Gårdagen var inget vidare. Jag kände mig alldeles yr, fruktansvärt trött och smått febrig. Jag övervägde att åka hem vid lunch, men då det i alla fall inte blev sämre under eftermiddagen valde jag att stanna kvar. Ända till the bitter end of the arbetslagsmöte. Det var lätt värt att stanna kvar.
Tänk dig att den där sista meningen är som en vattenvirvel i Australien. Tvärtom alltså.
På kvällen upprepade jag mönstret från söndagen. Jag låg ner och tittade på saker som rörde sig på en skärm. Söndags-tv är det inte mycket som slår. Först Vem vet mest-maraton i två och en halv timma, och sedan efter en timmes sömnpaus två avsnitt av Vad blir det för mat? Ibland kräver man inte mer av livet än så. Särskilt om man bäddar ut bäddsoffan och ligger som ett paddfläsk, som mamma brukar säga, framför tv:n.
Men igår stördes jag också av nojan av att kanske vara sjuk, och tron att det var svinet jag hade drabbats av. En god natts sömn senare mådde jag dock tillräckligt bra för att gå och jobba. Även om jag fortfarande är halvt på off-mode idag så orkar jag ändå vara uppe. Ett tag i alla fall. Det mesta talar för att det blir supertidig sänggång även ikväll. Det finns ändå inget att göra när det är landslagsuppehåll.
I morgon är det Skoljoggen. Yey.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar