Ett annat liv, en annan stad

Det är bara att konstatera. Linköping är inte hemma längre.

Jag cyklade, efter soffhäng hos Per, tillbaka mot Lambot och kunde konstatera att LKPG tillhör en annan tid av mitt liv. Det var ingen dålig eller tråkig period, men det var en annan era. Men jag kommer naturligtvis alltid känna för Linköping även om jag inte kommer att bo här.

Jag cyklade förbi Katedralskolan där bland andra jag, Jöns Jacob Berzelius, Winnerbäck och Tage Danielsson tog studenten, men där kände inget nostalgihugg. Senaste gången jag var därinne är ganska exakt sex år sedan och jag har inga som helst planer på att återinträda i dessa ångestkorridorer.

Annars var det trevligt att hänga med Per, Laktos-Erik och Elin en stund. Pers wife-to-be Sandras katter var dock ett gissel i hemtrevnaden. Detta på grund av deras behov av närhet sam förmåga att håra. Till och med jag, som saknar termen djurallergi i patientjournalen, fick kliande ögon och nysningskänningar. Samt damp av att de skulle klättra på mig hela tiden.

Djur alltså, vad fan är dom bra för?

I kväll blir det mer kompishäng, säkert med öl inblandat i ekvationen. Sen var det visst någon match också, kanske kollar på den.