Snart i Eldris

Frågan är om jag någonsin har lagt så mycket tid på träning under en och samma vecka tidigare. Jag har sprungit eller gått minst en mil varje dag och sammanlagt är jag uppe i 77 kilometer, vilket har avverkats på cirka nio timmar. Det är en väldigt skön känsla att känna att man orkar med det, och det ger inspiration till fortsättning. Det kan nog bara jämföras med då jag fick börja träna med A-laget i fotboll, samtidigt som jag fortfarande spelade handboll. Då var jag vältränad.

Träning är ett bra sätt att hålla ångesten i schack, för ångest finns det ganska gott om för tillfället. Ångest över att jobbet jag har är segt, ångest över att inte ha något jobb klart för hösten, ångest över att jag måste hitta en lägenhet, ångest över att inte vara med Sara, plus all annan ångest som man har vanligtvis över saker man borde fixa. Träningens endorfiner är en bra brandfilt i sammanhanget, och det är nog en bra mycket bättre strategi än förträngning som annars brukar vara en lättillgänglig försvarsmekanism.

...och om inte annat har jag lärt mig hur j ä v l a långt Vasaloppet är. Herregud, åker de det där på en och samma dag? Det är ju nio mil!