Blev visst någon form av utgång i lördags. Först var Hannes och jag hemma hos Per, för att sedan - så klart - gå till Platens. Ovärt, naturligtvis, och frågan är om jag någonsin sätter min fot där igen. Det var i alla fall kul när Hannes tappade sin citron just då tequilan hade svepts. Han hade panik i blicken.
Det är för övrigt löjligt dyrt att gå ut på riktiga ställen, alltså inte studentställen. Hur har folk råd? Nu tänker jag inte gå på ett vanligt ställe förrän tidigast lördag, för då är det "avslutningsbankett" med fotbollslaget på Flustret. There's a first - har aldrig varit på "Flurran" förr, och jag ser fram emot det samtidigt som jag bävar.
I söndags besökte jag mormor, som enligt känt mönster höll låda i cirka två timmar. Den senaste nyheten var att hon, 82 vårar, hade hittat en ny fästman. En 32 år yngre fästman.
- Jag har skaffat mig lite lammkött, som hon uttryckte det.
Mormor Eivor alltså, vilken idol hon är.
På kvällen var det stilla familjeliv och Hannes och jag tänkte runda av helgen med lite chirre och lärre, men det gick åt fanders. Vi köpte den fina smaken sourcream and pepper, men när vi smakade upptäckte vi att de hade glömt att krydda chipsen. Det smakade oblat. Arsenal-Hull 1-2 var därmed inte den största besvikelsen under den gångna helgen.
Tog mig uppåt i landet igår, gick i skolan och tänkte ha en lugn kväll. Det tyckte Kalle var en dålig idé ty han kom över med en flaska skumpa och en flaska rom, för Esh har ju fyllt år. Sen kan ni ju dra era egna slutsatser om hur lugn den hemmakvällen blev.
Idag borde jag styra upp mitt tentaplugg. Istället har jag sovit, surfat, fixat med min hemliga supporterklubb och tvättat kläder. Undrar hur mycket jag kommer att plugga idag. Ett hett tips är inget.
Till sist. Det är klart att jag kommer sätta min fot på Platens igen. Det går ju för faen inte att undvika när man är i LKPG.
tisdag 30 september 2008
lördag 27 september 2008
LKPG away - fucking love it
Alltid trevligt att besöka Linköping, även om stan är ombyggd varje gång jag kommer hit numera. Inte ens Burger King ligger på samma ställe längre och på Filbytergallerian har de satt upp den mest anskrämliga neonskylt med gallerianamnet jag har sett i hela mitt liv. Satt på Mörners pub i går och varje gång jag tittade ut över Stora Torget och skymtade den där UFO-liknande saken ilade det till i skallen på mig, som en migränattack.
Hade som mål att plugga på tåget på vägen ner, men det föll platt i och med att jag somnade efter Södertälje. Jag är inte dålig, jag är bra som Elin i Fucking Åmål skulle ha sagt.
Väl på plats i barnhemsstaden mötte jag upp med min pappa och vi gick och käkade upp en god indisk restaurang och drack varsin jätteflaska Cobraöl. Sedan svängde vi förbi Royal Arms (eller Bishops Arms eller vad fan den heter - helt omöjligt att lära sig vilket) för en Guinness, innan farsan tog mina väskor på bussen och for hem.
Jag fick sedan ut Per på stan och vi satte oss på Mörners och drack Falcon 40 centilitersöl, den man köper på Oves för 19:-, för 49:-. Men är galet bortskämd på nation, den är ett som är säkert.
Sedan kom även Sandra med två kompisar förbi liksom gamle bekantingen Ante - mannen som ler så mycket att han får en smiley att framstå som allvarlig - och sedan även Elin, något rund under fötterna efter att ha festat med Fräshkalle (en annan klassisk bekant/kollega). Det blir lätt så att man blir trubbig under sulorna när man hänger med Fräschkalle.
Rundade av framåt ett och letade upp sista bussen från stan. Det var skönt att åter få uppleva fylledekadensen bland alla Kisabönder och Bergsbor som alltid hänger där på Vasavägens busshållsplats vid halv två på fredag- och lördagkväller. Jag kände mig verkligen som en i gänget och det kändes inte alls konstigt att alla var cirka tio år yngre än mig. Man kan säga att jag trivdes enormt väl under den tiominutersperiod jag stod och väntade på tolvan. Och fyllehetsen på bussen gjorde också att jag kände mig bekväm.
Väl i Lambot tog det inte lång tid innan jag däckade, och sedan överdrev jag med sovandet. Samtidigt, är man hemma hos mor och far är det lag på att man ska tonårssova. Fråga Hannes så får ni se.
Fotnot: Det kursiverade stycket är ironiskt.
Hade som mål att plugga på tåget på vägen ner, men det föll platt i och med att jag somnade efter Södertälje. Jag är inte dålig, jag är bra som Elin i Fucking Åmål skulle ha sagt.
Väl på plats i barnhemsstaden mötte jag upp med min pappa och vi gick och käkade upp en god indisk restaurang och drack varsin jätteflaska Cobraöl. Sedan svängde vi förbi Royal Arms (eller Bishops Arms eller vad fan den heter - helt omöjligt att lära sig vilket) för en Guinness, innan farsan tog mina väskor på bussen och for hem.
Jag fick sedan ut Per på stan och vi satte oss på Mörners och drack Falcon 40 centilitersöl, den man köper på Oves för 19:-, för 49:-. Men är galet bortskämd på nation, den är ett som är säkert.
Sedan kom även Sandra med två kompisar förbi liksom gamle bekantingen Ante - mannen som ler så mycket att han får en smiley att framstå som allvarlig - och sedan även Elin, något rund under fötterna efter att ha festat med Fräshkalle (en annan klassisk bekant/kollega). Det blir lätt så att man blir trubbig under sulorna när man hänger med Fräschkalle.
Rundade av framåt ett och letade upp sista bussen från stan. Det var skönt att åter få uppleva fylledekadensen bland alla Kisabönder och Bergsbor som alltid hänger där på Vasavägens busshållsplats vid halv två på fredag- och lördagkväller. Jag kände mig verkligen som en i gänget och det kändes inte alls konstigt att alla var cirka tio år yngre än mig. Man kan säga att jag trivdes enormt väl under den tiominutersperiod jag stod och väntade på tolvan. Och fyllehetsen på bussen gjorde också att jag kände mig bekväm.
Väl i Lambot tog det inte lång tid innan jag däckade, och sedan överdrev jag med sovandet. Samtidigt, är man hemma hos mor och far är det lag på att man ska tonårssova. Fråga Hannes så får ni se.
Fotnot: Det kursiverade stycket är ironiskt.
fredag 26 september 2008
Nu jävlar är det dags
Bara så att ni vet:
Den 8/10 blir den en klassisk uppsaliensk pubrunda. En stor stark ska klaras av på alla tretton nationer. Och detta under sju timmar.
Följande medverkande är spikade:
King Kolo
Kalle
Motala Ström
Holtz
Esh (Han ska böga då)
Ella (litegrann, kanske)
Listan uppdateras kontinuerligt.
Den 8/10 blir den en klassisk uppsaliensk pubrunda. En stor stark ska klaras av på alla tretton nationer. Och detta under sju timmar.
Följande medverkande är spikade:
King Kolo
Kalle
Motala Ström
Holtz
Ella (litegrann, kanske)
Listan uppdateras kontinuerligt.
torsdag 25 september 2008
I love Annika
Hello Saferides nya skiva lever upp till de höga förväntningarna. Visst är det ett par anonyma låtar, men som helhet är skivan mycket bra. Det är särskilt en strof som jag fullkomligt älskar. I I wonder who is like this one sjunger Annika om hur människor kan liknas vid olika låtar och det är i den strofen finns:
"And you are the only one I've met who's God Only Knows"
För er som inte vet det är God Only Knows med Beach Boys den bästa och vackraste låten i världshistorien. Alla kategorier.
Jag blir rörd. Det är förbanne mig det finaste jag har hört sen brorsan konfirmerades (Asfaltsblomman).
"And you are the only one I've met who's God Only Knows"
För er som inte vet det är God Only Knows med Beach Boys den bästa och vackraste låten i världshistorien. Alla kategorier.
Jag blir rörd. Det är förbanne mig det finaste jag har hört sen brorsan konfirmerades (Asfaltsblomman).
onsdag 24 september 2008
Stora klichéfestivalen 2008
Var går gränsen för vilka klichéer man får säga på offentlig plats?
Jag vet, för på dagens seminarium passerades den. På frågan "vad är det att vara svensk?" svarade någon "det är att vara lite lagom sådär", för att någon annan minuten senare skulle spä på med något om jantelagen. Just då lämnade jag kroppen för ett ögonblick - ja, jag var medicinsk död i några sekunder. Jag blev så matt att jag varken orkade eller kunde säga emot.
Eller det är kanske mig det är fel på. Det är kanske rimligt att bunta ihop nio miljoner människor under en enda egenskap. Jag är nog bara överkänslig.
Jävlar vad saker ska ältas på ILU förresten (kanske var därför Esh ville kliva på). Arbetslaget bara pratar och pratar, och pratar och pratar, och pratar och pratar för att sedan komma fram till "vad har vi kommit fram till?". Sedan diskuterar man lite till. Och sen måste man in till seminariet och sammanfatta vad man har kommit fram till och så säger man "de andra gruppperna har i princip tagit upp det vi pratade om".
Jag är ju något militäriskt lagd, så jag vill ha mer av principen: Vad är det som ska göras? Hur ska det göras? Utför! Men med tanke på könsfördelningen i arbetslaget är det knappast att tänka på, sa han chauvinistiskt.
Positivt dock att den sista pusselbiten inför Stora Arsenal-överdosen 2008 föll på plats i dag. Biljetterna till West Ham-Arsenal är kirrade så nu står det klart att det blir fyra Arsenalmatcher på två veckor om en dryg månad. I, mina vänner, fucking love it! Det behövs något att se fram emot när skoldiskussionerna blir alltför klichétäta.
Jag vet, för på dagens seminarium passerades den. På frågan "vad är det att vara svensk?" svarade någon "det är att vara lite lagom sådär", för att någon annan minuten senare skulle spä på med något om jantelagen. Just då lämnade jag kroppen för ett ögonblick - ja, jag var medicinsk död i några sekunder. Jag blev så matt att jag varken orkade eller kunde säga emot.
Eller det är kanske mig det är fel på. Det är kanske rimligt att bunta ihop nio miljoner människor under en enda egenskap. Jag är nog bara överkänslig.
Jävlar vad saker ska ältas på ILU förresten (kanske var därför Esh ville kliva på). Arbetslaget bara pratar och pratar, och pratar och pratar, och pratar och pratar för att sedan komma fram till "vad har vi kommit fram till?". Sedan diskuterar man lite till. Och sen måste man in till seminariet och sammanfatta vad man har kommit fram till och så säger man "de andra gruppperna har i princip tagit upp det vi pratade om".
Jag är ju något militäriskt lagd, så jag vill ha mer av principen: Vad är det som ska göras? Hur ska det göras? Utför! Men med tanke på könsfördelningen i arbetslaget är det knappast att tänka på, sa han chauvinistiskt.
Positivt dock att den sista pusselbiten inför Stora Arsenal-överdosen 2008 föll på plats i dag. Biljetterna till West Ham-Arsenal är kirrade så nu står det klart att det blir fyra Arsenalmatcher på två veckor om en dryg månad. I, mina vänner, fucking love it! Det behövs något att se fram emot när skoldiskussionerna blir alltför klichétäta.
Åttiotalist javisst
Vi åttiotalister är en intressant generation. Vi var den första där alla gick på gymnasiet och den första där alla som inte ville slapp göra lumpen. Inte konstigt att vi består av ett gäng know-it-all-mjukisar som aldrig tänker skaffa oss ett riktigt jobb - alternativt jobba som framgångsrik mediamänniska eller bloggare.
Vi är en generation som har avlats fram av folkhemsgenerationen med stort f - Femtiotalisterna. De som stod på barrikaderna och demonstrerade fram ett mer jämlikt samhälle där vem som helst fick läsa på universitetet och garanterade ett Sverige utan kärnkraft 2010 (än lever drömmen!). De är generationen som har byggt en grund så stadig åt oss att själva urberget framstår som lös sandsten. De kämpade så att vi slapp.
De gav oss rikligt med uppmärksamhet, skjutsade till skolresor och träningar, närde oss rejält efter kostcirkelns alla regler och tog oss på exotiska charterresor. Detta samtidigt som de skötte jobb, hem, engagerade sig i vår skolgång och curlade hejvilt. Men vad blev resultatet?
Ett gäng bortskämda ständigt festande klubbkids som ironiserar över varenda detalj i livet och som saknar livsplan inför nästa år ("Jag ska nog ut och resa ett halvår"). Ett gäng som helt och hållet struntar i att ha ett sparkonto för "man kan ju alltid låna av morsan och farsan om det kniper". Ett gäng helt utan politiska visioner - "det blir ju ändå ingen skillnad".
En generation ungdomar som bara vill prata om sig själva ("Ja, det där är precis som när jag..."). En generation som pumpar upp 100-tals bilder på det egna ansiktet på Facebook, som bloggar om exakt allting i sin vardag. En generation som skulle springa till närmaste skog och gömma sig om ryssen kom.
Och högst upp på åttiotalisternas narcissistiska köttberg står King Kolo i givakt. Det var han som tröttnade på Facebook för att ingen skrev några meddelanden utan bara skickade vampyrer och istället började blogga. Han som slutade ta del av vad andra gör, men förväntar sig att alla är intressserade av vad han gör. Han som en symbol för de självupptagna åttiotalisterna.
Han som gör sig till spårkrör för en hel generation. Just det sammanfattar nog den typiske åttiotalisten ganska bra.
Sorgligt.
Vi är en generation som har avlats fram av folkhemsgenerationen med stort f - Femtiotalisterna. De som stod på barrikaderna och demonstrerade fram ett mer jämlikt samhälle där vem som helst fick läsa på universitetet och garanterade ett Sverige utan kärnkraft 2010 (än lever drömmen!). De är generationen som har byggt en grund så stadig åt oss att själva urberget framstår som lös sandsten. De kämpade så att vi slapp.
De gav oss rikligt med uppmärksamhet, skjutsade till skolresor och träningar, närde oss rejält efter kostcirkelns alla regler och tog oss på exotiska charterresor. Detta samtidigt som de skötte jobb, hem, engagerade sig i vår skolgång och curlade hejvilt. Men vad blev resultatet?
Ett gäng bortskämda ständigt festande klubbkids som ironiserar över varenda detalj i livet och som saknar livsplan inför nästa år ("Jag ska nog ut och resa ett halvår"). Ett gäng som helt och hållet struntar i att ha ett sparkonto för "man kan ju alltid låna av morsan och farsan om det kniper". Ett gäng helt utan politiska visioner - "det blir ju ändå ingen skillnad".
En generation ungdomar som bara vill prata om sig själva ("Ja, det där är precis som när jag..."). En generation som pumpar upp 100-tals bilder på det egna ansiktet på Facebook, som bloggar om exakt allting i sin vardag. En generation som skulle springa till närmaste skog och gömma sig om ryssen kom.
Och högst upp på åttiotalisternas narcissistiska köttberg står King Kolo i givakt. Det var han som tröttnade på Facebook för att ingen skrev några meddelanden utan bara skickade vampyrer och istället började blogga. Han som slutade ta del av vad andra gör, men förväntar sig att alla är intressserade av vad han gör. Han som en symbol för de självupptagna åttiotalisterna.
Han som gör sig till spårkrör för en hel generation. Just det sammanfattar nog den typiske åttiotalisten ganska bra.
Sorgligt.
tisdag 23 september 2008
Jag, seriös
Jag har börjat tentaplugga - två veckor före kick-off på tentan! Projekt Nu-jävlar-i-helvete-tar-du-tag-i-ditt-liv-och-börjar-plugga-istället-för-att-jobba-på-kvällarna är initierat, och jag känner mig mycket nöjd med mig själv. Det är inte svårt att plugga på ILU men det är idiotmycket att läsa och 300 miljarder småuppgifter som ska lämnas in varje dag.
Jag har så pass bra kontroll på läget att jag hinner jobba imorgon. Planering ska bli mitt största intresse i höst.
I övrigt då? Jo, jag drar till Linköping på fredag och ska kanske tvätta på torsdag. (Intresseklubben tvingas nog köpa in nya antckningsblock för all information som måste skrivas av från det här inlägget).
I morgon ska jag förklara varför jag är den mest typiske 80-talisten av alla. Det blir något annat det.
Jag har så pass bra kontroll på läget att jag hinner jobba imorgon. Planering ska bli mitt största intresse i höst.
I övrigt då? Jo, jag drar till Linköping på fredag och ska kanske tvätta på torsdag. (Intresseklubben tvingas nog köpa in nya antckningsblock för all information som måste skrivas av från det här inlägget).
I morgon ska jag förklara varför jag är den mest typiske 80-talisten av alla. Det blir något annat det.
söndag 21 september 2008
Nu lägger jag ner karriären
I alla fall för den här fotbollssäsongen. I dagens (fölust)match lyckades jag båda stuka tummen (!) och bli lika stämplad som Clichy, så nu pallar jag inte mer. Vi ses igen i maj nästa år, säger jag till fotbollskarriären. För nog är det lite väl tidigt att lägga skorna på hyllan vid 25 års ålder?
Det ska faktiskt bli skönt att ägna söndagarna åt andra saker framgent. Det är onekligen så att hela dagen går åt när man spelar match, och nu vill jag ha helgerna fria. Då kan jag göra mer vettiga saker som att plugga (heh) och sånt.
Till sist har jag tagit till mig av ett råd jag fick av min livsstilscoach, och ser framtiden an. Nästa vecka kommer att bli en bra vecka.
Jag kanske rentav åker till Linköping i helgen. Vad tror ni om det?
Det ska faktiskt bli skönt att ägna söndagarna åt andra saker framgent. Det är onekligen så att hela dagen går åt när man spelar match, och nu vill jag ha helgerna fria. Då kan jag göra mer vettiga saker som att plugga (heh) och sånt.
Till sist har jag tagit till mig av ett råd jag fick av min livsstilscoach, och ser framtiden an. Nästa vecka kommer att bli en bra vecka.
Jag kanske rentav åker till Linköping i helgen. Vad tror ni om det?
ÖG var ingen succé
Den stora attraktionen den här helgen var att Becks var hemma och hälsade på och detta firade vi givetvis med nationshets i dagarna två. Torsdagen var något mer städad, då vi gick och "tog en öl" på Orvars tillsammans med Ply, Esh, Vinbög och Camilla. Där fick jag en större update på hur landet ligger på Becks språkresa i Brighton, vilket var intressant.
Eftersom att jag hade seminarium klockan nio på fredagsmorgonen drack jag bara sju öl. Det var ett mycket bra beslut som jag inte alls ångrade när mobileo började härja vid halv nio. Tankar på att skita i seminariet fanns där, men efter onsdagens attackanfall av oseriösitet var det bara att bita ihop och gå dit.
Vad seminariet handlade om? Det vete fan...
Fredagseftermiddagen ägnades åt att styra upp livet. Och när jag skriver livet så menar jag lägenheten. Esh fick sitt rum möblerat - bara sex veckor efter inflytt - och jag styrde upp min garderob tack vare tre förvaringsmoduler från Ikea som går under namnet Tomas Antonelius. Som den gamle AIK-backen ni vet. Ett galet sammanträffande, men världen är ju liten.
På kvällen kom Becks, Biffen, Jajje, Johanna, John, Elin och Ply förbi och vi hade någon form av förskiva. Det var trevligt, och jag fick tillfälle att visa mina signerade Arsenaltröjor för alla som ville se. Och även för alla som inte ville se.
Sedan gick vi till ÖG, men det var något av en besvikelse. Jag vet inte riktigt varför, men man kanske börjar bli något blasé över hela den här klubbsvängen. Puben är mycket bättre säger jag, och blickar längtansfullt mot Orvars. Eller Gunners Bar i norra London. Eller The Tollington's. Eller The White Swan. Eller Twelve Pins. Eller The Auld Triangle. Eller rentav Arsenal Tavern.
Jag vill för övrigt väldigt gärna åka till London. Norra London.
Efter ÖG bar jag tydligen Nickel till taxin och försökte övertyga chauffören om att Esh hade lurat honom på betalningen. Sedan skrev jag en lapp och satte upp på min dörr.
Idag har jag gjort fuck all. Det var sjukt värt.
Eftersom att jag hade seminarium klockan nio på fredagsmorgonen drack jag bara sju öl. Det var ett mycket bra beslut som jag inte alls ångrade när mobileo började härja vid halv nio. Tankar på att skita i seminariet fanns där, men efter onsdagens attackanfall av oseriösitet var det bara att bita ihop och gå dit.
Vad seminariet handlade om? Det vete fan...
Fredagseftermiddagen ägnades åt att styra upp livet. Och när jag skriver livet så menar jag lägenheten. Esh fick sitt rum möblerat - bara sex veckor efter inflytt - och jag styrde upp min garderob tack vare tre förvaringsmoduler från Ikea som går under namnet Tomas Antonelius. Som den gamle AIK-backen ni vet. Ett galet sammanträffande, men världen är ju liten.
På kvällen kom Becks, Biffen, Jajje, Johanna, John, Elin och Ply förbi och vi hade någon form av förskiva. Det var trevligt, och jag fick tillfälle att visa mina signerade Arsenaltröjor för alla som ville se. Och även för alla som inte ville se.
Sedan gick vi till ÖG, men det var något av en besvikelse. Jag vet inte riktigt varför, men man kanske börjar bli något blasé över hela den här klubbsvängen. Puben är mycket bättre säger jag, och blickar längtansfullt mot Orvars. Eller Gunners Bar i norra London. Eller The Tollington's. Eller The White Swan. Eller Twelve Pins. Eller The Auld Triangle. Eller rentav Arsenal Tavern.
Jag vill för övrigt väldigt gärna åka till London. Norra London.
Efter ÖG bar jag tydligen Nickel till taxin och försökte övertyga chauffören om att Esh hade lurat honom på betalningen. Sedan skrev jag en lapp och satte upp på min dörr.
Idag har jag gjort fuck all. Det var sjukt värt.
fredag 19 september 2008
Tjillevipp
Jag har upptäckt en liten magisk spik under min säng, och precis vid den bor det en liten metrosexuell pyssling som heter Nils Karlsson.
Här testar jag hans skiftnyckel.
Här testar jag hans skiftnyckel.
onsdag 17 september 2008
Jag är värdelös
Planen: Gå upp skapligt, ögna igenom artiklarna till dagens seminarium och sedan gå dit hyfsat förberedd.
Hur det blev: Gick upp tidigt, gick på muggen, somnade om, gick upp sent, surfade, gick inte till seminariet.
Operation Nu-jävlar-i-helvete-tar-du-tag-i-ditt-liv-och-börjar-plugga-istället-för-att-jobba-på-kvällarna börjar nu som i nu.
Hur det blev: Gick upp tidigt, gick på muggen, somnade om, gick upp sent, surfade, gick inte till seminariet.
Operation Nu-jävlar-i-helvete-tar-du-tag-i-ditt-liv-och-börjar-plugga-istället-för-att-jobba-på-kvällarna börjar nu som i nu.
En dag till man aldrig får tillbaka
Man vet att dagen har sugit rejält när inte ens det faktum att Esh - som ett barn, som ett dagisbarn, som ett bokstavsdagisbarn... - spillde ut en hel kopp kaffe på golvet mitt under brinnande seminarium kan liva upp dig.
Fast jag måste säga att hans min just efter den ödesdigra utstjälpningen var obetalbar. Obetalbar!
Imorrn ska man ha läst cirka 200 sidor till seminariet. Jag har läst noll. Min planering idag och igår har inte varit ultimat. Men vilken dag som helst ska jag börja ta skolan på allvar.
Kanske nästa vecka, men sannolikt veckan efter.
...för visst finns det dagisbarn som dricker kaffe, och således emellanåt spiller?
Fast jag måste säga att hans min just efter den ödesdigra utstjälpningen var obetalbar. Obetalbar!
Imorrn ska man ha läst cirka 200 sidor till seminariet. Jag har läst noll. Min planering idag och igår har inte varit ultimat. Men vilken dag som helst ska jag börja ta skolan på allvar.
Kanske nästa vecka, men sannolikt veckan efter.
...för visst finns det dagisbarn som dricker kaffe, och således emellanåt spiller?
tisdag 16 september 2008
Stökigt på Enavallen
Det är uppenbart att Västra Sidan inte tog lätt på Sirius torsk i Upplandsderbyt mot Enköping i går. Mina kontakter talar om veritabla krigsscener på innerplanen efter slutsignalen, och med tanke på antalet dödsoffer är det märkligt att det inte skrivs mer om kravallerna i pressen.
Fast det är ju klart, Elitserien i hockey har ju börjat...
Fast det är ju klart, Elitserien i hockey har ju börjat...
måndag 15 september 2008
Hallå där...
...Erik Engblom, 23, som just har sadlat om från Media och Kommunikation till AUO 2 och hamnat i samma seminariegrupp som sambon.Hur känns det att vara tillbaka på ILU?
-Det känns overkligt. Och förjävligt samtidigt. Men jag försöker att hålla ett öppet sinne.
Det märks.
-Eller hur?
Vad tror du om klassen då?
-Jag vet inte, men än så länge tycker jag att det verkar bra. Fast sedan är säkert alla idioter.
Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?
-Att allt ska gå bra till slut. Och fred på jorden.
söndag 14 september 2008
Korvgrytans helg
Nej, någon regelrätt spårning efter konstens alla regler kan jag inte påstå att det blev. Men Korvgrytans dag, som jag fick äran att begästa i fredags, var en trevlig förfest som följdes upp av ett besök på underskattade BJ.
Stan Collymore stod för den mycket fina korvgrytan på Kantorn, där det var ett gäng glada grabbar som gick påt. Det var mest folk från Södra, men även profiler som Pontus med bror dök upp. Och som förväntat var samtalstemat för kvällen fotboll i allmänhet och Premier League i synnerhet. Verkligen Premier League i synnerhet. Oerhört mycket i synnerhet.
När jag skriver att BJ är underskattat menar jag att ställets uteservering är underskattad. Där hängde vi större delen av kvällen, och jag rökte inte en enda cigarett. Träffade på Engelska-Jonas och fick tillfälle att spy galla över min skolsituation tillsammans med en ruttad ILU-student. Det var välgörande för till exempel nerverna. Och som sagt rökte jag inte alls.
Efter att ha "tagit en drink" gick jag hem fördömligt tidigt och upptäckte att The Royal Tenenbaums gick på TV. Jag tror aldrig jag har blivit så förvirrad av en film. I alla fall inte sedan Mulholland Drive.
Igår hängde jag framför tv:n/datorn med först Ella och sedan Dennis och Isac som kom och hälsade på. Vi såg Arsenal fullständigt förnedra Blackburn och det var ju så klart positivt. Det var en trevlig kväll och den lilla gossen var på gott humör. Det var förresten Isac också.
Born to play for Arsenal.
Sedan rundade jag av lördagen med att jobba på en ny hemsida som supporterklubb ska lansera. Jag är en gud vad det gäller informationsteknik, vill jag gärna ha sagt.
Idag gick jag upp svintidigt, åkte bil till Norduppland, förlorade stort i fotboll, tittade på bilbingo i några minuter, åt en korv, och åkte bil hem. Det var en halv söndag som jag aldrig kommer att få tillbaka är jag rädd. Förlora suger, vill jag gärna ha sagt. Särskilt mot norduppländska bönder.
Nu ska jag läsa ett hyperintressant magasin om invandrare, för det råkade jag glömma bort att göra i fredags. Hoppas att ni ser fram emot måndag lika mycket som jag gör. Tretimmarsseminarium på ILU. Mumma.
Stan Collymore stod för den mycket fina korvgrytan på Kantorn, där det var ett gäng glada grabbar som gick påt. Det var mest folk från Södra, men även profiler som Pontus med bror dök upp. Och som förväntat var samtalstemat för kvällen fotboll i allmänhet och Premier League i synnerhet. Verkligen Premier League i synnerhet. Oerhört mycket i synnerhet.
När jag skriver att BJ är underskattat menar jag att ställets uteservering är underskattad. Där hängde vi större delen av kvällen, och jag rökte inte en enda cigarett. Träffade på Engelska-Jonas och fick tillfälle att spy galla över min skolsituation tillsammans med en ruttad ILU-student. Det var välgörande för till exempel nerverna. Och som sagt rökte jag inte alls.
Efter att ha "tagit en drink" gick jag hem fördömligt tidigt och upptäckte att The Royal Tenenbaums gick på TV. Jag tror aldrig jag har blivit så förvirrad av en film. I alla fall inte sedan Mulholland Drive.
Igår hängde jag framför tv:n/datorn med först Ella och sedan Dennis och Isac som kom och hälsade på. Vi såg Arsenal fullständigt förnedra Blackburn och det var ju så klart positivt. Det var en trevlig kväll och den lilla gossen var på gott humör. Det var förresten Isac också.
Born to play for Arsenal.Sedan rundade jag av lördagen med att jobba på en ny hemsida som supporterklubb ska lansera. Jag är en gud vad det gäller informationsteknik, vill jag gärna ha sagt.
Idag gick jag upp svintidigt, åkte bil till Norduppland, förlorade stort i fotboll, tittade på bilbingo i några minuter, åt en korv, och åkte bil hem. Det var en halv söndag som jag aldrig kommer att få tillbaka är jag rädd. Förlora suger, vill jag gärna ha sagt. Särskilt mot norduppländska bönder.
Nu ska jag läsa ett hyperintressant magasin om invandrare, för det råkade jag glömma bort att göra i fredags. Hoppas att ni ser fram emot måndag lika mycket som jag gör. Tretimmarsseminarium på ILU. Mumma.
lördag 13 september 2008
fredag 12 september 2008
Spårning på tapeten
Idag är spårning på tapeten. Och då menar jag inte sådan spårning som Esh brukar utföra, som att skriva saker på min tapet. Jag menar att det är urspårning på gång.
Eftersom att jag är student tar jag helg på torsdagskvällen. Det mest positiva med det är att fredagströttheten, då man somnar i soffan framför "Så ska det låta" efter ett glas vin, inträffar redan på torsdagen. Igår somnade jag framför South Park - igen, ska väl tilläggas - sedan jag unnat mig en öl till maten. Men så vaknar man tio timmar senare av folks SMS-terror och är helt utvilad. Redo för helgen.
Ikväll ska jag på den något suspekta Korvgrytans Dag som Sem "Stan the man" håller i. Kan bli mycket grabbigt, och det är överhängande risk att någonting om Premier League kommer att dryftas. Det blir lätt så i det sällskapet. Inte för att jag klagar dock, för vankas det PL-snack är det jag som går i frontlinjen.
Men innan jag släpper demonerna fria ska jag läsa ett hyperintressant magasin om invandrare. Sedan ska jag hitta fem centrala begrepp i detta att definiera, problematisera och diskutera vid ett seminarie. Jag lever min dröm.
Andra pojkar drömde om att bli fotbollsproffs eller formel 1-förare. Jag var mer modest. Jag drömde om att få läsa ett hyperintressant magasin om invandrare. Mina kompisar är idag arbetslösa eller studenter och inte alls fotbollsproffs eller formel 1-förare. Sikta mot trätopparna och nå i alla fall nedersta grenen.
Eftersom att jag är student tar jag helg på torsdagskvällen. Det mest positiva med det är att fredagströttheten, då man somnar i soffan framför "Så ska det låta" efter ett glas vin, inträffar redan på torsdagen. Igår somnade jag framför South Park - igen, ska väl tilläggas - sedan jag unnat mig en öl till maten. Men så vaknar man tio timmar senare av folks SMS-terror och är helt utvilad. Redo för helgen.
Ikväll ska jag på den något suspekta Korvgrytans Dag som Sem "Stan the man" håller i. Kan bli mycket grabbigt, och det är överhängande risk att någonting om Premier League kommer att dryftas. Det blir lätt så i det sällskapet. Inte för att jag klagar dock, för vankas det PL-snack är det jag som går i frontlinjen.
Men innan jag släpper demonerna fria ska jag läsa ett hyperintressant magasin om invandrare. Sedan ska jag hitta fem centrala begrepp i detta att definiera, problematisera och diskutera vid ett seminarie. Jag lever min dröm.
Andra pojkar drömde om att bli fotbollsproffs eller formel 1-förare. Jag var mer modest. Jag drömde om att få läsa ett hyperintressant magasin om invandrare. Mina kompisar är idag arbetslösa eller studenter och inte alls fotbollsproffs eller formel 1-förare. Sikta mot trätopparna och nå i alla fall nedersta grenen.
torsdag 11 september 2008
Vad gjorde den här dagen minnesvärd?
Den frågan brukar jag ställa mig själv varje kväll*. Då kan jag göra en återblick på dagen och verkligen tänka på vad jag har åstadkommit. Det blir ett bokslut som man kan bygga vidare på under nästa givande dag.
I dag kan jag konstatera att de extremt låga förväntningar jag hade i morse, vilket jag också bittrade om i ett tidigare inlägg, infriades till punkt och pricka. Skolan gav mig inget, och jobbet var segare än vanligt. Det var visserligen något av fittsommar ute, men den ska knappast infinna sig när man är på ARN. Den ska man avnjuta i en brasse i en park (Ekimenikum), gärna när man samtidigt förtär en systemetljummen Hof.
Nu efter jobbet har jag dock gjort vad jag har kunnat för att skapa någon mening med dagen. Trots att jag har FF (farsan Esh är i Stockholm över helgen) lagade jag riktig mat, och då menar jag inte att jag åt överkokta snabbmakaroner med ketchup. Det blev kycklingfilé med currysås och en grönsallad (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag vet!!!!!!) till det. Axel stor nu. Axel vuxen.
Det lyfte dagen. När dessutom Kill Bill 1 rullade igång på TV 400 000 häromnyss var det som att plugg-jobb-misären aldrig hade inträffat.
Så den här dagen, eller i alla fall kvällen, blev minnesvärd trots allt. Ska man unna sig en pinne på det?
*Här ljuger jag lika dåligt som Kalles häst travar.
I dag kan jag konstatera att de extremt låga förväntningar jag hade i morse, vilket jag också bittrade om i ett tidigare inlägg, infriades till punkt och pricka. Skolan gav mig inget, och jobbet var segare än vanligt. Det var visserligen något av fittsommar ute, men den ska knappast infinna sig när man är på ARN. Den ska man avnjuta i en brasse i en park (Ekimenikum), gärna när man samtidigt förtär en systemetljummen Hof.
Nu efter jobbet har jag dock gjort vad jag har kunnat för att skapa någon mening med dagen. Trots att jag har FF (farsan Esh är i Stockholm över helgen) lagade jag riktig mat, och då menar jag inte att jag åt överkokta snabbmakaroner med ketchup. Det blev kycklingfilé med currysås och en grönsallad (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag vet!!!!!!) till det. Axel stor nu. Axel vuxen.
Det lyfte dagen. När dessutom Kill Bill 1 rullade igång på TV 400 000 häromnyss var det som att plugg-jobb-misären aldrig hade inträffat.
Så den här dagen, eller i alla fall kvällen, blev minnesvärd trots allt. Ska man unna sig en pinne på det?
*Här ljuger jag lika dåligt som Kalles häst travar.
Där ser man
Det var visst en dag i morgon också. Och eftersom att i morgon i går är i dag i dag, så är ju i dag i dag. Då fångar vi den.
Eller också går vi till ILU och har ett meningslöst basgruppsmöte, och sedan ett blekt seminarium och sedan åker vi ut till Arlanda och gör ett kortpass. I think I let this day slip. Här ska inget fångas.
Den här dagen ska genomföras, och sen glömmas. Sen tar vi tag i fredagen med en mer positiv inställning. Det är ju ändå korvgrytans dag då - och det ser vi ju fram emot.
Eller också går vi till ILU och har ett meningslöst basgruppsmöte, och sedan ett blekt seminarium och sedan åker vi ut till Arlanda och gör ett kortpass. I think I let this day slip. Här ska inget fångas.
Den här dagen ska genomföras, och sen glömmas. Sen tar vi tag i fredagen med en mer positiv inställning. Det är ju ändå korvgrytans dag då - och det ser vi ju fram emot.
Kl 02:39
Nä, jag tror jag knäcker ett South Park-avsnitt till. Det är fan inte en dag i morgon också.
onsdag 10 september 2008
Mjäh mjäh mjäh jag vill ha choklad
Alla vet ju att tjejer bara äter choklad. Så nu kommer chockbeskedet till mina kvinnliga läsare (och då menar jag kvinnliga som i att de ÄR kvinnor, och inte som ett adjektiv).
Nu är krisen nära. Prischocken i natt, för att tala löpsedelska. Det blir till att börja äta riktig mat nu är jag rädd.
Inget mer mjäh mjäh mjäh jag vill ha choklad mjäh mjäh mjäh för jag har mens mjäh mjäh mjäh jag vill shoppa mjäh mjäh mjäh jag använder orimligt mycket toalettpapper mjäh mjäh mjäh, eller liknande typiskt tjejgnäll med andra ord.
Nu är krisen nära. Prischocken i natt, för att tala löpsedelska. Det blir till att börja äta riktig mat nu är jag rädd.
Inget mer mjäh mjäh mjäh jag vill ha choklad mjäh mjäh mjäh för jag har mens mjäh mjäh mjäh jag vill shoppa mjäh mjäh mjäh jag använder orimligt mycket toalettpapper mjäh mjäh mjäh, eller liknande typiskt tjejgnäll med andra ord.
tisdag 9 september 2008
Inte bara jag som är skeptisk
Låt mig citera ur ett SMS Björn, som också huserar på ILU numera, skickade tidigare i dag.
Jag vill inte bli lärare. Jag vill verkligen inte.Och detta efter åtta terminer på lärarprogrammet. Någon som känner en studie- och yrkesvägledare?
Förklaring av en akronym
Det finns en djupt rotad tro i Uppsala att ILU står för Instutionen för LärarUtbildning. Men sanningen är att de tre bokstäverna egentligen står för något helt annat: Instutionen för vm i sjäLvklarheter, Ungdomar.
Det finns ingen annanstans i världen man ägnar så mycket tid åt att diskutera så självklara saker. Jag var lite orolig förut när jag insåg att jag kommer missa en hel vecka i oktober på grund av att jag råkade boka en resa då. Men med tanke på att allt som hittills har tagits upp är ungefär lika självklart som att Tottenham inleder med förlust varje säsong gör det nog inte så mycket att vara lite frånvarande.
Det där med att jag hade förlikat mig med ILU - glöm det. Två seminarier, sen var det oförlikt igen.
Det finns ingen annanstans i världen man ägnar så mycket tid åt att diskutera så självklara saker. Jag var lite orolig förut när jag insåg att jag kommer missa en hel vecka i oktober på grund av att jag råkade boka en resa då. Men med tanke på att allt som hittills har tagits upp är ungefär lika självklart som att Tottenham inleder med förlust varje säsong gör det nog inte så mycket att vara lite frånvarande.
Det där med att jag hade förlikat mig med ILU - glöm det. Två seminarier, sen var det oförlikt igen.
I mellanbarnets land
Att påstå att jag hade en svår uppväxt är orättvist mot till exempel mobbade personer, de som växte upp i typ Rwanda runt -94 och var tutsier, samt göteborgare. Men den var inte heller lätt. Som andra brodern i en skara av tre var jag naturligtvis den mest utsatte av oss.
Min storebror Love hävdar naturligtvis att han utsattes för mest terror då han var en trofé för både mig och lille Hannes. Att rubba honom var ju den största bedriften. Men det gick ju aldrig att vinna över honom på grund av hans fysiska överlägsenhet, och särskilt inte efter det att han blev seriös i sitt idrottsutövande och åt kosttillskott (ej doping) och gick på gym och deffade.
När retet gick för långt behövde han bara köra ett par njurslag och sedan höll man, förr eller senare, käften. Därav hans mindre skarpa intellekt idag, han behövde aldrig träna upp det [min tolkning]. [Och nu är han dessutom i Skåne, typ 100 mil härifrån, så jag lär inte åka på njurslag inom en överskådlig framtid och kan provocera hur mycket jag vill.]
Hannes påstår självklart att det är han som hade det värst, men med tanke på att han är något av ett sladdbarn har det ju curlats så mycket med honom att Peja framstår som en nybörjare. Därmed hade han alltid en säker livvakt i vår kära mor, som givetvis skyddade honom till varje pris (förutom vid det så olyckliga Henke Larsson-haveriet).
Givetvis var det jag som ständigt var i retets gevärspipa på Bygdegatan i Lambot. Visst hade jag den fysiska överlägsenheten gentemot Hannes och den mentala gentemot Love, men när de gaddade ihop sig - vilket var mer regel än undantag (förutom ett par klassiker där Hannes utsattes för, ja, mobbning (psykisk)) hade jag ingenting att sätta emot.
Vän av ordning hävdar nu att om jag utvecklade mitt intellekt då jag försökte komma åt Love, borde väl Hannes ha fått långt mycket mer mental stimulans än mig med tanke på två fysiskt överlägsna motståndare. Då beaktar man dock inte detta: Att nämna Hannes i samma mening som "ett vasst intellekt" är som att nämna Flogsta i samma mening som "najs, här skulle jag vilja bo".
Hur har då brödernas blitzkrieg påverkat mig i livet? Tja, till exempel sitter jag och skriver blogginlägg mitt i natten. Helt frisk är jag ju uppenbarligen inte. Men nu vet ni vilka ni ska skylla på.
Min storebror Love hävdar naturligtvis att han utsattes för mest terror då han var en trofé för både mig och lille Hannes. Att rubba honom var ju den största bedriften. Men det gick ju aldrig att vinna över honom på grund av hans fysiska överlägsenhet, och särskilt inte efter det att han blev seriös i sitt idrottsutövande och åt kosttillskott (ej doping) och gick på gym och deffade.
När retet gick för långt behövde han bara köra ett par njurslag och sedan höll man, förr eller senare, käften. Därav hans mindre skarpa intellekt idag, han behövde aldrig träna upp det [min tolkning]. [Och nu är han dessutom i Skåne, typ 100 mil härifrån, så jag lär inte åka på njurslag inom en överskådlig framtid och kan provocera hur mycket jag vill.]
