Utan bälte i Tyrolen

Det där med att jag var utvilad inför arbetsveckan var bara en chimär. Eller chimös som Jonatan valde att kalla det på Roskilde 2004. Endast fem timmars nattsömn gjorde att jag var lika trött som efter en tredagars nationsrunda när måndagsalarmet började skräna. Men tanken på att det var sista jobbveckan för i år fick mig ändå ur sängen. Plus att Sara sa till mig att sluta snooza.

Inget anmärkningsvärt hände under dagen. Den gick så att säga sin gilla gång. Jag bjöd tyskgruppen på fika som belöning för att de har varit så trevliga och de blev väldigt glada, men samtidigt ledsna för att jag ska sluta. Jag blev nästan lite rörd av deras beröm och det är precis så man vill bli behandlad som lärare.

Efter måndagskonferensen på eftermiddagen gick en liten grupp lärare hem till en Hebyboende kollega där vi bjöds på öl inför kvällens julbord, och det hela såg ut att gå mot en trevlig kväll. Det blev det också, i alla fall när det gällde samkvämet med kollegorna. Maten ger jag dock inte mycket för, även om "det kalla" lovade gott. "Det varma" var emellertid något för spartanskt för min smak och bestod enbart av kokt potatis, prinskorv, köttbullar och janssons frestelse. Jag kanske är bortskämd, men man vill ju att ett julbord ska digna av alla de läckerheter julen har att erbjuda. Det ska vara ett tabberas, inte en nationsfika.

Det blir bara två veka kolos till julbordet.

Betygen kanske också dras ned av en händelse under kvällen. Mellan det varma och det kalla var jag nödd och tvungen att besöka toaletten och när jag gjorde mig redo för väsentligheterna havererade plötsligt mitt bälte. Det bara föll sönder helt oförklarligt i tre delar, så det var bara att göra det enda rätta och kasta bitarna i toaletten och spola ner dem. Eller jag kanske slängde dem papperskorgen. Efter det var jag så klart skärrad, och det var kanske därför jag inte förmådde njuta av varmrätten.

Efter middagen fick jag vänta i ett riktigt schwieziskt alpoväder i en halvtimme för att bussen inte dök upp. Mina bröstvårtor blev så kalla att de fastnade i skjortan och trillade av. Som tur var dök nästa buss upp till slut, och lagom tills jag hade tinat upp var jag framme i Uppsala och klev ut i Arktis igen. Det har tydligen blivit vinter här i Svealand. Men det är bra, för det betyder att våren närmar sig.