Det tog några veckor, men nu är jag helt och fullt inne i studentlunken igen. I början av den här terminen - okej, det är fortfarande början, men i början av början då - blev jag grymt rastlös av att det är så mycket dödtid att slå ihjäl. Hur man nu slår ihjäl något som redan är dött. Ungefär som att döda ett riktigt as. Ni fattar.
Numera räknar jag återigen tiden i units (halvtimmar i min tolkning), som Hugh Grant gör i About a boy. Vakna (två units), gå ut och gå (två units), duscha (en unit) och så vidare. Dagarna fylls utan problem när man gör saker i pensionärshastighet och ser alla sysslor som ett "projekt". Bara att gå och slänga tidningar i pappersåtervinningen kan bli en rejäl uppgift som tar sin lilla tid om man gör den ordentligt.
Stressen är naturligt nog obefintlig. Det är lugnt och skönt och alldeles tyst. Mycket trivsamt.
Igår gjorde jag inte så mycket mer än att plugga, följa Sara till tåget, ta en lång promenad genom hela Uppsala län (kind of), ha telefonmöte i två och halv timme och därefter rasa ner i sängen.
Idag inledde jag med en promme på drygt en timme, åt raggmunk, gick till skolan och lärde mig om nominalfrasen, gick hem och tog det lugnt.
Nu ska jag bjuda min lillebror på kyckling och sedan kolla på Arsenal
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar