Det var väldigt mysigt i går när jag och Sara gick på italiensk restaurang och firade. Det blev en mycket god tvårätters och lite vin innan vi mycket mätta och belåtna kunde rulla hemåt i septemberkvällen.
Jag var sugen på sovmorgon i morse, men det var det inte tal om så det var bara att gå den snitslade banan genom stora bakisfestivalen i vardagsrummet där Karl och Hannes låg utslagna i olika stadier av förgiftningsfasen och ta mig in i köket, där jag fick äta frukost framför micron.
Jobbet var ganska segt idag, och det är trist när ett par odrägliga barn kan få en ur gängorna så pass mycket, fast de flesta andra bara är trevliga. Jag var alltså inte på något vidare humör när jag kom hem. Att Sara dessutom skulle hem till Linköping var inte heller någon stämningshöjare. Hon påminde mig dock om att det bara är två dagar tills vi ses igen, så jag fick försöka rycka upp mig. Vilket också lyckades efter ett tag med biljetthantering i Arsenal Swedens namn. Tänk att det skulle vara en stämningshöjare - ibland är man bra konstig.
Sedan bokade jag och Hedemora flygbiljetter till London och Sp*rs-matchen i oktober. Det kommer att bli roligt, även om biljetterna var en smula för dyra. Jag vägrar dock åka Ryanair, så valet stod mellan BA och SAS, och det sistnämnda alternativet stod för mer mänskliga take off-tider.
Nu har jag kollat på Efterlyst på TV 3, och från ingenstans dök Dennis upp i rutan. Vad kom den från? Han lyckas då vara med överallt, och en mer kamerasugen polis har man inte sett sedan Göran i På Rymmen. Dennis lyckades ta sig in i bild några gånger med ett par omärkliga sidledsförflyttningar, och sedan stod han och låtsasjobbade - framför datorns skärmsläckare. Jag är stolt över honom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar