Kan du inte lämna Johnny i fred?

Ännu en bra dag på jobbet. När kommer backlashen? I och för sig hade jag inte bara sjuorna idag, och då uppträdde ett gäng mer normalt ohängda elever som ett rövarband i korridorerna. Fett irriterande på ett sätt, men också lite skönt att inte bara ha lammungar omkring sig. Och det är fortfarande inte den värsta Heby-kategorin vi diskuterar här - det är en helt annan liga.

Det är skönt att åter stifta bekantskap med arbetsveckanpratet. Idag kom den klassiska diskussionen om de onda tisdagarna upp igen, och om hur onsdagens eftermiddag är kulmen inför nedförsbacken mot helgen. När det dessutom vankas afterwork i skolcafeterian på fredag - ja då är ju helgen i princip redan här på torsdagsmorgonen.

Och ni vet vad jag tycker - man ska ropa hej långt innan man ens har sett bäcken. Förväntningen utgör ju ändå 90 % av alla positiva känslor.

Det får mig att dra slutsatsen att det kanske är därför jag inte har varit riktigt lika laddad som vanligt för säsongens första Arsenalmatcher. Jag har inga som helst förväntningar på säsongen, så därför är det inte riktigt lika kul som det brukar vara. Vad är poängen med att delta om man ändå inte kommer att vinna liksom? Men det är samtidigt aldrig tråkigt med Arsenalmatch, så visst finns det en njutning i att säsongen har kommit igång. Dock är det inte som vanligt.

Till sist, sedan Love på nya jobbet har fått en kollega som i fotbollskretsar är känd som Det Evigt Gröna Trädet Den Evige Talangen, kan jag inte undgå att misstänka att min bror har något att göra med detta. Frågan är dock vad.