Hallå igen

Hur är stan en sån här kväll i september när augusti regnat bort? Det var längesen, jag borde ringt, men att ringa nu känns lite fånigt och kort.

Har just avnjutit en bättre(?) middag bestående av veckans rester. Det blev en liten bit moussaka till förrätt och sedan tacogratäng a la Jos med några torra bitar söndagsstek. Till detta avnjöt jag en god tjeckisk öl som kallas Staropramen, som just har introducerats på Systembolaget enligt mina källor.

Jag har inte uppdaterat så bra här på grund av olika anledningar, främst för att jag inte kan blogga på jobbet och för att jag har fullt upp på kvällarna också. Men det blir nog bättre framåt hösten. Inte för att hösten inte har infallit ännu, det märkte jag åtminstone förra torsdagen då jag cyklade till jobbet i en höststorm världen inte har sett maken till sedan Katrina. Men med höst menar jag den höst som infaller i slutet av oktober då man börjar känna "fy jävla satan" varje gång man går ut på morgonen och halkar omkring på blöta löv på gångbanorna och glasögonen immar igen när man kommer in. Då blir det nog bättre. Även om det blir sämre. Men ni förstår vad jag menar. Eller inte.

Men vad har då hänt i livet sedan sist? Jag ska bjuda på några brottstycken ur romanen jag har kommit att döpa efter en av Sveriges bästa artister genom tiderna - "September".

*Jag har gjort debut som kyrkomusiker. Det var när Saras systerdotter Tuva döptes som jag kompade SaraD när hon sjöng Nocturne. Det var helt okej för prästen att jag deltog i ceremonin trots att jag både är en bastard och en ofrälse. Jag kan förstå kritiken som riktas mot svenska kyrkan när de tillåter sånt här. Detta är grogrunden för alla Helge Fossmos som finns i den svenska församlingsmyllan. Men jag spelade helt okej och Sara gjorde sitt jobb som fadder (det heter tydligen inte gudmor längre) med den äran.

*Jag har hållit i ett föräldramöte. Jag pratade bara två gånger om Arsenal.

*Jag har fått tre föräldrasamtal. Det är två fler än vad jag fick under hela förra hösten. Under dessa har jag inte nämnt Arsenal en enda gång.

*Jag har bokat in en Londonresa. Arsenal-Tottenham den 20 november. Så jävla gött att träffa min gamle vän London igen. Det är nästan ett år sedan.

*Jag har besökt h u v u d s t a d e n. Det var givetvis Arsenal Swedens fel, för det var packning av diverse attiraljer som stod på menyn. Åtta timmar senare var det dock över och man kunde gå på pintsen. Jag gick till och med på lokal senare på kvällen!

*Jag har autismlyssnat på Säkerts nya skiva. Annika Norlin är bäst i hela världen. Punkt.

Nu ska jag njuta av fredagskvällen här på solo kvist. Sara har glömt bort att hon har flyttat hit och åkt till Linköping igen, så jag får klara mig själv. Och det gör jag så bra. Jag har båda vin och chips till mitt förfogande, och en hel massa nedladdade avsnitt av fina komediserier att beta av så på mig går det ingen nöd.

Så nu vill jag önska dig lycka till. Nu är det skymning här i Uppsala, men jag ska inte ut och göra byn. Ring om du vill, och hälsa dom jag känner, håll blicken kvar i skyn. Du vet, det är så många, så många som vill ta en ner på jorden. Och vintern kan bli lång här ändå i den fjällhöga norden.