När: 11/12 2009
Var: Heby kyrka, Heby
Bäst: Det strålar en stjärna
Sämst: Applåderna
Betyg: Var: Heby kyrka, Heby
Bäst: Det strålar en stjärna
Sämst: Applåderna
I morgon är det årets mörkaste dag enligt legenden. Ja, inte enligt mig då, för jag har ju redan redogjort för att en person inte kan vara en legend. Enligt legenden är natten som längst den 13/12 även om inte alltid geografin håller med om det. Att få hela skolan att samlas då för att fira lucia är dock en övermäktig uppgift, om det så vore Barack Obama som inspirerade massorna, så I Heby firades helgonet från Sicilien redan i går.
Det vore fel att säga att stämningen var elektrisk när högstadiet samlades i kyrkan som ligger ett lussekattskast från skolan. Den lika sedvanliga som väntade tonårsupphetsningen över att något bröt vardagslunken låg som en hinna över bänkraderna, och det skulle inte vara överdrivet att säga att det var något oroligt i kyrkan.
Men när det vitklädda tåget började skrida in i mittgången lade sig lugnet över Hans hus som genom ett luciamirakel. Musiklärar-Hampus kompade med säker hand på pianot och efter en halvdarrig inledning kom tärnorna, och tre tappra stjärngossar, ordentligt igång med Luciasången.
Jag är naturligtvis musikklassinvalid och jämför på grund av detta alla luciatåg jag ser med maktdemonstrationerna 300 elever brukar genomföra i Linköpings domkyrka varje år. Men det är givetvis orättvist mot Hebyeleverna som faktiskt inte har haft möjlighet att gå på musiklektioner varje dag i flera års tid. Sett efter sina förutsättningar sjöng de riktigt bra, och vissa låtar var riktigt fina upplevelser.
Bäst blev det när en tjej i nian sjöng Det strålar en stjärna så vackert att jag fick rysprickar över hela kroppen. Synd bara att hon inte fick förtroende att bära hela låten. Men ingen skugga ska falla över övriga solister, fatta vilket mod det krävs att ställa sig framför en hel suckande högstadieskola och sjunga. Det skulle jag nästan inte våga.
Det enda som störde den här fina stunden var att ett gäng elever ständigt avbröt konserten med applåder. Vid ett luciatåg applåderar man inte mellan låtarna, utan på sin höjd efteråt, när den sista tonen har klingat ut. Detta måste åtgärdas till nästa år - men då är tyvärr jag inte där för att styra upp verksamheten.
Men det är något visst med lucia. Och lucia utan luciatåg är ingen riktig lucia.
Men när det vitklädda tåget började skrida in i mittgången lade sig lugnet över Hans hus som genom ett luciamirakel. Musiklärar-Hampus kompade med säker hand på pianot och efter en halvdarrig inledning kom tärnorna, och tre tappra stjärngossar, ordentligt igång med Luciasången.
Jag är naturligtvis musikklassinvalid och jämför på grund av detta alla luciatåg jag ser med maktdemonstrationerna 300 elever brukar genomföra i Linköpings domkyrka varje år. Men det är givetvis orättvist mot Hebyeleverna som faktiskt inte har haft möjlighet att gå på musiklektioner varje dag i flera års tid. Sett efter sina förutsättningar sjöng de riktigt bra, och vissa låtar var riktigt fina upplevelser.
Bäst blev det när en tjej i nian sjöng Det strålar en stjärna så vackert att jag fick rysprickar över hela kroppen. Synd bara att hon inte fick förtroende att bära hela låten. Men ingen skugga ska falla över övriga solister, fatta vilket mod det krävs att ställa sig framför en hel suckande högstadieskola och sjunga. Det skulle jag nästan inte våga.
Det enda som störde den här fina stunden var att ett gäng elever ständigt avbröt konserten med applåder. Vid ett luciatåg applåderar man inte mellan låtarna, utan på sin höjd efteråt, när den sista tonen har klingat ut. Detta måste åtgärdas till nästa år - men då är tyvärr jag inte där för att styra upp verksamheten.
Men det är något visst med lucia. Och lucia utan luciatåg är ingen riktig lucia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar