Nytt år, nya möjligheter, ny blogg

Det har blivit dags. Nu gör jag det. Börjar blogga även privat. Allt det jag inte kan skriva på Arsenalbloggen ska jag nu vräka ur mig här.

Vad passar då bättre än att publicera inlägg ett på dag ett av det nya året? Man har varit nere med skiten sedan dag ett, är ju ett lämpligt uttryck att använda i och med det.

En kort resumé över nyårsafton:

Esh och Nickel kom till stan vid fyra och vi hängde i mitt iskalla rum i några timmar. Sedan tog vi buss åtta från Bäverns Gränd ut till Becks på Djäknegatan. Där möttes vi av en laddad Becks samt Christine som redan hade dykt upp. Efter ett tag kom Becks kompisar från Enköping, Malin, Jennie och en till som jag inte kommer ihåg namnet på (kanske My), dit. Det är inte så jävla lätt alltid med alla namn så sluta döm mig.

Sedan åt vi lax till max, både gravad och ungsbakad. Sedan drack vi bubbel, vitt vin, rött vin, öl, öl, öl, vitt vin, vitt vin, öl, öl, öl, bubbel, bubbel, bubbel, öl, vitt vin och öl. Och så var det dans, dans, dans. Under några minuter var det dessutom sådan glädje att det var bar över som gällde.

Första låten efter tolvslaget, som exekuterades på balkongen, blev efter mitt initiativ This is the year med Marit Bergman. Ett mycket lyckat val om jag får säga det själv, och det får jag ju. Till det dansades det.

Sedan blev det en oskönt lång promenad hem till mig där mina korridorare hade fest. Det blev några öl då. Så klart.

Vid det här laget började det bli suddigt. Folk gick hem åt höger och vänster. Christine hem till Becks, Enköpingsgänget till buss 804 och Becks hem till Olle(?). Nickel stekte korv till oss tappra som var kvar och den åts girigt med senap, ketchup, bostongurka och rostad lök. Nattamat har aldrig varit så gott. Sedan kräktes Esh från balkongen.

Framåt halv sju på morgonen kom jag i säng och där låg jag kvar fram tills det att Esh och Nickel gick till tåget hem till ön kl halv sju idag. Liggsår, anyone?