var sliten, och när hon rullade ihop sig till en liten boll och somnade i soffan fan Esh det bäst att stoppa henne i fickan och cykla hem. Jag rundade av kvällen/natten med fantastiska Fargo och cirka tre avsnitt av South Park som gick i maraton på Plussen innan jag efter en tids sjukdom stilla somnade in.

Så lallade jag runt, då den första dagen utan bakfylleångest efter valborg.

lördag 3 maj 2008

Som om inget hade hänt

Likt Arsenal i den så berömda Birmingham-matchen tidigare i år tappade Södra till 2-2 på grund av att Våla fick straff i matchens absoluta slutskede. Men det var ändå, som tränare brukar säga, ett fall framåt och nu har vi en pinne i alla fall.

För egen del kändes det mot alla odds bättre än i premiären. Det var som att veckans tredagars aldrig hade inträffat. Jag pallade springa ändå till slutet, och mitt gula kort hade ingenting med trötthet att göra. Det var en taktisk kapning av en bigboned mittback.

Kanske ska ta en tredagars nästa vecka också. Det var ju en utmärkt uppladdning.

Nu ska jag äntligen städa upp i mitt rum. Det ser ut som ett veritabelt rövhål härinne och jag upptäckte igår att någon hade hällt ut en öl i ett hörn. Jag säger inte att det var Esh, men det var säkert Esh.

Först blir det lite mat. Hade tänkt löka in på Donken, men när jag kom på mig själv att tänka "jaha, gingertjejen i kassan har redan klivit av sitt pass" när jag såg henne stå och låsa upp sin cykel gick jag in på Hemköp i stället. Det är ett dåligt tecken att känna igen de McDonalds-anställda även i civila kläder. Det får bli en pastarätt med tomatsås och svamp istället.

Sen kanske man ska unna sig en öl. Korridors-Linn surrade om fest. Och karaktär är något jag saknar. Fast det visste ju alla redan.

fredag 2 maj 2008

Konditionsmässig katastrof av bibliska proportioner

Om formen var dålig förra helgen, hur ska den att vara denna? Jag har ju gått ner mig värre än Britney den här veckan och min enda träning var hoppandet framför scenen på champagnegaloppen. Och då glömde jag dessutom att stretcha, så jag har haft en brutaltintensiv träningsvärk i vaderna de två senaste dagarn.

Det är alltså dags för match igen i morgon, och det är återigen ute i bushen. Östervåla får finbesök igen, för det är inte första gången jag kommer dit. Jag gör praktik i den fullkomliga hålan och är det någonstans i Sverige det är inte är hålligång så är det där. Fint att komma tillbaka med andra ord - för är det något jag är trött på är det hålligång.

Nu blir det sängen och en god bok.

Överlevde - tror jag

Andradagsbakisheten naggar för tillfället. Jag är pigg som en lärkspya. Det blev en tredagars - och nu ska jag vara nykter året ut. Eller i alla fall veckan ut.

Gick påt redan i måndags efter Arsenal fullkomligt magnifika utskåpning av toppkonkurrenten Derby. Det var också i den matchen som beslut togs om att göra Adebayors och Ebuoes dans efter ett mål till officiell dans för valborg 2008. Jag skulle vilja länka till något klipp, men saknar den rätta inspirationen just nu.

Den sista flaskan vin öppnades kl 05.00. Ett helt rimligt beslut.

På tisdagen kom Per, och vi gick genast till Glädjemonopolet för att köpa en ny ranson dricka, i och med att den gamla hade tagit slut. Sedan gick vi påt.

På kvällen var vi på Vdala och ryktet säger att Vapnet spelade. Jag kan mycket väl ha sett bandet spela, men recension uteblir på grund av alltför hög promillehalt. När jag hade tappat bort alla därinne gick jag hem, och mötte upp Per utanför mig. Han hade också tappat bort alla och gått hem för sig själv - det var bra tajmat av oss.

På valborg ringde någon och väckte mig, men jag minns inte vem. Jag var fortfarande påverkad och helt legala berusningssubstanser, så det var smått förvirrat. Guidade Elin och Fanny rätt och tog en wirre. Sedan letade jag upp Pers bortsupna mobil, och därefter gick vi till Vdala och letade upp Pers bortsupna pass.

Solen stod som spön i backen och förutsättningarna hade inte kunnat vara bättre. Vi gick hem till en monstruöst bakis Esh som styrde lite frukost, och sedan var det klassiskt valborgshäng i Ekonmikumparken. And there was much rejoice. Bakfyllan var redan nu ett minne blott och alla var glada och samlade. Utom Kalle för han var för bakis. Och Björn - var i hela världen var han?

Vi gick på champagnegalopp på GH där Kalles syrras mans band Dorlene Love spelade mitt bland allt sprutande. Man var genomblöt och det sved i ögonen, men galoppen var dagens höjdpunkt. Spelningen får helt klart fem Kolos.

Efter omladdning hos mig drog alla till Becks där festen fortsatte. Kalle låg och gnydde i ett hörn på grund av sin OERHÖRDA bakfylla. Sedan kom en massa folk och vi kollade på Champions League och firade att Liverpool åkte ur, men sörjde att Chelsea gick vidare. Någon ringde en taxi och vi drog till Jois korre där det var fest och där avslutade jag kvällen någon gång mellan 02 och 03.30. Det är oklart exakt när, som jag brukar säga.

Natten tillbringades som lillsked till Per och vi hade underbar älskog.

I går var jag mest bakis, men pallade ändå gå till Dennis och grilla samt ha Kolo Tourettes syndrom. Kuuuken!

Som en skön avslutning på dagen gick brandlarmet i gång i min korridor. Det var verkligen inte bra för bakisångesten.

Som helhet var det här min bästa valborg. Bäst var galoppen, sämst var att jag tappade bort min mobilladdare.
Betyg: