Nu har jag kommit 30 sidor in i Dvärgen och jag gillar cynismen i den här boken så långt. Det slog mig dock just att valet av roman att analysera knappast kan vara en slump.
De tre senaste uppsatserna, eller analyserna jag har skrivit på Littvet har handlat om i tur och ordning trollkarlen Harry Potter, vampyrerna Greve Dracula och Eli och så nu den onde dvärgen. Det är alltså rena sagoväsen jag har valt att fokusera på, overkliga karaktärer. Vad är det för verklighetsflykt jag lever i?
Kanske letar jag efter en sagovärld där allting är svart och vitt, och därmed enklare än den här världen. En värld utan jobbiga deadlines, dålig ekonomi och taskig kosthållning där fler av ens vänner faktiskt har tid att umgås. Eller också har jag bara - hemska tanke - börjat gilla fantasy alldeles för mycket.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar