Det ar pa sin plats med en kortare uppdatering kanner jag. Detta trots avsaknaden av prickar och tradlost internet.
Liverpool var valdigt trevligt och vi blev inte ranade trots alla rykten om tjyvtatheten i den staden. Vi hangde mest i hamnen och pa kvallen kollade vi pa Arsenal som till sist fick med sig 1-1, sa det var vart. Goodison Park var dock en ovard arna. Kandes som 1800-talet och fore matchen fick jag inte kopa ol. Nej det finns inget sammanhang mellan det och att arenan sog.
Igar lag jag lite till med Arsenal nar vi gick rundtur pa Emirates, och det var skont. Sedan var det fest pa Gunners Bar, sen gick jag vilse i Camden och sen hangde jag med fulla skaningar som blev imponerade over att brorsan spelar i Kristianstad.
Sen vaknade jag av att Lander lag i min sang. Det var en extremt surrealistisk upplevelse.
Idag har jag annu inte lamnat hotellet. Jag har anda varit i London sjukt manga ganger forut. Har redan sett allt.
Jag saknar Sverige, eller i alla fall en person i Sverige.
fredag 30 januari 2009
onsdag 28 januari 2009
Saknar Susanne
Bogt av hotellet att inte styra upp vettigt tradlost. Ska jag behova skriva pa en cpdata utan prickar? Sjukt ovart.
Men det ar fint hara och imorrn ska vi till Liverpool.
Basta inlagget hittills.
Men det ar fint hara och imorrn ska vi till Liverpool.
Basta inlagget hittills.
tisdag 27 januari 2009
Walkin' 'round London town
Det var deppigt att komma hem till Uppsala. Någon form av nederbörd - oklart om den var fast eller flytande - föll från en Draculasvart himmel, det var kallt och jag var full av saknad. Känslan var inte som den brukar vara när jag kommer hem - det påminde snarare om hur det kändes i början av min Uppsalatid och jag återvände efter ett besök i Linköping. Som att jag reste bort och inte hem.
Lägenheten var också tom och svart, men efter ett tag kom Dennis förbi och då blev jag uppmuntrad. Jag fick då energi att ta itu med den miljard saker jag har skjutit upp inför resan till London den här veckan, och nu, när klockan redan har passerat för-sent, är jag äntligen klar med bestyr och småplock. Det är en jävla tur att jag är ett under av effektivitet när jag väl lägger den sidan till.
Och just när jag skrev den avslutande meningen i föregående stycke inser jag att jag har en grej kvar att fixa. Det var ju kuken. Jag tänker dock skjuta upp den till i morgon, då det sägs att det finns Internet i England också. Ja, just det ni läste rätt. Datan följer med, ut ur askan in i elden. Tjyven från Imperialgate ska inte få vinna.
Nu får det allt bli ett par-tre timmars sömn innan hetsjakten för att hinna med Upptåget till ARN inleds. Jo, det ska bli riktigt kul med London igen. Tror jag ska unna mig en Stella Artois eller två i morgon. Men jag kommer att sakna Sverige mer än vad jag brukar. Särskilt en person som bara blir viktigare och viktigare för mig.
Lägenheten var också tom och svart, men efter ett tag kom Dennis förbi och då blev jag uppmuntrad. Jag fick då energi att ta itu med den miljard saker jag har skjutit upp inför resan till London den här veckan, och nu, när klockan redan har passerat för-sent, är jag äntligen klar med bestyr och småplock. Det är en jävla tur att jag är ett under av effektivitet när jag väl lägger den sidan till.
Och just när jag skrev den avslutande meningen i föregående stycke inser jag att jag har en grej kvar att fixa. Det var ju kuken. Jag tänker dock skjuta upp den till i morgon, då det sägs att det finns Internet i England också. Ja, just det ni läste rätt. Datan följer med, ut ur askan in i elden. Tjyven från Imperialgate ska inte få vinna.
Nu får det allt bli ett par-tre timmars sömn innan hetsjakten för att hinna med Upptåget till ARN inleds. Jo, det ska bli riktigt kul med London igen. Tror jag ska unna mig en Stella Artois eller två i morgon. Men jag kommer att sakna Sverige mer än vad jag brukar. Särskilt en person som bara blir viktigare och viktigare för mig.
måndag 26 januari 2009
Hem för att byta väska
Borta bra men hemma bäst, säger man i sagorna. Frågan är om det stämmer. Jag brukar i alla fall inte vara hemma så mycket i dessa dagar. Har varit i Linköping sedan i torsdags och nu ska jag visserligen snart åka hem igen, men det blir inte ens ett dygn i Uppsali. I morgon förmiddag lyfter planet mot öarna igen, och det ska så klart bli kul. Det är dock mycket som ska klaffa under en medlemsresa - som detta är - och när man är med och organiserar det hela är det svårt att slappna av helt och hållet. Det är kanske inte som jobb, men det är inte semester heller.
En sak är dock säker. Jag kommer att sakna Sara direkt när jag lämnar Tannefors. Väldigt mycket. Och sluta tyck att det var gay att skriva så, för jag skiter ändå i vad ni tycker om den saken.
Igår träffade jag Per en sväng på The Sunk och kollade på jävla sämst-Arsenal som inte ens kan slå fucking jävla kuk-Cardiff. Men det blev som väntat en kontrasternas eftermiddag. De antiteser som gällde här var roligt och tråkigt - och jag blev som en bro mellan dessa. Så som grått är en bro mellan svart och vitt, vilket vardagsfilosofen Oskar avhandlade sent en lördagkväll före jul.
Sedan var jag också ute i Lambot hos mamma och pappa och fick fika. Det var fint att träffa föräldrarna, och de höll som vanligt på med sitt klassiska kärleksfulla smågnabbande vid matbordet. Jag kände mig verkligen hemma med andra ord.
På kvällen återvände jag till Sara och hon bjöd på laxpasta och dajmtårta. Detta avnjöts framför datan där vi såg både Sunes Sommar och Tillsammans. Två ljuvliga svenska filmer - pappa Rudolf i Sune är en av de bästa karaktärerna någonsin. "Karin! Ser du något tåg? Nej, inte jag heller!"
Nu ser jag fram emot kylling till lunch och sedan väntar det ofrånkomliga ögonblicket då jag måste gå till tåget. Suck it shall. Icke-HPW.
En sak är dock säker. Jag kommer att sakna Sara direkt när jag lämnar Tannefors. Väldigt mycket. Och sluta tyck att det var gay att skriva så, för jag skiter ändå i vad ni tycker om den saken.
Igår träffade jag Per en sväng på The Sunk och kollade på jävla sämst-Arsenal som inte ens kan slå fucking jävla kuk-Cardiff. Men det blev som väntat en kontrasternas eftermiddag. De antiteser som gällde här var roligt och tråkigt - och jag blev som en bro mellan dessa. Så som grått är en bro mellan svart och vitt, vilket vardagsfilosofen Oskar avhandlade sent en lördagkväll före jul.
Sedan var jag också ute i Lambot hos mamma och pappa och fick fika. Det var fint att träffa föräldrarna, och de höll som vanligt på med sitt klassiska kärleksfulla smågnabbande vid matbordet. Jag kände mig verkligen hemma med andra ord.
På kvällen återvände jag till Sara och hon bjöd på laxpasta och dajmtårta. Detta avnjöts framför datan där vi såg både Sunes Sommar och Tillsammans. Två ljuvliga svenska filmer - pappa Rudolf i Sune är en av de bästa karaktärerna någonsin. "Karin! Ser du något tåg? Nej, inte jag heller!"
Nu ser jag fram emot kylling till lunch och sedan väntar det ofrånkomliga ögonblicket då jag måste gå till tåget. Suck it shall. Icke-HPW.
söndag 25 januari 2009
Släkten är inte värst
Jag fick potatisgratäng i fredags och det var nära nog en religiös upplevelse. I övrigt var det en bra och lugn dag med bra mycket godare vin på kvällen än i torsdags och total utklassning av lagen i På Spåret. Jag och Sara fick fler poäng än de båda lagen tillsammans.
I går gjorde jag om en gammal klassiker: Vakna skrikande. Den här gången var det dock inte Voldemort som var huvudperson i drömmen utan ett gäng vampyrer, som såg så jävla otäcka ut, framför min ytterdörr. Jag är värre än Bert när det kommer till att vakna skrikande. Sara undrade - logiskt nog - vad jag höll på med. Jag kunde bara med gråt i rösten säga: "Mardröm! Vampyrer!" och sedan bli tröstad. Som det barn jag är.
Undrar om mardrömmen berodde på viss nervositet då Sara hade födelsedagskalas för sin familj igår. Det gick dock bra och jag betedde mig civiliserat och höll inte låda. Det enda jag höll var en låg profil.
På kvällen hängde vi lite med med cirka 19 personer till som också heter Sara samt Benedetto och förtärde resterna från dagen. Vi åt också upp de chips som vi hade glömt att äta i fredags - något som gjorde mig extremt bitter i går morse. Hur fan kan man glömma bort att äta chips - det är ju sjävla porslinet i tallriksmodellen.
Nu ska jag gå till det ytterst hakiga haket The Champ och titta på FA-cupen med Per. Tråkigt med The Champ, men mycket kul med Per. Kontraster så här på en söndag är ju aldrig fel.
Harebrarå!
I går gjorde jag om en gammal klassiker: Vakna skrikande. Den här gången var det dock inte Voldemort som var huvudperson i drömmen utan ett gäng vampyrer, som såg så jävla otäcka ut, framför min ytterdörr. Jag är värre än Bert när det kommer till att vakna skrikande. Sara undrade - logiskt nog - vad jag höll på med. Jag kunde bara med gråt i rösten säga: "Mardröm! Vampyrer!" och sedan bli tröstad. Som det barn jag är.
Undrar om mardrömmen berodde på viss nervositet då Sara hade födelsedagskalas för sin familj igår. Det gick dock bra och jag betedde mig civiliserat och höll inte låda. Det enda jag höll var en låg profil.
På kvällen hängde vi lite med med cirka 19 personer till som också heter Sara samt Benedetto och förtärde resterna från dagen. Vi åt också upp de chips som vi hade glömt att äta i fredags - något som gjorde mig extremt bitter i går morse. Hur fan kan man glömma bort att äta chips - det är ju sjävla porslinet i tallriksmodellen.
Nu ska jag gå till det ytterst hakiga haket The Champ och titta på FA-cupen med Per. Tråkigt med The Champ, men mycket kul med Per. Kontraster så här på en söndag är ju aldrig fel.
Harebrarå!
fredag 23 januari 2009
Allting löser sig alltid
Fick beskedet att jag är registrerad på examenskursen, och efter ett par dagar med stressymptom som magont och dålig ekonomi var det givetvis ett mycket upplyftande meddelande. Hade jag inte blivit registrerad idag skulle jag inte ha fått CSN-pengar inom en överskådlig framtid samt att min studietid hade blivit ett halvår längre. Därav stressen.
