Sitter här i väntan, spelar lite data

Det var länge sedan jag hade så mycket PMS som idag, men konstigt vore väl annars. Kvällens gigantiska match mot Barca har jag väntat på sedan den där ödesdigra majkvällen 2006 då besvikelsens iskalla tystnad låg som en blöt filt över mig, när jag gick hem från Dennis efter Champions League-finalen. Den PCLD:n var inte att leka med.

Och givetvis regnade det den kvällen. Det var nästan poetiskt smärtsamt.

Nu är chansen till revansch här. Arsenal-Barca på Emirates och världens blickar vänds mot London. I alla fall den civiliserade världens blickar. Nej, nu ska vi inte vara sådana. King Kolo är en imperialistfri zon. Många blickar vänds mot Emiraten i kväll.

Jag har ägnat dagen åt tidsfördrivande saker som tentaskrivande och ett MSN-seminarium med Sara angående ordbajseriets ädla konst.

Jag var lite småtrött i morse eftersom att jag och Esh var hembjudna till Becks och hennes nya roommate Jenny på paj. Becks förrförrförra roommate Emma var också där och hon bjöd på muffins. Esh hade styrt upp en massa vin också, och då är man ju inte sämre än att man tar ett par glas. Jag var dock så pass mogen i mitt beteende att jag inte följde med ut på krogen efteråt, utan gick hem och började ladda inför tentan. Det hade dock varit kul att haka på, för vi hade en väldigt trevlig kväll.

Jag har känslan av att tentan gick bra, och när jag känner så brukar jag också ha klarat av den. Men jag kan erkänna att det var svaj på några av frågorna, så helt säker kan jag inte vara. Jag kom bara trea i tävlingen om vem som kunde lämna in tentan först, så det var lite bittert. Men nu kan jag släppa grammatiken igen, och glömma det jag har lärt mig för tredje gången.

Nu ska jag fortsätta slå ihjäl tiden inför The Big Game. Håll tummarna för mig.

Fotnot: PMS = Pre-Match Stress

Språket är inte enkelt, men fantastiskt

Ovanstående rad är hämtad ur Bolanders Funktionell grammatik och är fruktansvärt provocerande när man börjar tentaplugga några dagar för sent, och inser att man inte kommer ihåg allting så bra som man borde av de två tidigare grammatikvändor man har haft under tiden i plugget. Språket är inte enkelt, men du kan dra åt helvete med dina klämkäcka, och misslyckade, försök till ordstäv. Det hade varit en bättre sak att skriva i grammatikboken.

Men riktigt så illa som jag ger sken av här är det faktiskt inte. Det var smått paniskt i början av dagen, men nu har jag suttit ett antal timmar så de där igenfrusna partierna av hjärnan börjar så sakteliga tina upp nu. Jag minns saker om verb som jag aldrig trodde jag skulle tänka på igen. Futurum preteritum och sånt. Ja, ni vet. Gammal skåpmat.

Tentan är inte förrän på onsdag, men tisdagen kommer att tillbringas ute i Heby med en vickdag igen så det kommer sannolikt inte att bli så mycket plugg gjort. Känner jag mig själv rätt kommer jag leta upp assistentgrabbarna och ägna mina lediga stunder åt att diskutera Proust fotboll.

Har aldrig gillat Birmingham

Det har varit en tung söndag, främst orsakat av fotbolleliga orsaker. Men vi tar det från början, det vill säga lördagen.

Jag åkte till Stockholm redan vid klockan åtta för att ta en förmiddagsfika med Josefin och hennes boyfriend Colin, som inte är gay trots att han bor i Brighton. Det var första gången jag träffade honom och det var en trevlig bekantskap. Josefin var också trevlig, som hon brukar.

Efter en halvtimme fick vi sällskap av Becks som fortfarande var lite svajig efter gårdagens bravader i Stockholmsnatten. Eller lite är nog fel ord. Ganska mycket svajig skulle jag vilja hävda. Men hon var också trevlig, så det var ingen som störde sig på det. Och med ingen menar jag mig själv för jag kan inte svara för Jos och Colin. Men dom borde vara vana vid Becks efter året i Brighton.

Vid elva lämnade jag Götgatanfiket och gick ner till O'Learys i Gamla Stan där Arsenal Swedens Stockholmsgäng brukar hålla till och sedan satt vi ett gäng och lanade under större delen av den tidiga eftermiddagen, och styrde med Arsenal.se.

Sedan spelade Arsenal mot Birmingham och då gick det som det brukar när Arsenal har chansen att slåss om guld och åker till St Andrews. Birmingham kvitterade i matchens sista minut och så var den kvällen förstörd. Folk åkte hem till höger och vänster, så det var bara att jag drog - som Oskar hade sagt. Jag var till och med hemma i tid för att se Millennium, vilket knappast var enligt planen. Planen var ju att stanna kvar och fira tre poäng.

Men det var kanske lika bra att jag inte fördrack mig på öl eftersom att jag själv hade match idag. Jag hade på förhand flaggat för att jag antagligen inte skulle orka 90 minuter, och det gjorde jag inte heller. Men på grund av ett par skador fick jag spela 90 minuter ändå, hur trött jag än var. Det var fler än jag som blev trötta, så vi förlorade matchen med 2-4. Aldrig kul att förlora, men det kändes ändå ganska bra - jag är så mycket bättre tränad nu än vad jag var inför förra säsongen.

Fast det går inte att komma ifrån smärtan som alltid kommer efter träningsmatcherna. Och seriematcherna också. Så resten av den här dagen har jag tillbringat med att tycka synd om mig själv och deppa lite i största allmänhet. Nu ska jag deppa vidare tills det är rimligt att gå till sängs.

Med hopp om bättre fotbollsklimat nästa vecka.

And I say what about breakfast at Arlanda

Det som i kalendern var uppbokat som ledig fredag med pluggtouch byttes efter ett telefonsamtal, utan den minsta tvekan, ut mot ännu ett morgonpass på Sveriges mest namnkunniga flygplats. Jag säger aldrig nej till ett jobbpass, om det inte är Arsenalmatch vill säga. Eller om jag inte har något bättre för mig. Men det har jag ju nästan aldrig, så alltså säger jag i princip aldrig nej till ett jobbpass. Vilket jag också skrev från början. Alltså var den här utläggningen ganska onödig. Jag borde ha nöjt mig efter den andra meningen. Men ibland blir det såhär, det är inget att göra något åt. Inget att bittra över.

På fredagar serveras det frukost på jobbet, och det var något som jag alltid slog mynt av på den tiden när vi bemanningsföretagare kunde välja om vi ville jobba morgonpass eller kvällspass. Jag brukade alltid jobba två kvällspass under veckan för att sedan runda av med ett morgonpass på fredagen, eftersom att man fick frukost då. Smart tyckte jag.

Lite för smart visade det sig, för snart började de andra på jobbet se ett mönster och håna mig. Typ "Axel jobbar morgon, då måste det vara fredag igen" och liknande retsamma kommentarer. Dessa attacker gjorde storstilad återkomst idag, men jag lät dem hållas. Gratis mat har alltid varit och kommer alltid att vara en av de starkaste drivkrafterna i mitt liv.

För övrigt klarade jag mig faktiskt ifrån att ta en av mina patenterade tupplur extended version™ igår, vilket gjorde att jag somnade redan runt elvatiden. Fem timmars sömn före ett morgonpass - det har inte hänt många gånger tidigare.

Efter jobbet åkte jag och Esh och handlade på Maxi och sedan drog han igång ett långkok som står och puttrar och sprider en härlig doft i lägenheten just nu. Eftersom att jag enbart har ätit gratis frukost idag ser jag fram emot denna middag som om den vore den gräddigaste av potatisgratänger. Sedan ska jag unna mig ett glas vin eller två, men det blir lugnt och städat för i morgon ska jag till Stockholm för Arsenal Sweden-träff.

I nästa inlägg ska vi diskutera hur man effektivast skriver en så pratig och långrandig inledning som möjligt, utan att folk minns det när de kommer till slutet av texten.

Prischocken: Så drabbas jag

Nej, som sannolikhetsläran sa igår blev det ingen träning. Jag var för trött och seg, vilket jag har varit hela veckan, för att orka börja träna klockan 21.45. Det går liksom inte att motivera för sig själv när man ska vara på plats på flygplatsen klockan 0600 dagen efter. Idag hoppas jag dock kunna ge mig ut och jogga lite, för att piggna till igen.

Helt utan fotboll blev jag dock inte, då jag drömde att jag spelade i någon märklig match i natt. Jag minns inte vad som hände eller hur det gick, men jag vattnade helt genomsvettig så jag måste ha gjort en godkänd kämpainsats i alla fall. Eller så var jag väldigt otränad, och svettades enligt principen flåstjock gubbe. Jag vill helst inte tro det sistnämnda.

Eller så börjar det bli läge att sänka temperaturen på elementet. Det börjar nog bli vår trots allt. Ymniga svettningar är ju ett säkert vårtecken om något.

Klockan 4.20 lämnade jag den inte alls oangenäma omfamningen sängen lockade med och försökte skaka liv i mig själv. Det gick sådär, och det är i lägen som dessa jag saknar kaffe så erhört mycket. Hur ska det gå om jag får jobba morgonveckor i sommar?

På jobbet har det varit lugna puckar. Jag drabbades dessvärre av en stor motgång när jag skulle köpa den traditionella niomackan på terminal 4. Till min glädje hade de favoritciabattan med kycklingbaconfyllning, men till min fasa kostade hela härligheten inte den vanliga tjugolappen utan priset var chockhöjt med 15 %. Där stod jag och skramlade hopplöst med mina futtiga fyra femkronor och såg dum ut. Jag är borta i ett halvår och vad händer? Ocker! Hela jävla verksamheten på flygplatsen går åt helvete. Ska jag behöva släpa med mig ett kilo mynt varje morgon i fortsättningen?

Inte konstigt att resten av arbetspasset blev avslaget efter den käftsmällen.

Nu ska jag jobba klart här framför datan och sedan ska jag hem och ta en av mina patenterade tupplur extended version™. Den har drivit mig ända sedan jag inte kunde drivas av niomackan.

Dagens sifo 2

Efter att ha känt på utomhustemperaturen är det nu 90 % - 10 % till nej.

Dagens sifo

Det blev inte så mycket gjort igår efter den effektiva inledningen. En av mina patenterade tupplur extended version slog undan benen på mig, och efter den var det inte tal om att göra ett enda något. Mer än en tjock gryta köttfärssås. Men inget mer skolrelaterat i alla fall.

Det tänkte jag ta itu med idag, efter en sväng ut till Heby och några vikarielektioner. En av mina patenterade tupplur extended version slog dock undan benen på mig, och efter den var det inte tal om att göra ett enda något.

Jag funderar dock på att gå och träna, men eftersom att träningen är slut tre kvart före midnatt samt att jag ska kliva upp vid fyrasnåret i morgon bitti vet jag inte hur genomtänkt det känns. Å andra sidan kommer jag knappast vara sömnig efter eftermiddagens vilfiasko, men jag avvaktar ett litet tag till med beslutet.

Just nu är det 60 % - 40 % i nejsidans favör.