Pigg som en mört (med buken uppåt)

Jag har testat en ny grej idag. Istället för att vara pigg som jag brukar vara varenda dag i mitt liv har jag prövat på att gå runt och vara trött. Det var en ny och intressant upplevelse. På tvärtomdagen alltså.

Det är inte så att jag tycker det är tråkigt på praktiken och jag är säker på att lärargigget är rätt för mig, men det här med att aldrig vara utvilad går mig en smula på nerverna. Och på helgerna vaknar jag ju ändå sjukt tidigt numera, så inte ens då blir jag utvilad. Ser oerhört mycket fram emot att börja skriva uppsats, så att jag kan följa mina egna tider och sova närhelst jag behagar.

Men trots bristen på energi har jag ändå pallat att gå ut och springa två dagar i rad, och jag ska släpa mig iväg till träningen ikväll. Jag SKA bli Upplands-sexans svar på Gael Clichy om jag så ska bränna ut mig på kuppen. Träningen börjar ge resultat då jag numera bara dör under den avslutande halvan av löprundan, istället för under hela som fallet var tidigare. Komprimerat lidande är det nya svarta.

Den här veckan har gått oerhört fort så här långt, mest för att jag har haft saker att göra ungefär hela tiden. Är det inte Arsenalbiljetter som ska skickas ut så ska det springas eller fixas matlådor eller förbereda (mycket uppskattade) lektioner. Det är skönt när det händer saker, men jag förstår inte hur jag ska hinna med allt sen när jag börjar jobba. Det blir ett senare problem antar jag.

Till sist kan jag meddela att Erik a.k.a. Esh a.k.a. Englund a.k.a. Doktorn a.k.a. Haga a.k.a. Engblom har tilldelats ett nytt smeknamn av sin namne med prefixet Lill. Numera tituleras han Bella. Fråga mig inte varför, men är det något Lill-Esh är vass på, så är det att hitta på nya namn på folk. Ta mig som exempel; Atlas och Ataklass. Jag gillar Atlas bäst då jag, liksom jätten i den grekiska mytologin, klara av att bära himlen på mina breda axlar.

Gael Clichy, Clichy

Var god ta på dig imponerade minen. Med dagens runda inräknat har jag varit ute och sprungit inte mindre än tre dagar i rad. Inom kort kommer jag att vara uppe på över 5 % av en viss Arsenalvänsterbacks konditionsnivå. Och denna aktivitet trots fullskalig snöstorm - folk satt verkligen och byggde bivacker på cykelvägen ut mot Flogsta. Men jag krigade tappert vidare, med tunga ben, andan i halsen och flingor i ögonen.

Det känns skönt att ha tagit tag i tränandet igen. Visserligen är jag långt ifrån den elitnivå som till exempel mina bröder min bror sliter på, men fortsätter jag gå ut och springa varje dag så är det bara en tidsfråga innan jag når dit. Ja, det är i alla fall min ambition gå loss varje dag, åtminstone i två dagar till. Sikta mot stjärnorna och hamna i ozonet som jag brukar säga.

Och fotbollssäsongen är fortfarande ett par månader bort. I år SKA jag vara vältränad när det är dags för premiär. Hm. Det känns som att jag har sagt så förut, med känt resultat. Den här säsongen blir det berömda undantaget.

I'm better than Ash-e-ley
I should wear the number three
Gael Clichy, Clichy