King Kolos epilog?

Jag möter det nya året på en plats i livet som jag inte hade räknat med. Mitt förhållande med Sara är över och där framtiden förut kändes utstakad finns nu bara ett enda stort frågetecken. Hur går jag vidare nu?

Även om allt känns skit och är jobbigt just nu tror jag att detta på sikt är bra för mig. Det är mycket i förhållandet som jag inte har mått bra av, även om jag inte har velat erkänna att det har varit problem. Så här i efterhand är det solklart att jag har känt att någonting har varit fel, samtidigt som den enkla lösningen då var att sopa det under mattan och bara acceptera att det var så det skulle vara.

Men verkligheten kom i fatt. När hon sa att hon ville vara själv över julen förstod jag att det vi hade var dödsdömt.

Nu vill jag bara lägga mig det här bakom mig, men det kommer inte att gå så fort som jag skulle vilja. Vi bor fortfarande tillsammans, och jag tänker inte vara ett asshole och slänga ut henne. Men jag hoppas att det löser sig med boende för henne så fort som möjligt. För min egen skull.

Jag kommer ta mig igenom det här, det vet jag. Hur jag ska göra det vet jag inte ännu. Men det kommer jag att lista ut.

Från och med nu kommer jag också att åter börja prioritera mig själv istället för att ständigt prioritera ett oss, där den andra parten inte har samma prioritering. Det kommer att vara skönt att slippa den ständiga anpassningen till någon annan.

Det kommer dock att bli ensamt. Jag har inte samma sociala liv som förut och mina kompisar befinner sig andra livssituationer än förr, och har mindre tid att ses. Jag klarade mig dock på egen hand innan jag träffade Sara, så jag vet att det går att ha ett bra liv ändå.

Ni har märkt att jag inte har prioriterat bloggandet de senaste månaderna, och jag har inga planer på att börja göra det nu. Det är liksom inte kul just nu. Jag kanske skriver mer i framtiden, eller så är det här sista inlägget på King Kolo. Jag vet inte för tillfället. Tack till er som har varit med under tre års tid om det blir så.

It’s been emotional.