Blev visst någon form av utgång i lördags. Först var Hannes och jag hemma hos Per, för att sedan - så klart - gå till Platens. Ovärt, naturligtvis, och frågan är om jag någonsin sätter min fot där igen. Det var i alla fall kul när Hannes tappade sin citron just då tequilan hade svepts. Han hade panik i blicken.
Det är för övrigt löjligt dyrt att gå ut på riktiga ställen, alltså inte studentställen. Hur har folk råd? Nu tänker jag inte gå på ett vanligt ställe förrän tidigast lördag, för då är det "avslutningsbankett" med fotbollslaget på Flustret. There's a first - har aldrig varit på "Flurran" förr, och jag ser fram emot det samtidigt som jag bävar.
I söndags besökte jag mormor, som enligt känt mönster höll låda i cirka två timmar. Den senaste nyheten var att hon, 82 vårar, hade hittat en ny fästman. En 32 år yngre fästman.
- Jag har skaffat mig lite lammkött, som hon uttryckte det.
Mormor Eivor alltså, vilken idol hon är.
På kvällen var det stilla familjeliv och Hannes och jag tänkte runda av helgen med lite chirre och lärre, men det gick åt fanders. Vi köpte den fina smaken sourcream and pepper, men när vi smakade upptäckte vi att de hade glömt att krydda chipsen. Det smakade oblat. Arsenal-Hull 1-2 var därmed inte den största besvikelsen under den gångna helgen.
Tog mig uppåt i landet igår, gick i skolan och tänkte ha en lugn kväll. Det tyckte Kalle var en dålig idé ty han kom över med en flaska skumpa och en flaska rom, för Esh har ju fyllt år. Sen kan ni ju dra era egna slutsatser om hur lugn den hemmakvällen blev.
Idag borde jag styra upp mitt tentaplugg. Istället har jag sovit, surfat, fixat med min hemliga supporterklubb och tvättat kläder. Undrar hur mycket jag kommer att plugga idag. Ett hett tips är inget.
Till sist. Det är klart att jag kommer sätta min fot på Platens igen. Det går ju för faen inte att undvika när man är i LKPG.
tisdag 30 september 2008
lördag 27 september 2008
LKPG away - fucking love it
Alltid trevligt att besöka Linköping, även om stan är ombyggd varje gång jag kommer hit numera. Inte ens Burger King ligger på samma ställe längre och på Filbytergallerian har de satt upp den mest anskrämliga neonskylt med gallerianamnet jag har sett i hela mitt liv. Satt på Mörners pub i går och varje gång jag tittade ut över Stora Torget och skymtade den där UFO-liknande saken ilade det till i skallen på mig, som en migränattack.
Hade som mål att plugga på tåget på vägen ner, men det föll platt i och med att jag somnade efter Södertälje. Jag är inte dålig, jag är bra som Elin i Fucking Åmål skulle ha sagt.
Väl på plats i barnhemsstaden mötte jag upp med min pappa och vi gick och käkade upp en god indisk restaurang och drack varsin jätteflaska Cobraöl. Sedan svängde vi förbi Royal Arms (eller Bishops Arms eller vad fan den heter - helt omöjligt att lära sig vilket) för en Guinness, innan farsan tog mina väskor på bussen och for hem.
Jag fick sedan ut Per på stan och vi satte oss på Mörners och drack Falcon 40 centilitersöl, den man köper på Oves för 19:-, för 49:-. Men är galet bortskämd på nation, den är ett som är säkert.
Sedan kom även Sandra med två kompisar förbi liksom gamle bekantingen Ante - mannen som ler så mycket att han får en smiley att framstå som allvarlig - och sedan även Elin, något rund under fötterna efter att ha festat med Fräshkalle (en annan klassisk bekant/kollega). Det blir lätt så att man blir trubbig under sulorna när man hänger med Fräschkalle.
Rundade av framåt ett och letade upp sista bussen från stan. Det var skönt att åter få uppleva fylledekadensen bland alla Kisabönder och Bergsbor som alltid hänger där på Vasavägens busshållsplats vid halv två på fredag- och lördagkväller. Jag kände mig verkligen som en i gänget och det kändes inte alls konstigt att alla var cirka tio år yngre än mig. Man kan säga att jag trivdes enormt väl under den tiominutersperiod jag stod och väntade på tolvan. Och fyllehetsen på bussen gjorde också att jag kände mig bekväm.
Väl i Lambot tog det inte lång tid innan jag däckade, och sedan överdrev jag med sovandet. Samtidigt, är man hemma hos mor och far är det lag på att man ska tonårssova. Fråga Hannes så får ni se.
Fotnot: Det kursiverade stycket är ironiskt.
Hade som mål att plugga på tåget på vägen ner, men det föll platt i och med att jag somnade efter Södertälje. Jag är inte dålig, jag är bra som Elin i Fucking Åmål skulle ha sagt.
Väl på plats i barnhemsstaden mötte jag upp med min pappa och vi gick och käkade upp en god indisk restaurang och drack varsin jätteflaska Cobraöl. Sedan svängde vi förbi Royal Arms (eller Bishops Arms eller vad fan den heter - helt omöjligt att lära sig vilket) för en Guinness, innan farsan tog mina väskor på bussen och for hem.
Jag fick sedan ut Per på stan och vi satte oss på Mörners och drack Falcon 40 centilitersöl, den man köper på Oves för 19:-, för 49:-. Men är galet bortskämd på nation, den är ett som är säkert.
Sedan kom även Sandra med två kompisar förbi liksom gamle bekantingen Ante - mannen som ler så mycket att han får en smiley att framstå som allvarlig - och sedan även Elin, något rund under fötterna efter att ha festat med Fräshkalle (en annan klassisk bekant/kollega). Det blir lätt så att man blir trubbig under sulorna när man hänger med Fräschkalle.
Rundade av framåt ett och letade upp sista bussen från stan. Det var skönt att åter få uppleva fylledekadensen bland alla Kisabönder och Bergsbor som alltid hänger där på Vasavägens busshållsplats vid halv två på fredag- och lördagkväller. Jag kände mig verkligen som en i gänget och det kändes inte alls konstigt att alla var cirka tio år yngre än mig. Man kan säga att jag trivdes enormt väl under den tiominutersperiod jag stod och väntade på tolvan. Och fyllehetsen på bussen gjorde också att jag kände mig bekväm.
Väl i Lambot tog det inte lång tid innan jag däckade, och sedan överdrev jag med sovandet. Samtidigt, är man hemma hos mor och far är det lag på att man ska tonårssova. Fråga Hannes så får ni se.
Fotnot: Det kursiverade stycket är ironiskt.
fredag 26 september 2008
Nu jävlar är det dags
Bara så att ni vet:
Den 8/10 blir den en klassisk uppsaliensk pubrunda. En stor stark ska klaras av på alla tretton nationer. Och detta under sju timmar.
Följande medverkande är spikade:
King Kolo
Kalle
Motala Ström
Holtz
Esh (Han ska böga då)
Ella (litegrann, kanske)
Listan uppdateras kontinuerligt.
Den 8/10 blir den en klassisk uppsaliensk pubrunda. En stor stark ska klaras av på alla tretton nationer. Och detta under sju timmar.
Följande medverkande är spikade:
King Kolo
Kalle
Motala Ström
Holtz
Ella (litegrann, kanske)
Listan uppdateras kontinuerligt.
torsdag 25 september 2008
I love Annika
Hello Saferides nya skiva lever upp till de höga förväntningarna. Visst är det ett par anonyma låtar, men som helhet är skivan mycket bra. Det är särskilt en strof som jag fullkomligt älskar. I I wonder who is like this one sjunger Annika om hur människor kan liknas vid olika låtar och det är i den strofen finns:
"And you are the only one I've met who's God Only Knows"
För er som inte vet det är God Only Knows med Beach Boys den bästa och vackraste låten i världshistorien. Alla kategorier.
Jag blir rörd. Det är förbanne mig det finaste jag har hört sen brorsan konfirmerades (Asfaltsblomman).
"And you are the only one I've met who's God Only Knows"
För er som inte vet det är God Only Knows med Beach Boys den bästa och vackraste låten i världshistorien. Alla kategorier.
Jag blir rörd. Det är förbanne mig det finaste jag har hört sen brorsan konfirmerades (Asfaltsblomman).
onsdag 24 september 2008
Stora klichéfestivalen 2008
Var går gränsen för vilka klichéer man får säga på offentlig plats?
Jag vet, för på dagens seminarium passerades den. På frågan "vad är det att vara svensk?" svarade någon "det är att vara lite lagom sådär", för att någon annan minuten senare skulle spä på med något om jantelagen. Just då lämnade jag kroppen för ett ögonblick - ja, jag var medicinsk död i några sekunder. Jag blev så matt att jag varken orkade eller kunde säga emot.
Eller det är kanske mig det är fel på. Det är kanske rimligt att bunta ihop nio miljoner människor under en enda egenskap. Jag är nog bara överkänslig.
Jävlar vad saker ska ältas på ILU förresten (kanske var därför Esh ville kliva på). Arbetslaget bara pratar och pratar, och pratar och pratar, och pratar och pratar för att sedan komma fram till "vad har vi kommit fram till?". Sedan diskuterar man lite till. Och sen måste man in till seminariet och sammanfatta vad man har kommit fram till och så säger man "de andra gruppperna har i princip tagit upp det vi pratade om".
Jag är ju något militäriskt lagd, så jag vill ha mer av principen: Vad är det som ska göras? Hur ska det göras? Utför! Men med tanke på könsfördelningen i arbetslaget är det knappast att tänka på, sa han chauvinistiskt.
Positivt dock att den sista pusselbiten inför Stora Arsenal-överdosen 2008 föll på plats i dag. Biljetterna till West Ham-Arsenal är kirrade så nu står det klart att det blir fyra Arsenalmatcher på två veckor om en dryg månad. I, mina vänner, fucking love it! Det behövs något att se fram emot när skoldiskussionerna blir alltför klichétäta.
Jag vet, för på dagens seminarium passerades den. På frågan "vad är det att vara svensk?" svarade någon "det är att vara lite lagom sådär", för att någon annan minuten senare skulle spä på med något om jantelagen. Just då lämnade jag kroppen för ett ögonblick - ja, jag var medicinsk död i några sekunder. Jag blev så matt att jag varken orkade eller kunde säga emot.
Eller det är kanske mig det är fel på. Det är kanske rimligt att bunta ihop nio miljoner människor under en enda egenskap. Jag är nog bara överkänslig.
Jävlar vad saker ska ältas på ILU förresten (kanske var därför Esh ville kliva på). Arbetslaget bara pratar och pratar, och pratar och pratar, och pratar och pratar för att sedan komma fram till "vad har vi kommit fram till?". Sedan diskuterar man lite till. Och sen måste man in till seminariet och sammanfatta vad man har kommit fram till och så säger man "de andra gruppperna har i princip tagit upp det vi pratade om".
Jag är ju något militäriskt lagd, så jag vill ha mer av principen: Vad är det som ska göras? Hur ska det göras? Utför! Men med tanke på könsfördelningen i arbetslaget är det knappast att tänka på, sa han chauvinistiskt.
Positivt dock att den sista pusselbiten inför Stora Arsenal-överdosen 2008 föll på plats i dag. Biljetterna till West Ham-Arsenal är kirrade så nu står det klart att det blir fyra Arsenalmatcher på två veckor om en dryg månad. I, mina vänner, fucking love it! Det behövs något att se fram emot när skoldiskussionerna blir alltför klichétäta.
Åttiotalist javisst
Vi åttiotalister är en intressant generation. Vi var den första där alla gick på gymnasiet och den första där alla som inte ville slapp göra lumpen. Inte konstigt att vi består av ett gäng know-it-all-mjukisar som aldrig tänker skaffa oss ett riktigt jobb - alternativt jobba som framgångsrik mediamänniska eller bloggare.
