Ett steg närmare PCLD

Eftersom att jag känner mig förhållandevis säker på nominalfrasen valde jag att skolka från skolan igår. Istället åkte jag till Sara i tisdags och jag är kvar hos henne än idag.

I tisdags åt vi semlor eftersom att det var tisdag, och då behöver man något att muntra upp sig med. Sen åt vi paj - eller det var kanske före semmelfrosseriet, men kronologin är inte avgörande i det här fallet - och kollade på Björn Ferry. Sen somnade Sara och jag kollade på Sverige-Danmark i curling. Anette mötte ett lag som bestod av Lotta Schelin (som f.ö. har Trademarkat beteckningen L8 - haha), en av statisterna i Karl-Bertil Jonssons julafton, en i Dixie Chicks och en som hade bröst stora som hela henne. Sen kunde jag inte sova, och det var ju inte så konstigt efter att ha fått en sådan personkabinett slängd i ansiktet.

I går var vi på hälsouniversitet och pluggade bland alla läkare och logopeder (som tydligen också läser där, märkligt nog). Det var segt, men jag fick ganska mycket gjort. Bland annat läste jag ordet "böghora" i en kursbok för första gången. Sådant piggar ju alltid upp på en februarieftermiddag.

På kvällen åt vi potatisbullar och flottig gris i tunna stekta skivor medan vi kollade på en dekadent sportvärld där precis allting gick åt skogs. Jag var mest upprörd över polsk problematik i Porto medan Sara frustrerades över svaga svenska sprintrar. Fan så dålig han var Fabianski, jag skäms. För att inte tala om Emil Jönsson.

Nu ska vi åka till Norrköping med mamma och pappa och vara kulturella utav bara helvete samt äta pizza.