Gårdagen var den sämsta fotbollsdagen sedan en septemberdag 2004. Eller, när jag tänker efter, var nog gårdagen värre än så. Den dagen för sex år sedan åkte Södra Upsala ner i division sju och Arsenal spelade 0-0 mot West Ham.
Igår underträffades alltså det. Södra Upsala gjorde en ny plattmatch mot det laget vi var tvungna att hålla bakom oss, och vår jumboplats i tabellen spikades därmed. Hej då division sex. Jag har därmed varit med om att åka ur division sex två gånger nu - fy fan så uselt.
Det var dessutom bortamatch så hemresan tog drygt en timme. Väl hemma i lägenheten slog jag på tv:n för att se andra halvlek i Arsenals match och möttes av skräcksiffrorna 0-2 till West Bromwich. I det läget funderade jag över varför jag ens hade klivit upp den dagen. Det kunde i alla fall inte bli värre tänkte jag.
Då gjorde West Bromwich 0-3.
Så vad annat kunde jag göra efter den skitdagen än att gå till Jajje och drink the pain away. Tur att han håller på Liverpool så han var lika bitter som jag. Trots vår gemensamma bitterhet blev det en trevlig kväll, där samtalet faktiskt rörde andra ämnen än fotboll då och då.
Idag har jag ägnat mig åt dagen efter kvällen före-aktiviteter såsom att sova, äta onyttigheter samt tittat på tv. Jag har också packat inför kommande veckas äventyr. Det blir lägerskola i Falun i fem dagar, så jag räknar med en mycket intensiv vecka då jag ska vara extraförälder åt 40 13-åringar. Men det kommer att bli kul.
söndag 26 september 2010
fredag 24 september 2010
Hallå igen
Hur är stan en sån här kväll i september när augusti regnat bort? Det var längesen, jag borde ringt, men att ringa nu känns lite fånigt och kort.
Har just avnjutit en bättre(?) middag bestående av veckans rester. Det blev en liten bit moussaka till förrätt och sedan tacogratäng a la Jos med några torra bitar söndagsstek. Till detta avnjöt jag en god tjeckisk öl som kallas Staropramen, som just har introducerats på Systembolaget enligt mina källor.
Jag har inte uppdaterat så bra här på grund av olika anledningar, främst för att jag inte kan blogga på jobbet och för att jag har fullt upp på kvällarna också. Men det blir nog bättre framåt hösten. Inte för att hösten inte har infallit ännu, det märkte jag åtminstone förra torsdagen då jag cyklade till jobbet i en höststorm världen inte har sett maken till sedan Katrina. Men med höst menar jag den höst som infaller i slutet av oktober då man börjar känna "fy jävla satan" varje gång man går ut på morgonen och halkar omkring på blöta löv på gångbanorna och glasögonen immar igen när man kommer in. Då blir det nog bättre. Även om det blir sämre. Men ni förstår vad jag menar. Eller inte.
Men vad har då hänt i livet sedan sist? Jag ska bjuda på några brottstycken ur romanen jag har kommit att döpa efter en av Sveriges bästa artister genom tiderna - "September".
*Jag har gjort debut som kyrkomusiker. Det var när Saras systerdotter Tuva döptes som jag kompade SaraD när hon sjöng Nocturne. Det var helt okej för prästen att jag deltog i ceremonin trots att jag både är en bastard och en ofrälse. Jag kan förstå kritiken som riktas mot svenska kyrkan när de tillåter sånt här. Detta är grogrunden för alla Helge Fossmos som finns i den svenska församlingsmyllan. Men jag spelade helt okej och Sara gjorde sitt jobb som fadder (det heter tydligen inte gudmor längre) med den äran.
*Jag har hållit i ett föräldramöte. Jag pratade bara två gånger om Arsenal.
*Jag har fått tre föräldrasamtal. Det är två fler än vad jag fick under hela förra hösten. Under dessa har jag inte nämnt Arsenal en enda gång.
*Jag har bokat in en Londonresa. Arsenal-Tottenham den 20 november. Så jävla gött att träffa min gamle vän London igen. Det är nästan ett år sedan.
*Jag har besökt h u v u d s t a d e n. Det var givetvis Arsenal Swedens fel, för det var packning av diverse attiraljer som stod på menyn. Åtta timmar senare var det dock över och man kunde gå på pintsen. Jag gick till och med på lokal senare på kvällen!
*Jag har autismlyssnat på Säkerts nya skiva. Annika Norlin är bäst i hela världen. Punkt.
Nu ska jag njuta av fredagskvällen här på solo kvist. Sara har glömt bort att hon har flyttat hit och åkt till Linköping igen, så jag får klara mig själv. Och det gör jag så bra. Jag har båda vin och chips till mitt förfogande, och en hel massa nedladdade avsnitt av fina komediserier att beta av så på mig går det ingen nöd.
Så nu vill jag önska dig lycka till. Nu är det skymning här i Uppsala, men jag ska inte ut och göra byn. Ring om du vill, och hälsa dom jag känner, håll blicken kvar i skyn. Du vet, det är så många, så många som vill ta en ner på jorden. Och vintern kan bli lång här ändå i den fjällhöga norden.
Har just avnjutit en bättre(?) middag bestående av veckans rester. Det blev en liten bit moussaka till förrätt och sedan tacogratäng a la Jos med några torra bitar söndagsstek. Till detta avnjöt jag en god tjeckisk öl som kallas Staropramen, som just har introducerats på Systembolaget enligt mina källor.
Jag har inte uppdaterat så bra här på grund av olika anledningar, främst för att jag inte kan blogga på jobbet och för att jag har fullt upp på kvällarna också. Men det blir nog bättre framåt hösten. Inte för att hösten inte har infallit ännu, det märkte jag åtminstone förra torsdagen då jag cyklade till jobbet i en höststorm världen inte har sett maken till sedan Katrina. Men med höst menar jag den höst som infaller i slutet av oktober då man börjar känna "fy jävla satan" varje gång man går ut på morgonen och halkar omkring på blöta löv på gångbanorna och glasögonen immar igen när man kommer in. Då blir det nog bättre. Även om det blir sämre. Men ni förstår vad jag menar. Eller inte.
Men vad har då hänt i livet sedan sist? Jag ska bjuda på några brottstycken ur romanen jag har kommit att döpa efter en av Sveriges bästa artister genom tiderna - "September".
*Jag har gjort debut som kyrkomusiker. Det var när Saras systerdotter Tuva döptes som jag kompade SaraD när hon sjöng Nocturne. Det var helt okej för prästen att jag deltog i ceremonin trots att jag både är en bastard och en ofrälse. Jag kan förstå kritiken som riktas mot svenska kyrkan när de tillåter sånt här. Detta är grogrunden för alla Helge Fossmos som finns i den svenska församlingsmyllan. Men jag spelade helt okej och Sara gjorde sitt jobb som fadder (det heter tydligen inte gudmor längre) med den äran.
*Jag har hållit i ett föräldramöte. Jag pratade bara två gånger om Arsenal.
*Jag har fått tre föräldrasamtal. Det är två fler än vad jag fick under hela förra hösten. Under dessa har jag inte nämnt Arsenal en enda gång.
*Jag har bokat in en Londonresa. Arsenal-Tottenham den 20 november. Så jävla gött att träffa min gamle vän London igen. Det är nästan ett år sedan.
*Jag har besökt h u v u d s t a d e n. Det var givetvis Arsenal Swedens fel, för det var packning av diverse attiraljer som stod på menyn. Åtta timmar senare var det dock över och man kunde gå på pintsen. Jag gick till och med på lokal senare på kvällen!
