Hyresträttsföreningen Bristfälligheten

När man bor i en stiftelses regi så får man leva med vissa skavanker och brister. Utan att bli alltför långrandig ska jag räkna upp några av de problem som finns här, men som man inte låtsas om på ledningsnivå. Jag presenterar dem i listform, för alla gillar ju listor.

1.) Internetuppkopplingen inger instabilt intryck. Med alldeles för jämna fungerar inte uppkopplingen, och ingenting är så frustrerande som när man ska in och kolla Facebook och det inte fungerar. Utan Internet dör man lite inombords. Jag har en teori om att de fuckar up uppkopplingen med flit så att folk inte ska ladda ner saker illegalt. Men det, kan jag meddela, kommer inte fungera. Inte om Piratpartiet får bestämma i alla fall.

2.) Parodiska persienner. Ungefär alla fönster (utom köket, där behovet av persienner kanske inte är trängande) saknar solskydd. Sådana får man tydligen bekosta själv i dessa bostäder.

3.) Taskiga tapeter. Redan när vi flyttade in här för 18 månader sedan påtalade vi problemet med de solkiga tapeterna i vardagsrummet och hallen. Då skulle det dessutom vara nyrenoverat här. Att tapeten efter hand har fått utstå nya prövningar är normalt slitage. Bortsett från när Eshs kompisar smörade väggen på en efterfest. Fast i en studentlägenhet kanske sådant räknas som normalt slitage. På Trädgårdsgatan gjorde det det i alla fall.

Slutligen, det som fick in mig på denna tankebana:

4.) Två timmars tvättslottar. Tänk dig själv: Du har tillräckligt med tvätt för elva-tolv maskiner och på två timmar hinner du med fyra maskiner. Fatta hur många tider man måste boka – you do the math.
Tre! (Nu gjorde jag matten åt dig, för – let’s face it – matte har aldrig varit din starka sida. Men du är väldigt duktig på en hel massa andra saker!)

Detta är anledningen till att jag just nu tvättar för tredje dagen i rad. I dag är det lakan och annat linne. *Alla läsare plockar upp skölden för att skydda sig mot de många intressepilar som flyger mot deras håll*

Dagen i övrigt har tillbringats i sängen och i skolan. Jag hade tänkt gå upp klockan åtta och gå till gymmet, men eftersom att jag var vaken till klockan tre i natt och kollade på en Leonard Cohen-konsert så stannade detta vid just en tanke. Istället lämnade jag sängen klockan elva och gick efter några om och men till skolan.

Där bidrog jag med två synnerligen välgenomtänkta kommentarer på seminariet. Dels jämförde jag fenomenet att vissa föräldrar, ofta med invandrarbakgrund men även svenska, inte vill att deras barn ska delta i religionsundervisningen med utvecklingen i USA:s utbildningsväsen. Alltså detta att evolutionsteorin i vissa stater undervisas som en av två teorier om hur människan och jorden har utvecklats. Dessutom lyfte jag det faktum att det finns föräldrar som inte vill att deras barn ska delta i sex- och samlevnadsundervisningen, eller att det åtminstone ska vara könsseparerade grupper. Som omklädningsrummen i simhallen du vet.

Nu ska jag gå till gymmet, vilket innebär att jag missar Arsenals reservlags match mot Chelseas dito. Det känns bittert, för just reservlagsfotboll är fotbollsunderhållningsgudens gåva till mänskligheten.

Det där sista kallas för ironi. Men det behöver jag ju inte berätta för dig.