Jag tog en promenad på stan tidigare i dag. Mörkret hade sänkt sig över Uppsala redan vid fyratiden och det var übermåndag igen. Efter ett tag fick jag ett infall för att se om det fanns någon som helst glädje i mina stadskamraters ansiken och om det fanns någon som ville sprida den. Men där gick jag bet.
På en halvtimme såg jag en (1) person som log. Alla andra släpade mungiporna i de nästan upplösta löven på den vattenmättade asfalten. Det var deprimerande. Tur att det bara är nio månader tills det att man får se solen igen.
Något annat som var brutalt var min bakfylleattack igår. Och när jag säger brutalt, menar jag brutalt i den mån Alexander DeLarge attackerar och dödar kattdamen med en stor fallos i Clockwork Orange. Jag var helt radiostyrd i lördags och det var bara mitt fel. Och Stokes en del eftersom de var ofina nog att åsamka Arsenal ännu en förlust.
Har en känsla av att det kommer att hållas ytterst få spritfester på Studentvägen under en överskådlig framtid. Jag ska i alla fall inte arrangera någon.
Började ny kurs idag, men efter ännu en fullständigt innehållslös introduktionsföreläsning bojkottade både Esh och jag ILU för resten av dagen och gick hem och käkade korv med bröd. En powernap och en dusch i kombination med ett par uppfriskande promenader jagade ut den sista Ågrenen, och sedan rundade vi av kvällen med en överjävligt god lasagne. Take that, Tottenham!
Jag har dessutom fått klart mitt PM bara en enda dag för sent, och nu kan jag fokusera på att åka till London igen. Här, i höstdepressionen från Baltikum, går det ju inte att vara kvar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar