Nu hostar vi igång den här skrället igen

Efter det att bloggen besiktigades sista juli fick den tyvärr körförbud av olika anledningar, och den har stått på verkstad sedan dess. Men nu ska alla skavanker vara fixade (kudos till grabbarna på Pelles Blogg och Maskin Service [sic]) och vi kan ge oss ut på de kvalitetskurviga skrivvägarna igen.

När det blir sådana här blogguppehåll av eshska proportioner är det alltid svårt att veta i vilken ände man ska börja, för det har minst sagt hänt en hel del. Men för att citera mästaren på nybildning av idiom, Martin Kellerman: Ska man äta upp en elefant är det bara att sätta igång och börja gnaga på ena örat så att man blir klar någon gång.

Till och börja med var vi på Gotland, som ett led i pappas firande av 60-årsdagen. Han och mamma bjöd med mig, Sara, Hannes, Love, Kerstin och Elis på semester. Jag hade det mycket bra, och de visade oss många platser på ön som betyder mycket för dem. Det var kul att göra något ihop med hela familjen, och att Sara och Kerstin kunde vara med. Det är inte så ofta vi får chansen att ses.

Jag gillade Gotland och ska se till att återvända dit. De har mycket kul att se. Raukar till exempel. Visby var också en väldigt fin stad, så dit måste jag också tillbaka. Stockholmsveckan 2011, anyone? Vi ska dit och vaska och hamburgerdumpa. Alla ska med! Hur som helst var det en bra semester.

När jag kom hem från Gotland efter världens kortaste flygresa var det dags att börja på nya jobbet. Först var det två dagars lightintroduktion med chefen för oss som är nya, och bara det var mycket att ta in. Under den senaste veckan har jag varit i Stockholm på mer uppstyrd introduktion med folk från hela landet, som ska börja jobba inom "företaget" som det heter i friskolevärlden. Det har varit mastigt att sitta och lyssna konstant i nästan fyra dagar, och jag tror inte att jag minns mer än en tiondel. Samtidigt måste man börja någonstans, om ni minns elefanten.

Mitt i alltihop fick jag en tidig födelsedagspresent av pappa. Han överraskade med en biljett till Leonard Cohen i Globen i söndags, och det var återigen en lysande konsert. Jag återkommer till den i ett annat inlägg.

I torsdags var det dags för den emotsedda kick-offen på Münchenbryggeriet i Stockholm. Hela "företaget" var där, och jag satt nästan bredvid Nils Lundgren som är en av grundarna. Och med nästan menar jag ett bord ifrån. Det blev en bra fest, och det finns sämre sätt att träffa sina arbetskamrater för första gången. Det verkar vara ett bra gäng, så det känns mycket positivt. Det var också kul att Peter Wahlbäck ståuppade efter middagen samt att Idol-Ola spelade vid tolvsnåret. Jag har gått och nynnat "Do you feel, like I feel - Natalie" i tre dagar nu. Men jag återkommer till den spelningen i ett annat inlägg.

I fredags fick vi sovmorgon till klockan tolv och sedan lightjobbade vi ett tag. I morgon drar det igång på allvar, sen kommer kidsen på onsdag. Det är lite nervöst, för jag känner mig fortfarande ute på djupt vatten då jag inte riktigt har klart för mig hur skolans pedagogik fungerar i praktiken. Men allt löser sig ju alltid, så det är bara dumt att oro sig.

I helgen har jag haft utrensning av en massa dammsamlarföremål jag har haft liggande i lådor i flera år. Jag slänger allt jag inte har använt sedan förra utrensningen. Det börjar bli ordning nu, men det finns lite kvar att göra. Ska passa på att städa lägenheten också.

Och just det. Det är visst någon match i eftermiddag också.