Nu kan jag dock släppa det där och återigen konstatera att allting alltid löser sig. Det är fan helt onödigt att oroa sig för saker. Jag ska aldrig mer göra det. Det är bättre att oroa sig när man faktiskt har något att oroa sig för, och dumt att oroa sig innan man egentligen borde börja oroa sig. Skrev jag just verbet oroa sig fyra gånger i samma mening?
Igår firade jag Sara som fyllde 23 år - den allra bästa åldern - och det var mycket romantiskt och mysigt, med god mat och mindre gott vin och Spotifymaraton. HPW.
Nu är frågan hur jag ska fira att pengarna inför London nästa vecka är säkrade. Jag tänker favorit i repris: Potatisgratäng till På Spåret. Jävlar i havet vad gott det är med potatisgratäng. Jag skulle nästan kunna ligga med potatisgratäng.
Till sist: Jag måste verkligen analysera mitt förhållande till potatisgratäng. Det är inte sunt.
Nu kan jag dock släppa det där och återigen konstatera att allting alltid löser sig. Det är fan helt onödigt att oroa sig för saker. Jag ska aldrig mer göra det. Det är bättre att oroa sig när man faktiskt har något att oroa sig för, och dumt att oroa sig innan man egentligen borde börja oroa sig. Skrev jag just verbet oroa sig fyra gånger i samma mening?
Igår firade jag Sara som fyllde 23 år - den allra bästa åldern - och det var mycket romantiskt och mysigt, med god mat och mindre gott vin och Spotifymaraton. HPW.
Nu är frågan hur jag ska fira att pengarna inför London nästa vecka är säkrade. Jag tänker favorit i repris: Potatisgratäng till På Spåret. Jävlar i havet vad gott det är med potatisgratäng. Jag skulle nästan kunna ligga med potatisgratäng.
Till sist: Jag måste verkligen analysera mitt förhållande till potatisgratäng. Det är inte sunt.
torsdag 22 januari 2009
Söt, sexig och sjuk
Idag fyller den alldeles oemotståndliga Sara år och jag tycker att alla ska stämma in när jag säger: Grattis Sara! Jag ska personligen åka ner till Linköping idag för att gratulera henne. Lucky her! And me, så klart.
Jag var och tränade sent i går kväll och som väntat var formen rekorddålig. Jag sprang den dryga milen (egentligen 500 meter, men det kändes som en mil) till träningsplanen, och kände att det här träningspasset skulle bli mycket långt. Jag var med på banan under uppvärmningsdoppbollen samt under den inledande matchlika övningen. Sedan började krampkänningen komma i låren.
Vid den efterföljande skotträningen orkade jag knappt springa fram till bollen och än mindre få till mina beryktade hästsparkar (handen är oerhört höjd - jag kan inte skjuta). När det sedan blev fys förbannade jag beslutet att gå till träningen, och ifrågasatte på nytt mitt eget omdöme.
När det till sist blev tvåmål var jag så trött att jag knappt orkade springa en meter. Jag fattar inte hur alla andra kunde ha så mycket spring i benen, och de slutade inte springa även fast jag sa till dem. Men jag kunde ändå ta med mig en bra sak från träningen (förutom förfrysta tår och blöta byxor): Jag satte nämligen en klockren Kolo Toure-glidtackling på Linus i inledningen av tvåmålsspelet. För en back är det lika skönt som att göra mål.
I och med att jag slutade springa efter halva träningen känner jag mig riktigt fräsch idag. Men så tog jag också ansvar för min kropp och stretchade efter träningen.
Nu: Packa lite.
Jag var och tränade sent i går kväll och som väntat var formen rekorddålig. Jag sprang den dryga milen (egentligen 500 meter, men det kändes som en mil) till träningsplanen, och kände att det här träningspasset skulle bli mycket långt. Jag var med på banan under uppvärmningsdoppbollen samt under den inledande matchlika övningen. Sedan började krampkänningen komma i låren.
Vid den efterföljande skotträningen orkade jag knappt springa fram till bollen och än mindre få till mina beryktade hästsparkar (handen är oerhört höjd - jag kan inte skjuta). När det sedan blev fys förbannade jag beslutet att gå till träningen, och ifrågasatte på nytt mitt eget omdöme.
När det till sist blev tvåmål var jag så trött att jag knappt orkade springa en meter. Jag fattar inte hur alla andra kunde ha så mycket spring i benen, och de slutade inte springa även fast jag sa till dem. Men jag kunde ändå ta med mig en bra sak från träningen (förutom förfrysta tår och blöta byxor): Jag satte nämligen en klockren Kolo Toure-glidtackling på Linus i inledningen av tvåmålsspelet. För en back är det lika skönt som att göra mål.
I och med att jag slutade springa efter halva träningen känner jag mig riktigt fräsch idag. Men så tog jag också ansvar för min kropp och stretchade efter träningen.
Nu: Packa lite.
onsdag 21 januari 2009
Stress var det ja
Ibland blir jag något alldeles oerhört trött på mig själv. Typ som när jag inte har sett till att ha fått allting inlämnat från en termin, så att man kan bli registrerad på nästa. Jag saknar ett omdöme från min handledare på praktiken, och hinner inte det bli godkänt till på fredag kan jag inte läsa examensterminen i vår. Trots att jag redan har börjat på den.
Blir väldigt intressant att se hur jag överlever om jag inte får några CSN-pengar i vår...
Men det är fortfarande några dagar att spela på, så förhoppningsvis kommer det att lösa sig. Ett jävla stressmoment är det dock i vilket fall som helst. Men jag får skylla mig själv.
Nu tänker jag dock inte oroa mig förrän det jag oroar mig för faktiskt har blivit en realitet, om det nu går så långt.
Ska gå och träna fotboll - inte på grus! - istället och vara fruktansvärt dåligt tränad, samt helt och hållet sakna bollkänsla. It will be fab. Fab I tell you!
Blir väldigt intressant att se hur jag överlever om jag inte får några CSN-pengar i vår...
Men det är fortfarande några dagar att spela på, så förhoppningsvis kommer det att lösa sig. Ett jävla stressmoment är det dock i vilket fall som helst. Men jag får skylla mig själv.
Nu tänker jag dock inte oroa mig förrän det jag oroar mig för faktiskt har blivit en realitet, om det nu går så långt.
Ska gå och träna fotboll - inte på grus! - istället och vara fruktansvärt dåligt tränad, samt helt och hållet sakna bollkänsla. It will be fab. Fab I tell you!
Uppsnappat på föreläsning
Föreläsare: Vilka symptom finns det på stress? Kom igen, vem som helst!
Student 1: Huvudvärk.
Student 2: Ont i magen.
Student 3: Irritation.
Student 4: Dålig ekonomi.
Föreläsare: Eh... Nu tänker du nog mer på orsaker än symptom.
Axel: *Avlider av undertryckt skrattattack*
Student 1: Huvudvärk.
Student 2: Ont i magen.
Student 3: Irritation.
Student 4: Dålig ekonomi.
Föreläsare: Eh... Nu tänker du nog mer på orsaker än symptom.
Axel: *Avlider av undertryckt skrattattack*
tisdag 20 januari 2009
Uppe i smeten
Jag insåg förut att jag just är uppe på tvåsiffrigt vad det gäller terminer i Uppsala. Var tog termin 5-9 vägen? Men med rutin kommer också vissa privilegier. Idag var jag till exempel på föreläsning i självaste universitetshuset. Jag kände mig som Carl von Linné när jag klev in under de mäktiga valven (om man bortser från det faktum att han alltid hängde på Värmlands fredagsklubbar - det gör verkligen inte jag).
Föreläsningen var säkert bra, men jag kunde inte koncentrera mig på vad gubben där framme sa. Var visst lite trött, men jag är ganska säker på att jag aldrig nickade till. Ja, ganska säker är jag.
Dessutom missade jag Obamas installation på grund av att föreläsningen höll på så orimligt länge som till klockan 18. Men jag ska inte hata ILU, för hat är aldrig vackert - även när det är innerligt och välgrundat. Det går dessutom åt rätt håll, då de idag bara lade in en ny föreläsning på schemat. Jag hade ändå ingenting för mig mellan 14 och 16 i morgon.
Nu ska jag fortsätta längta till torsdag.
Föreläsningen var säkert bra, men jag kunde inte koncentrera mig på vad gubben där framme sa. Var visst lite trött, men jag är ganska säker på att jag aldrig nickade till. Ja, ganska säker är jag.
Dessutom missade jag Obamas installation på grund av att föreläsningen höll på så orimligt länge som till klockan 18. Men jag ska inte hata ILU, för hat är aldrig vackert - även när det är innerligt och välgrundat. Det går dessutom åt rätt håll, då de idag bara lade in en ny föreläsning på schemat. Jag hade ändå ingenting för mig mellan 14 och 16 i morgon.
Nu ska jag fortsätta längta till torsdag.
Tonårssömnen ett minne blott
Det är möjligtvis så att jag emellanåt drar något förhastade slutsatser. Det här med att samla in data i tre år, sammanställa och svettas fram en analys är inte min tekopp, och därför kommer jag av allt att döma aldrig forska (den typen av forskning man gjorde på mellanstadiet när man skrev av en bok räknas inte).
Så med den brasklappen begravd i sigillet hävdar jag, efter två dagar av uppstigning fast jag egentligen inte är piskad att gå upp, att mina dagar som tonåringssovare är ett minne blott. Det har länge varit ett mål att sluta sova bort dagarna, men det är ju förbannat skönt att sova tills man vaknar. Eller att somna om för den delen. Nu kan det dock ha lyckats, även om jag naturligtvis ser svagheten i den här empiriska studien. Dess begränsade omfång är bara ett exempel.
Jag är också medveten om att detta kommer att backfire å det grövsta inom en snar framtid. Plötsligt är den dagen åter här, den dagen när jag som en färsk kattunge knappt får upp ögonen tillräckligt mycket för att konstatera att klockan är 13.30. Men att ta ut segrar i förskott är ju vad livet handlar om.
Och, betydelsen av detta ska inte underskattas, att få ett god morgon-samtal från en underbar person gör det cirka 1000 % lättare att vakna och kliva upp. Bättre start på dagen går inte att få.
Nu ska jag fortsätta ge min tvättkorg den uppmärksamhet den förtjänar. Den senaste tiden har jag försummat den mer än vad herrskapet Twist försummande Oliver.
Så med den brasklappen begravd i sigillet hävdar jag, efter två dagar av uppstigning fast jag egentligen inte är piskad att gå upp, att mina dagar som tonåringssovare är ett minne blott. Det har länge varit ett mål att sluta sova bort dagarna, men det är ju förbannat skönt att sova tills man vaknar. Eller att somna om för den delen. Nu kan det dock ha lyckats, även om jag naturligtvis ser svagheten i den här empiriska studien. Dess begränsade omfång är bara ett exempel.
