Recension: Moneybrother

När: 21/10 2010
Var: Katalin, Uppsala
Bäst: Fulla för kärlekens skull
Sämst: Ljuddebaclet på slutet
Fråga: Vad gjorde AIK:s assisterande tränare Björn Wesström där?

Betyg:

Tillsammans med trevliga kollegorna Carro och Magnus fick jag till sist chansen att gå på spelning på Katalin igen. Det var alldeles för länge sedan jag såg någonting i denna världens bästa konsertlokal - jag minns inte ens när det var sist. Vilket naturligtvis är bedrövligt.

Detta var tredje gången jag såg Moneybrother på Katalin, och de två tidigare spelningarna hade varit mycket goda upplevelser så förväntningarna var högt ställda även denna gång. Jag räknade dock med en ganska lågmäld session eftersom att han denna gång skulle köra solo. Jag vet dock inte hur jag tänkte där eftersom att han inte har särskilt många lågmälda låtar på sin repertoar. För lågmält blev det icke.

Anders klev självsäkert in på scenen några minuter efter utsatt tid och inledde med en låt från senaste skivan (som jag har dålig koll på) och det blev ganska rivigt direkt tack vara någon form av samplingsgrej som han skapade en enklare rytmsektion med. För min del kom spelningen igång när han efter en längre introduktion, som kändes inrepeterad men funkade i sammanhanget, spelade Nobody's lonely tonight.

Han fick igång publiken så bra det nu går på en torsdag ganska omgående och mellansnacket var genomtänkt och roligt. Visst är han ingen Howlin' Pelle, men stundtals framstod han här som den födde estradören.

Efter den inledande timmen, där höjdpunkten var Håkan-covern Brännö Serenad, tog han en kort whiskeypaus - rockstjärnemässigt nog - i fem minuter innan han återkom med nya krafter och drev fram till spelningens klimax. Ännu en svensk cover, som för mig var ganska oväntad: Eldkvarns episka Fulla för kärlekens skull. Pengabrorsan verkade då ha slängt sina stämband åt helvete och ersatt dem med ett rivjärn, och i det läget var det alldeles lysande. När han sedan följde upp denna med Blow him back into my arms var det bara att göra en Tyskland 1945 och kapitulera.

Tyvärr blev avslutningen något av ett antiklimax när ljudet kapsejsade, men efter lite roddande fick de ordning på det och han kunde runda av kvällen med Reconsider me.

Jag gick därifrån i kylan och kände mig mycket nöjd. Jag gillade att han spelade så mycket svensk material, och jag ser fram emot den dagen Moneybrother släpper en svenskspråkig skiva med hyllningar till sina samtida kollegor.