I morgon kommer barna

Jag känner mig märkligt lugn. Jag borde vara helt stissig, för i morgon börjar det på allvar. Då kommer mina nya sjuor. Men jag ska inte ljuga, för det är klart att det känns lite i magen även om det mest är förväntan som kittlar.

Allt inför dag ett är i alla fall förberett. Jag vet hur jag ska presentera mig själv samt vilken namnlek jag ska köra för att de ska lära sig varandras namn, och välkomstbrevet är författat. Det är bara tretimmarsdag för kidsen, så det kommer att gå sjukt fort. Själv jobbar jag åttatillhalvfem varje dag. Det är skönt tycker jag - jag är ändå så dålig på att jobba hemma.

Jag trivs mycket bra på jobbet så här långt. Det är bra stämning i arbetslaget och chefen är också bra. Är dessutom eleverna bra så finns det ingenting att klaga på. Fast det är klart att jag kommer klaga ändå. Bra kollegor, ledning och barn i all ära, men tisdagar är och förblir tisdagar. Särskilt tisdagar i november (den enda månaden på året som innehåller sju tisdagar).

Och Becks, jag kommer inte köra namnleken vi fick lära oss i Canterbury 2006. Det finns risk för att eleverna gör bort sig då. Den gången skulle vi säga våra namn plus ett adjektiv med samma initiala bokstav. Exempel: I'm Axel and I'm amazing/adorable/amusing/accurate/astonishing (fyll gärna på med egna). Becks drog till med "I'm Rebecca and I'm rough".

Liten ordlista:
Rough - ungf. ofin i kanten

Därmed inte sagt att hon är det.