Jag är också medveten om att detta kommer att backfire å det grövsta inom en snar framtid. Plötsligt är den dagen åter här, den dagen när jag som en färsk kattunge knappt får upp ögonen tillräckligt mycket för att konstatera att klockan är 13.30. Men att ta ut segrar i förskott är ju vad livet handlar om.
Och, betydelsen av detta ska inte underskattas, att få ett god morgon-samtal från en underbar person gör det cirka 1000 % lättare att vakna och kliva upp. Bättre start på dagen går inte att få.
Nu ska jag fortsätta ge min tvättkorg den uppmärksamhet den förtjänar. Den senaste tiden har jag försummat den mer än vad herrskapet Twist försummande Oliver.
måndag 19 januari 2009
Martin Luther King Kolo
Jag har en dröm om att någon gång få uppleva en dag på ILU utan att behöva bli förbannad över inkompetens och slarv. Att någon gång få uppleva den professionalism man normalt sett förknippar med högre studier.
Jag har en dröm om att slippa mötas av nyinlagda aktiviteter på schemat samma dag som man ska närvara på dem. Att kunna planera in arbete och övriga aktiviteter i mitt liv i god tid för att få en välorganiserad och harmonisk tillvaro. Att slippa behöva strunta i viktiga föreläsningar bara på grund av att de inte finns med på schemat.
Jag har en dröm om att min utbildning ska ha relevans för mitt framtida arbetsliv. Jag har en dröm.
Nu är råttet mågat igen. ILU slog nya bottenrekord igen. Jag har fan inte sett maken till talanglöshet sedan jag själv jobbade som telemarketingförsäljare. Och då var jag en rekordusel försäljare. Idag började nya terminen och den gjorde det genom att de kursansvariga hade glömt att lägga in ett seminarium och en föreläsning i schemat. Eftersom att jag skulle jobba var jag tvungen att skita i föreläsningen - en föreläsning som jag borde ha gått på. Jag hatar den här institutionen. Jag hatar den så hemsk mycket.
Tur att jag mår så pass bra själv just nu, för annars skulle ILU-tortyren knäcka mig. Nu lackar jag ur och svär några gånger per skoldag, och sedan kan jag återgå till att tänka andra mycket skönare tankar. Samt läsa fina SMS.
Jag blev för övrigt klar med alla uppgifter jag skulle igår, och därmed kan jag lägga höstterminen - den värsta terminen under hela min pluggtid - till handlingarna och gå vidare i livet. Det var typ Ayers Rock som föll från mina axlar tack vare detta.
Jobbet då? Det var för mycket att göra så det var tråkigt. Men det var bra sladdföre ute på plattan så när jag fick tillfälle var jag ute och lekte halkbana bland planen. Jag var inte ens nära att krocka för det är bara lastare som krockar med plan. De är flygplatsens svar på ILU. Visste ni att Dennis är anställd som lastare?
Jag har en dröm om att slippa mötas av nyinlagda aktiviteter på schemat samma dag som man ska närvara på dem. Att kunna planera in arbete och övriga aktiviteter i mitt liv i god tid för att få en välorganiserad och harmonisk tillvaro. Att slippa behöva strunta i viktiga föreläsningar bara på grund av att de inte finns med på schemat.
Jag har en dröm om att min utbildning ska ha relevans för mitt framtida arbetsliv. Jag har en dröm.
Nu är råttet mågat igen. ILU slog nya bottenrekord igen. Jag har fan inte sett maken till talanglöshet sedan jag själv jobbade som telemarketingförsäljare. Och då var jag en rekordusel försäljare. Idag började nya terminen och den gjorde det genom att de kursansvariga hade glömt att lägga in ett seminarium och en föreläsning i schemat. Eftersom att jag skulle jobba var jag tvungen att skita i föreläsningen - en föreläsning som jag borde ha gått på. Jag hatar den här institutionen. Jag hatar den så hemsk mycket.
Tur att jag mår så pass bra själv just nu, för annars skulle ILU-tortyren knäcka mig. Nu lackar jag ur och svär några gånger per skoldag, och sedan kan jag återgå till att tänka andra mycket skönare tankar. Samt läsa fina SMS.
Jag blev för övrigt klar med alla uppgifter jag skulle igår, och därmed kan jag lägga höstterminen - den värsta terminen under hela min pluggtid - till handlingarna och gå vidare i livet. Det var typ Ayers Rock som föll från mina axlar tack vare detta.
Jobbet då? Det var för mycket att göra så det var tråkigt. Men det var bra sladdföre ute på plattan så när jag fick tillfälle var jag ute och lekte halkbana bland planen. Jag var inte ens nära att krocka för det är bara lastare som krockar med plan. De är flygplatsens svar på ILU. Visste ni att Dennis är anställd som lastare?
söndag 18 januari 2009
Comebacken på allas läppar
If there is anyone out there who still doubts that King Kolo is a place where all things are possible; who still wonders if the dream of our founders is alive in our time; who still questions the power of our democracy, tonight is your answer.
Its the answer told by lines that stretched around schools and churches in numbers this blog has never seen; by people who waited three hours and four hours, many for the very first time in their lives, because they believed that this time must be different; that their voice could be that difference.
Its the answer spoken by young and old, rich and poor, Democrat and Republican, black, white, Latino, Asian, Native American, gay, straight, disabled and not disabled - bloggläsare who sent a message to the world that we have never been a collection of Red States and Blue States: we are, and always will be, the King Kolo.
Its the answer that led those who have been told for so long by so many to be cynical, and fearful, and doubtful of what we can achieve to put their hands on the arc of history and bend it once more toward the hope of a better day.
Its been a long time coming, but tonight, because of what we did on this day, in this election, at this defining moment, change has come to King Kolo.
Demokratin har talat. Det blev en jordskredsseger för ja-sidan och därmed står det klart. Nu gör jag comeback på Facebook. Det ska bli väldigt spännande att återigen ta del av denna gemenskap, och en gång för alla lämna utanförskapet. Change we can believe in!
Det var värt det
Jag är lite småtrött idag, det ska erkännas. Råkade nämligen vara vaken extremt länge i natt/morse, men det var totally worth it.
Hängde med Jajje på eftermiddagen och det var trevligt att sitta och surra, käka pizza, dricka öl och kolla på fotboll. Efter ett tag kom även Kalle förbi och avlöste Jajje som min övervakare då nattskiftet tog över ställningarna. Ännu senare kom också Dennis förbi, och han sparade ner min resedagbok från Canterbury på datan. Den trodde jag gick förlorad i Imperialgate, så det var fantastiskt att den återfanns. Vi hade lite högläsning ur den och det var underhållande. Jag får fan till det ibland med skrivandet.
Dock inte i det här inlägget känner jag.
Vi kollade på Arsenal, surade för att det nästan blev kryss men blev glada när Arsenal vann. Firade genom att dricka öl och vin. Och en Screwdriver. Sen tror jag inte vi drack nåt mer.
Det var aldrig aktuellt att gå ut på lokal för det var sådär overkligt kallt ute igen och då är det inte rimligt att gå någon som helst stans. I alla fall inte utomhus.
När Kalle och Dennis hade gått hem pratade jag i telefon länge. Det var mycket trevligt.
Idag fortsätter projekt bli-klar-nån-gång-för-satan och jag har två grejer att klara av. En är lätt och en är svår. Jag börjar med den svåra närsomhelst.
Hängde med Jajje på eftermiddagen och det var trevligt att sitta och surra, käka pizza, dricka öl och kolla på fotboll. Efter ett tag kom även Kalle förbi och avlöste Jajje som min övervakare då nattskiftet tog över ställningarna. Ännu senare kom också Dennis förbi, och han sparade ner min resedagbok från Canterbury på datan. Den trodde jag gick förlorad i Imperialgate, så det var fantastiskt att den återfanns. Vi hade lite högläsning ur den och det var underhållande. Jag får fan till det ibland med skrivandet.
Dock inte i det här inlägget känner jag.
Vi kollade på Arsenal, surade för att det nästan blev kryss men blev glada när Arsenal vann. Firade genom att dricka öl och vin. Och en Screwdriver. Sen tror jag inte vi drack nåt mer.
Det var aldrig aktuellt att gå ut på lokal för det var sådär overkligt kallt ute igen och då är det inte rimligt att gå någon som helst stans. I alla fall inte utomhus.
När Kalle och Dennis hade gått hem pratade jag i telefon länge. Det var mycket trevligt.
Idag fortsätter projekt bli-klar-nån-gång-för-satan och jag har två grejer att klara av. En är lätt och en är svår. Jag börjar med den svåra närsomhelst.
lördag 17 januari 2009
När jag vann en fågelholk från Boxholm
Av någon anledning kom jag att tänka på den östgötska metropolen Boxholm, som är känd för ingenting. Jag tror inte ens att jag har varit där, så varför jag fick det samhället på hjärnan vet jag inte. Samtidigt är min hjärna en väldigt sjuk plats där precis vad som helst kan dyka upp så förvåning existerar inte längre.
Men så här var det. En morgon vid ungefär klockan 13.00 när jag just skulle till att kliva upp ringde min mobiltelefon, och det var från ett okänt nummer. Den här historien utspelar sig på den tiden då jag fortfarande svarade när okända nummer ringde, typ 2004. Sagt och gjort så svarade jag och från andra sidan hörde jag en kvinnoröst.
-Ja hej, det var från pastorsexpeditionen i Boxholm här, sade kvinnan.
-Jaha. Hej, svarade jag och undrade vem det var som drev med mig.
-Är det Axel jag pratar med?
-Ja, svarade jag sanningsenligt och undrade på nytt vad fan det var frågan om.
-Det är så att du har kommit trea i vår utlottning här. Du har vunnit en fågelholk. När kan du komma och hämta den?
-Va?
-Ja, du måste ju hämta ditt pris.
-Men hur kan jag vinna pris utan att vara med i en tävling? Är du säker på att du har ringt till rätt person?
-Ja, det är det här numret som vi har fått.
-Men jag bor ju i Uppsala. Jag har ingen möjlighet att åka till Boxholm. Och jag har verkligen inte varit med i erat lotteri.
-Vad märkligt.
-Ja verkligen. Du kan kanske återkomma så kan jag försöka ta reda på hur det här har gått till.
Det var så klart omöjligt att somna om efter den märkliga upplevelsen (samt att klockan var så pass mycket) och jag funderade länge och väl på hur i hela jävla helvetet jag hade lyckats vinna en fågelholk. Till slut kom jag på den enda rimliga lösningen på problemet. Den lösningen man tar till när man verkligen inte förstår sin tillvaro. Jag ringde mamma.
Mycket riktigt. Hon hade svaret. Det visade sig att mamma hade skrivit upp hela familjen i ett lotteri när hon besökte släktingar i Boxholm. Hon hade bara glömt att berätta det. Så mysteriet med samtalet från Boxholm klarades upp till min stora lättnad.
Fågelholken då? Den sitter idag stabilt uppspikad på ett lövträd på landstället utanför Eskilstuna. Den har nu givit skydd och hemtrevnad åt flera generationer bofinkar. Det gör mig mycket lycklig, då fåglar är världens kanske bästa djur.
Edit: Måste göra en rättelse. Det har kommit till min kännedom att Boxholmsholken inte alls är så popoulär som jag hade fått för mig. Enligt säkra källor är den fortfarande oanvänd av såväl bofinkar som andra fåglar. Jävla skitdjur. Fåglar är verkligen världens sämsta djur. Sjukt otacksamma.
Men så här var det. En morgon vid ungefär klockan 13.00 när jag just skulle till att kliva upp ringde min mobiltelefon, och det var från ett okänt nummer. Den här historien utspelar sig på den tiden då jag fortfarande svarade när okända nummer ringde, typ 2004. Sagt och gjort så svarade jag och från andra sidan hörde jag en kvinnoröst.
-Ja hej, det var från pastorsexpeditionen i Boxholm här, sade kvinnan.
-Jaha. Hej, svarade jag och undrade vem det var som drev med mig.
-Är det Axel jag pratar med?
-Ja, svarade jag sanningsenligt och undrade på nytt vad fan det var frågan om.
-Det är så att du har kommit trea i vår utlottning här. Du har vunnit en fågelholk. När kan du komma och hämta den?
-Va?
-Ja, du måste ju hämta ditt pris.
-Men hur kan jag vinna pris utan att vara med i en tävling? Är du säker på att du har ringt till rätt person?
-Ja, det är det här numret som vi har fått.
-Men jag bor ju i Uppsala. Jag har ingen möjlighet att åka till Boxholm. Och jag har verkligen inte varit med i erat lotteri.
-Vad märkligt.
-Ja verkligen. Du kan kanske återkomma så kan jag försöka ta reda på hur det här har gått till.
Det var så klart omöjligt att somna om efter den märkliga upplevelsen (samt att klockan var så pass mycket) och jag funderade länge och väl på hur i hela jävla helvetet jag hade lyckats vinna en fågelholk. Till slut kom jag på den enda rimliga lösningen på problemet. Den lösningen man tar till när man verkligen inte förstår sin tillvaro. Jag ringde mamma.
Mycket riktigt. Hon hade svaret. Det visade sig att mamma hade skrivit upp hela familjen i ett lotteri när hon besökte släktingar i Boxholm. Hon hade bara glömt att berätta det. Så mysteriet med samtalet från Boxholm klarades upp till min stora lättnad.
Fågelholken då? Den sitter idag stabilt uppspikad på ett lövträd på landstället utanför Eskilstuna. Den har nu givit skydd och hemtrevnad åt flera generationer bofinkar. Det gör mig mycket lycklig, då fåglar är världens kanske bästa djur.
Edit: Måste göra en rättelse. Det har kommit till min kännedom att Boxholmsholken inte alls är så popoulär som jag hade fått för mig. Enligt säkra källor är den fortfarande oanvänd av såväl bofinkar som andra fåglar. Jävla skitdjur. Fåglar är verkligen världens sämsta djur. Sjukt otacksamma.
fredag 16 januari 2009
Friday I'm in love
Ni kan vara lugna. När jag kom hem efter min desperata jakt på Internet fanns det Internet igen, och livet återfick sin mening. Tyvärr påverkade detta min förmåga till PM-skrivande negativt.
Så jag har med andra ord umgåtts med datan intensivt under den här fredagskvällen. Då särskilt med mitt nya favoritprogram Spotify, där man a la Wikipedia på de mest märkliga omvägar hittar låtar och artister man hade glömt bort existerade. Som The Cure till exempel. Fast de hade jag inte glömt bort. Jag kände bara att jag var tvungen att nämna det bandet i inlägget så att jag kunde använda ovanstående indie-rubbe.
Jag fick också tidigare idag igenom kvällens maträtt potatisgratäng genom att lova att både skala och skära potatis. Med en fin bit entrecote och hot bea till blev det en sjujävla matupplevelse. Märker ni att detta börjar utvecklas till en matblogg? Inte så konstigt dock när man är bortskämd med Uppsalas kanske vassaste studentkock i hushållet. Och när det kommer till matlagning är jag faktiskt inte helt talanglös själv, så då förstår ni att vi äter som kungar. Nästa utmaning kommer att bli fisksoppa. Någon med ekotorsk kanske?
Nu ska jag åter fokusera på mitt vinglas och Spotify. Har hittat den norska OS-låten från Lillehammerspelen hära och ska avnjuta den. Det är en fin bit har jag för mig.
Så jag har med andra ord umgåtts med datan intensivt under den här fredagskvällen. Då särskilt med mitt nya favoritprogram Spotify, där man a la Wikipedia på de mest märkliga omvägar hittar låtar och artister man hade glömt bort existerade. Som The Cure till exempel. Fast de hade jag inte glömt bort. Jag kände bara att jag var tvungen att nämna det bandet i inlägget så att jag kunde använda ovanstående indie-rubbe.
Jag fick också tidigare idag igenom kvällens maträtt potatisgratäng genom att lova att både skala och skära potatis. Med en fin bit entrecote och hot bea till blev det en sjujävla matupplevelse. Märker ni att detta börjar utvecklas till en matblogg? Inte så konstigt dock när man är bortskämd med Uppsalas kanske vassaste studentkock i hushållet. Och när det kommer till matlagning är jag faktiskt inte helt talanglös själv, så då förstår ni att vi äter som kungar. Nästa utmaning kommer att bli fisksoppa. Någon med ekotorsk kanske?
Nu ska jag åter fokusera på mitt vinglas och Spotify. Har hittat den norska OS-låten från Lillehammerspelen hära och ska avnjuta den. Det är en fin bit har jag för mig.
There is no Internet!
Det är en katastrof. Internet har lagat nere på Studentvägen hela dagen och min irritation har vuxit för varje timma som har passerat. Jag behöver min surfrunda!
Nu sitter jag på good old SVC för här finns det Internet kvar. Det är tragiskt, men det var bara att bita ihop och trampa hit i kylan. Hoppas någon har fyllt på Internet när jag kommer hem. Det borde ju bara vara att starta om moder-Internet så löser det sig. Så gjorde de ju i South Park när Internet tog slut.
Idag har jag ägnat mig åt att vara bakfull eftersom att vi röjde loss på Kalmars Nation i går, och firade att tentan var avklarad. Det var trevligt att hänga lite med kursarna, får sådant får man *hand upp* aldrig chansen till som lärarstudent *hand ned*.
Jag gick dock till seminariet i morse fast jag var sjukt seg. Ett telefonsamtal gav mig dock energi och glädje så jag pallade att genomföra seminariet, där det återigen var VM i klyschor. Följande klassiker kunde jag bocka av:
Efter seminariet har jag gjort fuck all, eftersom att jag ändå inte har något Internet. Det finns ingen mening med livet utan Internet. Okej, nu överdriver jag lite.
Nu ska jag börja göra klart saker. Ta-tag-i-livet för tretusende gången.
Nu sitter jag på good old SVC för här finns det Internet kvar. Det är tragiskt, men det var bara att bita ihop och trampa hit i kylan. Hoppas någon har fyllt på Internet när jag kommer hem. Det borde ju bara vara att starta om moder-Internet så löser det sig. Så gjorde de ju i South Park när Internet tog slut.
Idag har jag ägnat mig åt att vara bakfull eftersom att vi röjde loss på Kalmars Nation i går, och firade att tentan var avklarad. Det var trevligt att hänga lite med kursarna, får sådant får man *hand upp* aldrig chansen till som lärarstudent *hand ned*.
Jag gick dock till seminariet i morse fast jag var sjukt seg. Ett telefonsamtal gav mig dock energi och glädje så jag pallade att genomföra seminariet, där det återigen var VM i klyschor. Följande klassiker kunde jag bocka av:
- Som lärare ska man vara professionell
- Man måste bjuda på sig själv (eller bid on yourself som Fred the Head brukar säga)
- Man måste se varje elev
Efter seminariet har jag gjort fuck all, eftersom att jag ändå inte har något Internet. Det finns ingen mening med livet utan Internet. Okej, nu överdriver jag lite.
Nu ska jag börja göra klart saker. Ta-tag-i-livet för tretusende gången.
torsdag 15 januari 2009
Mot nästa uppgift
Ingen rast och ingen ro.
Eller lite rast måste jag få unna mig. Typ en tretimmarslurre eller något, inklusive powernap. Jag har precis varit och skrivit tenta, och det gick som jag trodde helt okej. En fråga gick dock åt fanders då jag hade chansat och inte fixat litteraturen som rörde den, men ibland gör man rätt och ibland gör man fel - lev med det. Skönt att kunna bocka för den här jobsposten i kalendern och ta sig an nästa härligt utmanande ILU-uppgift. Nu har jag bara tre grejer kvar att bli klar med till helgen.
Det är för övrigt sjukt tråkigt att skriva tenta, och trots det går tiden skitfort när man väl sitter där. Det är stressigt, drygt och påfrestande och dessutom måste man skriva för hand. Jag vet inte hur man gör längre när man skriver för hand så jag får förslitningsskador i labben när jag tvingas till det. Jag får dricka öl med vänsterhanden i kväll - för någon form av tentaskiva kommer det att bli.
Nu blir det lunch. Jag tror det blir mackor. Esh har tänkt utanför boxen och handlat pålägg i charken, så vi har sjukt god pepparsalami hemma. Vi är sådana livsnjutare här i våran lilla familj.
Eller lite rast måste jag få unna mig. Typ en tretimmarslurre eller något, inklusive powernap. Jag har precis varit och skrivit tenta, och det gick som jag trodde helt okej. En fråga gick dock åt fanders då jag hade chansat och inte fixat litteraturen som rörde den, men ibland gör man rätt och ibland gör man fel - lev med det. Skönt att kunna bocka för den här jobsposten i kalendern och ta sig an nästa härligt utmanande ILU-uppgift. Nu har jag bara tre grejer kvar att bli klar med till helgen.
Det är för övrigt sjukt tråkigt att skriva tenta, och trots det går tiden skitfort när man väl sitter där. Det är stressigt, drygt och påfrestande och dessutom måste man skriva för hand. Jag vet inte hur man gör längre när man skriver för hand så jag får förslitningsskador i labben när jag tvingas till det. Jag får dricka öl med vänsterhanden i kväll - för någon form av tentaskiva kommer det att bli.
Nu blir det lunch. Jag tror det blir mackor. Esh har tänkt utanför boxen och handlat pålägg i charken, så vi har sjukt god pepparsalami hemma. Vi är sådana livsnjutare här i våran lilla familj.
onsdag 14 januari 2009
Till slut infann sig harmonin
Dagen inleddes på ett ganska oharmoniskt sätt då jag insåg att vissa primära delar av kurslitteraturen som man ska ha med till tentan i morgon saknades i min pluggarsenal. Och med primära delar menar jag rubbet. Vi har nämligen bara ägt en uppsättning av litteraturen i vårat hushåll eftersom att jag hade tänkt fixa min lunta senare. Nu var plötsligt senare här.
Efter ett mindre detektivarbete hade jag fått tag på examensterminsstudenterna Lindberg och Ella som från varsitt håll kunde börja pussla ihop min portfolio, och denna kompletterades via en sväng förbi ILU:s epakopiatorer. Det blev ett jävla gående runt om i centrala Uppsala med omnejd, men det finns väl ingen som har dött av att promenera?
Väl hemma fick vi till sist igång oss själva och lyckades sammanställa ett worddokument med viktiga sidonummer och i vilken artikel vad står. I samband med middagen (korv med bröd, jag valde. Och lyxläsk, Coca-Cola!) började ett lugn infinna sig och både jag och Esh kom fram till att vi kommer att klara den här tentan.
Jag trummade på ett tag till efter maten, men sedan började det komma rapporter från flera olika håll om att Lars Winnerbäck var på tv och då kände jag att det var dags att runda av plugget. Jag har kontroll på det här. Sedan imorrn, när jag får se frågorna, kommer det bli ett skräckhugg a la machete för så blir det alltid. Hoppas bara att jag överlistar Gimogatans skräcktentasal ännu en gång.
Nu ska jag prova min gamla studentkostym, för på tentamen ska vi kandidater vara uppklädda. Då duger inte blazer vill jag lova, det gjorde min första examinator klart för mig redan 2004. Esh har redan mannekängat sin tredelade kostym och han såg ut som en svingpjatt med sin stiliga sidbena och mustasch.
Så kul har vi en helt vanlig januarionsdag.
Efter ett mindre detektivarbete hade jag fått tag på examensterminsstudenterna Lindberg och Ella som från varsitt håll kunde börja pussla ihop min portfolio, och denna kompletterades via en sväng förbi ILU:s epakopiatorer. Det blev ett jävla gående runt om i centrala Uppsala med omnejd, men det finns väl ingen som har dött av att promenera?
Väl hemma fick vi till sist igång oss själva och lyckades sammanställa ett worddokument med viktiga sidonummer och i vilken artikel vad står. I samband med middagen (korv med bröd, jag valde. Och lyxläsk, Coca-Cola!) började ett lugn infinna sig och både jag och Esh kom fram till att vi kommer att klara den här tentan.
Jag trummade på ett tag till efter maten, men sedan började det komma rapporter från flera olika håll om att Lars Winnerbäck var på tv och då kände jag att det var dags att runda av plugget. Jag har kontroll på det här. Sedan imorrn, när jag får se frågorna, kommer det bli ett skräckhugg a la machete för så blir det alltid. Hoppas bara att jag överlistar Gimogatans skräcktentasal ännu en gång.
Nu ska jag prova min gamla studentkostym, för på tentamen ska vi kandidater vara uppklädda. Då duger inte blazer vill jag lova, det gjorde min första examinator klart för mig redan 2004. Esh har redan mannekängat sin tredelade kostym och han såg ut som en svingpjatt med sin stiliga sidbena och mustasch.
Så kul har vi en helt vanlig januarionsdag.
Sven-Otto och jag
Sven-Otto Littorin brukar väldigt ofta prata om människor i utanförskap. Jag tog medvetet klivet ut till utanförskapet för drygt ett år sedan, då jag efter att ha fått min tusende vampyr skickad till mig lämnade Facebook.
Ett år senare känner jag att det här med sociala nätverk är något att satsa på. Jag tycker om att träffa nya människor har jag insett efter att en längre tid hävdat motsatsen - inte för att Facebook leder till så många nya kontakter. Där handlar det snarare om att vårda de kontakter man redan har. Samt att bli bjuden på events, för det har jag inte utsatts för på ungefär ett år.
Jag är dock inte i stånd att ta det här beslutet själv. Vill ni att jag ska gå med igen gör jag det - saknar ni mig inte står jag utanför. Var god och rösta. YES WE CAN!
Ett år senare känner jag att det här med sociala nätverk är något att satsa på. Jag tycker om att träffa nya människor har jag insett efter att en längre tid hävdat motsatsen - inte för att Facebook leder till så många nya kontakter. Där handlar det snarare om att vårda de kontakter man redan har. Samt att bli bjuden på events, för det har jag inte utsatts för på ungefär ett år.
Jag är dock inte i stånd att ta det här beslutet själv. Vill ni att jag ska gå med igen gör jag det - saknar ni mig inte står jag utanför. Var god och rösta. YES WE CAN!
tisdag 13 januari 2009
Samtidigt lagade Esh risotto
Jag har tagit ett kortare uppehåll på två-tre, kanske fyra timmar i tentapluggandet, på grund av dess sugighet. Sitter och ser fram emot en risotto som Chef Esh finputsar just nu, och jag har dessutom unnat mig själv ett glas bag-in-box. Jag lyssnar på en playlist som jag har styrt upp i ett musikprogram som heter Spotify, där man streamar musiken istället för att stjäla den. Känns moraliskt bra.
Och ja, jag är medveten om att jag var sist i världen med att höra talas om detta.
I dag var jag på ett redovisningsseminarium på fyra timmar, inför vilket mina förväntningar var lägre än känslan innan jag såg Spice World. Helt värdelöst var det visserligen inte, men vad jag ska göra med kunskapen att man kan göra geometriska figurer med hjälp av blötlagda ärtor och tandpetare har jag ingen aning om. Men ingen kunskap är dålig kunskap, förutom all kunskap som har med ishockey att göra.
I övrigt har det fuskpluggats, vilket innebär att jag och Esh skumläser hälften av litteraturen var och skriver korta sammanfattningar. Vi kommer spika den här tentan lätt.
Nu ska jag in och äta.
Och ja, jag är medveten om att jag var sist i världen med att höra talas om detta.
I dag var jag på ett redovisningsseminarium på fyra timmar, inför vilket mina förväntningar var lägre än känslan innan jag såg Spice World. Helt värdelöst var det visserligen inte, men vad jag ska göra med kunskapen att man kan göra geometriska figurer med hjälp av blötlagda ärtor och tandpetare har jag ingen aning om. Men ingen kunskap är dålig kunskap, förutom all kunskap som har med ishockey att göra.
I övrigt har det fuskpluggats, vilket innebär att jag och Esh skumläser hälften av litteraturen var och skriver korta sammanfattningar. Vi kommer spika den här tentan lätt.
Nu ska jag in och äta.
Nu gick det från ångest till skämt
Jag ropade hej för tidigt.
Med ränta inräknad är jag skyldig staten 358 634:-när jag är klar med plugget.
Tur att det inte är tisdag idag, för då hade jag spårat ur helt och hållet.
Oh. Crap. It is.
Med ränta inräknad är jag skyldig staten 358 634:-när jag är klar med plugget.
Tur att det inte är tisdag idag, för då hade jag spårat ur helt och hållet.
Oh. Crap. It is.
En kvarts miljon
Var just inne och lämnade min studieförsäkran för våren på CSN. Gjorde då något jag aktivt har undvikit i några år. Jag kollade min aktuella skuld.
Jag ångrar mig djupt att jag gjorde det. Helt fel beslut när man redan har tentaångest.
Jag är skyldig staten 226 509:-. Ja. 226 509:-.
Så länge du är satt i skuld är du inte fri. Jag är dömd till livstid, utan möjlighet till benådning.
Och jag ska låna i en termin till. Det, mina vänner, kommer innebära att skulden stannar på en kvarts miljon kronor. Nu ska jag ut och leta pantburkar. Det behövs bara 500 000 stycken. Vi hörs.
226 fucking 509 kronor.
Jag ångrar mig djupt att jag gjorde det. Helt fel beslut när man redan har tentaångest.
Jag är skyldig staten 226 509:-. Ja. 226 509:-.
Så länge du är satt i skuld är du inte fri. Jag är dömd till livstid, utan möjlighet till benådning.
Och jag ska låna i en termin till. Det, mina vänner, kommer innebära att skulden stannar på en kvarts miljon kronor. Nu ska jag ut och leta pantburkar. Det behövs bara 500 000 stycken. Vi hörs.
226 fucking 509 kronor.
måndag 12 januari 2009
Helt galet sent med gala
Tog det grundligt genomtänkta beslutet att vara vaken till klockan fem i morse och kolla på reklam. Då och då avbröts i och för sig reklamen för Golden Globe-galan och den var visserligen bra för Tina Fey vann allting med 30 Rock och Sally Hawkins fick pris för härliga Happy-Go-Lucky (se den om du vill bli glad), men de hade kunnat runda av den där galan på tre kvart och låtit oss hederliga svenskar sova istället. Å andra sidan var reklampauserna inte helt oangenäma så jag klagar inte.
Jag var alltså lagom trött när jag hoppade på tåget norrut i morse och jag hade mycket hellre stannat kvar i Linköping, då det som väntade här hemma var tentaångest och in i märgen-vind. Men vardag är vardag, med de måsten som vardagen innebär. Förnuftet vann över känslorna den här gången - tråkigt nog.
Jag har dock fått en del gjort, i alla fall det som ska vara klart i morgon. ILU är dock som ILU är då allting ska krånglas till mer än i en smäll-i-dörrar-fars. Bland annat ska jag redovisa exakt samma sak på seminariet i morgon som jag ska lämna in i PM-form. Redovisning i kvadrat med andra ord - nya bottenrekord igen. Och så ska jag gå där i en termin till. Fy fan.
Idag har jag dessutom gett mig ut på en löprunda för första gången sedan i fjol. Jag dog hela tiden jättemycket. Jag kommer inte ha Gael Clichys kondition den här säsongen heller, kan vi konstatera redan den 12 januari. Men en negativ insikt är också en insikt, och det är positivt. Nämnde jag att jag dog när jag var ute och sprang?
I morgon börjar jag 8.15. ILU kan suck it. Suck it!
Jag var alltså lagom trött när jag hoppade på tåget norrut i morse och jag hade mycket hellre stannat kvar i Linköping, då det som väntade här hemma var tentaångest och in i märgen-vind. Men vardag är vardag, med de måsten som vardagen innebär. Förnuftet vann över känslorna den här gången - tråkigt nog.
Jag har dock fått en del gjort, i alla fall det som ska vara klart i morgon. ILU är dock som ILU är då allting ska krånglas till mer än i en smäll-i-dörrar-fars. Bland annat ska jag redovisa exakt samma sak på seminariet i morgon som jag ska lämna in i PM-form. Redovisning i kvadrat med andra ord - nya bottenrekord igen. Och så ska jag gå där i en termin till. Fy fan.
