torsdag 21 februari 2008

Jag såg en ljusning, men...

I och med att det är viktigt att börja rehabträna direkt vid allvarliga skador begav jag mig till gymmet. Bara det är ju hur karaktärstarkt som helst, men att jag gjorde det utan min träningsbuddy Alex gör mig till något av ett unikum i träningsbranschen. En slipad diamant skulle man kanske kunna kalla mig, men det är naturligtvis inte min sak att bedöma.

Det anmärkningsvärda med det här gympasset var inte alla jättetunga vikter jag lyfte som vore de av bomull. Nej, det speciella var att för första gången någonsin i världshistorien spelades det en bra låt i hifi-anläggningen på ett gym. Låten i fråga var Undone the Sweater Song med kultbandet Weezer, som jag såg redan på Hulsfred 2001, och det gjorde löpningen på bandet 50 % lättare.

"Aha" tänkte jag. "Ett trendbrott i musikvalet. Någon har äntligen insett att usel musik inte nödvändigtvis måste gå hand i hand med träning."

Jag väntade spänt på vilken låt som skulle följa Weezer. Det blev... Rocksteady Love med Victoria Silvstedt.

Jag gick och duschade.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Haha, Rocksteady Love. Haha. Jag går och lägger mig.

Anonym sa...

Det är väl inget fel på Vickan, Rocksteady Love är väl dock inte lika bra som Hello Hey men det är ändå ett starkt feministiskt uttalande.

I don't care what they say (aha)
I love you anyway (aha)

Anonym sa...

They let your dream
Just a watch em shatter
Youre just a step
On the boss mans a ladder
But you got dream hell never take away


Mer härlig feministpropaganda.