Ännu ett Rö(v)gäng, ännu en torsk

I går var det en sådan som man i allmäna ordalag brukar beskriva som "en lång dag". Jag åkte hemifrån 05.15 och var inte tillbaka i soffan förrän 15 timmar senare. Då hade jag dels klarat av ett niotimmarspass, resa tur och retur till Rö (en timme enkel väg) samt en fotbollsmatch. Ändå hade jag svårt att somna när det var dags för det. Jag var nog ganska uppvarvad.

Det var extra mycket att göra på jobbet då vi var kort om folk av olika anledningar, så det var mycket att hålla reda på när jag skulle ta hand om både ankommande och avgående under de sista tre timmarna. Det finns för många gater på ARN, den saken är biff. Det går ju inte att hålla reda på alla.

Efter jobbet var det bara hem och byta kläder samt packa matchväskan, och sedan sticka till samlingen efter bara 20 minuter i hemmets sköte. Då var jag inte särskilt sugen på att åka till Rö - det var nog den sista platsen i världen jag villa vara på just då. Men har man sagt att man ska vara med så har man.

En kvart in på matchen funderade jag allvarligt på att lägga ner det här med fotboll för alltid. Jag var så fruktansvärt dålig att Igors Stepanovs framstår som Dennis Bergkamp i jämförelse. Ställningen var då 3-0 till Rö och jag får ta på mig två av målen på grund av usel markering på fasta situationer, vilket inte får hända, och jag hade dessutom hunnit kapa en anfallare ganska fult och fått gult kort. Det gick inte ens att skratta åt skiten, för det var bara pinsamt dåligt.

Jag måste dock säga att jag spelade upp mig under resten av matchen, och i slutet var vi nära att komma i kapp. Upphämtningen stannade dock vid 3-2. Jumboplatsen är därmed fortsatt våran, och det kommer att bli en kämpig höstsäsong.

Så kan man också utnyttja en tisdag. Jag vet dock inte om jag är nöjd med utfallet. Mitt knä är det definitivt inte, efter en smäll i andra halvlek. Det har gnällt och klagat hela morgonen trots att jag säger till det att bita ihop och ta det som en man. Knät säger då att det inte är en man eftersom att knän är könsneutrala och då har jag inget att kontra med, varpå knät fortsätter gnissla. Så där står vi nu, i någon form av status quo.