SJukt SJälvklart

Vi hårt prövade SJ-resenärer fick en ny hård prövning igår. Inte alls oväntat var tåget ner mot kontinenten 25 minuter sent redan i Linköping, och sedan kom första stoppet i höjd med Vikingstad - bara någon mil utanför stan. Jag såg en försening på flera timmar alternativt en övernattning ombord framför mig, så när tåget bara var 40 minuter sent vid min transferpunkt i Hässleholm kändes prövningen mindre hård. Likväl var det en prövning att sitta i tysta avdelningen bredvid en barnfamilj. Jag försökte be om ursäkt med hjälp av fromma blickar mot medpassagerarna när barnen väsnades. Inte för att det var mina barn, men folk får ju för sig så mycket.

Framme i Skånes tågmecka vägrade dock det anslutande tåget att vänta i två minuter utan det rullade ut från perrongen ungefär samtidigt som vi rullade in. Tajming är a och o som jag brukar säga. Det blev en liten paus så jag tog en fika på Hässleholms C och tänkte tillbaka på den stunden då jag och pappa blev vittnen till ett mindre slagsmål på en pizzeria i staden. Då var jag rädd, vill jag minnas. Men jag fick tre klubbor av pizzabagaren så jag tror jag blev glad igen. Redan under 90-talet var jag mutbar.

Till sist kom jag fram till Kristianstad, och jag var inte mer än - ni har säkert redan räknat ut det - 59 minuter sen. En minut från resegarantin, och det är tredje gången på två månader. Inte nog med att SJ orsakar förseningar - de hånar mig om och om igen. Tänk om det gick att hämnas på något sätt.

Men det var bara att släppa SJ och istället fokusera på husesyn hos Love och Kerstin och därefter uppladdning inför match. IFK föll dock mot Drott och Love fick inte spela alls på grund av sitt blodsprängda underben. Typiskt att det skulle bli så när jag kollade. Tajming är a och o som jag brukar säga.

I halvtid underhåll en trollkarl och det var precis så fantastiskt som jag tror att ni föreställer er just nu. En blandning fräckisar och löjligt dåliga trolleritricks är precis vad man vill ha i halvtid av en elitseriematch. Jag förstår inte ens varför de anstränger sig att ha pausunderhållning. Det räcker väl med att spela lite musik?

Efter matchen väntade vi spelarfruar på spelarna i Players Lounge som bestod av ett stengolv framför en trappa och sedan åkte vi till Banken, en lokal pub/nattklubb, där spelarna och vi spelarfruar äter efter matcherna. Jag tänker inte ens kommentera ironin i att det serverades korv stroganoff. It's just to good to be true.

Efter maten blev det hemgång och lite soffhäng framför OS innan jag hoppade i fåtöljsängen i gästrummet och sov mycket bra. Det är något med luften här på kontinenten som gör att det är lättare att sova.

Idag har det mest varit lugnt. Vi tog en sväng på stan förut, kryssandes mellan slaskpölar och isspjut från taken, men jag konsumerade ingenting trots att jag var nära att köpa bokrea och ett par skor. Det blir automatiskt så att man vill shoppa när man är utomlands.

Nu är Love och tränar samt får mental coachning. Varför har vi inte sådant i Södra? Det blir något att lyfta på spelarmötet som jag missade i lördags.