Försäsongen är inledd

Jag har skjutit upp den gång på gång. Men nu fanns det inga ursäkter längre. Nu var det dags för försäsongspremiär. I år, då jävlar. Nu ska jag hitta min järnkondis från 1999, då jag sprang 2,5 km på nio minuter, igen. Jag räknar med att det ska ta max fyra veckor av intensiv träning.

Okej, jag kan ha hävdat det här tidigare år också. Många gånger dessutom. Men i år är förutsättningarna bättre än någonsin. Jag är motiverad, har gott om tid, har inga kompisar som uppmuntrar nationsbesök i tid och otid samt jag ska inte på den årliga dekadensresan till London i slutet av januari. Den som alltid brukar sabba hela året när jag har kommit igång bra i början av januari. Den i kombination med marsresan och majresan. Tur att jag är lika fattig som 2005 så att jag inte kan hålla på och åka till London hela tiden.

I år är alltså förutsättningarna bättre än någonsin för att jag faktiskt ska tillägna mig en skärva av Gael Clichys spektakulära kondis. Men ta detta med en nypa salt stor som hela döda havet. Jag vet att jag har svikit er och mig själv förut.

Efter att ha slappat längre än vad som var motiverat i morse och en bra bit in på den tidiga eftermiddagen tog jag till sist på mig allt jag äger i träningsklädesväg och gav mig ut i Sibirien. Det kändes lite i knäna när jag sprang på permafrosten eftersom att det är lite stumt sådär, men jag tycker att själv löpningen gick över förväntan. Jag var visserligen inte närheten av att klara hela rundan, men jag sprang stora delar av den, så jag är nöjd.

I morgon kör vi igen. Gael Clichy and me.

Min frisyrförebild och Gael.