Träning - den vita drogen

Den här veckan har varit utmärkt ur träningssynpunkt. Jag har motionerat minst en timme varje dag, och sammanlagt räknar jag in drygt tio timmar av aktiv träning. Jag har powerwalkat en hel del, men också betat av en löprunda utomhus och två gympass. Så här bra har jag inte tränat på bra länge, i alla fall inte sedan jag var sjuk i höstas. Det känns oerhört bra.

Det bästa är att jag märker att konditionen och orken stadigt blir bättre, och det leder i sin tur att hälsan i stort blir bättre. De senaste dagarna har jag nästan inte känt av varken halsbränna eller illamående, och jag är övertygad om att det går hand i hand med träningen. Att jag har undvikit rusdryckerna den här veckan spelar naturligtvis också roll för detta. Jag tänker dock inte bli kaxig och tro att jag ska bli Gael Clichy den här gången, för det misstaget har jag gjort allt för många gånger. Det slutar alltid med att jag tappar allt och bara blir Vic Akers istället. Och har ni inte koll på era Arsenalreferenser får ni skylla er själva.

Nu är det bara att öka som jag ser det. Från och med i morgon tänker jag bara använda trapporna när jag går upp och ner till lägenheten och jag ska sluta ta bilen när jag har skola eller ska handla. Hade jag bara en cykel skulle jag ha använt den mer också.

Nästa steg borde rimligtvis vara att börja äta nyttigt också, men det vet jag inte riktigt hur man gör. Om man bara hade en dietist att konsultera. När jag tänker efter så har jag ju det - Jesper kan säkert komma med bra tips. Får skicka ett e-brev till henne.

Nu ska jag ägna resten av söndagen med att fortsätta vara äckligt nöjd med mig själv. Sådär nöjd som man bara kan vara när försäsongsvärken i benen bultar.