Var god ta på dig imponerade minen. Med dagens runda inräknat har jag varit ute och sprungit inte mindre än tre dagar i rad. Inom kort kommer jag att vara uppe på över 5 % av en viss Arsenalvänsterbacks konditionsnivå. Och denna aktivitet trots fullskalig snöstorm - folk satt verkligen och byggde bivacker på cykelvägen ut mot Flogsta. Men jag krigade tappert vidare, med tunga ben, andan i halsen och flingor i ögonen.
Det känns skönt att ha tagit tag i tränandet igen. Visserligen är jag långt ifrån den elitnivå som till exempel
mina bröder min bror sliter på, men fortsätter jag gå ut och springa varje dag så är det bara en tidsfråga innan jag når dit. Ja, det är i alla fall min ambition gå loss varje dag, åtminstone i två dagar till. Sikta mot stjärnorna och hamna i ozonet som jag brukar säga.
Och fotbollssäsongen är fortfarande ett par månader bort. I år SKA jag vara vältränad när det är dags för premiär. Hm. Det känns som att jag har sagt så förut, med känt resultat. Den här säsongen blir det berömda undantaget.
I'm better than Ash-e-leyI should wear the number threeGael Clichy, Clichy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar