King Kolo telefonmobbad i morse

En försvarlig del av familjen Nordh-Andersson-Lindholm är härmed anmälda till Friends. Mobbning via telefon är en minst lika stor kränkning som mobbning på skolgården - om inte större.

Sara och jag hade i vanlig ordning planerat att göra Melodikrysset via telefon som vi gör när vi inte är tillsammans. I dag komplicerades detta av att Sara var på besök hos sin syster i Åtvidaberg tillsammans med sin mamma, och det innebar att hon satte mig på högtalartelefon till allmän behöran när Anders Eldemans sammetsstämma gick ut i etern.

Inledningsvis framskred krysslösningen utan några allvarliga kränkningar, och jag var verkligen i framkant. Bland annat tog jag Peter (lodrät 15) Pan (vågrät 11 i vinkel) utan att ens ha hört musiken. Men efter halvtid övergick den gemytliga stämningen i någonting helt annat. Plötsligt, efter en - det ska erkännas - pinsam gissning från min sida, började det hagla hånfulla skratt från frukostbordet i Åtvidaberg. Syster Maria och mamma Helenas skrattattack varade sedan resten av programmet. Sara kunde inte göra annat än att tyst se på och förmedla den mobila mobbningen.

Till sist var radioprogrammet slut och jag kunde med darrande händer lägga på, för att sedan lägga mig i fosterställning i sängen med uppspärrade ögon och bara kvida bedövat i min kränkthet.

Så ni förstår att det är en något stukad King Kolo som ger sig ut på lördagspromenad.

Samtidigt måste jag erkänna att jag är den förste att uppskatta ett bra hån. 90 procent av de tre terminer jag och Dennis läste engelska gick ju ut på att håna Josefin, Becks, Sandra Fresh och Hanna alias Eva Röse alias Stentrollet Från Västergötland, så där är jag inte oskyldig. Men då var det ju jag som stod för hånet och andra utsattes - inte vice versa. Vad ska man ha ett glashus till om man inte får kasta sten i det?