Jag är den förste att erkänna att det ibland är svårt att hålla isär adverb och adverbial. Visst är det något vi alla funderar på då och då - vilket som är vilket liksom, och ibland kommer vi fram till något. Lika ofta släpper vi den tanken i samma veva som en ny synaps i hjärnan börjar brinna och skickar ut en färsk impuls.
Samtidigt vet ju alla - långt därinne - att adverb är en ordklass och adverbial en satsdel. Yin, yang, natt, dag, Clichy, Sagna. En jävla skillnad helt enkelt.
Jag är som sagt den förste att erkänna att dessa begrepp ibland är snåriga, men jag är inte universitetslärare. Dagens seminarium var faktiskt ett av de mer kvalitetsbefriade jag har varit på (på nordiska språk alltså, på ILU (SSFSF) kunde de inte ens stava till kvalite) eftersom att läraren ständigt blandade ihop adverb och adverbial. Dessutom snubblade hon på en hel del annat, och hade ett upplägg på lektionen där det verkade som att Sunes pappa hade satt strukturen.
Det är tur att jag har läst grammatik nio gånger förut, löst räknat, så jag har ganska bra koll på vad som gås igenom. Men det är lika skrämmande varje gång jag läser det att inse hur mycket jag har glömt sedan sist. Fast vi vet ju alla att grammatik är en färskvara. Det är ju lika uppenbart som skillnaden på adverb och adverbial.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar