fredag 26 mars 2010

And I say what about breakfast at Arlanda

Det som i kalendern var uppbokat som ledig fredag med pluggtouch byttes efter ett telefonsamtal, utan den minsta tvekan, ut mot ännu ett morgonpass på Sveriges mest namnkunniga flygplats. Jag säger aldrig nej till ett jobbpass, om det inte är Arsenalmatch vill säga. Eller om jag inte har något bättre för mig. Men det har jag ju nästan aldrig, så alltså säger jag i princip aldrig nej till ett jobbpass. Vilket jag också skrev från början. Alltså var den här utläggningen ganska onödig. Jag borde ha nöjt mig efter den andra meningen. Men ibland blir det såhär, det är inget att göra något åt. Inget att bittra över.

På fredagar serveras det frukost på jobbet, och det var något som jag alltid slog mynt av på den tiden när vi bemanningsföretagare kunde välja om vi ville jobba morgonpass eller kvällspass. Jag brukade alltid jobba två kvällspass under veckan för att sedan runda av med ett morgonpass på fredagen, eftersom att man fick frukost då. Smart tyckte jag.

Lite för smart visade det sig, för snart började de andra på jobbet se ett mönster och håna mig. Typ "Axel jobbar morgon, då måste det vara fredag igen" och liknande retsamma kommentarer. Dessa attacker gjorde storstilad återkomst idag, men jag lät dem hållas. Gratis mat har alltid varit och kommer alltid att vara en av de starkaste drivkrafterna i mitt liv.

För övrigt klarade jag mig faktiskt ifrån att ta en av mina patenterade tupplur extended version™ igår, vilket gjorde att jag somnade redan runt elvatiden. Fem timmars sömn före ett morgonpass - det har inte hänt många gånger tidigare.

Efter jobbet åkte jag och Esh och handlade på Maxi och sedan drog han igång ett långkok som står och puttrar och sprider en härlig doft i lägenheten just nu. Eftersom att jag enbart har ätit gratis frukost idag ser jag fram emot denna middag som om den vore den gräddigaste av potatisgratänger. Sedan ska jag unna mig ett glas vin eller två, men det blir lugnt och städat för i morgon ska jag till Stockholm för Arsenal Sweden-träff.

I nästa inlägg ska vi diskutera hur man effektivast skriver en så pratig och långrandig inledning som möjligt, utan att folk minns det när de kommer till slutet av texten.

Inga kommentarer: