Åttiotalist javisst

Vi åttiotalister är en intressant generation. Vi var den första där alla gick på gymnasiet och den första där alla som inte ville slapp göra lumpen. Inte konstigt att vi består av ett gäng know-it-all-mjukisar som aldrig tänker skaffa oss ett riktigt jobb - alternativt jobba som framgångsrik mediamänniska eller bloggare.

Vi är en generation som har avlats fram av folkhemsgenerationen med stort f - Femtiotalisterna. De som stod på barrikaderna och demonstrerade fram ett mer jämlikt samhälle där vem som helst fick läsa på universitetet och garanterade ett Sverige utan kärnkraft 2010 (än lever drömmen!). De är generationen som har byggt en grund så stadig åt oss att själva urberget framstår som lös sandsten. De kämpade så att vi slapp.

De gav oss rikligt med uppmärksamhet, skjutsade till skolresor och träningar, närde oss rejält efter kostcirkelns alla regler och tog oss på exotiska charterresor. Detta samtidigt som de skötte jobb, hem, engagerade sig i vår skolgång och curlade hejvilt. Men vad blev resultatet?

Ett gäng bortskämda ständigt festande klubbkids som ironiserar över varenda detalj i livet och som saknar livsplan inför nästa år ("Jag ska nog ut och resa ett halvår"). Ett gäng som helt och hållet struntar i att ha ett sparkonto för "man kan ju alltid låna av morsan och farsan om det kniper". Ett gäng helt utan politiska visioner - "det blir ju ändå ingen skillnad".

En generation ungdomar som bara vill prata om sig själva ("Ja, det där är precis som när jag..."). En generation som pumpar upp 100-tals bilder på det egna ansiktet på Facebook, som bloggar om exakt allting i sin vardag. En generation som skulle springa till närmaste skog och gömma sig om ryssen kom.

Och högst upp på åttiotalisternas narcissistiska köttberg står King Kolo i givakt. Det var han som tröttnade på Facebook för att ingen skrev några meddelanden utan bara skickade vampyrer och istället började blogga. Han som slutade ta del av vad andra gör, men förväntar sig att alla är intressserade av vad han gör. Han som en symbol för de självupptagna åttiotalisterna.

Han som gör sig till spårkrör för en hel generation. Just det sammanfattar nog den typiske åttiotalisten ganska bra.

Sorgligt.