Idag har jag dessutom gett mig ut på en löprunda för första gången sedan i fjol. Jag dog hela tiden jättemycket. Jag kommer inte ha Gael Clichys kondition den här säsongen heller, kan vi konstatera redan den 12 januari. Men en negativ insikt är också en insikt, och det är positivt. Nämnde jag att jag dog när jag var ute och sprang?
I morgon börjar jag 8.15. ILU kan suck it. Suck it!
söndag 11 januari 2009
Mera Stångåstan
Jag har tillbringat mer tid än på mycket länge i Linköping på sistone och det har verkligen varit härligt. Hela julen var underbar och det har även den här helgen varit. Fast det beror i och för sig lika mycket på staden som på en viss person i Tannefors.
Jag åkte ner i fredags och det har blivit två lugna dagar med mycket samtal, musiklyssnande och Bert på datorn. Sannolikt den bästa svenska tv-serie som har gjorts för övrigt.
Vi var också på den smått obehagliga puben The Champ och såg på Arsenal-Bolton. Vi var lätt yngst på stället, som mest befolkades av medelålders gubbar (och tennislegendaren Bragd-Birger) och det var konstig stämning där. Som om det helt plötsligt skulle bryta ut slagsmål ungefär, och med tanke på att jag har varit i ungefär noll fighter i mitt liv är det knappast en stämning som lockar. Vi gick dock direkt efter matchen, så det hann aldrig spåra ut.
I morgon bitti åker jag tyvärr norrut igen och sätter tänderna i tentaplugg. Det kommer att bli ganska tråkigt. Och när jag skriver ganska menar jag fruktansvärt. Kan dom inte lägga ner det här med tentor en gång för alla?
Såg också att det har rasat en våldsam debatt bland kommentarerna här om vilken bakgrundsfärg jag har lagt mig till med. Grå är den, och ingenting annat. Vad är problemet?
Jag åkte ner i fredags och det har blivit två lugna dagar med mycket samtal, musiklyssnande och Bert på datorn. Sannolikt den bästa svenska tv-serie som har gjorts för övrigt.
Vi var också på den smått obehagliga puben The Champ och såg på Arsenal-Bolton. Vi var lätt yngst på stället, som mest befolkades av medelålders gubbar (och tennislegendaren Bragd-Birger) och det var konstig stämning där. Som om det helt plötsligt skulle bryta ut slagsmål ungefär, och med tanke på att jag har varit i ungefär noll fighter i mitt liv är det knappast en stämning som lockar. Vi gick dock direkt efter matchen, så det hann aldrig spåra ut.
I morgon bitti åker jag tyvärr norrut igen och sätter tänderna i tentaplugg. Det kommer att bli ganska tråkigt. Och när jag skriver ganska menar jag fruktansvärt. Kan dom inte lägga ner det här med tentor en gång för alla?
Såg också att det har rasat en våldsam debatt bland kommentarerna här om vilken bakgrundsfärg jag har lagt mig till med. Grå är den, och ingenting annat. Vad är problemet?
fredag 9 januari 2009
Oves var sig likt
Efter ett otroligt ofokuserat seminarium från min sida - som kanske märks av föregående inlägg - tog jag, Esh och Kalle det sunda beslutet att gå till Orvars Pub - i folkmun känd som Oves. Och med folkmun menar jag min, Eshs och Kalles.
Innan vi gled ner till norrlandspuben styrde jag och min sambo upp lite hamburgare och ännu en gång överdrev jag matintaget och blev ontmätt. När ska jag lära mig att jag inte är 15 år längre och tränar fotboll varje dag? Då kunde jag äta så här mycket och sedan ta en macka på det utan problem, men så är inte fallet idag. Jag får skärpa mig.
På Oves var det väldigt trevligt, och jag kunde därmed konstatera att min bojkott av nationer är över för den här gången - det var två månader sedan jag var på nation senast. Vi diskuterade en hel del oseriösa ting och ett fåtal seriösa. Mycket kretsade runt den klassiska leken ligga med/gifta sig med/mörda. Den bästa jag kom på var Cannavaro, Nesta och Maldini i EM 2000:s tappning. Facit: Gifta sig med Maldini och starta vingård, ligga med Cannavaro och mörda Nesta.
Urspårat som vanligt alltså.
Träffade några bekanta till Kalle och Esh och sedan spårkade vi med dem ett slag innan de tände i taket. Vi valde att dra vidare till sunknästet Palermo för en avslutande öl, innan det blev hemgång och lite autismlyssnande av A Camps nya fina bit.
Idag har jag gjort fuck all och ikväll ska jag åka till Sara. Lucky me!
Innan vi gled ner till norrlandspuben styrde jag och min sambo upp lite hamburgare och ännu en gång överdrev jag matintaget och blev ontmätt. När ska jag lära mig att jag inte är 15 år längre och tränar fotboll varje dag? Då kunde jag äta så här mycket och sedan ta en macka på det utan problem, men så är inte fallet idag. Jag får skärpa mig.
På Oves var det väldigt trevligt, och jag kunde därmed konstatera att min bojkott av nationer är över för den här gången - det var två månader sedan jag var på nation senast. Vi diskuterade en hel del oseriösa ting och ett fåtal seriösa. Mycket kretsade runt den klassiska leken ligga med/gifta sig med/mörda. Den bästa jag kom på var Cannavaro, Nesta och Maldini i EM 2000:s tappning. Facit: Gifta sig med Maldini och starta vingård, ligga med Cannavaro och mörda Nesta.
Urspårat som vanligt alltså.
Träffade några bekanta till Kalle och Esh och sedan spårkade vi med dem ett slag innan de tände i taket. Vi valde att dra vidare till sunknästet Palermo för en avslutande öl, innan det blev hemgång och lite autismlyssnande av A Camps nya fina bit.
Idag har jag gjort fuck all och ikväll ska jag åka till Sara. Lucky me!
torsdag 8 januari 2009
Live från ILU
Just nu hålls här en genomgång av en gruppuppgift vi har diskuterat i en halvtimme, under vild argumentation. Spörsmålet var vilken av text A och text B som var godkänd, och jag hävdade bestämt att det var B som var bäst.
Jag har nu fått det bekräftat att jag vann. HPW.
Snart blir det ytterligare en gruppdiskussion, där allt handlar om att rub it in hos förlorarna i arbetslaget. Det finns inga dåliga vinnare - bara losers.
Nu ska jag vara med på seminariet igen.
Jag har nu fått det bekräftat att jag vann. HPW.
Snart blir det ytterligare en gruppdiskussion, där allt handlar om att rub it in hos förlorarna i arbetslaget. Det finns inga dåliga vinnare - bara losers.
Nu ska jag vara med på seminariet igen.
onsdag 7 januari 2009
Jag är Stephen Hawking
Nu har jag överträffat mig själv igen. Det har som bekant varit stora maskinparksuppdateringen här på Studentvägen under de senaste månaderna med ny data, skrivare och ny TV varje månad. Idag investerade dessutom jag och pappa Esh i en så kallad router - alltså så att man kan surfa trådlöst.
Denna har jag efter en timmes frustrerat gnyende nu installerat. Jag fick den till och med att funka efter ett mindre inledande bekymmer - den gamla "jag-startar-väl-om-skiten-så-får-vi-se-om-det-funkar-då" räddade mig ännu en gång. Men inte nog med det. Jag döpte också vårat nätverk (till Susanne Router, hahahahahahahaha. I know!) och implementerade detta med ett sjukt bra lösenord. Ibland är jag fan en datagud. Får ni någonsin tekniska problem, sök upp mig. Jag borde få nobelpriset i fysik efter den här insatsen.
Någon som inte borde få nobelpriset är Canon/Elgiganten. Hur fan kan man skicka ut en skrivare utan sladd till datan? Jävla sopor. Så bitter som jag var när jag upptäckte att sladden saknades har jag inte varit sedan Sundsvall brann 1888. Eller i alla fall sedan pizzerian här nedanför var stängd på nyårsdagen.
Idag var det seminarium och jag var för en gångs skull väl förberedd. Till morgondagens seminarium alltså, för antingen hade jag sett fel på schemat vilket seminarium det skulle vara idag eller också ändrade de i natt. Med tanke på mitt superminne så talar allting för att det senare är att skylla.
Men sen när har man behövt förbereda sig till ett ILU-seminarium? Det gick alldeles utmärkt att köra på rutin.
Nu ska jag fortsätta surfa trådlöst ett tag och sedan blir det ÖG-fika med några goda vänner. Kaffe ska jag få!
Denna har jag efter en timmes frustrerat gnyende nu installerat. Jag fick den till och med att funka efter ett mindre inledande bekymmer - den gamla "jag-startar-väl-om-skiten-så-får-vi-se-om-det-funkar-då" räddade mig ännu en gång. Men inte nog med det. Jag döpte också vårat nätverk (till Susanne Router, hahahahahahahaha. I know!) och implementerade detta med ett sjukt bra lösenord. Ibland är jag fan en datagud. Får ni någonsin tekniska problem, sök upp mig. Jag borde få nobelpriset i fysik efter den här insatsen.
Någon som inte borde få nobelpriset är Canon/Elgiganten. Hur fan kan man skicka ut en skrivare utan sladd till datan? Jävla sopor. Så bitter som jag var när jag upptäckte att sladden saknades har jag inte varit sedan Sundsvall brann 1888. Eller i alla fall sedan pizzerian här nedanför var stängd på nyårsdagen.
Idag var det seminarium och jag var för en gångs skull väl förberedd. Till morgondagens seminarium alltså, för antingen hade jag sett fel på schemat vilket seminarium det skulle vara idag eller också ändrade de i natt. Med tanke på mitt superminne så talar allting för att det senare är att skylla.
Men sen när har man behövt förbereda sig till ett ILU-seminarium? Det gick alldeles utmärkt att köra på rutin.
Nu ska jag fortsätta surfa trådlöst ett tag och sedan blir det ÖG-fika med några goda vänner. Kaffe ska jag få!
tisdag 6 januari 2009
One night in Hilton
Igår åkte jag och Lander till Södermalm i Stockholm för att vi ville bo på hotell. Fast innan vi gjorde det åkte vi till Elgiganten och köpte varsin skrivare för att ibland är det bra att kunna skriva ut saker och ting.
Den egentliga anledningen till att vi åkte till Stockholm var att vi skulle fixa med Arsenal Swedens hamsida, och då måste man ju omge sig med vettiga faciliteter. Det blev det berömda Paris Hilton Slussen som bas, men det ska sägas att vårat business room var något av ett fiasko. Väldigt litet, och utan ordentliga kontorsattiraljer. En svag Kolo i betyg.
På kvällen kom även Peppe förbi och vi började så smått fixa med detaljerna. Sen tröttnade vi och drack öl istället och därefter ville Lander titta på någon juniorturnering i ishockey hela natten, så det var stört omöjligt att somna. Sen var det för varmt i rummet, sen åkte det godståg från helvetet utanför fönstret och sen blev det för kallt. Det var inte alls en underbar natt på något sätt. Dessutom var Sverige sjukt dåliga på hockey.
I morse kändes det som att jag hade sovit cirka nio minuter, men eftersom att det vankades hotellfrukost masade jag mig upp ändå. Frukosten var inte heller riktigt så bra som jag hade tänkt mig, så även där är jag missnöjd med Paris. Hon gör fan inte sitt jobb.
Sedan kom Peppe, Ponka och Kaj plus lille Elmer och så nördade vi loss framför våra datorer hela dagen, tills mina ögon smälte.
Till sist skjutsade Lander mig till Uppsala via snöstorm och Burger King och jag kunde somna in på soffan till ett program om tennis.
Imorrn börjar skolan. Inte coolt.
Den egentliga anledningen till att vi åkte till Stockholm var att vi skulle fixa med Arsenal Swedens hamsida, och då måste man ju omge sig med vettiga faciliteter. Det blev det berömda Paris Hilton Slussen som bas, men det ska sägas att vårat business room var något av ett fiasko. Väldigt litet, och utan ordentliga kontorsattiraljer. En svag Kolo i betyg.
På kvällen kom även Peppe förbi och vi började så smått fixa med detaljerna. Sen tröttnade vi och drack öl istället och därefter ville Lander titta på någon juniorturnering i ishockey hela natten, så det var stört omöjligt att somna. Sen var det för varmt i rummet, sen åkte det godståg från helvetet utanför fönstret och sen blev det för kallt. Det var inte alls en underbar natt på något sätt. Dessutom var Sverige sjukt dåliga på hockey.
I morse kändes det som att jag hade sovit cirka nio minuter, men eftersom att det vankades hotellfrukost masade jag mig upp ändå. Frukosten var inte heller riktigt så bra som jag hade tänkt mig, så även där är jag missnöjd med Paris. Hon gör fan inte sitt jobb.
Sedan kom Peppe, Ponka och Kaj plus lille Elmer och så nördade vi loss framför våra datorer hela dagen, tills mina ögon smälte.
Till sist skjutsade Lander mig till Uppsala via snöstorm och Burger King och jag kunde somna in på soffan till ett program om tennis.
Imorrn börjar skolan. Inte coolt.
måndag 5 januari 2009
Som om skrivet av Rudyard
Läste en text hära om läroplaner för småungar (OERHÖRT relevant kändes det) och då drömde jag mig så klart bort redan efter den första sidan. Kom och tänka på när jag var nere vid stationen igår och gick bakom en snubbe. Till en början var allt normalt, men helt plötsligt var det som om han var ett bergatroll och solen gick upp för han frös fullkomligt till is. Tvärstannade. Jag höll på att göra elefanternas parad från Djungelboken och braka rätt in i hans späda ryggtavla.
Som tur var lyckades jag, smidig som Bagheera, väja undan och missade mannen med en hårsmån. Jag var givetvis tvungen att se vad det var som hade fått honom att dra i nödbromsen och blev mycket förvånad. Han hade fått ett SMS som han skulle svara på.
Det var fascinerande. Jag blev nästan lite rädd. Det skrämmer mig när människor inte kan gå och skriva SMS samtidigt. Hoppas den där överste Hathi-mannen läser det här och sedan går och inhandlar simultankapacitet hos närmaste återförsäljare. Så att man slippar nästankrocka i fortsättningen.
Som tur var lyckades jag, smidig som Bagheera, väja undan och missade mannen med en hårsmån. Jag var givetvis tvungen att se vad det var som hade fått honom att dra i nödbromsen och blev mycket förvånad. Han hade fått ett SMS som han skulle svara på.
Det var fascinerande. Jag blev nästan lite rädd. Det skrämmer mig när människor inte kan gå och skriva SMS samtidigt. Hoppas den där överste Hathi-mannen läser det här och sedan går och inhandlar simultankapacitet hos närmaste återförsäljare. Så att man slippar nästankrocka i fortsättningen.
400 koppar kaffe senare
Idag har det varit workshop på studentvägen. Pappa Esh väckte mig vid halv nio och efter bara kvart var jag uppe på benen och fick mig en morgonkopp. Sedan läste jag DN och vilade i en timme under en filt på soffan för att framåt klockan tio trampa igång med PM-skrivande.
Måste säga att det har gått över förväntan. Klockan är nu inte ens fyra och jag är klar med utkastet på 1390 ord som ska med till seminariet, så nu börjar den värsta skolångesten släppa. Eller den har i alla fall mildrats något inför nästa attack. Jag ska inte påstå att det är skönt att vara tillbaka i ILU-flummet, men det känns i alla fall som bra vara en bit på vägen mot att avsluta ännu en termin. Börjar faktiskt tro att det kan gå vägen det här. HPW.
Nu ska jag ge mig i kast att läsa kurslitteratur då det är cirka 1300 sidor att läsa till tentan om knappa två veckor, och i enlighet med mina principer har jag skjutit upp läsningen av denna lagom länge. Varför gör jag så? Because I can, that's why.
I morgon blir det dock skolledigt igen eftersom att det är röd dag. Då ska jag hålla på med hemsidan till en förening jag är lite engagerad i. Ska åka till 'fvudstaden redan ikväll och bo på HOTELL (Paris Hilton Slussen) och imorrn styr vi upp sajten en gång för alla. Igen.
På onsdag börjar seminariehetsen igen. Jag ser fram emot det med blandade känslor. En blandning av likgiltighet, irritation och frustration alltså.
Måste säga att det har gått över förväntan. Klockan är nu inte ens fyra och jag är klar med utkastet på 1390 ord som ska med till seminariet, så nu börjar den värsta skolångesten släppa. Eller den har i alla fall mildrats något inför nästa attack. Jag ska inte påstå att det är skönt att vara tillbaka i ILU-flummet, men det känns i alla fall som bra vara en bit på vägen mot att avsluta ännu en termin. Börjar faktiskt tro att det kan gå vägen det här. HPW.
Nu ska jag ge mig i kast att läsa kurslitteratur då det är cirka 1300 sidor att läsa till tentan om knappa två veckor, och i enlighet med mina principer har jag skjutit upp läsningen av denna lagom länge. Varför gör jag så? Because I can, that's why.
I morgon blir det dock skolledigt igen eftersom att det är röd dag. Då ska jag hålla på med hemsidan till en förening jag är lite engagerad i. Ska åka till 'fvudstaden redan ikväll och bo på HOTELL (Paris Hilton Slussen) och imorrn styr vi upp sajten en gång för alla. Igen.
På onsdag börjar seminariehetsen igen. Jag ser fram emot det med blandade känslor. En blandning av likgiltighet, irritation och frustration alltså.
söndag 4 januari 2009
Ok
Jag fick ett spontant finbesök från Linköping i helgen och det var väldigt mysigt och roligt. Det gjorde den här helgen till en väldigt bra helg.
I övrigt har jag inte gjort särskilt mycket. För tillfället är det ta-tag-i-skolan-genren som gäller och det ska jag starta med så fort det blir i morgon. Just nu är det för kallt ( i Uppsala i skrivande stund: -35° C) för att göra något. Jag var ute förut och blev så där bergsklättrarvarm efter bara en liten stund. Så nära döden har jag inte varit sedan Alexander Hleb var nära att köra över mig i Emirates Stadiums innandöme i augusti 2006.
Man skulle ha varit tjej för de är naturligt sjukt varma. Det är som att de har en kamin inbyggd. Men så föder de ju barn också, och barn behöver ju ha det varmt. Det är min teori till varför tjejer är så varma.
Till sist. Jag har börjat uppskatta vuxen-sms allt mer. Alltså sådana där enordsmeddelanden som "ok", "ja" och "tack". Ett sådant svar är en omedelbar stämningshöjare i varje SMS-konversation.
I övrigt har jag inte gjort särskilt mycket. För tillfället är det ta-tag-i-skolan-genren som gäller och det ska jag starta med så fort det blir i morgon. Just nu är det för kallt ( i Uppsala i skrivande stund: -35° C) för att göra något. Jag var ute förut och blev så där bergsklättrarvarm efter bara en liten stund. Så nära döden har jag inte varit sedan Alexander Hleb var nära att köra över mig i Emirates Stadiums innandöme i augusti 2006.
Man skulle ha varit tjej för de är naturligt sjukt varma. Det är som att de har en kamin inbyggd. Men så föder de ju barn också, och barn behöver ju ha det varmt. Det är min teori till varför tjejer är så varma.
Till sist. Jag har börjat uppskatta vuxen-sms allt mer. Alltså sådana där enordsmeddelanden som "ok", "ja" och "tack". Ett sådant svar är en omedelbar stämningshöjare i varje SMS-konversation.
fredag 2 januari 2009
Best of 2008
Som utlovat. Här är den slutgiltiga listan över mitt år. Den är högst personlig så ta den gärna som en allmängiltig lista för alla i hela världen.
Ja, du läste rätt.
Here goes:
Årets skiva: Detektivbyrån - Wermland
Årets svenska film: De ofrivilliga
Årets utländska film: W
Årets gamla svenska film: Fanny och Alexander. Jarl Kulle är så oerhört kåt.
Årets roman: John Ajvide Lindqvist - Låt den rätte komma in (egentligen 2004, men jag läste den i år)
Årets reportagebok: Terese Cristiansson - Hagamannen: Så våldtogs en stad
Årets tv-serie: 30 Rock
Årets tv-program: Agenda
Årets radioprogram: P3 Dokumentär
Årets återupptäckt: South Park
Årets konsert: Leonard Cohen i Globen 15/10
Årets downer: Imperialgate
Årets inget-ont-som-inte-har-något-gott-med-sig: Ny dator
Årets höjdare 1: Ny lägenhet
Årets inget-gott-som-inte-har-något-ont-med-sig: Att de vägrar tapetsera om vardagsrummet
Årets höjdare 2: Jul och nyår i Linköping
Årets fotbollshöjdpunkt: 4 mars, San Siro, Milano; AC Milan-Arsenal 0-2
Årets fotbollsdowner: Liverpool-Arsenal 4-2. Jävla Peter Fröjdfelt.