Vi är en generation som har avlats fram av folkhemsgenerationen med stort f - Femtiotalisterna. De som stod på barrikaderna och demonstrerade fram ett mer jämlikt samhälle där vem som helst fick läsa på universitetet och garanterade ett Sverige utan kärnkraft 2010 (än lever drömmen!). De är generationen som har byggt en grund så stadig åt oss att själva urberget framstår som lös sandsten. De kämpade så att vi slapp.
De gav oss rikligt med uppmärksamhet, skjutsade till skolresor och träningar, närde oss rejält efter kostcirkelns alla regler och tog oss på exotiska charterresor. Detta samtidigt som de skötte jobb, hem, engagerade sig i vår skolgång och curlade hejvilt. Men vad blev resultatet?
Ett gäng bortskämda ständigt festande klubbkids som ironiserar över varenda detalj i livet och som saknar livsplan inför nästa år ("Jag ska nog ut och resa ett halvår"). Ett gäng som helt och hållet struntar i att ha ett sparkonto för "man kan ju alltid låna av morsan och farsan om det kniper". Ett gäng helt utan politiska visioner - "det blir ju ändå ingen skillnad".
En generation ungdomar som bara vill prata om sig själva ("Ja, det där är precis som när jag..."). En generation som pumpar upp 100-tals bilder på det egna ansiktet på Facebook, som bloggar om exakt allting i sin vardag. En generation som skulle springa till närmaste skog och gömma sig om ryssen kom.
Och högst upp på åttiotalisternas narcissistiska köttberg står King Kolo i givakt. Det var han som tröttnade på Facebook för att ingen skrev några meddelanden utan bara skickade vampyrer och istället började blogga. Han som slutade ta del av vad andra gör, men förväntar sig att alla är intressserade av vad han gör. Han som en symbol för de självupptagna åttiotalisterna.
Han som gör sig till spårkrör för en hel generation. Just det sammanfattar nog den typiske åttiotalisten ganska bra.
Sorgligt.
Vi är en generation som har avlats fram av folkhemsgenerationen med stort f - Femtiotalisterna. De som stod på barrikaderna och demonstrerade fram ett mer jämlikt samhälle där vem som helst fick läsa på universitetet och garanterade ett Sverige utan kärnkraft 2010 (än lever drömmen!). De är generationen som har byggt en grund så stadig åt oss att själva urberget framstår som lös sandsten. De kämpade så att vi slapp.
De gav oss rikligt med uppmärksamhet, skjutsade till skolresor och träningar, närde oss rejält efter kostcirkelns alla regler och tog oss på exotiska charterresor. Detta samtidigt som de skötte jobb, hem, engagerade sig i vår skolgång och curlade hejvilt. Men vad blev resultatet?
Ett gäng bortskämda ständigt festande klubbkids som ironiserar över varenda detalj i livet och som saknar livsplan inför nästa år ("Jag ska nog ut och resa ett halvår"). Ett gäng som helt och hållet struntar i att ha ett sparkonto för "man kan ju alltid låna av morsan och farsan om det kniper". Ett gäng helt utan politiska visioner - "det blir ju ändå ingen skillnad".
En generation ungdomar som bara vill prata om sig själva ("Ja, det där är precis som när jag..."). En generation som pumpar upp 100-tals bilder på det egna ansiktet på Facebook, som bloggar om exakt allting i sin vardag. En generation som skulle springa till närmaste skog och gömma sig om ryssen kom.
Och högst upp på åttiotalisternas narcissistiska köttberg står King Kolo i givakt. Det var han som tröttnade på Facebook för att ingen skrev några meddelanden utan bara skickade vampyrer och istället började blogga. Han som slutade ta del av vad andra gör, men förväntar sig att alla är intressserade av vad han gör. Han som en symbol för de självupptagna åttiotalisterna.
Han som gör sig till spårkrör för en hel generation. Just det sammanfattar nog den typiske åttiotalisten ganska bra.
Sorgligt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