Hannes påstår självklart att det är han som hade det värst, men med tanke på att han är något av ett sladdbarn har det ju curlats så mycket med honom att Peja framstår som en nybörjare. Därmed hade han alltid en säker livvakt i vår kära mor, som givetvis skyddade honom till varje pris (förutom vid det så olyckliga Henke Larsson-haveriet).
Givetvis var det jag som ständigt var i retets gevärspipa på Bygdegatan i Lambot. Visst hade jag den fysiska överlägsenheten gentemot Hannes och den mentala gentemot Love, men när de gaddade ihop sig - vilket var mer regel än undantag (förutom ett par klassiker där Hannes utsattes för, ja, mobbning (psykisk)) hade jag ingenting att sätta emot.
Vän av ordning hävdar nu att om jag utvecklade mitt intellekt då jag försökte komma åt Love, borde väl Hannes ha fått långt mycket mer mental stimulans än mig med tanke på två fysiskt överlägsna motståndare. Då beaktar man dock inte detta: Att nämna Hannes i samma mening som "ett vasst intellekt" är som att nämna Flogsta i samma mening som "najs, här skulle jag vilja bo".
Hur har då brödernas blitzkrieg påverkat mig i livet? Tja, till exempel sitter jag och skriver blogginlägg mitt i natten. Helt frisk är jag ju uppenbarligen inte. Men nu vet ni vilka ni ska skylla på.
måndag 8 september 2008
Och så blev det måndag
Det spårade så klart i lördags. Esh fick för sig att dela ut likadana träningsoveraller till sig själv, mig och Kalle och då var vi ju givetvis tvunga att gå ut iklädda dessa. Eftersom att vi är dumma i huvudet tycker vi sådant är roligt. Det var inte alls pinsamt.
Men vi "tog en drink" och sedan var det lungt. Vi undvek alla skandaler dock, bortsett från att Esh spårade lite på hemvägen och hoppade in i en taggbuske och sånt som han brukar hålla på med. Jag ba: "Jack-ass är bara sååå 2002."
I lördags hade jag panik för att Internet inte funkade tillfredsställande, men sen var det King Kong på tv så jag kugnade ner mig. Tittade också på Sveriges match, vilket var jättetråkigt. Men Mellberg var bra i alla fall.
I går spelade jag själv match (VINST!) och lagade oerhört god mat tillsammans med min sambo - köttfärsbiffar med potatis och kantarellsås - innan det var dags att överdosera lite Arsenal Sweden-arbete fram till klockan två på natten. Därefter pluggade jag en timme. Varför jag inte gjorde det i fredags eller i lördags undrar jag än i dag.
I morse var det seminariepremiär för den här terminen och det visade sig att det går ett geni i min klass. Hon visade djup insikt i ett alltför vanligt förkommande problem i den svenska skolan då hon berättade att det finns TVÅ typer av mobbning - fysisk och psykisk. Här har jag gått i fyra år på lärarlinjen och trott att mobbning bara innebär sparkar och slag. Det är tamigfan sant som de säger: Man lär sig något nytt varje dag.
Nu ska jag ringa till Anders Limpar.
Men vi "tog en drink" och sedan var det lungt. Vi undvek alla skandaler dock, bortsett från att Esh spårade lite på hemvägen och hoppade in i en taggbuske och sånt som han brukar hålla på med. Jag ba: "Jack-ass är bara sååå 2002."
I lördags hade jag panik för att Internet inte funkade tillfredsställande, men sen var det King Kong på tv så jag kugnade ner mig. Tittade också på Sveriges match, vilket var jättetråkigt. Men Mellberg var bra i alla fall.
I går spelade jag själv match (VINST!) och lagade oerhört god mat tillsammans med min sambo - köttfärsbiffar med potatis och kantarellsås - innan det var dags att överdosera lite Arsenal Sweden-arbete fram till klockan två på natten. Därefter pluggade jag en timme. Varför jag inte gjorde det i fredags eller i lördags undrar jag än i dag.
I morse var det seminariepremiär för den här terminen och det visade sig att det går ett geni i min klass. Hon visade djup insikt i ett alltför vanligt förkommande problem i den svenska skolan då hon berättade att det finns TVÅ typer av mobbning - fysisk och psykisk. Här har jag gått i fyra år på lärarlinjen och trott att mobbning bara innebär sparkar och slag. Det är tamigfan sant som de säger: Man lär sig något nytt varje dag.
Nu ska jag ringa till Anders Limpar.
fredag 5 september 2008
Jag har förlikat mig med ILU
Det tog tre dagar för mig att acceptera att jag ska gå på ILU den här terminen. Först då kunda jag ta tag i studierna, och nu känns det trots allt okej. En bra föreläsning om ungdomskultur med Finn Carlander i går i kombination med uppstyrning av en basgrupp gjorde att jag numera är tillbaka på banan.
Men jag älskar fortfarande inte situationen.
I går var jag berusad igen. Inte av glädje eller något annat skit utan av algagol. Jag och Kalle tog några Stots Guld här hemma på Studentvägen och sedan blev det Orvars. Där anslöt han Esh och hon Ella med sitt entuorage. Det förtärdes många Falcon. Så många att vi beslöt om att gå till Stockholms nation och förlusta oss ytterligare på etablissemang.
Vi "tog en drink" på Stocken och sen är det smådimmigt. Men det var en trevlig kväll i goda vänners lag. Vi kallar oss det numera, IFK Goda Vänner. Jag är ordförande, Kalle kassör och Esh laghora. Vi siktar på Champions League till säsongen 2015-2016.
Nu tar jag en öl och sedan får vi se hur den här kvällen eldkraschar. Tänk Spanair.
Men jag älskar fortfarande inte situationen.
I går var jag berusad igen. Inte av glädje eller något annat skit utan av algagol. Jag och Kalle tog några Stots Guld här hemma på Studentvägen och sedan blev det Orvars. Där anslöt han Esh och hon Ella med sitt entuorage. Det förtärdes många Falcon. Så många att vi beslöt om att gå till Stockholms nation och förlusta oss ytterligare på etablissemang.
Vi "tog en drink" på Stocken och sen är det smådimmigt. Men det var en trevlig kväll i goda vänners lag. Vi kallar oss det numera, IFK Goda Vänner. Jag är ordförande, Kalle kassör och Esh laghora. Vi siktar på Champions League till säsongen 2015-2016.
Nu tar jag en öl och sedan får vi se hur den här kvällen eldkraschar. Tänk Spanair.
onsdag 3 september 2008
Recension: Sommaren 2008
När: 1/6 2008-31/8 2008
Var: Uppsala, Linköping, Arlanda, Ralleslog, Östersund, Göteborg, Flensostburg, Stockholm
Bäst: Per och Sandras bröllopsfest
Sämst: Bristen på pengar
Betyg:
Jag kan direkt säga att jag inte hade några större förhoppningar på att den här sommaren skulle bli den beste i hela våres liv. Denna magkänsla skulle visa sig vara korrekt, då väldigt mycket sög väldigt mycket. Och när jag skriver väldigt mycket så syftar jag på de cirka 300 timmar jag tillbringade på min arbetsplats. Jag älskar helt enkelt inte jobbet på ARN.
Trots att jag jobbade så gott som varje dag tjänade jag inte så mycket som jag hade velat på grund av att jag inte fick heltidsveckor, utan landade på någonstans runt 75%-80%. Varav de flesta timmarna på kvällstid, så att det var helt omöjligt att ha ett socialt liv utanför jobbet.
Tur är dock att jag fick till en hel del fina helger på resande fot. Det blev två höjdare till Linköping där en lyckad sennebanansexa genomfördes samt en underbar sommarfest hölls dagen efter att Per blev en äktad man. Men även mindre pretentiösa utflykter som den till landstället Ralleslog och heldagen i Stockholm med Oskar höjde levnadsstandarden avsevärt i juli.
Sedan var ju Yran en given topp men med tanke på hur extremt högt ställda förväntningarna var, så var det givetvis omöjligt att överträffa dem.
En flytt och skönt avslappnad roadtripp ner till kontinenten fick avrunda sommaren, vilket var en bra avslutning. Just att flytta var ett oerhört lyft, då korridorslivet suger efter något år. Korridorslivet suger extra mycket när man har köket i källaren, och jag har under hela augusti njutit av att vara innehavare av ett eget kök.
Det fanns som sagt några toppar, men den ytterst gråa vardagen i bunkern nedanför Sky City gör att betyget inte blir mer än tre smått malariasjuka Kolos.
Var: Uppsala, Linköping, Arlanda, Ralleslog, Östersund, Göteborg, Flensostburg, Stockholm
Bäst: Per och Sandras bröllopsfest
Sämst: Bristen på pengar
Betyg:
Jag kan direkt säga att jag inte hade några större förhoppningar på att den här sommaren skulle bli den beste i hela våres liv. Denna magkänsla skulle visa sig vara korrekt, då väldigt mycket sög väldigt mycket. Och när jag skriver väldigt mycket så syftar jag på de cirka 300 timmar jag tillbringade på min arbetsplats. Jag älskar helt enkelt inte jobbet på ARN.
Trots att jag jobbade så gott som varje dag tjänade jag inte så mycket som jag hade velat på grund av att jag inte fick heltidsveckor, utan landade på någonstans runt 75%-80%. Varav de flesta timmarna på kvällstid, så att det var helt omöjligt att ha ett socialt liv utanför jobbet.
Tur är dock att jag fick till en hel del fina helger på resande fot. Det blev två höjdare till Linköping där en lyckad sennebanansexa genomfördes samt en underbar sommarfest hölls dagen efter att Per blev en äktad man. Men även mindre pretentiösa utflykter som den till landstället Ralleslog och heldagen i Stockholm med Oskar höjde levnadsstandarden avsevärt i juli.
Sedan var ju Yran en given topp men med tanke på hur extremt högt ställda förväntningarna var, så var det givetvis omöjligt att överträffa dem.
En flytt och skönt avslappnad roadtripp ner till kontinenten fick avrunda sommaren, vilket var en bra avslutning. Just att flytta var ett oerhört lyft, då korridorslivet suger efter något år. Korridorslivet suger extra mycket när man har köket i källaren, och jag har under hela augusti njutit av att vara innehavare av ett eget kök.
Det fanns som sagt några toppar, men den ytterst gråa vardagen i bunkern nedanför Sky City gör att betyget inte blir mer än tre smått malariasjuka Kolos.
tisdag 2 september 2008
Frågor om en föreläsning
Motsvarade den mina förväntningar?
Nej.
Var den bra?
Nej.
Undvek folk att ställa onödiga och inkompetenta frågor?
Nej.
Är jag extremt tillfreds med att gå på ILU?
Nej.
Ska jag gå på föreläsningen i morgon?
Nej.
Nej.
Var den bra?
Nej.
Undvek folk att ställa onödiga och inkompetenta frågor?
Nej.
Är jag extremt tillfreds med att gå på ILU?
Nej.
Ska jag gå på föreläsningen i morgon?
Nej.
måndag 1 september 2008
Tillbaka till framtiden
Väl tillbaka på ILU - Institutionen för Lärarutbildning - insåg jag det. Jag har INTE saknat stället. Det här med miljöombyte var en dålig idé, och nu längtar jag tillbaka till tryggheten på SVC. Inte ens käcka Elin i nyfiket är ju kvar på bygget eftersom att hon har flyttat till den enda staden i Sverige som, i hård konkurrens med Örebro, är lika sunkig som Göteborg - Södertälje.
Att kliva in i aulan var som att på en sekund förflyttas fyra år tillbaka i tiden, då jag som 20-årig färsk Uppsalabo med osäkra steg klev in i den akademiska världen. Ångesten slog an likt ett The Who-ackord och två ord susade i mitt morgontrötta huvud: "Hoppa av".
Men det är klart att jag ska fortsätta läsa AUO II, och det är bara att stå ut med de trötta männsikor som bara finns på ILU. De som ställer de där våldsamt onödiga frågorna, av karaktären: "Här på mitt schema står det att vi ska lämna in en hemtenta söndagen den umpfte november klockan 12, men på nätet står att den ska in vid midnatt. Vad är det som gäller? Om jag inte får svar kommer mitt huvud att explodera innan dagens slut för jag är så sjukt dum i huvet att jag inte fattar att jag kommer att få svar på den frågan i sinom tid. Åhhh, vad jag är dum i huvudet! Så jättedum..."
Jag vägrar dock att börja plugga den här veckan, för tentan är inte förrän om en månad. Det räcker med att fixa litterturen tre dagar innan, och sen klarar man den. Jag ska i alla fall gå på nästan alla föreläsningar den här veckan.
Skolångesten mildrades inte det minsta av att hösten är här. I natt var det fyra plus ute. Tur att det bara är tio månader tills det är varmt igen... "Hjärter Dam nu i september, börjar en annan typ av vår" my ass.
Att kliva in i aulan var som att på en sekund förflyttas fyra år tillbaka i tiden, då jag som 20-årig färsk Uppsalabo med osäkra steg klev in i den akademiska världen. Ångesten slog an likt ett The Who-ackord och två ord susade i mitt morgontrötta huvud: "Hoppa av".
Men det är klart att jag ska fortsätta läsa AUO II, och det är bara att stå ut med de trötta männsikor som bara finns på ILU. De som ställer de där våldsamt onödiga frågorna, av karaktären: "Här på mitt schema står det att vi ska lämna in en hemtenta söndagen den umpfte november klockan 12, men på nätet står att den ska in vid midnatt. Vad är det som gäller? Om jag inte får svar kommer mitt huvud att explodera innan dagens slut för jag är så sjukt dum i huvet att jag inte fattar att jag kommer att få svar på den frågan i sinom tid. Åhhh, vad jag är dum i huvudet! Så jättedum..."
Jag vägrar dock att börja plugga den här veckan, för tentan är inte förrän om en månad. Det räcker med att fixa litterturen tre dagar innan, och sen klarar man den. Jag ska i alla fall gå på nästan alla föreläsningar den här veckan.
Skolångesten mildrades inte det minsta av att hösten är här. I natt var det fyra plus ute. Tur att det bara är tio månader tills det är varmt igen... "Hjärter Dam nu i september, börjar en annan typ av vår" my ass.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