Årets sämsta domare: Peter Fröjdfelt
Årets sämsta budgetplanerare: Jag själv
Årets fest: PerSandras bröllopsfest
Årets mesta solglädje: Galoppen på GH på Valborg
Årets mest misslyckade: Utgång på Norrlands i början av november
Årets insikt: Nattklubbar i allmänhet suger
Årets minst aktive bloggare: Bror Love. Ett (1) inlägg
Årets hopplöshet: Måndagarna på mina 12-dagarsveckor på jobbet i somras
Årets spårning: Storsjöyran
Årets ankeborgare: Esh
Årets kartotek: Malin
Årets språkresenärer: Becks och Jos
Årets jobbsökare: Hannes
Årets kock: Esh
Årets glaslirare: Kalle
Årets dans: Ebouedansen på Valborg/Hålla låda-dansen
Årets bästa gest: Handen upp för att indikera ironi
Årets störningsmoment: ILU
Årets antiklimax: Arsenal-Sp*rs 4-4
Årets mest intressanta hype: USA-valet
Årets minst intressanta hype: Finanskrisen
Årets födelsedagspresent: Eltandborste
Årets mest störande låt: I kissed a girl
Årets finaste bit: Celine Dion - My heart will go on
Årets autismrepeatade låtar: Hello Saferide - Anna och Coldplay - Viva La Vida
Årets kalenderbitare: Hannes
Årets bästa barnnamn: Arwen och Legolas
Årets mest oförklarliga och bisarra blogginlägg: Sagan om Huggis
Årets smartaste beslut: Att sluta fylleblogga
Årets rimmare: Jag
Årets fråga: Vad fan äter koalor?
Årets fråga 2: Kan man göra en årslista hur lång som helst?
Ja, du läste rätt.
Here goes:
Årets skiva: Detektivbyrån - Wermland
Årets svenska film: De ofrivilliga
Årets utländska film: W
Årets gamla svenska film: Fanny och Alexander. Jarl Kulle är så oerhört kåt.
Årets roman: John Ajvide Lindqvist - Låt den rätte komma in (egentligen 2004, men jag läste den i år)
Årets reportagebok: Terese Cristiansson - Hagamannen: Så våldtogs en stad
Årets tv-serie: 30 Rock
Årets tv-program: Agenda
Årets radioprogram: P3 Dokumentär
Årets återupptäckt: South Park
Årets konsert: Leonard Cohen i Globen 15/10
Årets downer: Imperialgate
Årets inget-ont-som-inte-har-något-gott-med-sig: Ny dator
Årets höjdare 1: Ny lägenhet
Årets inget-gott-som-inte-har-något-ont-med-sig: Att de vägrar tapetsera om vardagsrummet
Årets höjdare 2: Jul och nyår i Linköping
Årets fotbollshöjdpunkt: 4 mars, San Siro, Milano; AC Milan-Arsenal 0-2
Årets fotbollsdowner: Liverpool-Arsenal 4-2. Jävla Peter Fröjdfelt.
Årets sämsta domare: Peter Fröjdfelt
Årets sämsta budgetplanerare: Jag själv
Årets fest: PerSandras bröllopsfest
Årets mesta solglädje: Galoppen på GH på Valborg
Årets mest misslyckade: Utgång på Norrlands i början av november
Årets insikt: Nattklubbar i allmänhet suger
Årets minst aktive bloggare: Bror Love. Ett (1) inlägg
Årets hopplöshet: Måndagarna på mina 12-dagarsveckor på jobbet i somras
Årets spårning: Storsjöyran
Årets ankeborgare: Esh
Årets kartotek: Malin
Årets språkresenärer: Becks och Jos
Årets jobbsökare: Hannes
Årets kock: Esh
Årets glaslirare: Kalle
Årets dans: Ebouedansen på Valborg/Hålla låda-dansen
Årets bästa gest: Handen upp för att indikera ironi
Årets störningsmoment: ILU
Årets antiklimax: Arsenal-Sp*rs 4-4
Årets mest intressanta hype: USA-valet
Årets minst intressanta hype: Finanskrisen
Årets födelsedagspresent: Eltandborste
Årets mest störande låt: I kissed a girl
Årets finaste bit: Celine Dion - My heart will go on
Årets autismrepeatade låtar: Hello Saferide - Anna och Coldplay - Viva La Vida
Årets kalenderbitare: Hannes
Årets bästa barnnamn: Arwen och Legolas
Årets mest oförklarliga och bisarra blogginlägg: Sagan om Huggis
Årets smartaste beslut: Att sluta fylleblogga
Årets rimmare: Jag
Årets fråga: Vad fan äter koalor?
Årets fråga 2: Kan man göra en årslista hur lång som helst?
Mer klämdagar åt folket
Det här konceptet med klämdagar är något som alltid har varit postivt för mig. Dels fick man alltid vara ledig från skolan när det var sådana och dels är det som att jobba under SAS-strejken under dem.
Idag, till exempel, har jag varit på jobbet i en och en halv timme och av den tiden kan min effektiva jobbtid räknas till cirka fyra minuter. Jävligt värt med gratis pengar. Så här dags hade jag ändå bara sovit om jag var hemma så därmed, med enkel logik, är det bättre att sitta här och dricka kaffe och få betalt.
Frågan är bara hur länge till jag får ha det här jobbet. Även logistikbranschen drabbas av den globala finanskrisen vilket leder till att även vi på micronivån drabbas. Det kanske gäller att boka in så mycket tider som möjligt innan allt är för sent.
Det där blev nästan dramatiskt. Det var inte alls meningen vid denna arla timme.
Fast om jag blir personligt drabbad av krisen - jag skyller allt på Ronald Reagans oansvariga kapitalistiska politik på 80-talet - får jag å andra sidan klämdagar typ varje dag. Tänk så mycket lathet man skulle kunna ägna sig åt. Rena Klas Klättermus-imitationen.
Nej, nu blir det en kaffe till. Om jag orkar gå och hämta. Får ladda framför datorn och youtuba Timo Räisänen ett tag först.
Idag, till exempel, har jag varit på jobbet i en och en halv timme och av den tiden kan min effektiva jobbtid räknas till cirka fyra minuter. Jävligt värt med gratis pengar. Så här dags hade jag ändå bara sovit om jag var hemma så därmed, med enkel logik, är det bättre att sitta här och dricka kaffe och få betalt.
Frågan är bara hur länge till jag får ha det här jobbet. Även logistikbranschen drabbas av den globala finanskrisen vilket leder till att även vi på micronivån drabbas. Det kanske gäller att boka in så mycket tider som möjligt innan allt är för sent.
Det där blev nästan dramatiskt. Det var inte alls meningen vid denna arla timme.
Fast om jag blir personligt drabbad av krisen - jag skyller allt på Ronald Reagans oansvariga kapitalistiska politik på 80-talet - får jag å andra sidan klämdagar typ varje dag. Tänk så mycket lathet man skulle kunna ägna sig åt. Rena Klas Klättermus-imitationen.
Nej, nu blir det en kaffe till. Om jag orkar gå och hämta. Får ladda framför datorn och youtuba Timo Räisänen ett tag först.
torsdag 1 januari 2009
Nytt år, nya möjligheter, nypimpad blogg
Vi skriver 2009 och jag är tillbaka i Uppsala efter det trevligaste Linköpingsbesöket på mycket länge. Särskilt trevligt var det från juldagen och framåt.
Nyårsaftonsfirandet var också trevligt. Tanken var egentligen att jag skulle fira med Jajje och några här i stan, men det var så oerhört trevligt i Linköping att jag hastigt ändrade planerna för att tillbringa all min tid i Tannefors i centrala delen av staden. Där bor till exempel Sara som höll nyårssupé tillsammans med andra Sara, Elin och Martin och till denna bjöd jag in mig själv. Det bjöds på trerätters och det var lyckat.
Visserligen blev det en hel del internsnack bland de övriga, men emellanåt kan det vara skönt att lyssna på andras internsnack istället för ens eget uttjatade. Jag agerade DJ och lyckades tajma in The Final Countdown till tolvslaget, och därefter blev det dans till Markoolios klassiker Millennium 2.
Sedan blev det promenad till Per där det talades om efterfest. Den var något vek till en början då bara Per, Laktos-Erik och Simon hängde där. Men efter ett tag ramlade in folk på folk, bland annat två damer som såg exakt ut som Åkes styvmamma i Bert. Elin och Erika-gänget anlände med buller och bång och började helt plötsligt dansa någon form av linedance i vardagsrummet. Den var riktigt avancerad och jag bröt ihop av deras märkliga fasoner.
Sedan var det dansgolv med My heart will go on som givna huvudnummer. Det var så att säga dans, dans, dans. Trevligt. Sedan blev klockan allt mer och när jag hade spelat lite gitarr tyckte vi att det var dags att bryta och gå hem.
Idag har jag hängt lite till i trevliga Tannefors, där jag själv faktiskt bodde under en kortare period 2004 i en märklig lägenhet. Det var tråkigt att åka från Tannefors, men när arbete kallar är det bara att lyda och åka hem.
Skönt att komma hem till den kalla lägenheten, även om jag naturligtvis hade velat vara i Tannefors ännu mer. Förhoppningsvis återvänder jag dit snart. Det vore trevligt.
Nu har jag slagit rekord i att använda ordet trevligt i ett blogginlägg. Nice.
Nyårsaftonsfirandet var också trevligt. Tanken var egentligen att jag skulle fira med Jajje och några här i stan, men det var så oerhört trevligt i Linköping att jag hastigt ändrade planerna för att tillbringa all min tid i Tannefors i centrala delen av staden. Där bor till exempel Sara som höll nyårssupé tillsammans med andra Sara, Elin och Martin och till denna bjöd jag in mig själv. Det bjöds på trerätters och det var lyckat.
Visserligen blev det en hel del internsnack bland de övriga, men emellanåt kan det vara skönt att lyssna på andras internsnack istället för ens eget uttjatade. Jag agerade DJ och lyckades tajma in The Final Countdown till tolvslaget, och därefter blev det dans till Markoolios klassiker Millennium 2.
Sedan blev det promenad till Per där det talades om efterfest. Den var något vek till en början då bara Per, Laktos-Erik och Simon hängde där. Men efter ett tag ramlade in folk på folk, bland annat två damer som såg exakt ut som Åkes styvmamma i Bert. Elin och Erika-gänget anlände med buller och bång och började helt plötsligt dansa någon form av linedance i vardagsrummet. Den var riktigt avancerad och jag bröt ihop av deras märkliga fasoner.
Sedan var det dansgolv med My heart will go on som givna huvudnummer. Det var så att säga dans, dans, dans. Trevligt. Sedan blev klockan allt mer och när jag hade spelat lite gitarr tyckte vi att det var dags att bryta och gå hem.
Idag har jag hängt lite till i trevliga Tannefors, där jag själv faktiskt bodde under en kortare period 2004 i en märklig lägenhet. Det var tråkigt att åka från Tannefors, men när arbete kallar är det bara att lyda och åka hem.
Skönt att komma hem till den kalla lägenheten, även om jag naturligtvis hade velat vara i Tannefors ännu mer. Förhoppningsvis återvänder jag dit snart. Det vore trevligt.
Nu har jag slagit rekord i att använda ordet trevligt i ett blogginlägg. Nice.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
