Tvätta. Det är den absolut värsta vardagssysslan. Mina känslor för vad jag känner för tvättdagar kan bara jämföras med vad jag känner för Tottenham Hotspur Football Club. Varje gång jag tvättar går ännu en bit av min själ sönder, som Evel Knievels lårben krossades efter ännu ett dödsföraktande MC-hopp.
Det värsta är att jag inte längre har tvättstugan i samma hus som lägenheten. Jag måste alltså ut för att nå den. Nu kanske ni börjar koppla. Tvättningen, som jag hatar, blir ett projekt utan rimliga proportioner.
Tänk om det hade fungerat som när man bodde hemma med föräldrarna. Att man bara la smutstvätten i en hög någonstans, för att den sedan skulle komma tillbaka tvättad och vikt några dagar senare som genom ett under.
När jag blir rik ska jag aldrig tvätta kläder. Bara köpa nya.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Usch, jag lider med dig. Så hade vi när Love bodde på Stavangergatan i Etuna... ner för trapporna, gå typ 7 km, eller 100 m, minns inte så noga, in i ett annat hus till världens minsta tvättstuga med en maskin och en tumlare... det tog tiiiid att tvätta.
Nu däremot, tvätt och tumlare i lghtn, de e nice. Problemet är att vi båda slänger kläderna på golvet, eller i tvättkorgen, i hopp om att den andre ska ta tag i´t.. It all comes down to vem som har det krisigast i underklädeslådan.
Skicka en kommentar