Idag såg jag en mycket beklämmande syn. En kille i tioårsåldern grät hjärtskärande på en parkering, samtidigt som någon som jag antar var hans pappa gjorde oengagerade försök till att trösta.
Men varför grät då killen? Ett otränat öga skulle kanske ha tolkat situationen som att pojken inte ville följa med och handla, eller ville stanna kvar där de befann sig. Men så var det inte. Min hökblick sviker mig aldrig.
Den givna anledningen till att pojken grät var att han tvingades bära en blå tröja men siffran åtta och namnet Lampard på ryggen. En fucking Chelseatröja. Vilken sjuk människa tvingar sin son att bära en sådan?
Givetvis gick jag fram till grabben och upprepade den pricksäkra repliken som Undis säger till Ronja, sedan rövardottern har kastat sig över Helvetesgapet i protest mot Mattis infångande av Birk Borkason:
Gråt du, det skulle jag också göra om jag hade ett sådant odjur till far.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Pappan: "jag har inget barn, jag har inget barn" osv
Så kan man ju också tolka situationen. Pappan hade precis tagit avstånd från sin son. Så som jag hade gjort vid samma scenario.
jag förstår ungens uppgivna och mentalt nedbrytna tillstånd..stackarn....det borde varit en röd tröja med 8, gerrard istället...då skulle ungen mått fin fint. föär övrigt. ringde idag men inge svar. vad gör du ¨på fredag?
Skicka en kommentar