Trolldeg är också mat

Ella var här och hämtade den uppsjö av prylar hon lämnade på förfesten i fredags - det var nycklar, cykellysen, ipodar och jag vet inte allt. Hon nämnde då i förbifarten att hon ska baka trolldeg i veckan ute på sin praktikplats någonstans i den uppländska obygden.

Det fick mig att tänka på följande anekdot:

Sommaren 1999 var min kompis Oskar, som jag tågluffade tillsammans med 2003, ensam hemma i cirka tre veckor. Han hade fått en rimlig summa pengar att handla mat för så att han skulle överleva. Problemet var dock att Oskar gick och köpte Eggers folköl 3,5 för alla pengarna på en lokal asiatisk butik, och struntade därmed helt i att inhandla mat.

De första veckorna gick det väl an för den då 16-årige ynglingen. Det fanns säkert lite pasta, konserver och fryst bröd i hushållet. Men förråden tröt obönhörligt och under den sista veckan blev det oerhörda ett faktum - all mat var slut.

Oskar visste dock råd. Han gnuggade geniknölarna, kavlade upp ärmarna och löste problemet. Han blandade helt enkelt till en smet av mjöl, vatten och salt som han därefter micrade och åt. Detta berättade han glatt för oss i kompisgänget några veckor senare, och alla tyckte att han hade varit osedvanligt klipsk. Men så utbrast någon plötsligt:
- Men, mjöl, salt och vatten. Det är ju... trolldeg!

När folk hade lugnat ner sig och torkat tårarna efter en skrattattack av den högre skolan vände vi oss mot Oskar för att höra hans reaktion. Han var tyst ett tag, men sedan rykte han på axlarna och sa glatt:
- Jag hade ju öl i alla fall!