Radioaktiva kräftor

Eftersom att skadeglädjen är den enda trovärdiga glädjen, blev dagens händelse denna.

Den minnesgode kommer säkert ihåg att det hölls kräftpremiär här i lägenheten för drygt en vecka sedan. Kvar blev ett antal kräftstjärtar som följde med den turkiska kräftlådan, och eftersom att vi är ett sparsamt hushåll lade vi dem i en liten låda för senare bruk.

Senare bruk när det gäller skaldjur är dock inte nio dagar senare kan vi konstatera efter kvällens händelse - Lilla Hiroshima som den har kommit att kallas. Det fick Esh bittert erfara när han idag kom på att det skulle bli kräfstjärtpasta till kvällsmat i morgon. Glad i hågen öppnade han den nu väl jästa burken och stack näsan i den. Den skulle han inte ha gjort. Han ryggade tillbaka som om han hade lagt handen på en ugnsglödande gratängform och ställde sig sedan och hulkade över slasken.

När han tittade upp, med tårar i ögonen, såg hans näsa ut som Michael Jacksons innan han avled. Den var helt bortfrätt. Det såg helt sjukt ut. De där kräftstjärtarna kan nog driva Forsmark i ett par veckor nu skulle jag tro. Och sedan måste de ner på slutförvaring i urberget i en miljard år.

Om jag luktade? Tror du att jag är helt dum i hela huvudet?