Har aldrig gillat Birmingham

Det har varit en tung söndag, främst orsakat av fotbolleliga orsaker. Men vi tar det från början, det vill säga lördagen.

Jag åkte till Stockholm redan vid klockan åtta för att ta en förmiddagsfika med Josefin och hennes boyfriend Colin, som inte är gay trots att han bor i Brighton. Det var första gången jag träffade honom och det var en trevlig bekantskap. Josefin var också trevlig, som hon brukar.

Efter en halvtimme fick vi sällskap av Becks som fortfarande var lite svajig efter gårdagens bravader i Stockholmsnatten. Eller lite är nog fel ord. Ganska mycket svajig skulle jag vilja hävda. Men hon var också trevlig, så det var ingen som störde sig på det. Och med ingen menar jag mig själv för jag kan inte svara för Jos och Colin. Men dom borde vara vana vid Becks efter året i Brighton.

Vid elva lämnade jag Götgatanfiket och gick ner till O'Learys i Gamla Stan där Arsenal Swedens Stockholmsgäng brukar hålla till och sedan satt vi ett gäng och lanade under större delen av den tidiga eftermiddagen, och styrde med Arsenal.se.

Sedan spelade Arsenal mot Birmingham och då gick det som det brukar när Arsenal har chansen att slåss om guld och åker till St Andrews. Birmingham kvitterade i matchens sista minut och så var den kvällen förstörd. Folk åkte hem till höger och vänster, så det var bara att jag drog - som Oskar hade sagt. Jag var till och med hemma i tid för att se Millennium, vilket knappast var enligt planen. Planen var ju att stanna kvar och fira tre poäng.

Men det var kanske lika bra att jag inte fördrack mig på öl eftersom att jag själv hade match idag. Jag hade på förhand flaggat för att jag antagligen inte skulle orka 90 minuter, och det gjorde jag inte heller. Men på grund av ett par skador fick jag spela 90 minuter ändå, hur trött jag än var. Det var fler än jag som blev trötta, så vi förlorade matchen med 2-4. Aldrig kul att förlora, men det kändes ändå ganska bra - jag är så mycket bättre tränad nu än vad jag var inför förra säsongen.

Fast det går inte att komma ifrån smärtan som alltid kommer efter träningsmatcherna. Och seriematcherna också. Så resten av den här dagen har jag tillbringat med att tycka synd om mig själv och deppa lite i största allmänhet. Nu ska jag deppa vidare tills det är rimligt att gå till sängs.

Med hopp om bättre fotbollsklimat nästa vecka.