Var: Västmanland-Dalarnas Nation, Uppsala
Bäst: Inget
Sämst: Allt
Betyg:
Jag har ätit en hel del dåliga maträtter i mitt liv, det har verkligen smakat skit. Jag minns en klassisk Full English på en frigolittallrik på Blackstock Road i norra London där tallriken var det goda med maträtten. Jag minns en korvgryta på hemkunskapen i nian som smakade kräks. Jag minns en helstekt gädda hemma i Lambohov som innehöll mer ben än fisk.
Men ingenting av ovanstående underträffar kvällens hamburgertallrik på Vdala.
Jag inser naturligtvis att jag inte kan förvänta mig Guide Michelin-klass på maten som serveras på en nation. Jag kan rimligtvis inte heller kräva normal svensk restaurangstandard. Men nog kan jag sätta upp följande kriterium: Maten skall vara ätbar.
Detta krav misslyckades dock Vdalas "restaurang" grovt med i kväll. Jag beställde en hamburgare med klyftpotatis och coleslaw-sallad. Jag fick två fnösketorra brödbitar i vilka tre tunna bitar nötkött, några blad isbergssallad och en centiliter ursäkt till dressing låg som om de väntade på sista smörjelsen. Till det fick jag nachos (!) och en råriven sallad av kål och morötter där det inte fanns en enda droppe majonnäs eller någon annan fuktgivare. Hur mycket Medelhavet är det?
Det var inte en maträtt jag fick - det var en mardröm. Det var inte ens på samma kontinent som begreppet välsmakande. Om Povel Ramel, som var en drivande medlem i Gastronomiska Akademin, visste skulle han göra 720° i sin grav. "Maten" som serverades duger inte ens att serveras till hjonen i fattigstugan i Emil i Lönneberga. Den duger inte ens till skolmat.
Det enda positiva med den här tragiska upplevelsen var att jag i alla fall aldrig kommer att äta något värre. Och att jag fick öl. Men den här Medelhavsburgaren kommer ta tid att komma över - den var nära nog värre än en Arsenalförlust.
Då kanske ni förstår det oerhörda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar