Ibland kan jag undra hur folk tänker. Eller det är snarare mer ofta än ibland, vi snackar nog dagligdags.
Idag har min undran varit riktad mot litteraturvetenskapliga institutionen här vid universitetet. Jag skulle vilja veta exakt hur de har tänkt när de lade TVÅ (!!!) seminarier på samma dag. Tror de att vi är maskiner? Eller någon form av övermänniskor? Vill de att vi ska gå in i väggen?
Ett seminarie om dagen, ett par-tre gånger i veckan kan jag helt klart acceptera. Det är en rimlig arbetsbörda, som också går att stå ut med. Men när de börjar ösa på med ett tvåtimmarsseminarium före lunch och ett tretimmars efter, då är råttet mågat. Inte ens världens bästa superstudent skulle klara av det fullkomligt bisarra upplägget.
Alla vet ju att den mänskliga hjärnan bara klarar av att ta in en viss mängd information om dagen, och den mängden uppskattas rymmas i ett tvåtimmarspass. All tid därutöver är helt bortkastad då hjärnan inte har kapacitet för mer input.
Det sägs att man bara använder 10 % av sin hjärnkapacitet. Det stämmer inte om man läser littvet - då måste man använda 150 %. Så orimliga är arbetsvillkoren på Språkvetenskapligt Centrum, Engelska Parken, Uppsala idag, 2008. Var är skyddsombuden när man behöver dem?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Littvet sammarbetar faktiskt med Sveriges Förenade Skyddsombud. De ser till att studenter blir upprörda à la Sverkermodellen "ska man verkligen behövar tollerera detta som student, tyckerude?" så de får framgångsrika drivna skyddsombud på Sveriges arbetsplatser. Glasklart!
Jag är bakfull.
Hjälp mig.
Skicka en kommentar