Svennebanansexa

Tillbringade ytterligare en helg på resande fot. Tog världens segaste tåg klockan 8.26 i lördags morse med siktet inställt på Linköping. Normalt sett har jag problem med att gå upp före åtta, och det särskilt när jag till exempel har varit på Snerikes följt av spritefterfest fram till klockan fyra kvällen före. Jag mådde så långt ifrån bra att det nästan var löjligt.

Det var tur att jag hade ställt klockradion, för mobilen hade jag av någon outgrundlig anledning satt på 8.20. Hur tänkte jag där egentligen? Men jag kom i väg till tåget i alla fall, medan Esh låg kvar utslagen på soffan.

Efter tågresan från helvetet kom jag fram och mötte upp pojkarna som deltog i Pers svensexa, vilken naturligtvis var anledningen till min resa söderut. Först åkte vi och åkte go kart och jag var tredje sämst. Jag är övertygad om att det var fel på min bil. När jag hade surat klart över det åkte vi till Bjärka Säby, ett par mil utanför stan, och spelade frisbeegolf. Jag sög på det också, men är övertygad om att min frisbee var defekt för den krockade med träd hela jävla tiden.

Det roligaste var dock Per, som ska vara duktig, slängde i sin frisbee i sjön och inte hittade den när vi hade tvingat i honom i vattnet. Rundan dog dock i och med det och vi drog vidare till Pers pappas landställe utanför Mantorp. Jag fick hufvudvärk då gårdagskvällen gjorde sig allt mer påmind, men två Ipren löste det problemet.

Där blev det grillning, vin- och spritfestival samt testosteronstormar i form av spontana och ibland våldsamma brottningsmatcher. När folk började fyllna till tog vi stadsjeepen tillbaka till stan (devisen "fullast kör" gällde naturligtvis) under högljutt skrålande, och efter en mellanlandning hos Per - han behövde duscha, för han måste duscha tre gånger om dagen - tog vi sikte på Platens. Det var sjukt lång kö och jävligt ovärt att vara där, men så är livet i bland.

Per var dock skön när han fick en knuff av en snubbe på dansgolvet och svarade med att knuffa tillbaka. Fast han insåg inte vilken otrolig styrka han besitter, så typ halva dansgolvet ramlade omkull. Det var ett bra sätt att få vakternas uppmärkamhet riktade på vårat gäng.

Rundade av dagen med en efterfest och lite gitarrspelande. Jag skrev en låt om Pers knuff på melodin till farsans låt Matchhjälten som gick ungefär så här:

Han skulle knuffa bara en
Men knuffade istället fem
Det var på Platens Bar
Och det var underbart
När Per blev knuffhjälte

Horace kommer att ringa vilken dag som helst och meddela att jag är nominerad till årets litterturpris.

Sedan tog jag min väska och började knalla hemåt i sommarnatten och det var oerhört jobbigt, för nu var jag idiotsliten. Jag säger inte att jag gjorde det, men jag kan mycket väl ha lånat en olåst cykel i Gottfridsberg och cyklat hem på den. Så kan det ha gått till, men om det är sant eller inte behåller jag för mig själv. Väl i Lambot dog jag innan kudden nuddade mitt bakhuvud.

Nu ska jag byta lakan för Esh sov hemma hos mig även lördagsnatten, och jag vill inte smittas av hans aids.