*Jag har autismlyssnat på Säkerts nya skiva. Annika Norlin är bäst i hela världen. Punkt.
Nu ska jag njuta av fredagskvällen här på solo kvist. Sara har glömt bort att hon har flyttat hit och åkt till Linköping igen, så jag får klara mig själv. Och det gör jag så bra. Jag har båda vin och chips till mitt förfogande, och en hel massa nedladdade avsnitt av fina komediserier att beta av så på mig går det ingen nöd.
Så nu vill jag önska dig lycka till. Nu är det skymning här i Uppsala, men jag ska inte ut och göra byn. Ring om du vill, och hälsa dom jag känner, håll blicken kvar i skyn. Du vet, det är så många, så många som vill ta en ner på jorden. Och vintern kan bli lång här ändå i den fjällhöga norden.
torsdag 9 september 2010
Därför dumpade Dennis Becks
I somras uppdagades plötsligt en mindre skandal i kompiskretsen. Från ingenstans hade Dennis gått och unfriendat Becks på Facebook. Jag och Josefin diskuterade detta i timmar när jag besökte henne i samband med Cohen-konserten för en månad sedan, men vi kunde inte förstå det. Varför detta plötsliga uppbrott?
Men nu har allting fått sin förklaring.
För fyra år sedan läste bland annat jag, Dennis, Josefin och Becks tredje terminen av engelska under lärarprogrammets läckande paraply. Eftersom att vi då tillbringade orimligt mycket tid tillsammans kunde jag och Dennis snabbt konstatera att Becks bara hade tre kompisar - jag, han och Josefin. Dennis hävdade dessutom hårdnackat att han bara var kompis med Becks för att hennes mamma betalade honom en icke angiven summa pengar i månaden.
Att Becks de facto hade fler kompisar än oss har vi luskat ut i efterhand, men då var vi säkra på att vi hade rätt. Jag hade ingen anledning att tvivla på Dennis vittnesmål heller, för han hade alltid lite extrapengar någonstans. Var skulle han ha fått dem ifrån om inte från Becks mamma?
Men vad var det då som hände som fick Dennis att sluta vara kompis med Becks? Jo, den simpla sanningen gick upp för henne ikväll. Efter en bättre sittning på Orvars, inklusive Robboburgaren och tre 19-kroners, vandrade vi hemåt genom de mest klassiska Uppsalastadsdelarna. Vi hade just passerat Ofvandahls - passande nog, för där har det fötts många snilleblixtar genom åren - då Becks kom på svaret. Mamma Becks hade givetvis slutat betala Dennis.
Resonemanget måste ha gått som så att då Becks numera har en heltidstjänst på mycket fashionabla Katedralskolan borde hon givetvis betala Dennis själv. Att modern inte har meddelat detta till sin dotter beror nog bara på en miss i kommunikationen.
Den enda fråga som återstår är - hur mycket måste Becks betala i månaden för att Dennis ska reunfrienda henne?
Men nu har allting fått sin förklaring.
För fyra år sedan läste bland annat jag, Dennis, Josefin och Becks tredje terminen av engelska under lärarprogrammets läckande paraply. Eftersom att vi då tillbringade orimligt mycket tid tillsammans kunde jag och Dennis snabbt konstatera att Becks bara hade tre kompisar - jag, han och Josefin. Dennis hävdade dessutom hårdnackat att han bara var kompis med Becks för att hennes mamma betalade honom en icke angiven summa pengar i månaden.
Att Becks de facto hade fler kompisar än oss har vi luskat ut i efterhand, men då var vi säkra på att vi hade rätt. Jag hade ingen anledning att tvivla på Dennis vittnesmål heller, för han hade alltid lite extrapengar någonstans. Var skulle han ha fått dem ifrån om inte från Becks mamma?
Men vad var det då som hände som fick Dennis att sluta vara kompis med Becks? Jo, den simpla sanningen gick upp för henne ikväll. Efter en bättre sittning på Orvars, inklusive Robboburgaren och tre 19-kroners, vandrade vi hemåt genom de mest klassiska Uppsalastadsdelarna. Vi hade just passerat Ofvandahls - passande nog, för där har det fötts många snilleblixtar genom åren - då Becks kom på svaret. Mamma Becks hade givetvis slutat betala Dennis.
Resonemanget måste ha gått som så att då Becks numera har en heltidstjänst på mycket fashionabla Katedralskolan borde hon givetvis betala Dennis själv. Att modern inte har meddelat detta till sin dotter beror nog bara på en miss i kommunikationen.
Den enda fråga som återstår är - hur mycket måste Becks betala i månaden för att Dennis ska reunfrienda henne?
söndag 5 september 2010
Segerfest på Vdala
Eftersom att Södra vann igår ville jag fira segern, och eftersom att jag spelade vänsterback skulle firandet ske på Nigel Winterburn-manér - med öl. Så när jag kom hem från matchen drog jag igång en desperat jakt efter dryckesbröder. Det är inte lika lätt att hitta den typen av syskon nuförtiden, nu när alla ha flyttat från Uppsala. Jag skickade till och med SMS till Kalle i Östersund med en uppmaning att komma hit, men han tyckte jag skulle ta flyget upp istället. Tyvärr hade sista SAS-kärran redan gått, så det gick inte.
Eller desperat jakt var det kanske inte, med tanke på att samtal nummer två gav napp. Hannes skulle givetvis ut, som ett led i hans faddring under nolleveckorna, så vi bestämde oss för att mötas på Vdala senare på kvällen.
Innan dess hade jag den bästa förfesten sedan den ginurspårning vi hade hemma hos Dennis innan en korridorsfest hos Esh. Jag satt framför tv:n och drack folköl 3,5 samt förtärde dillchips. Det var oerhört festligt.
Till sist gick jag ner till Vdala och kastade mig över deras drinkutbud. Det är ju så oerhört billigt på nation, så jag tyckte jag kunde unna mig det. När man är på Vdala är det dessutom obligatoriskt att dricka Dräparen, så det var bara att tala om för bartendern hur den ska tillagas och beställa.
Senare spelade nån snubbe som trodde att han var Broder Daniel fast sämre, så den spelningen dissade jag och Hannes fullständigt. När jag började prata baklänges - så som det alltid blir på Vdala - var det dags att gå hem och sova i 20 timmar. Men det var kul att gå på nation igen, även om det är konstigt att inte känna igen en enda person.
Nu ska jag börja ladda inför två dagar med utvecklingssamtal. Spännande!
Eller desperat jakt var det kanske inte, med tanke på att samtal nummer två gav napp. Hannes skulle givetvis ut, som ett led i hans faddring under nolleveckorna, så vi bestämde oss för att mötas på Vdala senare på kvällen.
Innan dess hade jag den bästa förfesten sedan den ginurspårning vi hade hemma hos Dennis innan en korridorsfest hos Esh. Jag satt framför tv:n och drack folköl 3,5 samt förtärde dillchips. Det var oerhört festligt.
Till sist gick jag ner till Vdala och kastade mig över deras drinkutbud. Det är ju så oerhört billigt på nation, så jag tyckte jag kunde unna mig det. När man är på Vdala är det dessutom obligatoriskt att dricka Dräparen, så det var bara att tala om för bartendern hur den ska tillagas och beställa.
Senare spelade nån snubbe som trodde att han var Broder Daniel fast sämre, så den spelningen dissade jag och Hannes fullständigt. När jag började prata baklänges - så som det alltid blir på Vdala - var det dags att gå hem och sova i 20 timmar. Men det var kul att gå på nation igen, även om det är konstigt att inte känna igen en enda person.
Nu ska jag börja ladda inför två dagar med utvecklingssamtal. Spännande!
lördag 4 september 2010
Hallå där...
...King Kolo, 26, som äntligen fick vara med och vinna en fotbollsmatch igen, när Södra Upsala besegrade Knutby med 1-0 på Valsätra IP på lördagseftermiddagen.
Hur känns det?
- Naej, det är klart det känns bra. Jag hade nästan glömt hur skönt det är att vinna. Men nu gäller det att ta en match i taget under resten av säsongen, så kanske vi kan hänga kvar.
Ja, Södras situation i tabellen är minst sagt prekär. Tror du att ni kan lämna jumboplatsen nu?
- Naej, det är klart att vi har chansen. Vi har mött topplagen, så nu återstår ett gäng krigarmatcher. Och bollen är ju rund, så visst kan vi hänga kvar.
Rapporter från de som var på plats talar om en riktig kämpaseger, och - jag citerar - "det var som att se Bolton från 2003, nedkokat till ett koncentrat så starkt att Arsene Wenger skulle få hjärtsnörp bara av att lukta på det". Vad är din kommentar till det?
- Naej, alla får ju tycka vad de vill. Vi tänker inte be om ursäkt för den här segern. I det här skedet av säsongen är det bara tre poäng som gäller, och vill man se något vackert får man gå på konstmuseum istället.
Varför blev ditt mål i andra halvlek bortdömt?
- Naej, det är jävligt oklart. Domaren sa att jag var offside, men hur fan kan man vara offside på en hörna?
Jag vet inte. Kan man det?
-Nej! Men även ett bortdömt mål är ett mål, som Pippo Inzaghi brukar säga.
Tre poäng är i hamn. Hur ska du fira det här?
- Naej, nu gäller det att njuta av den här segern i dag, men sedan börjar vi ladda för nästa match i morgon. Vi har ingenting att fira så länge vi ligger på nedflyttningsplats.
Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?
- Naej, tre poäng är ju en klassiker. Men nu har vi ju fått tre pinnar hära, så jag får nog önska mig något annat. Öl kanske? Ja, öl är gott. Jag önskar mig öl.
Hur känns det?
- Naej, det är klart det känns bra. Jag hade nästan glömt hur skönt det är att vinna. Men nu gäller det att ta en match i taget under resten av säsongen, så kanske vi kan hänga kvar.
Ja, Södras situation i tabellen är minst sagt prekär. Tror du att ni kan lämna jumboplatsen nu?
- Naej, det är klart att vi har chansen. Vi har mött topplagen, så nu återstår ett gäng krigarmatcher. Och bollen är ju rund, så visst kan vi hänga kvar.
Rapporter från de som var på plats talar om en riktig kämpaseger, och - jag citerar - "det var som att se Bolton från 2003, nedkokat till ett koncentrat så starkt att Arsene Wenger skulle få hjärtsnörp bara av att lukta på det". Vad är din kommentar till det?
- Naej, alla får ju tycka vad de vill. Vi tänker inte be om ursäkt för den här segern. I det här skedet av säsongen är det bara tre poäng som gäller, och vill man se något vackert får man gå på konstmuseum istället.
Varför blev ditt mål i andra halvlek bortdömt?
- Naej, det är jävligt oklart. Domaren sa att jag var offside, men hur fan kan man vara offside på en hörna?
Jag vet inte. Kan man det?
-Nej! Men även ett bortdömt mål är ett mål, som Pippo Inzaghi brukar säga.
Tre poäng är i hamn. Hur ska du fira det här?
- Naej, nu gäller det att njuta av den här segern i dag, men sedan börjar vi ladda för nästa match i morgon. Vi har ingenting att fira så länge vi ligger på nedflyttningsplats.
Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?
- Naej, tre poäng är ju en klassiker. Men nu har vi ju fått tre pinnar hära, så jag får nog önska mig något annat. Öl kanske? Ja, öl är gott. Jag önskar mig öl.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
